Förberedelser inför Tentamen - PDF

INFÖR TENTA Centrala områden och exempel på begrepp. Begreppen kan ju finnas under många olika områden, det som är viktigt är inte att ni kommer exakt ihåg denna indelning. Utan om ni har en övergripande förståelse förstår ni hur begreppet kan komma in i många olika områden. Kunna definiera begreppe...

INFÖR TENTA Centrala områden och exempel på begrepp. Begreppen kan ju finnas under många olika områden, det som är viktigt är inte att ni kommer exakt ihåg denna indelning. Utan om ni har en övergripande förståelse förstår ni hur begreppet kan komma in i många olika områden. Kunna definiera begreppen! Grupper av teorier för att förklara varför och hur utveckling sker: Modulära teorier: Core knowledge Kognition Theory of mind och hur man förstår andra människors tankar Språkutveckling: Hur barn lär sig språk genom specifika moduler Perception: Hur sensorisk information bearbetas och organiseras Minne: Hur minnet stöds av modulerna och lagras beroende på modul Informationsprocessande modeller: Minne: Hur vi kommer ihåg. Hur vårt minne samarbetar med språk och erfarenheter och social förståelse. Exekutiva förmågor: Theory of mind och hur det utvecklas Neurokonstruktivism: Kognitiv utveckling: hur hjärnans utveckling påverkas och formas av erfarenheter. Perception och minne: Hur neurala nätverk utvecklas och anpassas baserat på sensorisk input och erfarenheter (statistical learning) Språk: Hur hjärnans strukturer och funktioner samverkar för att möjliggöra språkinlärning (statistical learning) Theory-theory: Kognition: Theory of Mind, som handlar om att förstå andras tankar och känslor. Språk: Hur barnets förståelse av omvärlden utvecklas genom språkliga och kognitiva byggstenar. 1. Tal-, språk- och kommunikation - Språk: Ordförråd, begrepp, grammatik, förståelse, pragmatik - Kommunikation: Joller, Turtagning, Delad uppmärksamhet, 2. Kognitiv utveckling - Minne: Explicit, Procedur, Semantiskt, Långtidsminne, Korttidsminne, Episodiskt minne, Perceptuellt minne - Perception: Nyhetspreferens, Mental representation - Kognitiva förmågor: Fördröjd imitation, Exekutiva förmågor, Theory of mind, Testning av individuella skillnader, Mental representation 3. Omgivningens påverkan - Anknytning: Anknytningsteorier, Föräldrastilar - Miljö: Digitala media, Socioekonomisk status, Intersektionalitet 4. Personlig och social identitet - Självreglering: Emotionell kompetens, Självreglering/känsloreglering - Identitetsutveckling 5. Aggression och prosocialt beteende - Beteende: Aggression, Prosocialt beteende 6. Temperament och personlighet - Temperament: Temperament, Emotionell kompetens - Personlighet: Personlighetsutveckling 7. Sociala relationer - Interaktion: Triadisk intersubjektivitet, Intersubjektivitet, Kommunikation - Lek: Imitation, Lek 8. Hur man jobbar med barns starka känslor och stöttar föräldrar - Föräldrastöd: Anknytning/föräldrastilar och starka känslor, Emotionell kompetens, Självreglering/känsloreglering 9. Motoriska utvecklingen Modulära teorier: Barns utveckling kan ses som modulär, vilket innebär att specifika förmågor uppstår och utvecklas i steg, och blir allt mer avancerade med tiden. Modulär teori är en aktuell kognitiv teori, bygger på idén att hjärnan är uppdelad i olika, specialiserade enheter eller "moduler", där varje modul ansvarar för en specifik kognitiv funktion. Vissa moduler är medfödda och organiserade i hjärnan från början. Dessa funktioner är färdigbyggda och utvecklats genom evolution eftersom de har varit avgörande för vår överlevnad. Exempel på sådana moduler är arbetsminne och semantiskt minne, som är redo att användas från födseln. Vissa moduler aktiveras av specifika miljöstimuli och andra moduler kan bli aktiva vid olika åldrar, ofta i en sekventiell ordning beroende på utvecklingsstadium. Exempel när ett barn har personer som pratar med den så aktiveras språkmodulen. Det finns en grundläggande struktur för hur information ska organiseras i hjärnan, och vi har medfödda mekanismer för att få tillgång till dessa moduler. Varje ny färdighet bygger på den tidigare. På samma sätt utvecklas barn stegvis, där varje ny förmåga läggs till och bidrar till en större helhet. Redan hos spädbarn ser vi medfödda moduler. Till exempel har spädbarn en förmåga att identifiera objekt och skilja mellan olika mängder, vilket visar att de har en grundläggande förståelse för numeriska relationer som ordning, addition och subtraktion. De kan också skilja mellan levande och icke-levande ting, som en människa och ett bord, och de kan tolka intentioner och målinriktat beteende hos andra. Dessa förinstallerade moduler utgör grunden för barnets kognitiva utveckling och formar hur de lär sig om världen runt dem. Core knowledge Handlar om att människor föds med grundläggande, medfödda moduler som är specialiserade på att bearbeta information från specifika domäner i världen. Vår hjärna är utrustad med vissa tolkningsmodeller, som kognitiva scheman, som ett sätt att förstå världen, vilket ibland kan leda till misstag eller knasigheter när vi stöter på saker som inte passar in i dessa inre modeller. Även evolutionärt, kan ses hos andra arter också. Detta kopplas till core knowledge systems som styr hur vi uppfattar världen redan från spädbarnsåldern: Objekt (hur vi förstår föremål i vår omgivning kopplat till kohesion, kontinuitet och kontakt → fysiska lagar) Nummer (uppfatta och förstå numeriska mängder, skilja mellan små antal, skilja på få eller många) Agenter (förstå levande varelser och deras intentioner, viktig för social interaktion) Plats (rumslig orientering och förmåga att förstå och navigera i den fysiska miljön) Form (känna igen och särskilja olika former och strukturer. Kunna kategorisera form) Sociala relationer (förmåga att interagera med andra människor, uppfatta signaler och känna igen vilka individer som är relevanta i sociala interaktioner) Core object system är en av dessa medfödda system som omfattar grundläggande principer som även spädbarn förväntar sig att världen följer: Kohesion (att objekt förblir hela) Kontinuitet (att objekt rör sig i en kontinuerlig bana och inte plötsligt försvinner) Kontakt (att objekt påverkar varandra genom direkt kontakt). När dessa regler bryts blir spädbarn överraskade vilket visar att dessa förväntningar är djupt rotade i deras förståelse av världen. Theory of mind handlar om förmågan att förstå att andra människor har egna tankar, känslor och avsikter, som kan vara olika från vad man själv tänker och känner. Det innebär att man kan föreställa sig vad någon annan tänker eller känner i olika situationer. Modulära teorin föreslår att det finns en specifik modul i hjärnan som ansvarar för mentaliseringsförmågan. Denna modul utvecklas tidigt i livet och gör det möjligt för barn att förstå andras mentala tillstånd. En mognadsprocess, något man har men som triggas av omgivningen och åldern. Finns olika moduler för theory of mind: Theory of body: förstå andras kroppsrörelser. Intentionalitet: andras avsikter och intentioner. Att förstå mål: förstå målet med beteendet Ett klassiskt test av Theory of Mind är "False-belief task" (Sally and Anne), där barn måste förstå att någon annan kan ha en felaktig tro om en situation. Tidigare forskningsresultat antyder att barn utvecklar en grundläggande förståelse för andras tankar runt 4-5 års ålder, och utvecklas gradvis under barndomen. Denna förmåga tycks vara kopplad till specifika neurala nätverk som är kopplade till social kognition. Chomskys språkteori - Modulen heter Language acquisition device (LAD) Modulära teorier om språkutveckling föreslår att människor har en medfödd "språkmodul" LAD, vilket innebär att språkinlärning är ett biologiskt förprogrammerat system som aktiveras i rätt miljö. Detta är en central del i Chomskys språkteori, som hävdar att alla människor har en gemensam grammatikstruktur i hjärnan, Universal Grammar (UG), vilket gör det möjligt för barnet att snabbt lära sig sitt modersmål. Den grundläggande strukturen (språkmodulen) finns från födseln, men den utvecklas när barnet möter nya språkliga erfarenheter. UG är en medfödd språkmodul som innehåller förmågan att lära sig vad som är ett substantiv eller ett verb. Chomsky menar att barns hjärna verkar vara särskilt mottaglig för språkinlärning under en "kritisk period" under de tidiga åren, vilket ytterligare stödjer idén om en specifik modul för språk. Barn lär sig språk genom: Lexikon (ordförråd): Genom att utveckla ett ordförråd kopplat till objekt och koncept. Syntax (meningsbyggnad): En inbyggd förmåga att förstå reglerna för hur ord kan kombineras för att bilda meningar. Fonologi (ljudstruktur): Förmågan att förstå och producera olika ljudsystem (språkljud) som är specifika för modersmålet. Perception: Hur sensorisk information bearbetas och organiseras Perception handlar om hur vi tar in, bearbetar och organiserar sensorisk information från vår omgivning. Modulära teorier om perception föreslår att det finns specialiserade moduler för varje sinnesmodalitet, som syn, hörsel, smak och lukt. Dessa moduler fungerar specialiserat, men de samverkar också för att ge en helhetsbild av vår omgivning, så att vi kan förstå komplexa situationer med flera sinnen inblandade. Till exempel: Synmodulen: Bearbetar visuella stimuli, som färger, former och rörelser. Den visuella cortex i hjärnan är specialiserad på att hantera olika aspekter av synintryck. Hörselmodulen: Bearbetar ljud, som tal och musik, med specifika neurala strukturer som är ansvariga för att förstå tonhöjd, rytm och språkljud. Minne: Hur minnet stöds av modulerna och lagras beroende på modul Minnet betraktas också som modulärt där olika typer av minne hanteras av olika moduler i hjärnan. Minnesmoduler kan delas upp i: Korttidsminne: Den modul som håller information tillfälligt tillgänglig för bearbetning. Långtidsminne: Den modul som lagrar information över tid, vilket kan delas in i ytterligare underkategorier som explicit minne (medvetna minnen) semantiskt minne (faktakunskap), procedurminne (motoriska färdigheter) och episodiskt minne (personliga upplevelser). Procedurminne: Specialiserat på att komma ihåg hur man utför olika motoriska och kognitiva färdigheter, som att cykla eller spela ett musikinstrument. Återkallas omedvetet. Semantiskt minne: allmän kunskap, fakta och begrepp om världen. Episodiskt minne: personliga upplevelser, erfarenheter och specifika händelser Explicit minne: att medvetet kunna återkalla information och händelser, inklusive både semantiskt minne (fakta och kunskap) och episodiskt minne (personliga upplevelser och specifika händelser). Lilla barnets hjärnan är inte identisk med den vuxna hjärnan så man sett att små barns hjärnor och förmågor inte är så uppdelat i olika områden som för vuxna. Små barns hjärnor är mycket mer plastiska, vilket betyder att de är mer flexibla och anpassningsbara. Denna plastiskhet möjliggör att hjärnan snabbt kan forma nya kopplingar och vägar baserat på erfarenheter och inlärning. Informationsprocessande modeller: Förklarar hur människor tar in, bearbetar, lagrar information över tid och återkallar information, och de används ofta för att beskriva kognitiva funktioner som minne och exekutiva förmågor (som planering, problemlösning). Informationsprocessande modeller beskriver hur människans kognition fungerar, med input (informationsinsamling), bearbetning (tänkande) och output (handling eller återkallande av information). Med ålder blir barns kognitiva förmåga bättre och de kan bearbeta mer komplex information (t.ex. spantest i minne/wisc). Arbets- och långtidsminnet förbättras. Bearbetningshastigheten ökar med åldern vilket gör att äldre barn och