Hormoner och deras funktioner

Exokrina körtlar släpper ut sina utsöndringar via kanaler till kroppens ytor. Exempel är svettkörtlar som släpper ut svett på huden.

Endokrina körtlar saknar kanaler och utsöndrar hormoner direkt till blodet. De påverkar celler på avstånd.

Peptidhormoner är vattenlösliga, verkar snabbt och har kort halveringstid. Exempel: insulin, glukagon, ADH, oxytocin, PTH.

Steroidhormoner är fettlösliga, långsamverkande och har lång halveringstid. Exempel: kortisol, aldosteron, testosteron, östrogen, progesteron.

Aminhormoner kan vara antingen vatten eller fettlösliga, vilket påverkar deras verkan. Exempel: adrenalin, noradrenalin, dopamin, melatonin, T3 och T4.

För lite hormonproduktion, kan orsakas i körteln eller från signaler från andra körtlar.

För mycket hormonproduktion, kan komma från körteln eller från signaler från andra körtlar.

Ett system som reglerar hormonnivåer genom att bromsa frisättningen när hormonet är tillräckligt högt.

Portakretsloppet är ett system av blodkärl som transporterar hormoner direkt från hypotalamus till adenohypofysen, vilket möjliggör snabb kommunikation mellan dessa hormonella kontrollcentra.

Adenohypofysen, även kallad körtelhypofysen, frisätter hormoner som styr andra endokrina körtlar. Dessa hormoner transporteras via blodet till målceller och organ.

TSH stimulerar sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. LH stimulerar ägglossning hos kvinnor och testosteronproduktion hos män. FSH stimulerar äggstockarna att utveckla ägg och testiklarna att producera spermier. ACTH stimulerar binjurebarken att producera kortisol. PRL stimulerar mjölkproduktion. GH/STH stimulerar tillväxt och celldelning.

Neurohypofysen lagrar och frisätter hormoner som produceras i hypotalamus. Dessa hormoner transporteras via nervceller till neurohypofysen och därifrån ut i blodet.

Oxytocin stimulerar livmoderns sammandragningar under förlossning och mjölkutdrivning vid amning. Det påverkar även socialt beteende och stressreducering. Vasopressin/ADH ökar vattenabsorptionen i njurarna, vilket minskar urinproduktionen och ökar blodvolymen och trycket.

TRH stimulerar frisättning av TSH. GnRH stimulerar frisättning av LH och FSH. CRH stimulerar frisättning av ACTH. GHRH stimulerar frisättning av GH.

Lång-loop-feedback sker när ett hormon från en endokrin körtel (t.ex. kortisol) hämmar frisättningen av både det stimulerande hormonet från hypofysen (t.ex. ACTH) och frisättningshormonet från hypotalamus (t.ex. CRH). Kort-loop-feedback sker när ett hormon från hypofysen (t.ex. ACTH) hämmar frisättningen av frisättningshormonet från hypotalamus (t.ex. CRH).

Melatonin är ett hormon som produceras av tallkottkörteln och reglerar dygnsrytmen. Melatoninnivåerna stiger på kvällen och natten, vilket främjar sömn, och sjunker på morgonen.

Sköldkörtelhormonen reglerar metabolism, tillväxt och utveckling. De ökar förbränningen, ökar hjärtfrekvensen och påverkar hjärnans funktion.

Sköldkörteln stimuleras av TSH att producera T3 och T4. Dessa hormoner frisätts i blodet och påverkar målceller. Ökade nivåer av T3 och T4 hämmar frisättningen av TSH, vilket skapar en negativ feedbackloop.

Hypotyreos orsakas av brist på sköldkörtelhormon. Symtom inkluderar trötthet, viktökning, förstoppning, torr hud och håravfall. Olika varianter beror på orsaken till bristen.

Hypertyreos orsakas av överskott på sköldkörtelhormon. Symtom inkluderar viktminskning, ökad hjärtfrekvens, svettningar, nervositet och sömnproblem. Olika varianter beror på orsaken till överskottet.

Binjurebarken har tre zoner: yttre (zona glomerulosa), mellersta (zona fasciculata), och inre (zona reticularis). Yttre zonen producerar mineralokortikoider (t.ex. aldosteron), mellersta zonen producerar glukokortikoider (t.ex. kortisol) och inre zonen producerar androgener (t.ex. dehydroepiandrosteron, DHEA).

