Grundkurs i juridik inledning till handelsrätt PDF

Lektionsanteckningar 8.1 Privaträttens struktur Allmän del = civilrätt - Privaträttsliga regler som gäller alla personer Läran om rättssubjekten och förmögenhetsrätten Immaterialrätt Familje- och arvsrätt Special privaträtt - Regleringar som g...

Lektionsanteckningar 8.1 Privaträttens struktur Allmän del = civilrätt - Privaträttsliga regler som gäller alla personer Läran om rättssubjekten och förmögenhetsrätten Immaterialrätt Familje- och arvsrätt Special privaträtt - Regleringar som gäller endast näringsverksamhet eller vissa begränsade speciella problemområden Handelsrätt (bl.a. konsumenträtt och marknadsrätt) Arbetsrätt Miljörätt Privaträttens subjekt Rättssubjekt: En person som kan ha rättigheter och skyldigheter - Fysiska personer = människan - Juridiska personer = aktiebolag, föreningar, stiftelser, andelslag, staten, kommunerna (konkursbo och dödsbo är inte juridiska personer) - Endast rättssubjekt tilldelas rättigheter och påläggs skyldigheter Olika typer av juridiska personer Juridiska personer som grundar sig på medlemskap - Registrerad ideell förening - Andelslag är en ekonomisk förening Juridiska personer som grundar sig på ägande - Bolag Stiftelser  - Förvaltar egendom som förordnats till att användas för ett visst ändamål Offentligrättsliga juridiska personer - T.ex. staten och kommuner Rättskapacitet: Förmåga att ha rättigheter och skyldigheter - Fysiska personer (0år - död) - Samfund och stiftelse (från registrering till avförandet ur register) Rättshandlingsförmåga: En persons möjligheter att själv bestämma om sina rättigheter och skyldigheter -> kan utföra rättshandlingar - Full rättshandlingsförmåga när personen blir myndig Omyndiga får ingå sedvanliga antal och använda det de förtjänat med eget arbete (rätt att själv ingå arbetsavtal vid 15 års ålder) Samfund och stiftelser har RH-förmåga -> organen representerar Rättslig ansvarighet: Ansvar för sina egna handlingar - Civilrättsligt ansvar (skadeståndsansvar) oberoende av ålder - Straffrättslig ansvarighet börjar när man fyller 15 Sakrätt - Frågor som rör nyttjande- eller bestämmanderätten över individuellt bestämda materiella objekt eller saker Saker: Individuellt bestämda materiella föremål - Fasta saker: På visst sätt individualiserade delar av marknaden (fastigheter, andra registerenheter för jord- och vattenområden) - Lösa saker: Alla andra saker (pretty much allt som faller från himlen) Fordringar (Obligationsrätt) Förpliktelser - Positiva: skyldiga att utföra något - Givande (penningsbetalning) - Utförande (utföra arbete)  - Negativa: skyldiga att avhålla sig från något - Annan prestation = negativa förpliktelser 3 uppkomstsätt för förpliktelser - Avtal och andra rättshandlingar - Skadeståndsansvar (egga winstons hus) - Återbäring av obehörig vinst (tobbe fick 4k extra av mike) Flera gäldenärer (skuld) Huvudregel: Solidariskt ansvar - En för alla och alla för en - T.ex. om 4 personer är solidariskt ansvariga kan borgenären (långivaren) kräva hela beloppet av en. Den gäldenär (skyldiga) som betalt mer än sin andel (1/4) kan kräva av den andra (regressrätt) Undantag: Ansvar enligt huvudtalet - Borgenären kan kräva endast 1/4 av var (om det finns 4 gäldenärer) - Endast om avtalats eller om följer av lagstiftningen! (Om det inte finns ett särskilt avtal är ansvaret solidariskt) Överlåtelse av fordran HR: Borgenären kan överlåta fordran MEN gäldenären kan inte sätta annan i sitt ställe - (för gäldenären spelar det ju ingen roll vem hen betalar åt, summan är ändå samma, MEN för borgenären är det ytterst viktigt att veta vem som ansvarar för återbetalningen 15.1 Borgen: En fysisk- eller juridisk person, åtar sig ekonomiskt ansvar för någon annan, ofta betecknad gäldenären. “Den som går i borgen går i sorgen” Borgensförbindelsen - Används för att trygga borgenären - Ges av borgensman Två typer av borgen:  - Proprieborgen, “i borgen såsom för egen skuld” - Enkel borgen (tidigare laga borgen) Flera borgesmän = solidariskt ansvar Kreditkort Ansvar för obehörig användning 1. Överlåtit kreditkort till någon annan 2. Kreditkortet har förlorats, orättmätigt innehas av någon annan eller används obehörigen på grund av kreditkortsinnehavarens vårdslöshet 3. Kreditkortsinnehavaren har underlåtit att utan ogrundat dröjsmål efter upptäckten underrätta kreditgivaren om att kreditkortet har förlorats, orättmätigt innehas av någon annan eller används obehörigen Undantag: 1. Till den del som kreditkortet har använts efter det att kreditgivaren har underrättats om att kortet har förlorats, orättmätigt innehas av någon annan eller används obehörigen. 