ungdomar kan snabbt analysera och reagera på information. Denna förbättrade hastighet kan kopplas till snabbare kommunikation mellan hjärnceller. Går att förstå minnet genom de klassiska minnesmodellerna, t.ex. Baddleys. Exekutiva förmågor: Theory of mind och hur det utvecklas Exekutiva förmågor är de högre kognitiva processer som hjälper oss att planera, fatta beslut, styra vår uppmärksamhet och kontrollera våra handlingar. Dessa förmågor är avgörande för hur vi navigerar i sociala och kognitiva situationer (lärande, problemlösning, beslutsfattande, minne, social interaktion). En viktig del av de exekutiva förmågorna är Theory of Mind, vilket är förmågan att förstå att andra människor har egna tankar, känslor och intentioner som kan skilja sig från våra egna. Denna förmåga utvecklas gradvis under barndomen och spelar en avgörande roll i sociala interaktioner. Utveckling av Theory of Mind kan beskrivas som en process som involverar både minne och exekutiva funktioner: Små barn börjar med att förstå enkla intentioner (t.ex. att någon vill nå en leksak). Runt 4-5 års ålder utvecklar barn förmågan att förstå att andra människor kan ha felaktiga föreställningar om världen, något som är en milstolpe i Theory of Mind-utvecklingen. Detta testas ofta genom false-belief tasks, där barnet förstår att en person kan tro något som inte är sant. När Theory of Mind utvecklas, integreras den med andra exekutiva funktioner som arbetsminne och uppmärksamhet, eftersom barn behöver hålla flera mentala representationer i huvudet samtidigt och kunna byta mellan olika perspektiv. Exekutiva funktioner är också kritiska för att reglera beteende och känslor i sociala situationer. Ett barn som utvecklar Theory of Mind blir bättre på att förstå och förutse andras beteende, lösa sociala konflikter och anpassa sitt eget beteende baserat på andras förväntningar och känslor. Neurokonstruktivism: Inlärning är en dynamisk process som sker genom interaktion mellan människor och påverkas av både genetiska faktorer och miljön. Det finns ett samspel mellan dessa två, där vissa miljöfaktorer kan aktivera eller "trigga" genetiska förutsättningar. Hjärnan är både modulär och generell: den har specialiserade moduler för specifika funktioner, som visuell och auditiv bearbetning, men den har också mer generella förmågor för inlärning och problemlösning. Varje person har unika styrkor och svagheter när det gäller kognitiva förmågor. Omgivningen spelar en avgörande roll i att forma dessa förmågor, eftersom hjärnan är plastisk och kan förändras och anpassas baserat på erfarenheter. Två viktiga processer i inlärningen är statistical learning, där hjärnan lär sig känna igen mönster och regelbundenheter i miljön, och associativt lärande (klassisk och operant betingning), där samband mellan olika stimuli och händelser skapas och förstärks över tid. Tillsammans bidrar dessa processer till hur vi utvecklar och förbättrar våra kognitiva färdigheter. Neurokonstruktivism är en teori som kombinerar neurovetenskap och utvecklingspsykologi för att förklara hur hjärnans utveckling formas av både biologiska och miljömässiga faktorer. Den bygger på idén att kognitiv utveckling sker genom en dynamisk interaktion mellan hjärnan och omgivningen, där neurala strukturer anpassar sig och formas över tid. Neurokonstruktivismen betonar att hjärnans utveckling inte är en färdig process vid födseln utan ständigt förändras och formas av erfarenheter och interaktioner med omgivningen. Genom en process som kallas neuronal plasticitet omstruktureras och förstärks neurala nätverk baserat på erfarenheter och stimulans. Ju fler upplevelser och inlärningstillfällen en individ utsätts för, desto mer komplexa blir hjärnans kopplingar och nätverk. Hjärnan utvecklas sekventiellt, med vissa regioner som mognar tidigare och andra senare. Detta innebär att den kognitiva utvecklingen är både tidsberoende och erfarenhetsbaserad. Under barndomen och tonåren, en tid då hjärnan är särskilt plastisk, kan erfarenheter ha stark inverkan på hur kognitiva funktioner som språk, minne och problemlösning utvecklas. Genom att ständigt anpassa sig till miljön utvecklar hjärnan gradvis komplexa färdigheter, såsom förmågan att tolka sociala signaler och förstå andras tankar (theory of mind). En central del av neurokonstruktivismen är idén att perception och minne formas genom erfarenheter och sensorisk input. Hjärnans neurala nätverk är från början relativt omogna, men de anpassar sig över tid genom att samla in och bearbeta statistiska mönster från omgivningen, en process som kallas statistical learning. Perception: Genom kontinuerlig sensorisk input (som ljud, ljus, beröring) lär sig hjärnan att identifiera och urskilja mönster i omgivningen, som att känna igen ansikten eller röster. Neurala nätverk som ansvarar för visuell och auditiv bearbetning förstärks genom repetition och erfarenhet, vilket gör att vi blir bättre på att tolka och reagera på vår miljö. Till exempel lär sig små barn att skilja mellan olika ansiktsuttryck eller att identifiera vilka ljud som är viktiga för språkinlärning. Minne: Minne är också en adaptiv process där upprepade erfarenheter skapar starkare neurala förbindelser, vilket leder till mer effektiva återkallanden av information. Erfarenheter strukturerar hur minnen lagras och påverkar hjärnans organisation. Genom statistical learning lär sig hjärnan att känna igen mönster i information, vilket gör att vi kan förutse framtida händelser baserat på tidigare erfarenheter. Språkinlärning är ett bra exempel på hur hjärnans utveckling och statistical learning fungerar tillsammans. Från tidig ålder samlar hjärnan in språklig input från omgivningen och analyserar mönster i ljud, ord och grammatiska strukturer. Genom statistical learning lär sig barn att identifiera vilka ljudsekvenser som är betydelsefulla (t.ex. ord i en ström av tal) och hur dessa ljudsekvenser kombineras för att skapa mening. Hjärnans språkrelaterade regioner, som Brocas och Wernickes områden, utvecklas och anpassas genom interaktioner med språklig input. Barn lär sig snabbt att bearbeta talets rytm, intonation och grammatiska strukturer, vilket visar hur neural plasticitet och statistisk inlärning samverkar. Viktigt dock att barns hjärnor är mer plastiska och fler områden kan användas vid språk. Statistical learning är avgörande för att lära sig hur ljud och stavelser relaterar till varandra inom ett språk. Barn lär sig till exempel att vissa ljudkombinationer är vanligare än andra i deras modersmål, vilket hjälper dem att segmentera talströmmen och förstå betydelser. Genom denna process utvecklas hjärnans förmåga att känna igen ord och bygga grammatiska regler. Statistical learning: Vi försöker förstå regelbundenheterna i vår omgivning och kommer att uppmärksamma, lära oss, ta fasta på det som är vanligt förekommande. Vi föds med olika övergripande förmågor som gör detta möjligt. Statistiska regelbundenheter (aha, hjulen sitter under). Och t.ex. i språk: vad är ett ord, vilka ljud följer på vilka andra ljus. Vår värld är strukturerad och förutsägbar. Statistical learning är en process där spädbarn lär sig känna igen mönster och regelbundenheter i sin omgivning, till exempel genom att identifiera vanliga ljudkombinationer i talet de hör. Detta hjälper dem att segmentera talströmmen, vilket är en grundläggande mekanism för att utveckla språk och andra kognitiva färdigheter under de tidiga utvecklingsstadierna. Theory theory Theory theory är en teori inom utvecklingspsykologi som föreslår att barn utvecklar sin förståelse av världen genom att bygga och revidera egna "teorier" baserade på observationer och erfarenheter. Genom att interagera med sin omgivning, skapar barn hypoteser om hur saker fungerar och testar dem genom att observera vad som händer. När deras erfarenheter stämmer överens med deras teorier, stärks dessa teorier, men när de stöter på nya eller saker som säger emot, justerar de sina teorier för att bättre förklara världen. På så sätt utvecklas deras förståelse av sociala, fysiska och mentala fenomen gradvis. Theory theory lyfter fram att barns kognitiva utveckling är aktiv och experimentell. Imitation och delad uppmärksamhet är de viktigaste byggstenar. Genom att förstå andra börjar man förstå sig själv. Det sker en ständig omorganisering, särskilt när det händer någonting som gör att den förstår världen bättre. Våra förmågor byggs upp av inre byggstenar, som vi föds med (t.ex. imitationsförmåga, social förmåga och uppmärksamhet). Våra kognitiva och sociala förmågor är inte helt medfödda utan de byggs upp genom en kombination av medfödda inre byggstenar och interaktioner med omgivningen. Detta sker genom assimilering och ackommodation. Assimilering är att när vi får ny information försöker vi passa in den i vår redan existerande kunskap. Ackommodation är när vi stöter på information som inte passar in i vår befintliga förståelse så att vi måste justera våra teorier. I denna process blir barn medvetna om att andra människor fungerar på liknande sätt som de själva gör, vilket kopplas till Like-Me hypotesen. Like-me hypotesen: Föreslår att spädbarn förstår andra människor genom att uppfatta dem som lika de själva. Genom att se hur andra rör sig och reagerar, kopplar de det till sina egna upplevelser och använder denna insikt för att förstå andras intentioner och känslor. Genom detta kan barn skapa en djupare social förståelse och empati. Språkinlärning: Småbarns språkinlärning ses som en aktiv och utforskande process, där de bygger och testar hypoteser om hur språk fungerar. Barn börjar med att observera mönster i talet omkring dem och formar preliminära teorier om ord och grammatik. Genom interaktioner med vuxna och genom att själva prova att använda språk, får de feedback som antingen bekräftar eller motbevisar  deras tidiga hypoteser. När barn upptäcker att vissa ord och regler fungerar bättre i vissa sammanhang, justerar de sina teorier och förfinar sin förståelse av språkets struktur. På detta sätt utvecklar de gradvis mer sofistikerade språkförmågor genom en aktiv, experimentell lärandeprocess. Theory of mind: "Theory theory" förklarar Theory of Mind som en gradvis utveckling hos barn av deras förmåga att förstå andras tankar, känslor och avsikter. Denna process involverar att barn observerar beteenden, gör hypoteser om mentala tillstånd och testar sina antaganden genom interaktioner med andra. Enligt Theory theory bygger barn sina egna "teorier" om hur sinnen fungerar, och bygger hypoteser och prövar dem genom observationer och erfarenheter. Theory of mind utvecklas så här enligt Theory theory: först imiterar man (föds med denna förmågan), sen genom att härma och se andra förstår man att vi är lika och kan uppleva samma känslor, sedan förstår man andras känslor. 