Kortisol frisätts från binjurebarken som svar på stress. Det ökar blodsockret, hämmar inflammation och påverkar immunförsvaret. Kortisolnivåerna stiger vid stress och bidrar till stressreaktionen.

Sköldkörtelhormoner ökar kroppens metabolism genom att stimulera glukosupptag och användning, fettsyranedbrytning och glukosproduktion. De ökar också syrekonsumtion, ATP-produktion och värmeproduktion.

Sköldkörtelhormoner förstärker effekten av adrenalin och noradrenalin genom att öka antalet beta-receptorer i cellerna.

Sköldkörtelhormoner är viktiga för normal utveckling av skelettet, nervsystemet och andra vävnader. Brist på sköldkörtelhormon under fosterutvecklingen kan leda till kretinism, vilket påverkar mental och fysisk utveckling.

Hypotalamus frisätter TRH, som stimulerar hypofysen att frisätta TSH. TSH stimulerar sköldkörteln att producera och frisätta T4 och T3.

Höga nivåer av T3 och T4 i blodet hämmar frisättningen av TRH och TSH, vilket bidrar till att reglera hormonnivåerna.

Primär hypotyreos innebär problem i sköldkörteln, medan sekundär hypotyreos beror på problem i hypofysen, och tertiär hypotyreos beror på problem i hypotalamus.

Vanliga symtom på hypotyreos är trötthet, viktökning, depression, frusenhet och långsam hjärtfrekvens.

Graves sjukdom är en autoimmun sjukdom som leder till överproduktion av sköldkörtelhormoner.

Symtom på hypertyreos inkluderar viktnedgång, ökad kroppstemperatur och svettning, ökad hjärtfrekvens och darrningar.

Binjurebarken är indelad i tre zoner: zona glomerulosa, zona fasciculata och zona reticularis, som producerar olika hormoner.

Stress aktiverar HPA-axeln, vilket leder till frisättning av kortisol från binjurebarken.

Kortisol ökar blodsockernivån, bryter ner protein och fett, hämmar inflammation och påverkar blodtrycket.

Addisons sjukdom är en binjurebarkssvikt som kan orsakas av autoimmuna sjukdomar eller lågt ACTH. Symtom inkluderar trötthet, viktnedgång, lågt blodtryck och hyperpigmentering.

Cushings syndrom orsakas av överproduktion av kortisol, oftast pga. en ACTH-producerande tumör. Symtom inkluderar viktökning, muskelatrofi, tunn hud och högt blodtryck.

Insulin hämmar glukosproduktionen från andra ämnen (glukoneogenes) och brytningen av glykogen (glykogenolys). Det stimulerar även proteinsyntes och fettlagring.

Glukagon stimulerar levern att bryta ner glykogen till glukos (glykogenolys) och producera glukos från andra ämnen (glukoneogenes).

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret attackerar och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln.

Symtomen vid diabetes typ 1 inkluderar ökad törst, stora urinmängder, trötthet, viktnedgång, illamående och i allvarliga fall ketoacidos.

Diabetes typ 2 är en sjukdom där kroppens celler blir mindre känsliga för insulin, vilket leder till att bukspottkörteln måste producera mer insulin för att upprätthålla normal blodsockernivå.

Med tiden kan betacellerna i bukspottkörteln skadas vid diabetes typ 2, vilket leder till minskad insulinproduktion.

Övervikt, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor ökar risken för diabetes typ 2.

Epifyser är benändarna, och epifysskiva/epifysplatta är tillväxtzonen i benet, belägen mellan epifysen och diafysen.

Diafys/Metafys är benskaftet, och märghålan är ett hål i diafysen som innehåller benmärg.

Nya benceller bildas i epifyssplattan, vilket leder till att benet förlängs. När tillväxten är avslutad försvinner epifyssplattan och ersätts av en epifyslinje.

Osteoblaster bygger upp ny benvävnad, osteoklaster bryter ner gammal benvävnad, och osteocyter reglerar ombildning och underhåll av benvävnad.

GH (tillväxthormon) stimulerar frisättning av IGF-1 och direkt tillväxt i ben och muskler.

IGF-1 stimulerar celldelning och tillväxt av benvävnad.

T3 (trijodtyronin) främjar proteinsyntes och är viktig för nervsystemets utveckling.

Osteoporos är en sjukdom som kännetecknas av försvagad benvävnad med ökad risk för frakturer.

Ålder, hormonbrist, näringsbrist, genetiska faktorer, rökning, alkohol och brist på fysisk aktivitet ökar risken för osteoporos.