2. Om säljaren eller den som utför en tjänst eller någon som i egenskap av representant för en sådan har tagit emot kreditkortet inte på lämpligt sätt har försäkrat sig om innehavarens rätt att använda sig av detta. Ränta Olika slag av räntor RänteL från 1982 (enligt huvudregeln dispositiv) - Löpande ränta - Den ränta som betalas före förfallodagen - Huvudregel: Gäldenären betalar ej löpande ränta - Und: Avtalas att ränta ska betalas - Dröjsmålsränta - Den ränta som betalas efter förfallodagen (betalningen försenad) - Huvudregel: Skyldighet att betala dröjsmålsränta uppkommer alltid - Även om skulden före förfallodagen varit räntefri - Även om det inte avtalats - Skyldighet att betala dröjsmålsränta uppkommer från avtalad förfallodag Om förfallodag inte avtalats:  - Skyldigheten uppkommer 1 månad från att B sände räkningen och samtidigt meddelar om skyldigheten att betala dröjsmålsränta. Förpliktelser upphörande (1) Engångsprestationer: - I pengar: när beloppet betalas - Annat än pengar: när prestationen fullgjorts (gäldenären överlåter den vara eller utför det arbete som avses i avtalet - Prestationen ska vara utförd av rätt person, ske vid rätt tidpunkt och på rätt plats samt gå till rätt borgenär Förlöpande prestationer: - Utgång av avtalad tid, uppsägning, hävning I vissa fall måste borgenären nöja sig med surrogatprestation ( Fyllnadsprestation: Gäldenären överlåter någonting annat än det man avtalat om, t.ex. i stället för pengar en arbetsprestation (förutsätter samtycke av borgenären) Kvittning: Två motstående fordringar upphör till den del att de matematiskt täcker varandra - Möjligt om man avtalar om det, men vissa lagar förbjuder det. - Ensidig kvittning möjlig om fordringarna: är av samma slag, kan indrivas och är ömsesidiga Novation: Förnyande fordran - Kan gälla förpliktelsens innehåll, parter eller form. Man ändrar vanligtvis vissa villkor vid novation Fordringar kan upphöra helt UTAN prestation 1. Preskription: Fordran föråldras (3 år i Finland). Om borgenären inte kräver betalning inom en viss tid så preskriberas fordran - Preskriptionstiden kan avbrytas => Ny frist börjar löpa 2. Preklusion: Ibland oklart vem som är borgenären. För att få klarhet vilka borgenärer som finns kan dessa genom offentlig stämning kallas till rätten för att anmäla sina fordringar. Stämningen offentliggörs tre ggr i officiella tidningen de borgenärer som inte anmäler sin fordran förlorar sin rätt  3. Eftergift: Borgenären avstår från sin skuld => M.a.o. en gåva till gäldenären 4. Konfusion: Personbyte som leder till att samma person blir både borgenär och gäldenär. - T.ex. A är skyldig sin far B pengar. När B dör och A ärver sin far blir A “skyldig sig själv pengar” => fordran upphör Avtal Ett avtal är en viljeförklaring varmed man stiftar, ändrar eller upphäver rättigheter och skyldigheter - För att en person ska bli bunden p.g.a. en rättshandling bör han ha vilja att bli bunden och han bör uttrycka viljan åt en annan person Viljan kan uttryckas: - Uttryckligen: muntlig eller skriftlig - Konkludent (tyst) viljeförklaring: uppkommer genom beteende Ensidiga rättshandlingar: t.ex. testamente eller gåvoutfästelse Ömsesidiga rättshandlingar: Avtal (köp, hyra etc): 2 eller flera personers viljeförklaringar Pacta sunt servanda: Avtal är bindande - Avtalsbrott medför sanktioner Avtalsfrihet: Parterna får fritt bestämma innehållet i avtalet - Finns många undantag (t.ex. Skydda den svagare parten) Formfrihet: I Finland råder som huvudregel formfrihet = också muntliga avtal är bindande - Finns undantag, t.ex. ränteavtal måste vara skriftliga mm. Formföreskrifter kan vara egentliga eller oegentliga Egentliga formföreskrifter: Krav på att en rättshandling måste uppfylla vissa bestämda formkrav för att vara giltig  - T.ex. Vissa avtal som köp av fast egendom, måste upprättas i en viss form, ofta skriftligen och med vittnen - Testamente Oegentliga formföreskrifter: Krav på form som inte påverkar rättshandlingens giltighet, men som kan ha andra rättsliga konsekvenser. - T.ex. uppsägningshandlingar, om uppsägningen av ett hyresavtal inte sker i en viss form, kan detta leda till processuella eller praktiska problem, men rättshandlingen kan fortfarande vara giltig beroende på omständigheterna Egentliga formföreskrifter är striktare och har en direkt inverkan på rättshandlingens giltighet, medan oegentliga formföreskrifter snarare påverkar hur rättshandlingen tillämpas eller värderas i praktiken. 22.1 Ingående av avtal Ett avtal anses ha uppkommit, då man på ett anbud om ingående av avtal har fått ett antagande svar Anbud: Ett juridiskt bindande erbjudande om att ingå ett avtal på vissa specificerade villkor - Anbud är bindande för anbudsgivaren - En i anbudet angiven tid - Om ingen tid angivits i anbudet -> “skälig tid” - Skälig tid beroende av på vilket sätt anbudet gjorts - Muntligt anbud: svar måste ges genast om inte svarstid ges i anbudet Bindande: Anbudsgivaren kan inte återta sitt anbud efter att motparten tagit del av anbudet, t.ex. läst det - Anbudet måste vara så individualiserat att därpå kan ges ett enkelt jakande svar Svar - Anbudsmottagaren har i allmänhet ingen skyldighet att svara på anbudet - Svaret är bindande för angivaren (av anbudet) Svar ska ges:  - Inom anbudet angiven tid - Skriftligt anbud: inom rimlig tid - Om svar ges för sent uppkommer inget avtal => nytt anbud Svaret kan vara till sitt innehåll: - Nekande: anbudet förfaller även om inte tiden för givande av svar öpt ut - Jakande: (“accept”): avtal uppkommer - Jakande svar med ändringsförslag: (“oren accept”) -> nytt anbud måste accepteras av motparten I avtalsförhandlingar, t.ex. företagsköp (Microsoft köper Nokia) kan modellen i RättshandlignsL inte tillämpas på ett naturligt sätt - Avtalet ingås successivt: ett avtal inte skapas genom ett