1. Tal-, språk- och kommunikation Kommunikation är allt man gör för att uttrycka sig: gester, minspel, rörelser, röstläge, ljud och blick. Språk är ordförråd, meningsuppbyggnad och hur man tolkar vad andra uttrycker. Tal är ett av språkets motoriska uttryck som man använder för att kommunicera: andningsmuskulatur, struphuvud, käkar, tunga och läppar - Språk: Ordförråd: Barn börjar med att förstå enstaka ord och bygger sedan gradvis upp sitt ordförråd. Vid cirka ett års ålder säger barnet sitt första ord. Vid cirka 18 månader sker ofta en så kallad "ordexplosion", där barn snabbt lär sig många nya ord. - Begrepp: Barn lär sig att koppla ord till begrepp, till exempel att ordet "katt" representerar en viss typ av djur. Denna förmåga att koppla språk till världen omkring dem utvecklas snabbt under de första åren. - Grammatik: Med tiden börjar barn förstå och använda grammatiska regler, som att sätta ihop ord i rätt ordning för att uttrycka meningar. Till en början kan meningarna vara enkla, men gradvis blir de mer komplexa. - Förståelse: Barns förmåga att förstå talat språk utvecklas parallellt med deras egna språkliga uttryck. De börjar med att förstå enkla instruktioner och utvecklar senare förmågan att förstå mer komplexa resonemang. - Pragmatik: Detta handlar om hur språk används i sociala sammanhang, som att förstå när det är lämpligt att prata eller lyssna. Barn lär sig gradvis sociala normer för kommunikation, som hur man anpassar sitt språk beroende på vem man pratar med. Kommunikation: - Joller: Joller är en tidig form av kommunikation där spädbarn experimenterar med ljud och röstlägen. Detta sker redan under de första månaderna och är grunden för vidare språkutveckling. - Turtagning: Under interaktioner med vuxna lär sig barn turtagning, vilket innebär att de börjar förstå att kommunikation är ett växelspel. De lär sig att lyssna och svara, även innan de kan prata fullständigt, vilket är viktigt för att delta i samtal. - Delad uppmärksamhet: Delad uppmärksamhet innebär att ett barn och en annan person fokuserar på samma objekt eller händelse samtidigt. Detta utvecklas under det första året och är avgörande för språkinlärning eftersom barnet lär sig att associera ord med vad de ser genom gemensam uppmärksamhet och interaktion. Impressiv förmåga: Hänvisar till barnets förmåga att förstå och tolka språk som används runt omkring dem. Det innebär att kunna ta emot och förstå talad eller skriven kommunikation från andra människor. När barn lyssnar på en berättelse eller instruktion och förstår vad som sägs använder de sin impressiva förmåga. (Ljudperception, ordförståelse, språkförståelse, social förståelse) (fonologi/ljudsystem, morfologi/minsta betydelsebärande, syntax/grammatik, semantik/ordförråd, pragmatik/social förmåga.) Expressiv förmåga: Hänvisar till barnets förmåga att använda språket för att uttrycka sina egna tankar, känslor och idéer till andra. Det innebär att kunna förmedla och producera talad eller skriven kommunikation för att dela sina tankar och känslor med andra. När barn berättar om sin dag eller ber om en leksak från en annan person använder de sin expressiva förmåga. (Hur du uttalar ljuden, ljudsystem, aktivt ordförråd, grammatiskt uttryck, social uttrycksförmåga) Impressiv förmåga Expressiv förmåga Fonologi/ljudsystem Känna igen de ljud och ljudmönster som Urskilja och efterlikna ljud man hör i sitt används i sitt språk och koppla dem till språkliga sammanhang. Grund för att producera ord och betydelser ord och meningar korrekt = Uttal Morfologi/minsta Förstå hur morfem kombineras med ord Använda de minsta meningsbärande enheterna i betydelsebärande enheterna för att skapa olika betydelser sitt språk, såsom ordstammar, prefix och suffix. Syntax/grammatik Kunna tolka meningars struktur och Använda de grammatiska reglerna och betydelse. Ordna orden rätt i meningar strukturerna i sitt språk Semantik/ordförråd Lära sig betydelsen av ord och hur de Måste ha ett tillräckligt ordförråd för att känna används i olika sammanhang. igen och tolka de ord som används Pragmatik/social förmåga: Förmågan att tolka och använda de Använda de sociala regler som styr inklusive diskurs sociala reglerna i sin kommunikation. språkanvändningen, hur man anpassat sitt språk Inklusive konversationella utbyten. efter olika situationer och personer. Social användning av språk, inklusive produktion av sammanhängande och relevanta budskap under konversationer. 3 månader: Barnet börjar jollra och utforska sina förmågor att göra ljud 4 månader: Barnet börjar nu leka allt mer aktivt med ljuden och jollret ökar. 6 månader: Barnets kunskap om språket har utvecklats mycket. Barnet svarar med joller på föräldrarnas prat. Jollret förändras vid den här åldern och innehåller ofta en konsonant och en vokal och kan låta: “ba” “ga” “dä”. 8 månader: Nu har jollret utökats och barnet jollrar i långa jollerkedjor: “pabada”. Barnet kan använda olika tonlägen och röstlägen när de jollrar. Intonation → stora skillnader mellan olika städer → dialektala skillnader i olika geografiska områden kan påverka intonationen och göra att människor i olika städer talar på olika sätt. Barnet börjar efterlikna intonation som används i omgivningen. Bebisen blir mer intresserad av att lyssna när man pratar. 1 år: Jollret förändras och blir mer ordlikt. Barnet säger ofta sitt första ord runt 1 år. De första orden är ofta namn, intressanta föremål eller handlingar. De kan börja använda ljudhärmande ord, som är ord som låter likadant som det ord de försöker återge. Exempelvis “moo” för ko eller “brum-brum” för en bil. 1,5 -2 år. Det är en period där barnet använder en större mängd ord på relativt kort tid - blir en ordexplosion. Barnet förstår fler ord och kan utföra enkla instruktioner. Det förbättrade minnet gör att barnet kan lagra fler ord och andra språkliga färdigheter. Barnet börjar använda sig av över- och undergeneralisering (se nedan). Barnet uttrycker sig i 1-ordssatser. Även holofraser som är ett ord de använder för att kommunicera en mer komplex tanke eller mening. “nalle” → få nallen, “boll” → leka med boll. De kan även säga ett ord och göra en gest, som nalle + skaka på huvudet. 2 år: Barnet vill ta kontakt och prata. Barnet visar förmåga att förstå och prata om händelser som hänt tidigare eller kommer hända i framtiden: från här och nu till där och då. De använder tvåordsmeningar och ordförrådet utökas aktivt. De ställer ofta frågor/påståenden/ som de förväntas sig få svar på: “ä dä?” Språket hjälper minnet → genom att använda ord för att identifiera objekt, händelser och känslor hjälper språket barnet att skapa mentala representationer av dem i sitt sinne. 2,5 - 3 år: Använder språket för att styra omvärlden. De kan uttrycka sina önskemål och tankar. Nu kommer orden “mitt” och “min” in i språket och används flitigt. Det är fortfarande många ljud som inte finns i barnets språk och som utvecklas senare, t.ex. - r,s,k,g,tje- och sje-ljuden- Det är vanligt att barnet har svårt att uttala två konsonanter bredvid varandra t.ex. kan tvätta blir tätta eller klocka blir kocka. De börjar använda ord som du/jag/han och kan hantera plural (hundar och hundarna). 4 års ålder: Ljudsystemet har utvecklats mycket men fortfarande saknas några ljud och ljudkombinationer. Svåra ljud som s, r, tje- och sje- ljudet uttalas ofta inte heller rätt förrän i 6-7 års åldern. Barn kan fortfarande övergeneralisera (fådde). De kan även uttrycka prepositioner (på, under, över, mellan), pronomen korrekt (min, din, hans), plural (en häst, flera hästar). De börjar förstå att språket används olika i olika situationer. På det stora hela kan barnet uttrycka sig och förstå det mesta som sägs. 5-6 års ålder: Barnets språk är nu helt utvecklat vad gäller basen för grammatik och fonologi (ljudsystem). Vissa små uttalsfel och grammatiska förväxlingar kan finnas som oregelbundna verb. Har en pragmatisk förmåga (använda språket i praktiska och sociala sammanhang för att effektivt kommunicera med andra människor) och kan agera i flera olika områden. Har ett rikt innehåll i språket på ca 12.000 ord. De har en språklig medvetenhet och intresse för rim, ramsor och skriven text. Att skriva sitt eget namn är roligt. Barnet skriver vissa ord men gör en hel del fel och vänder inte alla bokstäver rätt. Barnet klarar ofta att läsa bekanta namn och ord. Varför utvecklas språk? KVANTITET + Hur mycket språk barnet hör + Antal ord barnet hör + Antal interaktioner barnet är med om + Hur föräldrar pratat och om vad de pratar om (barnriktat tal och mindmindedness) = påverkar språkutvecklingen Barnriktat tal är en kommunikativ strategi som används av vuxna när de interagerar med spädbarn och små barn. Man anpassar språket och sättet att kommunicera för att vara mer engagerande och lättförståeligt för barnet. Man ändrar tonfall och volym, hastighet, använder ögonkontakt, leende och gestikulation för att fånga barnets uppmärksamhet. Upprepa, betona, förtydliga i relation till barnet → anpassa kommunikationen till barnets nivå av förståelse och språkliga färdigheter. Mindmindedness/Mental state prat: Vi är vuxna modeller för barnets utveckling. Vi pratar om det som händer i stunden det som barnet upplever och sätter ord på det. Om vi pratar om känslor, tankar, åsikter förklarar så kommer barnet göra det med. Att vuxna kan kommunicera om tillstånd och känslor främjar deras emotionella utveckling och förmåga till självmedvetenhet och reflektion. Kommunicerar öppet om barnets känslor, tankar, åsikter under interaktioner. Föräldern reflekterar över och svarar på barnets inre upplevelser. Hjälper barnet att förstå och uttrycka sig på liknande sätt. Övergeneralisering: Detta sker när ett barn tillämpar en språklig regel på ett sätt som är för generellt eller överdrivet, exempelvis använder en grammatisk regel på ett sätt som är korrekt i vissa fall men felaktigt i andra. “Jag gådde” istället för “jag gick” baserat på regeln att lägga till “-de” för att skapa förfluten tid. Eller när barn använder övergeneraliserar ett ord som att säga “hund” för att beskriva alla djur med fyra ben inklusive katter, kaniner och hästar. Undergeneralisering: Sker när ett barn använder ett ord för att beskriva färre saker än vad de faktiskt beskriver. Missförstår konceptet bakom namnets betydelse. Exempelvis använder “hund” bara för ens egen hund. “Leksak” för att hänvisa till en specifik leksak som de äger fast det finns många fler. Plasticitet och överproduktion - Hur kan barnet lära sig så mycket och så snabbt? En nervcell kan ha 10.000 synapser. Ju mer man använder EN väg, en neural krets, desto fler synapser bildas och desto starkare blir varje synaps. Det blir lättare och lättare att skicka signaler i hjärnan. Detta skapar minnen! Vi lär oss och kommer ihåg, och extra lätt som barn. Signalering mellan nervceller sker via synapser där den elektriska signalen överförs till en kemisk signal. Plasticitet: Hjärnan är särskilt plastisk under de tidiga utvecklingsstadierna, vilket innebär att barnets hjärna är mycket mottaglig för intryck, erfarenheter och inlärning och att skapa nya neurala förbindelser. Det går snabbt och effektivt att lära sig nya färdigheter. Hjärnan kan reagera och anpassa sig till nya intryck, upplevelser och inlärningsstrategier genom att omorganisera eller stärka befintliga neurala kopplingar eller till och med skapa nya. Överproduktion: Under de tidiga utvecklingsstadierna producerar hjärnan en överflöd av nervceller och neurala förbindelser. Det innebär en överproduktion av neuroner och synapser, de kopplingar mellan nervceller som möjliggör kommunikation i hjärnan och ger hjärnan ett stort utbud av resurser att arbeta med och skapar en överflöd av möjligheter för inlärning och utveckling. Den kritiska perioden för inlärning av språk: En period under barnets tidiga utveckling när det är mest mottagligt för att lära sig sitt förstaspråk på ett naturligt sätt. Barnet är extra känsligt för språklig input och mer benäget att absorbera och internalisera språkliga mönster och ljud. Särskilt mellan 0-7 år. Under perioden kan barnet lära sig ett nytt språk snabbt och effektivt. Innebär dock inte att inlärning av språk sedan är omöjlig utan går långsammare och tar längre tid. Auditiv perception: Genom auditiv perception kan barn uppfatta språk, ljudmönster, ordförråd och grammatik. Genom att uppfatta olika tonfall och intonation i rösten kan barn förstå andras känslor. Visuell perception: Visuell perception hjälper barn förstå och tolka tecken och symboler som används i skriftspråket vilket är avgörande för att utveckla läs- och skrivförmågan. Genom att uppfatta icke-verbal kommunikation som ansiktsuttryck och kroppsspråk kan barnet förstå andras känslor och reaktioner samt utveckla sina egna sociala färdigheter. Kan se om någon är glad, arg eller ledsen. Bio-psyko-social utvecklingsperspektiv på språk: språkmodell Barnets utveckling av språk är beroende av den biologiska utvecklingen (hjärnan/motorik) för att utvecklas Barnets utveckling av språk är beroende av andra förmågor för att utvecklas Barents utveckling av språk beroende av omgivningen för att utvecklas Bio-psyko-social språkmodell Barn använder tre olika ledtrådar i vardagen som bidrar till deras språkutveckling. 