Geografi: Jordens uppbyggnad och ålder

Jordens ålder är cirka 4,6 miljarder år. Detta har man kommit fram till genom att analysera stenar från månen och meteoriter, vilka bildades samtidigt som jorden.

Jordens kärna består av tunga metaller som järn och nickel. Kärnan är indelad i inre och yttre kärna. Den inre kärnan är fast och extremt varm, medan den yttre kärnan är flytande.

Manteln är en tjock lager av fast berg under jordskorpan. Den är väldigt het och tryckförhållandena är höga. När magman når jordytan kallas den lava.

Jordskorpan är det yttersta lagret av jorden. Den är tunnare under haven än under kontinenterna. Tillsammans med mantelns yttre del bildar jordskorpan litosfären.

Jordens litosfärplattor är delar av jordens yta som ständigt rör sig och krockar med varandra. Dessa rörelser påverkar hur landmassorna formar sig på jorden.

Den kontinentaldrift är den teorin som förklarar hur jordens litosfärplattor rör sig och formar landmassorna. Plattorna rör sig ifrån varandra i spridningszoner och mot varandra i kollisionszoner.

Oceanryggar är områden där jordskorpan spricker upp på grund av värme från jordens inre. När plattorna möts bildas bergskedjor. Dessa områden kallas kollisionszoner.

Plattektoniken, eller kontinentaldriften, är en kraftfull process som formar jordens yta genom konstant rörelse och krockar mellan plattorna.

En djup sänka i oceanbotten som bildas när två tektonikplattor kolliderar. Den djupaste är Marianergraven som ligger sydöst om Japan.

Jordskorpans yttersta lager, som är tunnare under haven än under kontinenterna.

Jordens litosfärplattor ständigt rör sig och krockar med varandra, vilket skapar jordbävningar.

Området rakt över utlösningspunkten för en jordbävning.

En skala som mäter styrkan hos en jordbävning.

Havets vågor orsakar ständig nötning på kuster och stränder. Detta kallas erosion.

En skred är ett område på en sluttning som sätts i rörelse. Det kan bestå av jord, stenar och annat material.

Inlandsis är en stor ismassa som täcker stora områden. Den kan bilda spår i landskapet som udal och rullstensåsar.

Sandstränder är viktiga för kusten. De skyddar mot vågor och översvämningar, men riskerar att försvinna på grund av den stigande havsnivån.

Hållbar utveckling handlar om att tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter. Det finns tre perspektiv: ekologisk, social och ekonomisk.

Ekologisk hållbarhet handlar om att skydda naturen och bevara den biologiska mångfalden.

Social hållbarhet handlar om att uppfylla mänskliga behov och skydda mänskliga rättigheter.

Ekonomisk hållbarhet handlar om att motverka fattigdom och att alla ska kunna försörja sig utan att skada naturen.

De resurser som finns tillgängliga i naturen.

Naturresurser som inte kan förnyas, t.ex. olja, kol och naturgas.

Naturresurser som ständigt förnyas, t.ex. vatten, vind och solenergi.

En term som beskriver hur mycket jordyta som behövs för att tillverka och konsumera varor och tjänster.

Den dag då jordens resurser för året tar slut.

Hur mycket resurser vi använder i förhållande till vad jorden kan förnya.

Att använda naturresurser på ett sätt som inte skadar miljön eller framtida generationer.

Att se till att alla människor har tillgång till de resurser de behöver för att leva ett värdigt liv.

Jordens kärna är den innersta delen och består av tunga metaller som järn och nickel. Den är uppdelad i en inre kärna, som är fast och extremt varm, och en yttre kärna, som är flytande.

Litosfären är jordens yttre skikt, som består av jordskorpan och den övre delen av manteln. Den är uppdelad i plattor som rör sig och krockar med varandra.

Spridningszoner är områden där litosfärplattorna rör sig ifrån varandra. Här bildas ny jordskorpa när magma från manteln stiger upp och svalnar.

Kollisionszoner är områden där litosfärplattorna rör sig mot varandra. Här kan bergskedjor bildas när plattorna kolliderar och trycker upp berggrunden.

De är gaser i atmosfären som fångar upp värme från solen och håller jorden varm. Utan dem skulle jorden vara mycket kallare. Exempel: koldioxid, metan och lustgas.

Människans utsläpp av växthusgaser, tex genom förbränning av fossila bränslen eller avskogning, ökar mängden växthusgaser i atmosfären. Detta leder till att jorden blir varmare än normalt.

Det innebär att temperaturen på jorden stiger på grund av förstärkt växthuseffekt. Detta leder till flera negativa konsekvenser, till exempel smältande isar, stigande havsnivåer och förändrade klimatmönster.

Det är en viktig del av den globala miljön och inkluderar allt levande och icke-levande på jorden. Det finns olika typer av ekosystem, till exempel skogar, hav och öknar, och de är alla viktiga för att upprätthålla livet på jorden.

De är viktiga för att skydda biologisk mångfald, reglera klimatet och förse oss med livsmedel och resurser. När ekosystemen blir rubbade, till exempel till följd av klimatförändringar, kan det få allvarliga konsekvenser för människan och naturen.

Yttre krafter som formar jordens yta, exempelvis vittring, erosion och sedimentation.

Sönderdelning av bergmaterial genom fysikaliska, kemiska eller biologiska processer.

Mekanisk sönderdelning av berggrunden genom spänningar i materialet.

Kemisk sönderdelning av berggrunden genom kemiska reaktioner, t.ex. kolsyra.

Processen där bergmaterial eroderat av vittring transporteras bort.

Erosion som orsakas av vind som transporterar sand och grus.

Material som eroderats av vittring transporteras av vind, vatten eller is och avlagras.

Platta områden vid flodernas mynningar som bildats av sediment