enda tydligt anbud och accept, utan att det växer fram över tid genom en serie av handlingar, diskussioner eller delöverenskommelser mellan parterna - Letters of intent: mera av en moralisk skyldighet, har ingen juridisk effekt Kontraheringsplikt: Undantag från avtalsplikt - Bl.a. myndigheter och företag i monopolställning eller med dominerande marknadsposition: T.ex. om man har recept för en medicin MÅSTE apoteket sälja det åt en - Förbudet mot diskriminering, man kan inte t.ex. neka att sälja en produkt åt en person p.g.a. deras utseende Representation Uppdrag: Bl.a. arbetsavtal: En försäljare har förbundit sig i sitt arbetsavtal att sälja produkter för huvudmannens räkning Huvudavtal: Tredje man vet att avtalet ingås med H (huvudmakt) p.g.a. fullmakt Olika typer av fullmakt: - Skriftlig fullmakt - H meddelar T (muntligen/skriftligen) - Offentligen kungjord - Ställningsfullmakt (butiksbiträde i snabbköp) - Uppdragsfullmakt - Toleransfullmakt - Prokura; fullmakt som antecknas i handelsregistret Inget avtal kan uppkomma mellan S och T - S kan inte bli skadeståndsskyldig om hen vållar skada Återkallande av fullmakt, i huvudregel på samma sätt som den givits Representation utan fullmakt - Huvudmannen mste godkänna, om hen inte gör det uppkommer inte avtal mellan H och T - Undantag: Negotiorum gestio - I enlighet med H:s vilja (presumerade vilja) - Nyttan tillfaller H - H varit förhindrad - T.ex. granen fallit på grannens mökki... Befogenhet: Används för att beskriva de särskilda instruktioner eller begränsningar som gäller för en fullmäktig (en person som fått fullmakt att agera för någon annans räkning) vid utövandet av sin fullmakt. Befogenhet reglerar hur fullmakten får användas och kan ofta vara mer begränsad än själva behörigheten. Behörighet: Beskriver den yttre gränsen för vad en fullmäktig (en person som fått fullmakt) har rätt att göra å huvudmannens vägnar enligt fullmakten. Ex. Om man e utomlands o vill sälja sin gamla bil hemma, kan man skicka mail o ge fullmakt åt sin granne att sälja bilen. Skillnaden: Behörighet: Den yttre gränsen för vad fullmäktigen kan göra med stöd av fullmakten enligt vad som framgår för tredje man (den som fullmäktigen ingår avtal med). Befogenhet: De mer detaljerade instruktioner eller begränsningar som huvudmannen (den som ger fullmakten) har gett fullmäktigen. Dessa är ofta inte synliga för tredje man. Ogiltighetsgrunden Ogiltighetsgrunder kan gälla: - Ingående av avtalet - Innehållet i avtalet - Formfel Olika slag av ogiltighet: Självverkande ogiltighet Ogiltighet som förutsätter reaktion Absolut: båda parterna har rätt att åberopa avtalet Relativ ogiltighet: bara ena parten har rätt att åberopa avtalet Total: hela avtalet blir ogiltigt Partiell: enligt vissa delar av avtalet blir ogiltigt Definitiv ogiltighet: Kan inte korrigeras endast så att man börjat från noll Beroende: Ogiltighetsgrunden kan korrigeras med någon ändring Starka: God tro saknar betydelse Svaga: Man får skydd för sin goda tro 1. Brist på rättshandlingsförmåga - Självverkande, men beroende ogiltighet - Stark ogiltighetsgrund 2. Tvång: Hot mot våld och annat rättsstridigt hot, såsom hot om polisanmälan - Grovt tvång: - Våld har använts eller hotet inneburit fara för liv eller hälsa - Stark ogiltighetsgrund: Den som tvingas ingå ett avtal genom grovt tvång kan åberopa giltigheten också i det fall att motparten inte visste eller borde ha vetat om det grova tvånget - Måste dock utan oskäligt uppehåll efter det att tvånget upphörde meddela motparten därom, vid äventyr att rättshandlingen annars är gällande Lindrigt tvång: annat än grovt tvång - Svag ogiltighetsgrund 3. Svikligt förledande - T.ex. lämnande av felaktiga uppgifter (eller hemlighetshållande) om en omständighet, som inverkar på ingåendet av avtalet, t.ex. osanna uppgifter om avtalets objekt (=den förledda parten skulle inte ha ingått avtalet om hen känt till omständigheten) 4. Ocker - Förutsättningar:  1. Om någon har utnyttjat annans “trångmål (t.ex. Ekonomisk knipa), oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till hen) 2. På detta sätt har fått till stånd ett avtal 3. Det mellan parternas prestationer råder ett uppenbart missförhållande till nackdel för den utnyttjande - Ränteocker/sakocker - Svag ogiltighetsgrund 5. Verksamhet i strid mot tro och heder - T.ex. utnyttjar att någon är berusad eller sjuk - Kan tillämpas då de ovan nämnda mera precisa ogiltighetsgrunderna inte är tillämpliga 6. Förklaringsmisstag: Viljeförklaringen motsvarar inte viljan, t.ex. skrivfel 7. Misstag i fråga om motivation eller bevekelsegrunderna - Viljeförklaringen har motsvarat viljan, men man har misstag i sig, t.ex. om könsobjektets värde eller beräknat värdet fel - Inverkar inte enligt huvudregeln på avtalets giltighet - Undantag: RättshandlingsL 33§ (tro och heder) + RättshL 36§ (jämkning) Andra omständigheter som kan leda till ogiltighet: - Avtalets innehåll, t.ex. avtal som strider mot god sed - Avtal som är lagstridigt, t.ex. inte iakttagit en egentlig formföreskrift Kapitel 1. Civil och handelsrätten i det privaträttsliga systemet 1.1 Rättsordningen och juridiken Rättsordning: En helhet av rättsnormer, som framkommer uttryckligen ur författningar, dvs. vanligen