1. Uppmärksamhetsmässiga ledtrådar: barnriktat tal, nyhetspreferens 2. Sociala ledtrådar (föräldrar kan stötta de sociala ledtrådar genom mindmindedness, uppmärksamhet och anknytning): samspelet mellan barn och vuxen; blickriktning, pekning och social kontext 3. Lingvistiska ledtrådar: (intonation, betoning, ordföljd, grammatiska strukturer) statistical learning, nyhetspreferens, ger en mental representation, hjälper barnet att förstå vad ordet betyder, vad är det för kategori (ordklass), hur funkar strukturen Barn utgår från olika ledtrådar mellan 0-2 år: 1 år: referens (ord får en specifik (!) mental representation) 2 år: generalisering (finns olika böcker) 3 år: objektets användningsområde (ett ord eller objekt kan ha flera användningsområde och bestå av flera delar) Principer för ordinlärning växer fram och förändras. Barn lär sig att ändra orden och lära sig nya ord för att göra sig förstådd. Kommunikation Olika typer av pekningar: 9 månader: Imperativ pekning: pekar på det man vill ha, en uppmaning 1 år: Deklarativ pekning: pekar för att få någons uppmärksamhet Imitation: Neonatal imitation: nyfödd bebis imiterar den vuxne med att sträcka ut tungan. Kan vara slumpmässigt. Ansiktsuttryck och rörelser de ser sina föräldrar göra. Fördröjd imitation: sex månader, man observerar en handling och sedan kan man imitera det efter ett tag. Inte direkt efter. Minne! En mental representation. 2. Kognitiv utveckling Minne: Procedurminne utgörs av förvärvade motoriska färdigheter som att gå, cykla och simma Perceptuellt minne används för identifiering av objekt i omgivningen och av ord i språkliga uttryck.: förmåga att känna igen och minnas sensoriska stimuli. Semantiskt minne svarar för generell kunskap om världen, t.ex. att 100 cm är en meter. Arbetsminne tillåter oss att temporärt hålla och bearbeta information för att utföra en uppgift Episodiskt minne är ett minne för personliga händelser och upplevelser, t.ex. vem man träffade på festen förra veckan. Minne: Hur vi kommer ihåg. Hur vårt minne samarbetar med språk och erfarenheter och social förståelse. Minne är en central del i informationsprocessande modeller. Det delas ofta in i flera steg och typer: Sensoriskt minne: Detta är den första fasen där information från sinnena (som ljud, synintryck) snabbt fångas upp och hålls kvar i en mycket kort tid (millisekunder till några sekunder). Om det inte bearbetas går informationen snabbt förlorad. Arbetsminne (eller korttidsminne): Här bearbetas och lagras information temporärt för omedelbar användning. Detta minnessystem är aktivt när vi håller något "i huvudet" för att förstå eller lösa problem. Det spelar också en viktig roll när vi bearbetar språk. Exempelvis när vi läser en mening, lagras de första orden i arbetsminnet medan vi fortsätter läsa så att vi kan förstå meningen som helhet. Långtidsminne: Information som är viktig eller upprepad lagras i långtidsminnet och kan hållas där i åratal. Det finns två huvudtyper av långtidsminne: Semantiskt minne: Lagrar faktakunskaper, t.ex. ords betydelser eller kunskap om världen. Episodiskt minne: Innehåller personliga erfarenheter och händelser. Minnet arbetar i nära samspel med språk och erfarenheter. När vi exempelvis lär oss nya ord eller begrepp, lagras de i vårt semantiska minne, och när vi använder dem i konversationer bygger vi på erfarenheter som lagras i vårt episodiska minne. Social förståelse och erfarenheter kan också påverka hur vi minns saker. Att diskutera och reflektera över händelser tillsammans med andra kan hjälpa till att organisera och förstärka minnen. Digit span-test Ett span-test används för att mäta kapaciteten i korttidsminnet, särskilt hur mycket information en person kan hålla och återge efter att ha sett eller hört den. Ett typiskt span-test involverar att presentera siffror eller bokstäver i en sekvens, som exempelvis "9-2", "6-2", eller längre sekvenser som "3-5-8" och "4-5-6". Deltagaren måste upprepa dessa antingen i samma ordning eller, i baklängesrepetition, i omvänd ordning. Span-test visar hur arbetsminnet hanterar kortvarig information och hur många enheter det kan hålla samtidigt (vanligtvis omkring 7 ± 2). Baklängesrepetition kräver mer kognitiv bearbetning eftersom det involverar både lagring och manipulering av information, och detta testar arbetsminnets förmåga att bearbeta mer komplexa uppgifter. Atkinson och Shiffrins minnesmodell Beskriver minnet som uppdelat i tre huvudsakliga komponenter eller "lager": 1. Sensoriskt minne: ○ Här lagras information från våra sinnen (syn, hörsel, etc.) mycket kortvarigt, bara i några sekunder. ○ Om informationen inte uppmärksammas försvinner den snabbt. ○ Exempel: En bild du ser snabbt eller ett ljud du hör men inte fokuserar på. 2. Arbetsminne: ○ Den information som vi uppmärksammar går vidare till korttidsminnet. ○ Arbetsminnet har en begränsad kapacitet, ofta beskrivet som 7 ± 2 enheter (antal saker vi kan hålla i huvudet samtidigt). ○ Informationen stannar här bara i omkring 20–30 sekunder, om den inte repeteras eller bearbetas. ○ Om informationen bearbetas ordentligt, överförs den till långtidsminnet. 3. Långtidsminne: ○ Detta är en nästan obegränsad lagringsplats för information som vi bearbetat och lagrat långsiktigt. ○ Information kan finnas här i dagar, månader eller hela livet. ○ Exempel: Fakta, minnen från barndomen, eller hur man cyklar. Baddeleys arbetsminnesmodell En nyare modell som byggde vidare på Atkinson och Shiffrins arbete. Denna modell kallas arbetsminnesmodellen och består av dessa komponenter: Central exekutiv: Fungerar som överordnad enhet, koordinerar och övervakar de andra komponenterna i arbetsminnet. Ansvarar för att hantera uppgifter, fatta beslut och styr uppmärksamheten. Fonologiska loopen: Hanterar auditiv och verbal information, som språk. Ljud lagras tillfälligt här. Loopen består av två delar: fonologiskt lager (ljudinformation) och en inre röst (inre upprepning av information). Visuospatial skissblocket: Ansvarig för att bearbeta visuell och spatial information. Hjälper till med att föreställa sig och manipulera bilder i sinnet. Platser, ansikten, objekt m.m. Episodisk buffer: Fungerar som en arbetsplats där information från olika källor temporärt lagras. Möjliggör integrering av information från både fonologisk loopen och visuospatial skissblocket. Interagerar långtidsminnet med ljud/synintryck. Långtidsminne består av explicit och implicit minne. Explicit minne är den typ av minne som innehåller medvetna minnen om specifika händelser eller upplevelser från vårt liv. Episodiskt minne: Personliga minnen och har en tids- eller platsspecifik kontext. Semantiskt minne: Även generell kunskap och fakta om världen som inte är kopplade till personliga minnen som språkregler, matematik och historiska händelser. Explicit minne behöver medvetet ansträngning för att återkallas och kan förbättras med repetition och övning. Implicit minne är den typ av minne som inte kräver medveten ansträngning för att återkallas eller användas. Det är minnen som påverkar vårt beteende, prestationer och färdigheter på ett sätt som oftast sker utan medveten reflektion. En vanlig form av implicit minne är procedurminne. Det handlar om att minnas hur man utför saker. Som att gå, cykla, köra bil eller spela ett instrument. Dessa färdigheter blir så automatiska att vi kan utföra dem utan medveten ansträngning. Priming innebär att tidigare exponering för en viss stimulans påverkar vårt senare svar på liknande stimuli, även om vi inte är medvetna om detta inflytande. Exempelvis inkluderar man att bli mer benägen att känna igen eller slutföra en uppgift snabbare när vi tidigare har sett eller upplevt liknande material. Perception: Nyhetspreferens: Barn tenderar att föredra nya och okända objekt eller stimuli framför bekanta. Denna preferens är en viktig del av deras perception och hjälper dem att utforska och lära sig om nya saker i omgivningen. Mental representation: Förmågan att skapa inre bilder av objekt, människor eller händelser som inte är närvarande utvecklas gradvis. Barn börjar förstå att saker existerar även om de inte ser dem just då (objektpermanens), och detta är avgörande för deras kognitiva tillväxt. Kognitiva förmågor: Fördröjd imitation: Detta är förmågan att observera ett beteende och sedan imitera det vid ett senare tillfälle. Hos små barn visar detta hur de kan lagra information och använda den senare, vilket indikerar tidiga tecken på minnesfunktion. Exekutiva förmågor: Dessa förmågor handlar om planering, problemlösning och självkontroll. Barn utvecklar gradvis dessa färdigheter, exempelvis genom att lösa enkla problem eller kontrollera sina impulser under lek. Theory of mind: Detta är barnets förståelse för att andra människor har egna tankar, känslor och perspektiv. Barn börjar utveckla denna förmåga mellan 3-5 år, vilket hjälper dem att förstå och förutsäga andras beteenden. Finns olika dimensioner av theory of mind: Att förstå att en annan person kan ha en vilja som skiljer sig från den egna (diverse desire) Att förstå att en annan person kan ha en tro som skiljer sig från den egna (diverse belief) Att förstå att olika personer kan ha tillgång till olika information (knowledge access) Att förstå att en annan person kan ha en felaktig tro, som skiljer sig från den egna (explicit false belief) Att kunna räkna ut att en annan person kan ha en felaktig tro, som skiljer sig från den egna egna (content false belief) Att förstå att en annan person kan känna på ett visst sätt men ge sken av att känna annorlunda. (Hidden feeling) Testning av individuella skillnader: Barns kognitiva utveckling varierar, och individuella skillnader i minne, språk, och problemlösningsförmåga börjar framträda tidigt. Dessa skillnader kan observeras genom att vissa barn lär sig snabbare eller visar olika intressen Mental representation: Barn utvecklar gradvis förmågan att tänka på saker utan att de är fysiskt närvarande. Detta är en viktig grund för symboliskt tänkande, vilket behövs för lek och språk. Intentionalitet: Det handlar om förmågan att ha avsikter eller mål med sina handlingar och tankar, och att förstå och förutsäga vad andra människor avser att göra, känna eller tänka. Spegelneuroner: När man vet intentionen bakom en handling, så aktiveras ett annat system i hjärnan som involverar spegelneuroner och andra delar av hjärnan. Det är också så vi skapar den mänskliga förmågan att imitera beteenden. Spegelneuroner läser av avsikter i någon annans handling och känslotillstånd. Om någon dricker vatten kan man bli törstig, om någon gäspar så gäspar man själv. Både när man gör och när man ser någon göra något. Spegelneuroner gör det möjligt för oss att lära oss nya färdigheter genom att imitera andras beteenden. Det är särskilt viktigt för barn som lär sig genom att observera och kopiera vad vuxna gör. Objektpermanens: Uppnår objektpermanens runt 8-12 månader. Detta då man utvecklat mentala representationer och bättre minneslagring och arbetsminne. 