Hjärnans transmittorsystem och signalering

Nervceller med långa utskott som skickar signaler över långa avstånd, t.ex. från motorbarken till ryggmärgen.

En typ av neuron som signalerar inom en specifik struktur i hjärnan, t.ex. inom striatum.

Nervceller med korta utskott som oftast använder GABA som transmittorsubstans.

En typ av signalering där en liten grupp av neuron skickar signaler till en stor del av hjärnan, vilket påverkar stämningsläge och allmänt beteende.

En process där transmittorsubstanser släpps ut från en neuron och sprids till flera andra neuron i närheten, inte bara via synapser.

En typ av transmittorsubstans som stimulerar aktiviteten i mottagande neuron.

En typ av transmittorsubstans som minskar aktiviteten i mottagande neuron.

En kemisk substans som används av nervceller för att kommunicera med varandra.

När en nervcell utsöndrar en neurotransmittor till en annan nervcell, hur mycket den mottagande nervcellen blir mer benägen att avfyra en aktionspotential.

En process där kommunikationen mellan nervceller förändras över tid.

Kortvarig synaptisk plasticitet beror på förändringar i neurotransmittorernas tillverkning, frisättning och återvinning.

Långvarig synaptisk plasticitet involverar förändringar i antalet neurotransmittorreceptorer, aktiviteten i synapsen samt genomförandet av transkription och translation.

När en nervcell blir mer känslig för signaler från en annan nervcell.

I LTP ökar antalet receptorer i synapsen, vilket leder till större joninflöde och en starkare EPSP.

AMPA och NMDA är två typer av receptorer i synapsen som spelar en roll i LTP.

Vid depolarisering av det postsynaptiska neuronet tas Mg2+ bort från NMDA, vilket tillåter Na+ och Ca2+ att flöda in. Hög frekvens av Ca2+ leder till aktivering av kinaser och förändrat genuttryck, vilket orsakar ökad AMPA-uppreglering och aktivering av tysta synapser.

Opioider verkar inte lika kraftigt på denna loop som på den ventrala loopen, vilket resulterar i mer euforisk upplevelse och ej så kraftig motorisk aktivitet.

Denna loop styr belöning och motivation. Signaler från ventrala tegmentum (tegmentum mesencephali) går främst till nucleus accumbens/ventrala striatum (men även till amygdala).

Denna loop styr kognitiv kontroll och drivkraft samt emotion. Signaler från ventrala tegmentum (VTA) till cortex (framförallt frontala cortex).

Dopaminreceptorerna är G-proteinkopplade och finns av två typer: D1 (aktiverande) och D2 (hämmande).

Denna krets är involverad i att välja ut en rörelse medan närliggande konkurrerande rörelser filtreras bort. Denna krets kallas även “motor loop” på engelska och går från cortex till cortex.

Denna väg inom corticocortical kretsen ökar rörlighet. Globus pallidus är under basala omständigheter tämligen aktiv och hämmar thalamus vilket minskar rörelseaktivitet i cortex. När striatum aktiveras hämmar den globus pallidus interna, vilket leder till ökad rörlighet.

Denna väg inom corticocortical kretsen minskar rörlighet. Globus pallidus är under basala omständigheter tämligen aktiv och hämmar thalamus vilket minskar rörelseaktivitet i cortex. När striatum aktiveras stimulerar den globus pallidus externa, vilket leder till minskad rörlighet.

Detta system utsöndrar dopamin till striatum och modulerar både den direkta och indirekta vägen i corticocortical kretsen.

En ökning av styrkan i en synaps, orsakad av ökad aktivitet i den synapsen. Detta kan leda till ökat antal AMPA-receptorer eller ökad känslighet hos AMPA-receptorer.

En minskning av styrkan i en synaps, orsakad av minskad aktivitet i den synapsen. Detta kan leda till minskat antal AMPA-receptorer eller minskad känslighet hos AMPA-receptorer.

En kortvarig ökning av synaptisk styrka, orsakad av en snabb följd av aktionspotentialer i den presynaptiska cellen. Detta beror på ackumulering av kalcium i den presynaptiska terminalen.

En kortvarig minskning av synaptisk styrka, orsakad av en snabb följd av aktionspotentialer i den presynaptiska cellen. Detta beror på att det inte finns tillräckligt med tid för att förbereda nya vesiklar för exocytos.

En typ av receptor som öppnas när en specifik kemisk signal binder till den och släpper in joner i cellen.

En typ av receptor som när en specifik kemisk signal binder till den, aktiverar en intracellulär kaskad som leder till förändringar i cellfunktionen.

En viktig excitatorisk signalsubstans i hjärnan. Den har en bred effekt på hjärnans funktion och är viktig för inlärning, minne, och kognition.

En neurotransmittor som har en hämmande effekt på hjärnan. Den är involverad i reglering av ångest, sömn, och stress.

Den indirekta vägen i basalganglierna hämmar thalamus, vilket gör det svårare för rörelser att passera. När pallidus externa hämmas, ökar aktiviteten i pallidus interna, vilket förstärker hämningen av thalamus.

Dopaminreceptorer av typ D2 finns på striatala celler i den indirekta vägen. Ökat dopamin i striatum minskar hämningen på pallidus externa, vilket leder till ökad aktivitet i den indirekta vägen.

Den limbiska kretsen styr motivation genom att använda dopamin från det mesolimbiska systemet. Mer dopamin ökar motivationen.

Ökad dopamin i den limbiska kretsen ökar vår motivation att göra något. Samtidigt ökar dopamin i den direkta vägen våra möjligheter att utföra aktioner, vilket gör det möjligt att agera på den ökade motivationen.

En medicin för att behandla Parkinsons sjukdom, vilket är en neurodegenerativ sjukdom som drabbar dopaminproduktionen.

D2-receptorantagonister hämmar dopaminsignalering i hjärnan. Detta används för att behandla psykos, där personen är överaktiv.

Dopamin är kopplat till missbruk. Droger som kokain och amfetamin ökar dopaminnivåerna direkt i synapsspalten genom att blockera dopamintransportören (DAT).

Noradrenalin i hjärnan skickar signaler över ett brett område från få platser. Detta kallas ett divergent system.

En monoamin som utsöndras från locus coeruleus i hjärnstammen. Bidrar till att reglera stämningsläge, uppmärksamhet och vakenhetsgrad, och påverkar neuroendokrin reglering. Kan liknas vid ett sympatikuspåslag i hjärnan.

NE påverkar främst alfa- och beta-receptorer i hjärnan, som är kopplade till G-proteiner.

En monoamin som bildas från aminosyran tryptofan och utsöndras från Raphe-kärnorna. Bidrar till att reglera stämningsläge, födointag och social funktion.

En serotoninreceptor, 5-HT3, som orsakar illamående och kräkning.

En transportör som återupptar serotonin till det presynaptiska neuronet. Den viktigaste måltavlan för SSRI-läkemedel.

En typ av antidepressiva läkemedel som hämmar återupptaget av serotonin i synapsen. Exempel: Fluoxetin, Citalopram.

En drog som ökar serotoninkoncentrationen i synapsen under ruset, vilket ger eufori och välbefinnande.

En typ av psykedeliska droger som påverkar 5HT2-receptorerna och ger hallucinationer.