lagar och förordningar, och sådana normer som man får information om på annat sätt - Om en rättsnorm inte uttryckligen står i en författningstext kan man få fram normen ur annat sådant material = rättskällor - Rättsordningens innehåll bestäms av samhälleliga institutioner, av vilka riksdagen är den viktigaste Rättskällor: Vanligaste rättskällorna är lagar, förarbeten till lagar och avgöranden av de högsta domstolarna (=prejudikat) Rättsnorm anger t.ex. vad som är påbjudet, tillåtet eller förbjudet Rättssystemet: En systematisk syn på rättsordningen och denna syn har utvecklats inom rättsvetenskapen 1.2 Rättsystemet och privaträtten Privaträtten hänför till normer som reglerar förhållanden mellan privata, dvs. mellan enskilda individer som företag. SKREV ANTECKNINGAR UNDER FÖRSTA FÖRELÄSNINGEN Privaträtten (civilrätt) delas i en allmän del och special del Allmänna privaträtten (egentliga civilrätten): Privaträttsliga regler som gäller alla personer - Läran om rättssubjekten och förmögenhetsrätten, som delas in i obligations-, sak-, familje-, och kvarlåtenskapsrätten Till speciala privaträtten har man hänfört regleringar som endast gäller näringsverksamhet eller vissa begränsade speciella problemområden - De är ofta grupperade i handelsrätt, arbetsrätt och miljörätt Förmögenhetsrätten: Berör frågor gällande överlåtande och nyttjande av förmögenhet, ur en privaträttslig synvinkel Delas i sakrätt och obligationsrätt - I sakrätten regleras skyddet av ett rättsobjekt i en viss rättsposition gentemot utomstående (t.ex. Ägarens skydd mot icke-ägare eller köpares skydd mot säljarens borgenärer) - I obligationsrätten regleras i stället en persons skydd gentemot den andra parten i ett rättsförhållande (t.ex. Avtalspartens skydd mot den andra partens avtalsbrott eller den skadelidandes skydd mot den som orsakat en skada) Till handelsrätten har i den pedagogiska inledningen av rättsområden (?) räknats samfundsrätten som gäller bolag och föreningar OCH rätten om stiftelser - Till handelsrätten hör också: Konsumenträtten: Gäller förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter Immaterialrätten: Gäller upphovsrätt och industriellt rättsskydd såsom patent, varumärken och firma Marknadsrätten: Reglerar rätten att idka näring och företagens beteende på marknaden och konkurrensen på marknaden Den allmänna principen om vållande: Envar som i sin verksamhet genom oförsiktighet eller vårdslöshet förorsakar en annan skada ska ersätta skadan Skillnaden mellan privaträtten oh offentliga rätten a) Karaktären av parterna i det förhållande som regleras - I privaträtten regleras förhållanden mellan enskilda (mellan privatpersoner och organisationer). Privaträtten gäller för regler som styr hyr enskilda och företag kan samarbeta, ingå avtal eller lösa konflikter mellan varandra. - Offentliga rätten innehåller regler om rättsförhållanden där en part eller flera parter är ett offentligt samfund, t.ex. förhållanden mellan staten och kommunerna eller mellan dessa och medborgare eller enskilda samfund - Offentliga rätten reglerar de offentliga samfundens verksamhet i egenskap av offentliga samfunds, dvs. när de fungerar som innehavare av offentlig makt eller när de slår vakt om det allmänna intresset i förhållande till medborgarna eller enskilda samfund b) De olika grundläggande värderingarna i privaträtten och offentliga rätten - Privaträtten fokuserar på att de enskildas egna intressen respekteras. Inom privaträtten syftar lagstiftningen till att sammanjämka de enskilda intressena på ett rättvist sätt - I offentliga rätten talar man däremot om andra värden (?). Värdena i den offentliga rätten anknyter till samhället och dess funktioner. c) Det lagtekniska perspektivet - De rättsmedel och påföljder som står till buds i privaträtten och i den offentliga rätten är olika d) Historisk tradition - Privat- och offentliga rätten använder sig av delvis olika begrepp och principer. Vissa institut, som avtal, hör av tradition till privaträtten, medan andra, som förvaltningsbeslut, hör till den offentliga rätten I stället för att man klart kan skilja privaträtten från offentliga rätten är det naturligare att se rätten som ett kontinuum. Mellan rätterna finns det en gråzon inom vilken en omfattande reglering med både privat- och offentligrättsligt material som sammanblandats finns. Social civilrätt: Framhäver drag i privaträtten som skyddar svagare fysiska personer i rättsförhållanden - Med ny reglering och nya principer har man strävat efter att begränsa den starkare partens frihet att ensidigt diktera avtalets villkor eller att utan grund avstå från att överhuvudtaget ingå ett avtal med någon in casu: i varje enskilt fall 1.3 Privaträttens allmänna läror − I nordiska länderna saknas det en “allmän civillag”, utan den privaträttsliga lagstiftningsgrunden består av enskilda lagar som gäller olika rättsinstitut och regleringssituationer − T.ex. rättshandlingslagen som gäller ingående av avtal, skadeståndslagen som gäller skadestånd, skuldebrevslagen som gäller skuldebrev... Rättssubjekt (skrev ren om under första förelsän.): Den som kan inneha rättigheter och skyldigheter - Rättssubjekt är en part i ett privaträttsligt förhållande - Varje privaträttslig