3. Omgivningens påverkan - Anknytning Definition av anknytning Ett specialfall av en större grupp känslomässiga band. Gemensamt för dessa är: - Varaktighet över tid - viktig för att anknytningsrelationen ska kunna utvecklas - Riktas mot en specifik individ som inte är utbytbar - Känslomässig relevans - Personerna söker varandras närhet - fysisk och känslomässig närhet, båda söker - Personerna upplever obehag vid ofrivillig separation Tillägget som gör relationen till en anknytningsrelation är att den som är anknuten söker trygghet, tröst och beskydd hos sina omvårdnadspersoner. Barnet knyter an till den vuxna, inte tvärtom. Vad är en anknytningsrelation? Ett specifikt känslomässigt band mellan spädbarnet och dess primära vårdnadshavare som är resultatet av samspelet dem emellan under de första levnadsåren (Bowlby). Då trodde man att barnet söker sig till föräldern för att det är där de får mat. Bowlby fokuserar mer på den känslomässiga biten. Han menar att relationen till anknytningspersonen är det primära, matningen spelar marginell roll. Människan föds med ett relationellt motivationssystem. Anknytningsteorin gav svaret på varför barnen reagerade så kraftigt på barnhemsplaceringar och andra separationer från sina föräldrar, separationen går emot våra starkaste instinkter som är kopplade till behovet av överlevnad. Små barns reaktioner på separation enligt Bowlby Detta sker i tre olika faser: Protest - gråter, skriker, och protester för att försöka återförenas med föräldern Förtvivlan - depressiv reaktion, försöker anpassa sig. Losskoppling - detachment; utforskandet hämmas (ofrivilligt) känslomässig avtrubbning. Det verkar som att barnet har accepterat separationen, men detta kan vara ett tecken på en försvarsmekanism. Barnet verkar ointresserat och distanserat från den förälder eller vårdare som återkommer. Biologin bakom anknytning Anknytningens syfte är individens och artens överlevnad. Det är starkt kopplat till rädsla där barnet instinktivt ska veta vart det ska vända sig när det är i fara. Andra arter kan till exempel gå redan vid födseln, men vi kan varken gå eller klättra upp i ett träd, vi behöver bli hjälpta av någon större och starkare medlem av vår art långt upp i åren. Vi är alla för tidigt födda och därför blir relationer helt centrala för människosläktet.”Knyt an eller dö”. Evolutions-psyko-biologi Genom evolutionen har människan som art utvecklats till att spädbarn skall ha en förmåga att snabbt känna igen sina omvårdnadspersoner. Barnets medfödda signaler syftar till att knyta vuxna till sig och utlösa omvårdnadsbeteende hos dem (omvårdnadssystemet). Då detta aktiveras av rädsla slås alla andra system ut, det är anknytningen som bli viktigast. Barnet söker reflexmässigt kontakt med anknytningspersonerna vilket leder till utveckling av egna affektiva och mentala processer. När anknytningssystemet aktiveras är detta helt dominerande (överlevnad). Om barnet känner sig tryggt kan utforskandet börja, men om det är otryggt är det bara anknytningsrelationen som är viktig: Att använda sig av intresse, nyfikenhet, det är bara då vi kan lära oss saker. Anknytning kan alltså kopplas till inlärning. Anknytningssystemet hjälper människor, speciellt barn, att lära sig hantera sina känslor. Det fungerar som en slags inbyggd kontrollmekanism som gör att barnet kan reglera sina känslor bättre. Genom att interagera med andra, som föräldrar, lär sig barnet hur man hanterar känslor. Våra medfödda förmågor bara kan utvecklas om vi har en bra miljö att växa upp i. Utveckling av anknytning - Fas 1 Då barnet är cirka 0-3 månader gammalt. Relationen handlar om att fysiskt lära känna varandra och ta hand om barnet, till exempel matning. Orientering och signaler som ej riktas i en specifik relation, man känner inte varandra än och barnet är för litet för detta. Fas 1 ses därför snarare som ett förstadie till anknytning. Det är här ett socialt leende etableras, alltså händer något. Utvecklingsuppgiften är här att hitta en rytm tillsammans. Den vuxna ska försöka skapa rutiner för sig själv och barnet, föräldern behöver strukturer och känna in men även förstå vad som fungerar för barnet. Detta är viktigt för även emotionell och kognitiv utveckling och kan bli ett problem senare i livet om det aldrig etableras. Omvårdnadspersonen ägnar sig åt att reglera och stabilisera barnets behov av sömn och hunger. Relation/social interaktion sker således genom fysiologisk reglering. Mycket ansikts- och ögonkontakt. Samspelet handlar om att trösta och lugna, dvs justera uttrycket av känslorna. Att hjälpa barnet med övergången mellan olika tillstånd kan ses som en tidig och basal affektreglering. Ett litet barn kan vara väldigt trött men kan inte sova, barnet kan komma hem från förskola och ställa om. Det är viktigt att föräldern hanterar barnet som en egen person, en person med ett eget inre liv, för att barnet sedan ska bete sig som en egen människa. Utveckling av anknytning - Fas 2 Då barnet är cirka 3 - 6-9 månader gammalt. Barnet börjar nu visa tydligt anknytningsbeteende. Orientering och signaler är nu begränsat mot ett antal personer. Bowlby menade att detta var modern, men vi vet nu att barn kan knyta an till flera personer. Beteenden organiseras och länkas till varandra. Barnet uppvisar en frånvaro av separationsrädsla och har ingen främlingsrädsla än. Barnet initierar mer aktivt social kontakt och ett selektivt kontaktsökande börjar utvecklas. Gråt liksom leende och joller riktas mot utvalda personer. Barnet håller reda på var den utvalda personen är, och gråter när den försvinner. Spädbarnet visar att det föredrar att umgås med de personer barnet har erfarenheter av, de personer som varit nära barnet under livet. Utveckling av anknytning - Fas 3 Då barnet är cirka 6-9 månader till att det är 2,5-3 år gammal. Upprätthållande av fysisk närhet är specifikt till vissa personer, en eller ett par. Nu sker anknytningens höjdpunkt. Barnet uppvisar målstyrt beteende, ett mål korrigerat partnerskap. Det handlar inte om stimuli respons utan det finns ett mål: att maximera närhet till anknytningspersonen. Barnet kan röra sig på egen hand och söker närhet till utvalda personer Barnet utvecklar nu en tydlig separationsrädsla och främlingsrädsla uppstår vid ca 6-8 månaders ålder. Det kan komma genom en tydlig vändpunkt, från ganska obrydd till kraftiga reaktioner på kort tid. Barnet utvecklar nu en tydligare hierarkisk anknytning, det vill säga att alla är inte lika viktiga. Detta har byggts upp tidigare men blir tydligare nu. Omvårdnadspersonen är en trygg bas (secure base) att utforska världen från och och en trygg hamn (safe haven) att återvända till. Trygg bas hänvisar att barnet är trygg hos sin omvårdnadsperson. Trygg hamn hänvisar till då barnet utforskar men blir rädd och behöver komma tillbaka till någon. Detta kan vara samma person men situationerna är olika. Utveckling av anknytning - Fas 4 Då barnet är från cirka 2,5-3 års ålder. Upprätthållandet av en relation byggd på målkorrigerat partnerskap. Barnet börjar förstå att anknytningspersonen har egna känslor, behov och önskningar. Barnet kan börja luras, och förstår att andra kan luras. Barnet kan skilja på sitt eget perspektiv och anknytningspersonens, i synnerhet när dessa är olika, att andra kan tycka och känna annorlunda från en själv. Barnet kan dra slutsatser om vad som motiverar anknytningspersonens beteenden och göra rimliga bedömningar av på vilket sätt det egna och den andres perspektiv skiljer sig åt. Och kan därmed påverka den andre utifrån sin kunskap, det vill säga att utveckling av mentaliseringsförmåga möjliggörs genom anknytningsrelationen. Mentaliseringsförmågan utvecklas vanligtvis mellan 3 - 5 års ålder. När man förstår andra bättre kan man också påverka andra bättre. Man kan tänka på sin förälder och bära med sig den inombords vilket handlar om inre arbetsmodeller. “Att gå ihop och att gå isär”, till skillnad från det lilla barnet som inte kan klara sig själv. Relationen till OP utgör en varaktig relation som inte är beroende av fysisk närhet utom vid hot, smärta. Barnets behov av fysisk närhet i vardagen till OP minskar betydligt. Barnet utvecklar förmågan att kunna bära den andre inom sig genom inre föreställningar, scheman, internaliserade strukturer (inre arbetsmodeller). Inre arbetsmodeller präglas av vad barnet varit med om, har den blivit tröstad/omhändertagen/inkännande? Då barnet kan “bära med sig” sina föräldrar hjälps emotionsreglering. Därmed får barnet mer tid och kraft att fokusera på att utveckla relationer till andra såsom kamrater (jämnåriga) och lärare (andra vuxna). Dessa är inte anknytningsrelationer, men andra relationer som blir viktiga. Det är också kulturellt, enligt vår kultur behöver barnet klara sig på egna meriter. Inre arbetsmodeller (IAM) - Internal working models (IWM) Inre arbetsmodeller är inre mentala representationer av förväntningar och föreställningar om sig själv, andra och relationer. Är både kognitivt och emotionellt. Inre arbetsmodell är en typ av mentalt schema. Utvecklingen av IAM möjliggör att barnet kan göra experiment i huvudet, det vill säga ”trial-and-error” behövs inte längre, barnet kan nu räkna ut konsekvenser. IAM funktion är att kunna förutsäga hur föräldrarna kommer att reagera för att kunna undvika fara, undvika att bli avvisade och maximera möjligheten till närhet till dem. Detta generaliseras sedan till andra (nära) relationer. De byggs upp genom upprepade upplevelser, känslomässiga upplevelser, så småningom delvis mer kognitiva. Det är i det vardagliga livet som IAM byggs upp. Barnets inre representationer formas som en modell av relationen och dess självbild formas utifrån hur det upplever sig i OP ögon, hur de blivit bemötta till exempel. AM fungerar huvudsakligen omedvetet och är något vi kan reflektera över men bara om vi anstränger oss. Anknytningens kvalitet är intimt kopplad till IAM och kommer påverka dem. De ska ses som flexibla och under utveckling. De kan påverkas hela livet men mest då vi är små. Föräldrars IAM påverkar deras omvårdnadssystemet, det man själv varit med om som barn påverkar hur man blir som förälder. Mary Ainsworth (1913 - 1999) Utvecklade “The Strange Situation procedure (SSP)”, främmandesituationen. Myntade även begreppet “safe haven”. Ainsworth identifierade genom sin forskning 4 “mödra” variabler: - Lyhördhet - Tillåtelse - Samarbete - Psykologisk tillgänglighet Dessa är viktiga föräldrakvalitér som spelar roll för anknytningskvalité hos barnet. Genom SSP identifierades även 3 olika anknytningsmönster (1978): - Trygg - Otrygg undvikande - Otrygg ambivalent Familjen som en trygg bas: fem dimensioner (Schofield & Beck) (Mödra-variablerna fast översatt till en familjesituation) Tillgänglighet: att föräldern förmedlar att hen är både fysiskt och känslomässigt tillgänglig för barnet. Lyhördhet: att svara sensitivt på vad barnet kan tänka och känna. Detta innefattar också att mentalisera barnet. Acceptans: att förmedla ovillkorlig acceptans för barnet som individ, styrkor såväl som svagheter, barnet duger som det är Samarbete: att föräldern underlättar för barnets autonomi och samarbetar med barnet i syfte att barnet ska uppleva sig som kompetent (self-efficacy), men också utveckla förmågan att kunna samarbeta med andra. Familjemedlemskap: att bli inkluderad i familjen, familjens förmåga att låta barnet vara involverad i två familjer samtidigt (familjehem, skiljsmässa?) Trygg anknytning (B) Teorin tittar inte på aspekter som: har föräldern och barnet roligt ihop? Finns det värme? Värme spelar alltså inte roll för anknytningsteori. Existens av en trygg bas skapar möjlighet till utforskande av världen. Barnet söker omedelbar närhet vid minskad trygghet. Det