Proprioception.pdf

1. Funktion och betydelse av sträckreflexen, senreflexer (golgi senorgan), flexor reflexen och korsade extensor reflexen. a. Sträckreflexen (patellareflexen, bicepsreflexen, akillesreflexen) Muskelns spänningsreglering, Reglering av spänning i muskeln genom att förändra muskelns längd. Om muskeln pl...

1. Funktion och betydelse av sträckreflexen, senreflexer (golgi senorgan), flexor reflexen och korsade extensor reflexen. a. Sträckreflexen (patellareflexen, bicepsreflexen, akillesreflexen) Muskelns spänningsreglering, Reglering av spänning i muskeln genom att förändra muskelns längd. Om muskeln plötsligt sträcks utlöses reflexen för att muskeln ska återgå till sin normala längd → optimal spänning. Snabb respons på muskelsträckning, mekanism för att förhindra en överdriven sträckning av muskeln Sträckreflexen är en grundläggande neurologisk reflex som svarar på snabba sträckningar av en muskel. Denna reflex är en skyddsmekanism som automatiskt utlöses för att förhindra skador genom att snabbt förlänga en förkortad muskel. Sträckreflexen spelar en viktig roll i upprätthållandet av kroppens hållning och koordination genom att bidra till muskeltonus och stabilisera leder. Dess snabba och automatiska respons är avgörande för att undvika oväntade rörelser eller förlust av balans. Förutom dess grundläggande betydelse för att skydda musklerna, används sträckreflexen kliniskt som en diagnostisk indikator för att bedöma nerv- och muskelsystemets funktion. b. Senreflexen Kraftmätare. Senreflexen är en annan viktig neurologisk reflex som svarar på sträckning av senor när musklerna sträcks. Denna reflex är avgörande för att bibehålla en jämn och kontrollerad muskelkontraktion genom att förhindra översträckning. Senreflexen hjälper också till att reglera muskeltonus och skydda musklerna från överdriven spänning. Dessutom bidrar denna reflex till att upprätthålla kroppens hållning och koordination genom att stabilisera muskelrörelser. Kliniskt sett används senreflexen som en diagnostisk indikator för att utvärdera nerv- och muskelsystemets funktion och kan ge insikt om eventuella neurologiska avvikelser eller skador. c. Flexorreflexen (trampa på vasst föremål, bränna sig på ljus) Skydd. Flexorreflexen är en snabb och automatisk neurologisk reaktion på smärtstimuli, där snabba flexoriska muskelkontraktioner sker för att snabbt dra undan kroppen från det potentiellt skadliga stimuli. Denna reflex bidrar till att undvika skada genom att generera en reflexmässig respons innan en medveten smärtupplevelse inträffar. Flexorreflexen är en viktig del av kroppens försvarsmekanismer och fungerar som en skyddsmekanism genom att möjliggöra snabba undvikande rörelser. Dessutom spelar reflexen en central roll i att upprätthålla kroppens balans och koordination vid plötsliga och oväntade stimuli. Kliniskt sett används flexorreflexen för att utvärdera det perifera nervsystemets och ryggmärgens funktion och kan vara en indikator på neurologiska avvikelser eller skador. d. Korsade extensorreflexen Korsade extensorreflexen är en neurologisk reflex som inträffar samtidigt med flexorreflexen för att upprätthålla balans och koordination vid smärtstimuli. Den involverar samtidig kontraktion av extensoriska muskler i det kontralaterala benet för att stabilisera kroppen och förhindra en oväntad förlust av balans. Korsade extensorreflexen är avgörande för att möjliggöra snabba och koordinerade respons rörelser efter en skadlig stimulans. Denna reflex spelar en nyckelroll i att undvika skada genom att förhindra att kroppen faller eller tappar balansen. Kliniskt sett kan en undersökning av korsade extensorreflexen ge insikt om det centrala nervsystemets och ryggmärgens funktion, vilket är viktigt för att identifiera eventuella neurologiska avvikelser eller skador. 2. Känna till hur sensoriken är betydelsefull för målmotorik och kompensatorisk motorik. Sensoriken har en avgörande roll i både målmotorik och kompensatorisk motorik genom att tillhandahålla information från olika sinnesorgan för att guida och anpassa rörelser. Målmotorik - förmågan att planera och utföra rörelser att nå ett specifikt mål. Exempel: För att kasta en basketboll mot en korg behövs flera olika sinnen. Syn, hörsel, finmotorik, proprioception. Synen ger information om omgivningen, målet och kroppens position i förhållande till målet, bidrar till uppkomsten av en motorisk plan för att nå målet. Proprioception är medvetenheten av kroppens position och rörelse, där proprioceptiva receptorer i muskler, leder och senor skickar information om kroppens rörelser till hjärnan, vilket underlättar justering av finmotoriken och motoriken. Beröring och taktil information ger ytterligare information och feedback om objektets egenskaper och kroppens interaktion med omgivningen, vilket är viktigt för finmotoriska, motoriska uppgifter samt för att undvika hinder. Kompensatorisk motorik - inträffar när kroppen anpassar sig till förändrade förhållanden eller nedsättningar för att upprätthålla eller återställa motorisk funktion. Exempel vid synnedsättning, kan personen använda sig av andra sensoriska taktiker för att navigera och föra sig fram säkert. Vestibulära system, organen i innerörat ger information om kroppens rörelser och positioner i förhållande till tyngdkraften, vilket är viktigt för stabilisering av huvudet under rörelser samt för att upprätthålla balansen. Synen är en kompenserande faktor för bristande information från andra sensoriska system. Taktil information, känslighet för beröring och taktil feedback är viktig för att kompensera för förändringar i omgivningen eller kroppens tillstånd, vilket är viktigt för att undvika farliga situationer och för att anpassa andra rörelser. 