rättighet hör till rättssubjekt och varje skyldighet riktar sig mot ett rättssubjekt - De som kan inneha rättigheter och skyldigheter har rättskapacitet Juridiska personer: Samfund eller egendomsmassor åt vilka lagstiftaren har gett egenskapen som rättssubjekt - Rätten kan även ha blivit erkänd genom sedvana - En juridisk person har organ till vilka hör människor som representerar rättshandlingsförmågan. Alltså fungerar rättshandlingsförmågan alltid genom fysiska personer Rättshandlingsförmåga: En persons möjligheter att själv bestämma om sina rättigheter och skyldigheter  - En människa har alltså funktionsförmåga i rättsligt hänseende i den mån hen har möjlighet att med frivilliga åtgärder bestämma om sina rättigheter och skyldigheter - Personer som har rättshandlingsförmåga har en rättslig funktionsförmåga - En person som har rättshandlingsförmåga kan vidta åtgärder till vilka anknyter rättsverkningar. Hen kan utföra rättshandlingar, t.ex. sälja sin egendom, skuldsätta sig och förbinda sig i avtal Rättslig ansvarighet: En persons skyldighet att svara för sina egna handlingar Behovsorienterad prövning: Ett nytt drag i privaträttens utveckling mot mera personbundna argumentationsmönster som gör det möjligt att beakta en parts ekonomiska ställning, arbetslöshet, sjukdom och motsvarande faktorer som relevanta omständigheter - Ett ekonomiskt behov som berör dessa omständigheter kan påverka slutresultatet på ett privaträttsligt avgörande Sociala prestationshinder: Förändringar i en privatpersons hälsotillstånd, arbets- och boende-, eller familjeförhållanden som leder till att personen råkar i betalningssvårigheter - Socialt prestationshinder spelar också roll då en fysisk person som gäldenär är överskuldsatt. Kapitel 3. Äganderätten och övriga sakrätter 3.1 Utgångspunkten för granskningen För närvarande räcker sakrätten: 1) Frågor som rör nyttjande- och bestämmanderätten över individuellt bestämda materiella objekt eller saker  2) Frågor rörande tredjemansskydd som framkommer vid omsättningen av förmögenhetsrätter 3.2 Sakrättens allmänna frågor Saker i rättslig bemärkelse är materiella föremål, som människor kan ha bestämmanderätt över - individuellt bestämda materiella föremål - Till saker (skrivna på materiella pappersstycken) hör handlingar, som intyg, köpebrev, skuldebrev, aktiebrev osv. (Immateriella föremål som fordringar eller samfundsandelar hör till förmögenhetsrätten) Klyvning: En lägenhet delas i 2 eller flera lägenheter enligt bestämda andelstal - Var och en som äger en viss andel av en fastighet har rätt att få lägenheten delad genom klyvning Styckning: Ett till gränserna bestämt område, dvs. Ett outbrutet område, av en lägenhet avskiljs till en separat lägenhet - Oftast grundar sig styckning på en överlåtelse av ett outbrutet område Fasta saker: De fastigheter (=ett avgränsat markområde som är registrerat som en enhet i fastighetsregistret) och de övriga registerenheter som avses i vår fastighetsregisterlagstiftning - Fastighetsregistret är en förteckning över registerenheter Lösa saker: Alla andra saker än fasta saker Det finns ändå undantag och alla lösa saker behandlas inte likadant. Bl.a. värdepapper, lösa saker som omfattas av registrering och byggnader på annans grund - Värdepapper definieras som en handling, vars besittning utgör en nödvändig förutsättning för att värdepappret ska kunna användas Lösa saker som ska registreras: Fartyg, luftfartyg, fordon och vissa andra farkoster - Dessa lösa saker ska registreras p.g.a. säkerhetshänsyn, förvaltningstillsyn, förrättande av beskattning, minskning av olägenheter på miljön och av andra motsvarande orsaker Inskrivning: Anteckning av rättigheter i fråga om saker i register som förs av en offentlig myndighet Såna inskrivningar är - Byggnader på annans grund. Om en byggnad byggs på en fastighet innebär detta i sig inte att fastighetsägaren får äganderätt till byggnaden. Grunderna för äganderätten ska alltid kunna visas separat. Om en byggnad på annan grund talar man då äganderätten till byggnaden hör till någon annan än fastighetsägaren Det finns ingen allmän lagstiftning om en saks beståndsdelar och tillbehör - I praktiken tillämpas samma rättsregler på en saks beståndsdelar och dess tillbehör - Därför är det viktigt att utreda när det är fråga om a) En saks beståndsdelar eller tillbehör Beståndsdelar: Ett faktiskt samband av viss grad mellan huvud- och biföremålet, ett faktiskt sambandförhållande. - Till beståndsdelar räknas allting som saken består av. Tillbehör: Det förutsätts att föremålet bestående utnyttjas för huvudsakens ändamål - Ett föremål som är separat från huvudsaken, tjänar dess syfte och har lokalt samband med huvudsaken - Äganderätten av bisaken hör till ägaren av huvudsaken - T.ex. en bils släpvagn är ett tillbehör, den tillbehör bilen men kan användas separat b) Självständiga lösa saker Egendomen består av förmögenhetsrätter. - Förmögenhetsrätterna är antingen fast eller lös egendom - Då någon säljer en fastighet som hen äger, överlåts äganderätten till köparen Fast och lös egendom - Fasta egendomens särställning i jämförelse med lös egendom grundar sig på markens stora betydelse och således delvis på samma faktorer som inledningen i fasta och