finns en flexibel relation mellan förälder och barn. Förutsägbarheten ger möjlighet till spegling och inlärning av mönster – ”det här erbjuds jag och det här kan jag förvänta mig”, barnet vet ungefär hur föräldern kommer att reagera i olika situationer. När man själv är trygg kan man via samspelet lära sig läsa av andra, vilket är en viktig del av anknytningen och överlevnaden. Barnet har positiva IAM kopplade till föräldrar. I en normalpopulation har 60 - 70% av befolkningen en trygg anknytning vid 1 års ålder. Anknytning är relativt stabil. Man kan utveckla trygg anknytning efter otrygg. Anknytningen är alltså påverkbart men det är svårt och tar tid. Det är lättare att påverka IAM än att påverka hela anknytningen. Den tidiga utvecklingen är viktigare för anknytning än senare utveckling. Barnet kan ha en trygg anknytning till ena föräldern men en otrygg till den andre. Otrygg anknytning Barnet kan urskilja ett beständigt mönster för hur det ska göra för att maximera tillgången till anknytningspersonens känslomässiga tillgänglighet MEN denna är dock inte stabilt tillgänglig (fysiskt, känslomässigt). Otrygg anknytning (A) - undvikande distanserad Undvikande distanserad anknytning (Avoidant) är den näst vanligaste formen av anknytning, 20%. I SSP fokuserar barnet på objekten (leksakerna) i stället för OP som lämnar rummet. Detta kan vara ett sätt att reglera affekt/sig själv. Barnet visar ej ångest eller ilska men på fysiologisk nivå kan man mäta påtagliga stressreaktioner. Ofta ganska tråkigt att observera, det händer inte så mycket, det kan vara så att barnet hämmar sig själv. Enda syfte är dock att maximera närheten till OP. Om barnet är klängigt har det blivit avvisat, det verkar därför fungera bäst att inte reagera så mycket alls. Otrygg ambivalent anknytning ( C ) - ambivalent Ambivalent anknytning är den tredje vanligaste typen av anknytning, 10-15%. I SSP fokuserar barnet på OP genom hela situationen. Barnet blir orolig och upprörd, och låter sig inte tröstas då OP lämnar rummet. Barnet utför inget utforskande då OP inte är närvarande, trots leksaker och en annan person i rummet. OP tenderar att inte uppmuntra autonomi/självständighet. Syftet är att maximera närheten till OP. Ibland är OP tillgänglig och då har det lönat sig att hela tiden fokusera på OP. Barnet blir därför klängigt, för då är barnet där då det går att få kontakt. Otrygg desorganiserad anknytning ( D ) - kaotisk och otrygg Rädsla för föräldern. Desorganiserad anknytning kan kopplas till traumatiska erfarenheter eller allvarliga brister i den tidiga omsorgen och kan på längre sikt ha konsekvenser för barnets känslomässiga och sociala utveckling. Fyra anknytningsbaserade program med starkt forskningsstöd Child-Parent psychotherapy (CPP) - barnpsykoterapiform där föräldern är i rummet - ^ form av traumabehandling - ^ då föräldern kan inte hjälpa barnet då den har obearbetade trauman själv The Attachment and Biobehavioral Catch-up program (ABC) - ^ hembesök, arbetar med video - ^ försöker hjälpa föräldern att uppmuntra barnet då den är glad, ligga steget efter låta barnet leda - ^ då barnet är ledset ska föräldern hjälpa The Video-Fedback Intervention to Promote Positive Parentingprogram (VIPP) - ^ Filma och sedan kolla tillsammans efteråt och förstå barnet bättre och små signaler The Circle of Security - Trygghetscirkeln - ^Förälder som tar hand om ett barn och tillgodoser dess behov - ^Trygghetscirkeln visar hur barn pendlar mellan att utforska världen och söka trygghet hos föräldern. Föräldern fungerar som en "trygg bas" som uppmuntrar barnets utforskande och som en "säker hamn" att återvända till för tröst. Genom att förstå och svara på barnets behov i båda faserna stärker föräldern barnets känsla av trygghet och anknytning. Hypoteser genererade från anknytningsteori - och bekräftade av studier!! 1. Universalitetshypotesen: alla spädbarn som får chansen kommer att utveckla anknytning till en eller flera specifika OP 2. Normativitetshypotesen: majoriteten av spädbarn som lever i kontexter som inte i sig innebär hot mot liv och hälsa är tryggt anknutna Föräldrastilar Diana Baumrinds föräldrastilar: Fyrfältaren Värme & krävande Ramar & Kramar Auktoritativt/stöttande föräldraskap: balanserar tydliga regler och förväntningar med empatisk kommunikation och stöd för barnets autonomi, vilket främjar både disciplin och självständighet hos barnet genom en öppen dialog och ömsesidig respekt. Ömsesidighet, tvåvägskommunikation, krävande och accepterande. Auktoritärt föräldraskap: innebär att föräldrarna styr barnet med strikta regler och förväntningar utan att ta hänsyn till barnets åsikter och känslor, vilket kan leda till bristande kommunikation och autonomi. Försummande/oengagerat: Ignorans, likgiltighet, brist på engagemang. Icke-krävande och avvisande Permissivt/Eftergivet/tillåtande föräldraskap: kännetecknas av att föräldrarna är mycket tillmötesgående och undviker konflikter genom att sätta få eller inga gränser, vilket kan leda till brist på disciplin och ansvarstagande hos barnet. Komplexitet i individuell utveckling Biologiskt, psykologisk, socialt, politiskt, ekonomiskt, genus, religion, etnicitet och samhälleligt betingat Stressfaktorer: utveckling i livscykeln, det oförutsägbara (död, sjukdom, olycka) Påverkansfaktorer: arbete, fritid, familj och nätverk, individen själv Digitala media och skärmtid: Folkhälsomyndighetens rekommendationer: Under 2 år: Helst inte använda skärmar alls Barn i åldern 2-5 år: Högst 1 timme per dag. Barnanpassade appar och program som inte innehåller reklam, algoritmstyrning eller olämpligt innehåll. Skapa goda vanor och rutiner för att barnet ska få balans mellan sömn, fysisk aktivitet, socialt samspel, lek och lärande. Göra skärmanvändningen till en gemensam aktivitet. Barn i åldern 6-12: Högst 2 timmar per dag Barn i åldern 13-18: Högst 3 timmar per dag Vuxna: Fundera över hur du använder digitala medier när du är tillsammans med ditt barn. Tänka på att skärmvanor kan påverka ditt barn. Det är svårare att lära sig över skärmen. Vi är sociala varelser som lär oss via det sociala, inte mest via en skärm. Det finns en stor skillnad i hur mycket föräldrar pratar tillsammans med sina barn idag. En del i skillnaden är digital media. Om man är upptagen med skärmen blir det färre interaktioner med sitt barn. Om barnet får vara med i färre interaktioner blir det sämre utveckling. Att prata med sitt barn som en individ är viktigt. Det är viktigt för barnets ordförråd. Man kommer inte heller se och kunna validera barnet lika mycket, se vad barnet tycker och känner för att man har uppmärksamheten någon annanstans. Människan har en otroligt dålig förmåga att multitaska.Vi kan växla uppmärksamhet mellan olika saker men vi uppmärksammar inte flera saker samtidigt. Simultankapacitet eller att multitaska är något som vår hjärna inte är gjord för. Ändå är det just det vi försöker göra hela tiden → Technoference. Tekniken stör. Technoference Att störas i sin interaktion med någon på grund av teknik (sin egen eller någon annans). Studier av föräldrars användning av digitala verktyg och konsekvenser för barnen: Observationsstudier på snabbmatsrestauranger: tyder på att föräldrar missar signaler från barn när de tittar på mobilen. Kan leda till negativa beteenden från barnet och arga svar från föräldrar. Still-face-beteenden hos barnet när föräldrarna inte uppmärksammar barnet, för att få föräldrarnas uppmärksamhet. Enkätstudie vid två år: Föräldrar som ju oftare använder digitala verktyg själva i vardagssituationer, desto senare är barnen i sin språkutveckling. Enkätstudie vid 4-5 år: Föräldrar som uppger att de ofta störs i sin interaktion med sina barn, har barn med mer utåtagerande beteenden. Att lära sig från digitala media → Transfer deficit Små barn lär sig inte lika mycket från TV och surfplattor som från verkliga demonstrationer/aktiviteter/händelser. Det är svårt att “översätta” information från skärmen (tvådimensionella verkligheten) till det verkliga livet. Det är svårt för oss vuxna också. Tiden och vanan är boven på att lära sig från paddan. Om barnet lägger mycket tid på någon som de går långsammare att lära sig från så kommer barnet inte lära sig lika mycket. Föräldrars tid med skärmen korrelerar med barnets tid med skärmar. Det som stör barnen mest i interaktion med föräldern är väckningar på mobilen och inte tiden. Känsloreglering Det är vanligt att vuxna använder mobilen för att reglera sina egna känslor. När man har tråkigt, är ledsen, trött osv. Det är också vanligt att föräldrar använder mobilen för att reglera barnets känslor när de har tråkigt, är ledsna och trötta. Det är skönt för stunden att bara ge barnet mobilen för att lugna och trösta men de får långsiktiga konsekvenser som att barnen inte kommer kunna hantera när hen är ledsen. Man har sett på mer utåtagerande beteenden och utbrott då de är vana att få mobilen när de är upprörda. Vad händer mer när föräldern inte har uppmärksamhet - vad missar man? Att ha tid att se sitt barn som en individ med känslor och tankar Upptäcka barnets känsloyttringar och tolka dem Validera barnets känsloyttringar Hjälp barnet sätta ord på dem Hjälpa barnet att lära sig av omvärlden (vad som händer, ord, begrepp, varför, hur osv) Tillsammans med barnet Pappersbok eller digital bok eller ljudbok Dialogisk läsning - läsning i dialogform Uppmuntrande, varierat och följsamt verbalt stöd Repetera utan att det blir enformigt Kommentera Expandera - omformulera Dialogiskt tittande - tittande i dialogform Uppmuntra till lärande genom att prompta under tiden (om möjligt) annars innan och efteråt. Koppla till verkligheten, tidigare erfarenheter Öppna frågor Vem, vad, varför, hur frågor Styra barnets innehåll Utbildande Pedagogiskt Prosocialt Svenskt innehåll Bakgrunds-TV Ljud och bild stör barnets lek Om tvs står på så stör det barnets uppmärksamhet. Läskigt innehåll, program som inte är på svenska, ser man har en negativ påverkan på barnets språkutveckling. Fyra viktiga mål som digitalt innehåll bör innehålla: Tankekrävande och delad uppmärksamhet: spelet är inte repetitivt/loopande; ger flexibilitet för barnet att generera svar; matar inte barnet med information Engagemang: det digitala stöttar lärande och distraherar inte från det genom för mycket gamification Meningsfullt: Innehållet är meningsfullt för barnet och i barnets liv. Det är lätt att integrera det som lärs ut i det digitala i det verkliga livet.  Socialt interaktivt: Det finns inbyggda interaktioner med en avatar eller utrymme för delat media engagemang. Ju mer tid med skärmar vid 1 år desto större risk för nedsättningar senare. Främst de som tittar jättemycket. Sämre kommunikation och kognition vid 2 och 4 år. Ju mer föräldrar samspelar med barnet desto mer försvinner den negativa påverkan digitala medier har; lek, böcker, samspel, delat mediasnack och val av media. Bryta (eller byta) mönster. Föräldrar som läser mer för sig själva, tittar mindre på digitala media själv, pratar mer med barnet, uppmuntrar barnets lärande och läser mer dialogiskt med barnet vilket gör att barnet gör som föräldern det vill säga frå mer böcker lästa för sig, tittar mindre på digitala media, pratar mer med föräldern, lär sig av föräldern. Socioekonomisk status: Tillgång till resurser: SES, eller socioekonomisk status, hänvisar till familjens ekonomiska och sociala position, som påverkar vilka resurser som finns tillgängliga för barnet. Familjer med högre SES har ofta bättre tillgång till kvalitativa förskolor, böcker, fritidsaktiviteter och hälsovård, vilket ger barnen fler möjligheter att utvecklas både kognitivt och socialt. Stress och osäkerhet: Barn som växer upp i låg-SES-miljöer kan däremot utsättas för mer stress, ekonomisk osäkerhet och ibland brist på pedagogiska eller fysiska resurser. Detta kan påverka deras utveckling negativt genom ökad stress och färre möjligheter till stimulerande aktiviteter. Otrygghet, oregelbundenhet och en brist på stöd kan påverka barns emotionella och kognitiva utveckling negativt. Intersektionalitet: Kombination av faktorer: Intersektionalitet avser hur olika identitetsaspekter – som kön, ras, klass, funktionsvariation och andra sociala faktorer – samverkar och påverkar barns erfarenheter och utveckling. Till exempel kan ett barn som växer upp i ett hushåll med låg SES och samtidigt tillhör en minoritetsgrupp eller har en funktionsvariation möta fler hinder och utmaningar i sin utveckling än ett barn som endast påverkas av en av dessa faktorer. Social och kulturell påverkan: Intersektionalitet hjälper oss att förstå att barns utveckling inte bara påverkas av en enda faktor, utan av komplexa och sammanflätade sociala strukturer. Barn som växer upp med olika kulturella eller språkliga bakgrunder kan till exempel möta både utmaningar och möjligheter beroende på hur deras omgivning stödjer deras unika behov och identiteter. 