3. Översiktligt beskriva cerebellums, basala ganglier och hjärnstammens betydelse för motorisk kontroll. a. Cerebellum Korrigerar ständigt muskelarbetet utifrån inkommande data Balans, hållning, precision b. Basala ganglier Startar och bromsar muskelarbetet. Väljer rörelseprogram i cortex, balanserade rörelser. c. Hjärnstammen Hjärnstammen ansvarar för muskelspänning i posturala muskler, samt styr viss finmotorik. Anteckningar medeasy Från stimulus till nervsignal 1. Stimulus (fysisk beröring) Det finns många olika stimulin som våra sinnen kan uppfatta. 2. Modifiering (förstärkning) - strukturer utanför sinnesceller (trycket känns av mha bindväven under epitel vävnaderna) Dessa stimuli modifieras ofta av olika strukturer utanför själva sinnesceller 3. Omvandling, transduktion - sinnescell - elektrisk signal (Omvandlas från en sensorisk upplevelse i en sensorisk cell i huden) En sinnescell är en cell som är specialiserad till att förstärka och omvandla sinnesstimuli till elektriska signaler (aktionspotentialer) 4. Kodning - nerver från sinnesceller (Sinnescellerna kommer att skicka in frekvenser av impulser utifrån stimulits omfattning) Eftersom aktionspotentialer inte kan variera i styrka måste alla sensoriska stimuli kodas med varierande frekvens på aktionspotentialen för att ange styrkan på stimuli 5. Nervsignalen skickas via ryggmärgen och upp till den sensoriska hjärnbarken där det sensoriska tolkas. Avkänning är summan av alla dessa element, inklusive överföring av nervimpulser via sensoriska nervbanor till hjärnbarken. Från början är sinnescellerna negativt laddade precis som “vanliga” celler, när cellen stimuleras kommer jonkanaler att öppnas upp vis cellmembranet vilket gör att sinnesceller kommer att ändra sin laddning till positiv i stället för negativ som den var i början. Själva proceduren är väldigt likt uppkomsten av en aktionspotential, men i detta fall kallas det istället för receptorpotential, vilket är en kortvarig förändring i laddningen på cellens insida. Om sinnescellen är kombinerad med nervcellen/integrerad med nervcellen kommer nervsignalen att skickas vidare som en vanlig aktionspotential. Om sinnescellen inte är ihopsatt med nervcellen kommer de att samarbeta för att föra signalen vidare i kroppen. När insidan når en negativ laddning kommer presynaptiska vesiklar att vara en sensorisk synaps. Skillnaden mellan dermatom och receptiva fält Dermatom - den sensoriska ytan för en hel spinalnerv Receptiva fält - den sensoriska ytan för en enskild liten sensorisk nerv Patellarreflexen Anteckningar Exempel på målmotorik: Kast av en basketboll När en person kastar en basketboll mot en korg är det ett tydligt exempel på målmotorik. Här är några steg som involveras i denna motoriska process: Visuell uppfattning av målet: Personen använder synsinnet för att bedöma avståndet och riktningen till korgen. Motorisk planering: Utifrån den visuella informationen skapar personen en motorisk plan för att sikta och kasta bollen mot korgen. Proprioception: Muskler, leder och senor ger kontinuerlig feedback till hjärnan om armar och kroppens position, vilket är avgörande för att justera styrkan och vinkeln på kastet. Finmotorisk kontroll: Personens finmotoriska färdigheter används för att koordinera rörelserna i handen och fingrarna för att hålla och släppa bollen vid rätt ögonblick. Utförande av rörelsen: Personen utför kastet med målet att få basketbollen att gå genom korgen. Feedback och justering: Efter kastet använder personen eventuell visuell feedback (till exempel om bollen träffar korgen eller inte) för att justera framtida kast och förbättra precisionen. I detta exempel är målmotoriken tydlig, där personens rörelser är målinriktade och syftar till att uppnå ett specifikt mål - i detta fall att träffa basketkorgen med bollen. Exempel på kompensatorisk motorik: Anpassning vid synnedsättning Om en person upplever synnedsättning och har svårt att orientera sig i en omgivning, kan kompensatorisk motorik träda i kraft för att kompensera för den förlorade synen. Individen kan utveckla och använda andra sensoriska system för att upprätthålla balans och navigera säkert. Användning av känsel och taktil information: Personen kan använda händerna för att känna på föremål, väggar eller andra ytor för att skapa en karta av omgivningen och förstå var de befinner sig. Förbättrad proprioception: Känsligheten för kroppens position och rörelse i rummet ökar. Detta gör det möjligt för personen att anpassa sina rörelser och undvika hinder genom att förlita sig på information från muskler, leder och senor. Förbättrad hörsel: Om synen försämras kan hörseln kompensera genom att vara extra känslig för ljudsignaler, såsom ljud från omgivningen eller fotsteg, för att navigera och identifiera platser. Genom att använda dessa kompensatoriska strategier kan individen med synnedsättning fortsätta att utföra dagliga aktiviteter och röra sig säkert i sin omgivning. Detta är ett exempel på hur kroppen anpassar sig för att kompensera för en nedsättning och upprätthålla motorisk funktionalitet.