lösa saker - Fast egendom (enligt vår rätt) en äganderätt till en fastighet  - Dessutom ska till fast egendom räknas sådana rättigheter till en fastighet eller annat jord- eller vattenområde som står äganderätten nära - Till lös egendom hör ALLA ANDRA förmögenhetsrätter - Förutom äganderätten till en lös sak är det också de begränsade sakrätterna till fasta och lösa saker, som t.ex. arrende- och patenträtter Publicitetsprincipen: Innehåller ett krav på att rättsverkningarna som riktar sig till tredje personer ska vara anknutna till iakttagbara kännetecken. - I sakrätten är dessa kännetecken besittning och inskrivning - Syftet med publicitetsprincipen är att skydda tredje man genom att kräva att rättsverkningar är synliga och tydligt kan fastställas. Besittning: “Ett medel för att skapa offentlighet” - Den som har en lös sak i sin besittning har rätt att disponera över saken. Inskrivning: Rättsförhållanden i fråga om fastigheter antecknas i en bok som förs av en offentlig myndighet: m.a.o. bokförs rättigheterna - Beträffar fasta saker I jordabalken har man omfattat principen om offentlig trovärdighet: Fastighetsboken har både positiv och negativ offentlig trovärdighet (det innebär att man ger inskrivningen trovärdighetsverkan i positiv samt negativ bemärkelse) Positiv offentliga trovärdighet: Man skyddar en tredje persons tillit till giltigheten av den rättighet som skrivits i fastighetsboken - Positiv offentlig trovärdighet innebär att tredje man har rätt att förlita sig på att informationen i ett offentligt register är korrekt. Negativ offentlig trovärdighet: Att tredje man har rätt att anta att en viss uppgift som inte finns i registret heller inte existerar. Med andra ord kan man förlita sig på att registret är fullständigt och korrekt. - En tredje persons tillit skyddas till att en rättighet som inte har skrivits in inte existerar I kontexten av fastighetsrätt och särskilt i relation till information som finns registrerad i offentliga register, exempelvis fastighetsregistret: - Fastighetsbokens offentliga trovärdighet är en annan sak än inskrivningsanteckningarnas faktiska trovärdighet. - Desto större sannolikheten är för att inskrivningsanteckningarna är riktiga, desto större är deras faktiska trovärdighet - D.v.s. att de inskrivna rättigheterna är sakligt och formellt giltiga Vid en del rättshandlingar som rör lösa saker anknyts viktiga rättsverkningar till överlåtelsen av besittning till saken (kallas tradition) - Saken måste på så sätt bli avskild från besittningsöverlåtarens maktsfär så att hen inte längre har några möjligheter att faktiskt disponera över den - Traditionen anses också kunna ske med hjälp av överlåtelse av besittningen genom anmälan: - Kommer i fråga då saken på någon grund befinner sig i en tredje persons besittning. Då sker överlåtelsen av besittningen så att avtalsparterna avtalar om den och den tredje personen underrättas om överlåtelsen - T.ex. Vid en försäljning där säljaren lämnat varan till en transportör, överförs besittningen genom att köparen anmäls som mottagare av varan hos transportören. - Traditionen kan också ske genom korthandsöverlåtelsen: - Om förvärvaren redan har saken av någon annan orsak i sin besittning avtalar parterna om att den som har saken i sin besittning framleds besitter saken med stöd av den avtalsenliga nya rättsgrunden - Däremot anses kravet på tradition inte bli uppfyllt med en sådan överlåtelse av den medelbara besittningen som har i sin grund parternas avtal om att överlåtaren också i fortsättningen har saken i sin besittning, men nu förförvärvarens räkning - T.ex. Om en hyresgäst köper den fastighet eller bostad som denne redan hyr. Eftersom hyresgästen redan har kontroll över egendomen genom sin besittning, behövs ingen fysisk överlämning. Arrendator: En fysisk- eller juridisk person som har rätt att använda någon annans mark eller fastighet enligt ett arrendeavtal - Arrendatorn har rätt att bruka fastigheten - Arrendatorn betalar en överenskommen avgift (arrendeavgift) till markägaren - Jae en arrendator för min kämppä Den som har en sak i sin besittning är under vissa förutsättningar berättigad att få ersättning för kostnader som hen nedlagt på saken. - Indelas i nödvändiga och nyttiga kostnader (finns även extraordinära eller lågkostnader) - Den som har en sak i sin besittning har rätt att få ersättning av ägaren för de nödvändiga kostnaderna. Dessa är kostnader som är nödvändiga för at bevara saken och för att den ska kunna användas för sitt ändamål, men som inte hör till dess regelbundna drifts- och underhållsutgifter (t.ex. Reparationskostnader för olika maskiner) - En nyttig kostnad förutsätter objektivt bedömt en förbättring av saken i något avseende (t.ex. Grundliga reparationer av byggnader). För nyttiga kostnader är den som besitter en sak i allmänhet berättigad att få ersättning av sakens ägare. Besittaren ska också vara i god tro - Extraordinära kostnader tjänar endast egna behov hos den som har en sak i sin besittning. Ägaren är inte skyldig att ersätta dessa 3.3 Om sakrättens innehåll och omsättning Rättigheterna som räknas till sakrätterna: I Äganderätt till en fast eller en lös sak II Rättshandlingsbaserade begränsade sakrätter till fasta eller