4. Personlig och social identitet Självreglering: Emotioner förvåning, avsky, förakt, glädje, sorg, ilska, rädsla Uttrycka emotioner: Glädje, sorg, ilska, rädsla Självmedvetna emotioner Läsa av andras emotioner: arg röst t.ex. Reagerar på andras emotioner: Social referencing: tittar på sina föräldrar och ser hur man förväntas agera i situationen Namnge emotioner: de får ett namn: Mindmindedness/Mental state prat: Hjälper utvecklandet av empatin Självreglering/emotionsreglering Förmåga att anpassa emotionellt uttryck för att uppnå sina mål: Socialisation - kulturellt betingat: vad vi förväntas göra i sammanhang har med normen att göra. Hur vi självreglerar beror på ålder. Föräldrar reglerar barnet först och därefter är det någonting som byggs in i barnet själv. “Vita lögner” att man inte behöver uttrycka alla sina känslor alltid, vara socialt smidig Förmågan att reglera sitt eget beteende och hämma beteenden som är oacceptabla och står i konflikt med ett mål. Små barns beteenden är nästan alltid kontrollerat av externa agenter (föräldrar). Kontrollen internaliseras gradvid över tid (när barnen anammar normer som bygger på värdet av självkontroll och självreglerande förmågor. Utveckling av självreglering 8-14 mån: Samtycke: Barnet är medvetna om föräldrars förväntningar och kan lyda dem. Visat tecken på obehag när de gör något förbjudet. 2-3 år: “Trotsåldern”: Konflikt mellan autonomi kontra skam och tvivel (Erikson). Ordet NEJ är så bra att kunna! Styra sin omgivning. 2,5 år: Språkutveckling: Barnen kan vänta längre innan de gör förbjudna saker. Ju mer utvecklat språk desto bättre självkontroll. Mer lätt att reglera sig själv när man kan uttrycka vad man känner till omgivningen och inte bara visa på icke verbalt sätt. Självreglering kräver: Att barnet är medveten om sitt eget handlande i relation till det som händer runt det Att barnet kan vänta in det “rätta ögonblicket” Att barnet kan handla på “rätt” sätt när det ögonblicket kommer Om barnet har svårt att reglera sina känslor och har låg tröskel för frustration kan det bli “invaderat” av sina känslor. Svårighet med självreglering kan leda till impulsivitet. Emotionell kompetens: Hur vuxna bäst kan förstå och stötta barns emotionell kompetens. Forskning har visat att barn är beroende av vuxna när de ska förstå sina egna och andras känslor. Ju bättre vuxna förstår vad barn kan och inte kan om känslor, desto lättare är det för dem att stötta barnen i sin utveckling av emotionell kompetens. Bakom en känsla finns det ett behov av någonting, om man är ledsen är man i behov av tröst och närhet. En känsla är alltid en reaktion på något. Det kan vara en reaktion på något som händer runt omkring oss eller inuti oss. Reaktionen är fysiologisk och det finns också en tankemässig komponent. Barn utvecklar sin emotionella kompetens över tid. Alla barn och vuxna är inte lika på sin emotionella kompetens utan det finns stora individuella skillnader. Vissa pratar enkelt om känslor och andra har svårare för det. Orsakerna till att vi är olika gällande emotionell kompetens är: Genetik Medfött temperament Sociala omgivningen Kulturen vi lever i Emotionell kompetens handlar om hur man kan förstå sina egna och andras känslor; hur man uttrycker de känslor man känner verbalt och icke-verbalt och hur man reglerar de känslor man känner. Emotionell kompetens hjälper oss att förstå världen omkring oss och våra beteenden. Då blir det lättare att känna igen när andra behöver tröst och stöttning. Det i sin tur hjälper oss att vara tydliga i våra egna behov till andra. Detta är egenskaper som är viktiga i sociala sammanhang som i skolan, och sedan i arbetslivet och för vår psykiska hälsa. Man har sett att barn normalt gradvid utvecklar kompetensen att dämpa sina känslor i situationer där det behövs och att aktivera sina känslor om det är viktigt att tydligt kunna kommunicera någonting, som att säga ifrån. Kan man detta så kommer inte känslorna i vägen för det sociala samspelet med andra och vara ett viktigt verktyg som hjälper oss att navigera i den sociala världen. Vuxnas stöttning av barnets känslor och förklarande är viktigt för barn då det formar och påverkar barnets emotionella kompetens. När vuxna sätter ord på det som sker och hjälper barnet att bli lugnt och fokusera, så lär barnet sig att känna igen och handskas med känslor på ett bra sätt. Barn är unika och olika, så det är viktigt att vuxna är nyfikna och uppmärksamma på barnet, så att de kan lista ut vad de behöver hjälp med. Det finns tre komponenter kopplade till vuxnas socialiserande av barns känslor: 1. Hur vuxna bemöter och förhåller sig till barn när barn uttrycker sina känslor. Hur vuxna bemöter både behagliga och obehagliga känslor. Barn som får hjälp med att erkänna sina känslor, att man som vuxen klarar att vara ganska rolig när barn upplever starka känslor, och att man tillsammans med barnet finner lösningar. 2. Hur man snackar om känslor, till exempel i familjen hemma. Hur man benämner känslor och nyfikenhet kring dem, hjälper barnen i deras utveckling. Att känslor inte är farliga, och kan delas och uttryckas runt de som är runt oss. 3. Hur vi vuxna förhåller oss till våra egna känslor. Hur vi talar om och hur vi uttrycker känslor. Temperament är vissa mönster i en persons beteenden och hur de förhåller sig till världen. Vi är födda med ett unikt temperament. Det finns nio olika beteendeegenskaper som faller under temperament. 1. Nivå av fysisk aktivitet 2. Respons på nya situationer 3. Anpassningsbarhet 4. Känslighet för stimuli 5. Uppmärksamhetsförmåga 6. Uthållighet i uppgifter 7. Allmänna humöret 8. Hur intensivt de reagerar på en situation 9. Regelbundenhet och förutsägbarhet av sömn och ätbeteenden Goodness-of-fit: Matchningen mellan ett barn och en vuxens temperament. Kompatibiliteten mellan ens temperament, omständigheterna och deras miljö som kan vara en person eller en plats. Stora skillnader mellan personer i alla relationer kan orsaka skillnader i förväntningar från varandra och kan leda till spänningar. Men även likheter i temperament kan utgöra utmaningar 3 huvudsakliga temperamentstilar hos ett spädbarn: 1. Easy (anpassar sig lätt, glatt humör, reagerar inte så intensivt på stimuli) 2. Slow-to-warm (anpassar sig långsamt, negativ till neutralt humör, håller sig undan från stimuli) 3. Difficult (anpassar sig inte så lätt, sämre generellt humör, intensiv reaktion på stimuli) Dessa är en kombination av biologiska och miljömässiga faktorer. Självreglering/känsloreglering: Självreglering innebär handlingen att hantera våra tankar och känslor så att vi beter oss på ett sätt som hjälper oss att nå våra mål. Alla kan bli bra på självreglering över tid som en muskel. Djupa andetag: Långsamt djupt andetag in genom nästan och andas ut genom munnen, kontrollerat och långsamt. Upprepa cykeln några gånger. När barn upplever intensiva känslor så har de många olika omedvetna kroppsförnimmelser såsom hjärtslag, muskelspänningar, ökad kroppstemperatur, ytlig andning och svettning. Dessa reaktioner är ett resultat av vårt sympatiska nervsystem. För att minska intensiteten i våra kroppssignaler måste vi aktivera det parasympatiska nervsystemet som är den lugnare motsvarigheten. Slappna av med axlarna, pulsen minskar, mer avslappnad, känna sig lugnare. En förutsägbar rutin hjälper barnen att förbli reglerat. Ett schema som följer samma ordning. Om föräldern själv är lugn så kommer det hjälpa barnet att matcha beteendet. Använda språk för att hjälpa att identifiera känslor. Matcha röstläge, känsliga beröringar, ansiktsuttryck och hålla dem nära sig kommer hjälpa dem att bli lugna. 5. Aggression och prosocialt beteende - Beteende: Aggression, Prosocialt beteende Under de tidiga åren (0–6 år) utvecklas barns sociala och emotionella förmågor snabbt, och aggression samt prosocialt beteende är två viktiga områden som påverkar deras interaktioner med andra barn och vuxna. Dessa beteenden formas av både biologiska faktorer och omgivande miljöer, som föräldrar, kamrater och sociala normer. Här är en förklaring av dessa två typer av beteende och hur de utvecklas under förskoleåldern: 1. Aggression hos barn Definition och former: Aggression hos barn kan ta olika former, inklusive fysisk aggression (t.ex. slåss, knuffas), verbal aggression (t.ex. att skrika eller säga elaka saker) och relationsaggression (t.ex. att utesluta någon från lek). Utvecklingsmönster: Små barn (runt 2–3 år) kan visa mer fysisk aggression eftersom de fortfarande utvecklar sina språkliga och självreglerande förmågor. Vid denna ålder kan de ha svårt att uttrycka sina känslor på andra sätt än genom kroppsliga reaktioner. När barn blir äldre (4–6 år), lär de sig oftast bättre sätt att hantera konflikter och uttrycka känslor, vilket kan leda till att verbal aggression ökar medan fysisk aggression minskar. Orsaker till aggression: Aggression kan uppstå av olika anledningar, såsom frustration, osäkerhet, att inte få sin vilja igenom, eller som ett sätt att få uppmärksamhet. Miljöfaktorer som stress i hemmet, disciplinära strategier och kamratrelationer spelar också en roll. Föräldrar och fostran: Barn lär sig ofta genom att observera vuxna, och hur föräldrar eller vårdnadshavare hanterar konflikter och ilska påverkar barnens egna beteenden. Att ge barn verktyg för att förstå och hantera sina känslor minskar risken för aggressivt beteende. 2. Prosocialt beteende hos barn Definition: Prosocialt beteende innebär handlingar som är till för att hjälpa andra eller visa omtanke och empati, såsom att dela, samarbeta, trösta eller hjälpa någon i nöd. Utveckling av empati: Barn börjar visa enkla former av empati redan i tidig ålder. Redan vid två års ålder kan barn reagera på andras känslor, exempelvis genom att försöka trösta någon som är ledsen. Från 3–4 års ålder utvecklas deras förmåga till prosocialt beteende mer systematiskt, och de kan aktivt välja att dela med sig eller hjälpa till i sociala situationer. Påverkan av omgivningen: Barns prosociala beteende formas av deras relationer med föräldrar, syskon, vänner och lärare. Vuxna spelar en viktig roll genom att modellera positivt beteende, uppmuntra empati och belöna prosociala handlingar. Barn som växer upp i miljöer där omsorg och medkänsla främjas tenderar att utveckla mer prosociala beteenden.  