Ytter- och mellanörats sjukdomar

Öronvax är en blandning av sekret från talgkörtlar och svettkörtlar, blandat med döda hudceller, damm och annat skräp som fastnar i hörselgången.

En vaxpropp bildas när öronvaxet samlas och blockeras i hörselgången istället för att avlägsnas naturligt. Hörselnedsättningen beror på proppens storlek, position och om den blockerar delvis eller helt.

En smärtsam infektion i en hårsäck eller talgkörtel i den yttre delen av öronkanalen, orsakad av bakterier.

En inflammation i hörselgången, oftast orsakad av bakterier.

Klåda, irritation, smärta vid beröring av ytterörat, svullnad i hörselgången, nedsatt hörsel, vätska eller var från örat, röd och inflammerad hud i hörselgången, tryckkänsla eller blockerat öra.

Hörselgången kan vara svullen, röd, ha sekretion och avflagnad hud. Det kan vara svårt att se trumhinnan på grund av svullnad och sekret i hörselgången.

Patienten beskriver problem i vänster öra, att problemen började för 2 veckor sen och att han får problem med vax när han badar mycket.

En allvarligare form av extern otit som orsakas av bakterier, ofta Pseudomonas aeruginosa, och kan leda till vävnadsdöd i hörselgången och omgivande områden.

Nekrotiserande extern otit angriper djupare vävnader och behöver mer intensiv behandling, medan vanlig extern otit är ytförändring som oftast behandlas lokalt.

Ett samlingsnamn för olika ytter- och mellanöresjukdomar. Den vanligaste hos barn är akut otitis media, även kallad öroninflammation.

En infektion i mellanörat, oftast orsakad av bakterier eller virus. Leder till svullnad och vätskeansamling bakom trumhinnan.

Vid en inflammation i mellanörat blir örontrumpeten blockerad och vätska samlas i mellanörat.

Öronvärk, tryckkänsla, hörselnedsättning, feber, vätska från örat, irritabilitet och balansproblem.

Öroninflammation är vanligast mellan 6 månader och 2 år.

Ålder och förklylningar är riskfaktorer för öroninflammation.

Öroninflammation orsakas av virus och bakterier, ofta streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae, efter en luftvägsinfektion.

En inflammation i mellanörat med vätskeansamling utan samtidig infektion.

En onormal tillväxt av hudceller inne i mellanörat som kan skada hörselorganets strukturer över tid.

Otoskleros är en sjukdom som påverkar benvävnaden i mellanörat, specifikt stigbygeln, vilket gör att den fastnar och inte kan vibrera fritt. Detta leder till progressiv hörselnedsättning, tinnitus, yrsel och nedsatt taluppfattning.

Otoskleros kan drabba båda öronen, men det börjar oftast i ett öra och sprider sig till det andra över tid.

Otoskleros kan inte botas helt, men symtomen kan lindras genom operation eller hörapparat.

Otoskleros beror på onormal benväxt runt hörselbenen, vilket gör att stigbygeln inte kan röra sig fritt. Detta hindrar ljudvibrationer från att nå innerörat och leder till gradvis hörselnedsättning med svårighet att höra låga frekvenser.

Ja, otoskleros kan vara ärftlig. Om det finns en familjhistoria av otoskleros kan risken för att utveckla sjukdomen vara högre.

Det är en konduktiv hörselnedsättning, maskerade benledningar för höger ligger där uppe och luftledningar för höger öra ligger där nere (mellan 20-30 dB HL).

Buller är oönskat ljud som kan vara hörselskadligt om det är tillräckligt starkt eller långvarigt. Hörselskador uppstår vid ljudnivåer över 85 dB, och skadan blir permanent vid nivåer över 120 dB.

Akustiskt trauma innebär en plötslig hörselskada från extremt högt ljud, som en explosion. Långvarig exponering innebär att man utsätts för höga ljudnivåer över tid.

Hårcellerna i cochlean skadas. Akustiskt trauma orsakar omedelbar skada, medan långvarig exponering leder till gradvis skada.

TTS är tillfällig hörselnedsättning som uppstår efter exponering för högt ljud, men som återhämtar sig efter en viss tid. PTS är en varaktig skada på hörseln, ofta efter upprepad eller kraftig ljudexponering.

Frekvenserna 4 och 6 kHz drabbas först eftersom hårcellerna i cochlean som bearbetar dessa frekvenser är mest känsliga för ljudskador.

Tinnitus är en ständig eller intermittent upplevelse av ljud i öronen eller huvudet, utan extern ljudkälla. Hyperacusis innebär överkänslighet för vanliga ljud. Diplacusis är en störning i hur ljud uppfattas, där samma ljud kan upplevas som olika i varje öra.

Objektiv tinnitus innebär att ljudet kan höras av en utomstående, oftast genom ett stetoskop. Subjektiv tinnitus innebär att ljudet bara upplevs av personen själv.

Tinnitus kan låta på olika sätt, som ringning, surrande, brummande, pipande, brusande eller klickande/knäppande ljud. Ljudet kan vara lika i båda öronen, men det är inte alltid så.

Tinnitus, hyperacusis och diplacusis kan orsakas av bullerskada, hörselnedsättning, skador på nervsystemet, öronsjukdomar, stress och ångest.