lösa saker 1. Nyttjande-, lösgörings- och inlösningsrätter 1.1 Rättigheter som förutsätter besittning - Arrende och hyra - Vederlagsfri nyttjanderätt 1.2 Övriga nyttjanderätter 1.3 Lösgöringsrätter - rätt att ha jordsubstanser - skogavverkningsrätt - rätt att lösgöra en del (byggnad, en maskin, en anodning) som anslutits till en sak 1.4 Inlösningsrätter beträffande en sak eller en del därav 2. Värderättigheter 2.1 Realsäkerhetsrätter - panträtt  - retentionsrätt - ägareförbehåll - finansiell leasing - säkerhetsöverlåtelse 2.2 Reallaster - sytning Nyttjanderätter: Utmärks av en befogenhet att på ett eller annat sätt i faktiskt hänseende utnyttja en sak som tillhör en annan - Viktigaste inom nyttjanderätten är arrende och hyra Lösgörings- och inlösningsrätten: Deras innehåll utgörs också av en rätt att nyttja en sak som tillhör en annan - Skiljer sig i att det sker ett ägarbyte då de “nyttjas”: rättsinnehavaren får i sin ägo något som hör till saken, en del av den eller hela saken Värderättigheter: Ger rättsinnehavaren rätt att få en viss prestation ur saken värde (t.ex. Panträtt), eller så är syftet med dem att på annat sätt trygga att en prestation erhålls - Hit kan också räknas rättshandlingsbaserade reallasterna: Rätten att uppbära en viss penning- eller varuinkomst från en fastighet Realsäkerhetsrätterna: Indelas i gravationssäkerheter och ägarsäkerheter - Typiskt för dem är att en viss individualiserad sak tryggar rättsinnehavaren fordran - Mest typiska ägarbaserade realsäkerhetsarrangemanget är ägareförbehållet för att tryga en köpskillingsfordran (?) som gäller en såld sak - Till ägarsäkerheterna kan också räknas säkerhetsöverlåtelse och den s.k. finansiella leasingen, som ligger närmare försäljning med ägareförbehåll än den traditionella hyran av lös sak - Centrala gravitationssäkerhetsrätterna är panträtten (=mest betydande realsäkerhetsrätten) och retentionsrätten Äganderätten består av 3 grundelement: Ägarens besittningsrätt: Avser i fråga om saken en exklusiv nyttjandefrihet som skyddas statiskt - Ägaren har frihet att själv använda saken och rätt att kräva att inte utomstående (personer i tredjemansställning) hindrar eller stör hen när hen nyttjar saken Ägarens kompetens: En behörighet att rättsligt disponera över äganderätten - Ägaren har behörighet att sälja, ge bort eller på annat sätt överlåta sin äganderätt till saken till en annan Det dynamiska skydd som kommer ägaren till del: Ett tredjemansskydd som framträder i omsättningssituationer mot vissa utomstående parter, såsom mot överlåtarens borgenärer Med tanke på äganderättens övergång har det ansetts vara ett viktigt skede då förvärvaren får Omsättningsskydd mot överlåtarens utmätnings- och konkursborgenärer: Den överlåtna saken inte längre kan utmätas för överlåtarens skulder och att den inte hör till dennes konkursbo Samäganderätt: En sak kan tillhöra två eller flera personer med samäganderätt - Samägarnas andelar är olika stora, om något annat inte har avtalats - Om det inte är möjligt att dela saken eller om delningen skulle medföra oskäligt stora kostnader eller avsevärt minska saken värde, har rätten befogenhet att på yrkande av en samägare, och efter att hen stämt in de övriga samägarna att höras i ärendet, förordna att saken ska säljas för att samäganderättsförhållandet ska upplösas Förvärv inom äganderätt delas in i ursprungliga förvärv och ägarskiftesförvärv - På basis av de ursprungliga förvärven uppkommer en ny äganderätt - Ägarskiftesförvärven förutsätter däremot att saken från förut har en ägare och att det sker ett byte av subjektet för äganderätten Ägarens besittningsrätt: En uteslutande, statiskt skyddad nyttjandefrihet i fråga om en sak 3.4 Inskrivningssystemet i fastighetsrätten Lagfart: Inskrivning av äganderätten till en fastighet - På basis av fastighetsförvärv beviljar myndigheten lagfart som tecken på äganderätten till en fastighet - Lagfart skapar offentlighet och stärker förvärvarens ställning som ägare - Alla som får äganderätt till en fastighet är skyldiga att söka efter lagfart på sitt förvärv Viktigaste principerna i lagfarts- och inteckningsförfarandet Exakthetsprincipen: Innefattar ett krav på att både föremålen för inskrivningen och de rättigheter som ska skrivas in är så exakt individualiserade att det inte uppstår ovetskap om innehållet i de inskrivna rättsförhållandena Legalitetsprincipen: Förutsätter att inskrivningsmyndigheten på eget initiativ ska pröva de formella förutsättningarna för en inskrivning Kapitel 4. Fordringar 4.1 Obligationsrättens system och dess allmänna läror Centrala objektet för granskning inom obligationsrätten (för både engångsprestationer och fortlöpande skuldförhållanden): 1. På vilket sätt uppkommer fordringsrätter 2. Vem är det som ska fullgöra en prestation och på vilket sätt ska det ske för att innehållet i prestationen ska vara riktigt? 3. Vilka åtgärder kan borgenären vidta om inte en riktig prestation sker?  4. På vilket sätt ändras fordringsrätterna till sitt innehåll, överförs från en person till en annan och upphör? 