Kulturella och sociala normer: Prosocialt beteende kan också vara kulturellt betingat. I vissa kulturer är samarbete och kollektivism högt värderade, vilket kan leda till att barn i dessa miljöer utvecklar starkare tendenser till att hjälpa och samarbeta med andra. Samspel mellan aggression och prosocialt beteende Reglering av känslor: För barn i denna ålder är det viktigt att utveckla förmågan att reglera sina känslor för att minska aggression och främja prosociala beteenden. Emotionell självreglering sker genom sociala interaktioner och genom lärande från vuxna och kamrater. Social utveckling: Barn som lär sig hantera aggression på ett konstruktivt sätt och utvecklar prosociala beteenden som empati och samarbete, har ofta lättare att skapa positiva relationer med sina kamrater. Socialt stöd och vägledning från vuxna hjälper barn att balansera dessa två typer av beteende under förskoleåren. - Prosocialt beteende/Altruism: Ett prosocialt beteende innebär ofta ett positivt beteende som kan handla om att hjälpa, dela med sig, eller att kunna samarbeta med andra. 1 år: Ler mot andra, deltar i sociala lekar och reagerar på andras gråt. Dock är aggressivt och egoistiskt beteende vanligare. 2 år: Tröstar andra och börjar dela med sig av leksaker >6 år: Ökar hela tiden då barnen blir bättre på att uppfatta när någon behöver hjälp (t ex rollekar - sätta sig in i andras perspektiv). 6. Temperament och personlighet - Temperament: Temperament, Emotionell kompetens Temperament Kännetecknas av Aktivitetsnivå Handlar om vilket grundtempo barnet har. Det tar olika lång tid för olika individer som påklädning och att äta. Handlar även om behov av rörelse och rörelsemönster. Energi Regelbundenhet Barns förmåga att ha en jämn och förutsägbar rutin och att vara mindre toleranta för förändring. Exempelvis sömn, mat, aktiviteter, beteende. Närmande - undvikande Nya eller okända situationer, människor eller föremål. Benägenhet att närma sig eller undvika sådana situationer. Nyfikenhet, modig, utforskande, social kontra rädsla, återhållsamhet, undvikande, reserverad, försiktig, hålla sig till det som är bekant och tryggt för dem. Anpassning(sförmåga) Handlar om hur barnet anpassar sig till nya situationer. Hur lätt barnet kan lämna en aktivitet för att börja med en ny. Från att leka till att äta mat t.ex. Handlar om benägenhet att kunna klara av ändrade planer eller förhållanden. Reaktionströskel (och grad av Hur känsligt barnet är för sinnesintryck; ljud, ljus, känsel, smak och lukt. Picky eater? Känslig för vissa textilier, material eller konsistenser? Stämningsläge Övergripande känslomässiga tillstånd eller humör över tid. Glädje, sorg, ilska, rädsla eller lugn. Kan variera i intensitet, från milda känslomässiga skiftningar till mer intensiva tillstånd. Intensitet Känslomässig kraft eller styrka en person upplever i en specifik känsla eller stämning. Hur starkt eller svagt en känsla upplevs. Distraherbarhet Benägenhet att bli lätt distraherad eller avledas från en given uppgift av yttre stimuli eller interna tankar och känslor. Svårighet att bibehålla fokus eller koncentration när det finns distraktioner närvarande. Ljud, rörelser, ljus, tankar, minnen, Uppmärksamhetsspann/uthållighet Hur pass uthålligt barnet är när det gäller aktiviteter och hinder. Fortsätter barnet eller går vidare till nästa? Kan barnet vänta på att få sina behov tillgodosedda? Personlighet kan definieras som de varaktiga mönster av tankar, känslor och beteenden som gör varje individ unik. Det handlar om hur vi relaterar till omvärlden och till oss själva, och det är en kombination av medfödda temperament och erfarenheter från vår miljö. Personligheten kan förklaras som ens temperament, karaktär, sociala aspekter och kognitiva och emotionella mönster.  Identitetsutveckling Eriksons psykodynamiska teori: Individens identitetsutveckling genom olika livsstadier. Varje livsstadier går igenom en kris med två motpoler och beroende hur väl man löser krisen kommer det att prägla nästa stadie och framtiden. 0-1,5 Tillit - Misstro Barnet är helt beroende av vård, kärlek och omvårdnad. Lyckad utveckling leder till att barnet utvecklar en känsla av tillit till omvärlden och sina vårdnadshavare. Deras grundläggande behov uppfylls tillfredsställande, om inte kan barnet utveckla misstro gentemot omvärlden. 1,5-3 Autonomi - skam Barnet börjar utforska sin autonomi och självständighet genom att utveckla en känsla av kontroll över sin kropp. och tvivel “Jag kan själv”. Äta, springa, gå på toa och prata. Om barnet möts med kritik eller överbeskydd kan det leda till känslor av skam och tvivel. 3-6 Initiativ - Barnet utforskar sin omgivning och börjar ta initiativ till aktiviteter och lek. Om barnets initiativ begränsas eller skuldkänsla ifrågasätts kan det leda till känslor av skuld och otillräcklighet. De fem stora personlighetsdragen (Big Five) Öppenhet för nya erfarenheter (nyfiken eller stängd?) kopplat till föräldrastil och anknytning om de vågar utforska Samvetsgrannhet (organiserad eller slarvig?) kopplat till föräldrastil och hur våra föräldrar har det runt sig Extraversion (sällskaplig eller reserverad?) Kopplat till anknytning, om vi litar på andra, positiv syn på relationer Vänlighet (godhjärtad eller oartig?) kopplat till anknytning, syn på relationer, människor omkring oss Neuroticism (orolig eller lugn?) anknytning, människor omkring oss, stress, miljö Nyfödd – 6 månader: Temperament: Redan som spädbarn kan man se tecken på temperament, vilket är en biologisk grund för personligheten. Temperament handlar om hur barnet reagerar på stimuli – vissa barn är mer känsliga, andra mer lugna eller lättstörda. Dessa reaktioner ger en grund för personlighetsutvecklingen. 6 månader – 2 år: Sociala relationer: När barnet utvecklar anknytning till sina vårdnadshavare och andra nära personer, börjar de också visa mer av sin personlighet. Hur de hanterar nya situationer, främlingar och utmaningar visar tidiga tecken på personlighetsdrag som blyghet, nyfikenhet eller självständighet. 2 – 4 år: Utveckling av självmedvetenhet: Barn börjar förstå sig själva som individer separata från andra. De utvecklar självmedvetenhet och kan börja uttrycka preferenser, vilja och känslor mer tydligt. Under denna tid formar de också en känsla för jaget och hur de förhåller sig till omvärlden. 4 – 6 år: Personlighetsdrag blir tydligare: Under förskoleåren ser man mer stabila personlighetsdrag som varaktiga över tid. Barn visar sina unika sätt att interagera med andra, hantera konflikter, uttrycka känslor och reagera på nya situationer. De börjar också reflektera över sig själva och andra, vilket innebär att självkoncept och tidig Theory of Mind (förmåga att förstå andras tankar och känslor) utvecklas, vilket påverkar deras sociala personlighet. Arv och Miljö Personlighet: 50-60% biologiskt från arvet. Resten miljö. Bronfenbrenner kan förklara miljön. Bronfenbrenners bioekologiska modell fokuserar på hur olika miljöer och system påverkar barns utveckling. Det finns olika systemringar som beskriver olika nivåer av inflytande och interaktioner som påverkar utvecklingen. Barnet är i mitten och runt barnet finns dessa systemringar: 1. Mikrosystemet är den närmaste miljön där barnet direkt interagerar och upplever sitt liv. Det inkluderar familj, vänner, skolan och andra nära sociala sammanhang. Här lär barnet sig normer, värderingar och beteenden. 2. Mesosystemet är kopplingen och interaktionen mellan olika mikrosystemet, om hur olika delar i barnets liv interagerar och påverkar varandra, exempelvis kan familj och relationen till skolan vara en del av mesosystemet, där föräldrars engagemang i barnets skolarbete påverkar deras prestation i skolan. Relationen mellan fritidsaktivitet och skolan kan vara ett mesosystem. Barnets kompisar och föräldrars relation till dem. 3. Exosystemet omfattar de miljöer barnet inte direkt interagerar med men som ändå påverkar deras utveckling. Detta inkluderar föräldrarnas arbetsplats, kommunens och samhällets resurser och tjänster och massmedia. Dessa kan ha en indirekt påverkan på barnets liv och välbefinnande. 4. Makrosystemet representerar bredare kulturella och samhälleliga normer, värderingar och institutioner. Exempelvis kulturella traditioner, politiska system, ekonomiska förhållanden och lagar och regler. Samhällsideologi, värderingar, politisk kultur och lagar. Välfärd 5. Kronosystemet representerar förändringar över tid. Exempelvis aktuella händelser och historiska sammanhang. Kan vara socioekonomiska förändringar, teknologiska framsteg, politiska förändringar och tidsdimensionen. Barnet och familjen anpassar sig kontinuerligt till förändringar i samhället, utifrån tiden vi lever i. Man blir “ett barn av sin tid”. Corona, black lives matter, MeToo, börskris, naturkatastrofer, krig, klimatförändringar. Utvecklingsperspektivet - förmågor - omgivning - biologi/motorik Barnets förmågor är beroende av varandra för att utvecklas. Barnets förmågor är beroende av omgivningen och den biologiska utvecklingen (hjärnan/motorik) för att utvecklas. Utvecklingsperspektivet studerar milstolpar, arv och miljö (epigenes), individuella skillnader, biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Identitetsutveckling Daniel Stern: pratade om ett kompetent spädbarn och menade att barnet redan som nyfödd har en slags uppfattning om sig själv. Känslan av “självet” utvecklas i fem steg. Affektiv intoning (attunement): föräldern hjälper barnet med känsloreglering genom att tona in det känsloläget barnet är i. Härmar barnets känsla, speglar omedvetet. 1. 0-2 månader: Känsla av det uppvaknande självet: nu utvecklas bebisens känsla av ett själv i samspel med omgivningen. Jag finns i kontexten. 2. 2-6 månader: Känsla av kärnsjälv: bebisen utvecklas som en social varelse. Börjar le, interaktion med omgivningen som kan kopplas till detta 3. 6-15 månader: Känsla av ett subjektivt själv: bebisen börjar förstå att den har ett eget inre liv och kan dela detta med andra. Man kan se mer som sig själv som en agent i tillvaron 4. 16-36 mån: Känsla av ett verbalt själv: De börjar prata, ordexplosion, kan förmedla sig verbalt till andra 5. 3,5 år: Det narrativa självet: här kan barnet förmedla sig, prata om sig själv, om andra, identiteten utvecklas 7. Sociala relationer Intersubjektivitet Definition: Intersubjektivitet innebär förmågan att dela uppmärksamhet, känslor och avsikter med andra individer. Det handlar om hur barn och vuxna förstår varandra genom ömsesidig förståelse och gemensam fokus på en specifik aktivitet eller känsla. Primär intersubjektivitet (0–1 år): Under de första levnadsåren sker vad man kallar primär intersubjektivitet, där spädbarn etablerar sociala band genom ansiktsuttryck, blickar och tidiga former av socialt samspel med vårdnadshavare. Denna form av samspel är ofta direkt och involverar bara två parter, t.ex. när ett spädbarn reagerar på sin förälders leende. Sekundär intersubjektivitet (runt 9-12 månader): När barnet växer börjar de utveckla sekundär intersubjektivitet, där de kan dela uppmärksamhet och intresse mot ett objekt eller en händelse med en annan person. Detta är en tidig form av socialt samspel där barn kan följa en vuxens blick eller peka på något för att visa intresse, vilket banar väg för mer avancerade former av social interaktion och kommunikation. 2. Triadisk intersubjektivitet - Definition och utveckling: Triadisk intersubjektivitet uppstår när ett barn kan engagera sig i interaktioner som involverar tre parter – barnet, en annan person och ett objekt eller en händelse. Till skillnad från den tidiga (dyadiska) interaktionen mellan barn och förälder, inkluderar triadisk intersubjektivitet en gemensam förståelse och samverkan kring externa objekt eller aktiviteter. - Delad uppmärksamhet: Ett centralt element i triadisk intersubjektivitet är delad uppmärksamhet (joint