4.2 De tre uppkomstsätten för förpliktelser − Endast med rättsordningens normer som utgångspunkt kan man sluta sig till, vad som behövs för en förpliktande viljeförklaring Följande principer är centrala 1. HR: En förpliktelse som skapats genom avtal är bindande och således ska fullgöras 2. På de områden där normerna begränsar rätten med vem man kan ingå avtal med uppstår det ett avtal även om den ena parten av något icke-godtagbart skäl inte skulle vilja bli bunden av avtalet 3. På områden där lagstiftningen begränsar rätten att ingå avtal med fritt valbart innehåll kan det mellan parterna trots avtalets innehåll uppkomma förpliktelser som de inte har avtalat om eller som de har utformat annorlunda. (T.ex. Berättigar ett arbetsavtal till avlönad semester, fast det i avtalet skulle ha avtalats om att rätt till semester inte föreligger) 4. Ett avtal medför, förutom att den prestation som dör utlovas ska uppfyllas, i flera fall också sådana rättigheter och skyldigheter som parterna inte har avtalat någonting om (t.ex. Rätt att kräva dröjsmålsränta eller skadestånd osv.) 5. Med ett avtal kan man inte i normala fall försämra en utomstående parts ställning Grunden för avgörande av meningsskiljaktigheter: a) I första hand en tvingande bestämmelse i lag b) I andra hand en bestämmelse i avtalet c) I tredje hand en dispositiv bestämmelse i lag gällande en viss avtalstyp. Denna bestämmelse tillämpas om man inte har avvikit från den i avtalet Skadeståndsansvar - På basis av avtalsförhållanden är rätten till skadestånd ett rättsskyddsmedel som står till borgenärens förfogande och som denne i vissa situationer kan tillgripa på den grund att gäldenären inte har fullgjort prestationen på rätt sätt - Skadeståndsansvaret utanför avtalsförhållanden kallas deliktuellt ansvar: Var och en är skyldig att ersätta en skada, som hen har förorsakat annan av vållande dvs. uppsåtligen eller av oaktsamhet 4.3 Flera gäldenärer Solidariskt ansvar: Flera gäldenärer är ansvariga för samma skuld - Alla ansvariga svarar var för sig för skuldens hela belopp gentemot borgenären. en för alla, alla för en - Solidariskt ansvar är huvudregeln då det gäller avtalsförhållanden och skadestånd - Då det gäller betalningen är ansvaret i avtalsförhållanden fördelat enligt huvudtalet. Den som har betalat gälden får kräva deras andel av de övriga gäldenärerna Kanaliseringsreglerna: Undantag som gäller ordnandet av det inbördes ansvaret mellan arbetsgivare och arbetstagare. - Av dem följer att för skador som orsakats i arbete eller vid utövande av offentlig makt svarar i normala fall i första hand arbetsgivaren eller det offentliga samfund för vars räkning skadevållaren har verkat Borgensförbindelsen: En särskild förbindelse, på basis av vilken det uppkommer ansvar för flera än en person för samma skuld - Används för att trygga borgenärens ställning - Borgen är en förbindelse att svara för en annans skuld och den som ger den kallas borgesman (kallas också löftesman) Proprieborgen: Borgensmannen svarar för skulden som för sin egen skuld så att borgenären kan kräva prestation direkt av borgesmannen om hen så önskar så fort skulden har förfallit till betalning - ALLTSÅ: Borgensmannen har samma ansvar som låntagaren och kan krävas på betalning direkt av borgenären (t.ex. banken) utan att borgenären först behöver försöka få betalning från låntagaren. Enkel borgen: Skulden kan krävas först då huvudgäldenärens medellöshet eller någon annan grund först har konstaterats - ALLTSÅ: borgenären först måste försöka få betalning från låntagaren innan borgensmannen kan krävas. Av en borgesman som gått i enkel borgen kan skulden krävas: 1. Då skulden har fastställts till betalning i huvudgäldenärens konkurs 2. Då det hos gäldenären har gjorts ett utmätningsförsök, men medel har inte influtet 3. Då huvudgäldenären befinner sig på okänd ort eller man inte kan finna hen eller egendom som tillhör hen 4.4 Överlåtelse av fordran Borgenären till någon annan får överlåta en sådan fordran, till vars fullgörande det inte anknyter några sådana personliga drag som ur gäldenärens synvinkel skulle ändra hens prestation till en annan, utan gäldenärens samtycke ALLTSÅ: En borgenär kan överlåta en fordran till någon annan utan att behöva gäldenärens godkännande, så länge överlåtelsen inte förändrar gäldenärens skyldigheter eller prestation på ett sätt som är personligt eller påverkar hens situation. - Om fordran bara gäller pengar (t.ex. en skuld), kan borgenären sälja den vidare till någon annan, eftersom gäldenärens skyldighet att betala förblir densamma. - Om det rör sig om en prestation som är personlig (t.ex. att skriva en bok eller utföra en specifik tjänst), krävs gäldenärens samtycke eftersom överlåtelsen kan påverka vad som förväntas av hen. Skuldebrev: En skuldförbindelse i penningbelopp som utfärdats i skriftlig form Enkelt skuldebrev: Betalningsmottagaren har nämnts vid namn Löpande skuldebrev: Det kan överlåtas till andra personer eller företag, vilket gör det "löpande". Det används ofta i finansiella sammanhang för att underlätta handel med skulder. - Skuldebrev där skuldebrevets innehavare anges som betalningsmottagare eller där betalningsmottagaren inte alls anges, och de skuldebrev där en viss person (eller order) anges som betalningsmottagare - Skuldebrevet kan överlämnas från en borgenär till en annan, och den som innehar det har rätt att kräva betalning.