Syn hörsel balans - short answer

Triangulering, konvergens och ackommodation.

Rörelseparallax används av hjärnan för avståndsbedömning.

Binokulärt seende, centralt och perifert seende, homonym hemianopsi, 'vision for perception' och 'vision for action' förklaras.

Ytter-, mellan- och innerörats strukturer och deras funktioner beskrivs.

Processen för ljudvågens förmedling till snäckans receptorer samt dess vidare till hörselbarken förklaras.

Mekanismer för tonotopi och bedömning av ljudriktning diskuteras.

Frekvens, decibel, cochlea, scala vestibuli, scala media, scala tympani, allodyni, tectorial- och basalmembran förklaras.

Balansorganets två delar – otolitorganet/hinnsäckarna och båggångarna – beskrivs tillsammans med deras uppbyggnad och funktion.

Funktionen av balansorganet förklaras.

Vestibularis bidrag till balans via koppling till vestibulärkärnor i hjärnstammen förklaras.

Vestibulospinala banan och dess koppling till balanssystemet förklaras.

Balansorganen i innerörat registrerar rörelser och kroppens läge genom båggångar (rörelser) och otolitorgan (kroppens läge), och skickar nervsignaler till hjärnan för att informera om kroppens position och rörelser.

Båggångarna är vätskefyllda och innehåller sinnesceller med sinneshår täckta av geléartad massa (cupula). När huvudet roterar, rör sig vätskan i båggångarna och knuffar till cupula, vilket böjer sinneshåren och aktiverar sinnescellerna för att skicka nervsignaler till hjärnan.

Otolitorganen registrerar kroppens läge genom otoliter (öronstensar) som påverkas av tyngdkraften och drar i gelémassan, vilket aktiverar sinnescellerna och skickar nervimpulser till hjärnan för att informera om huvudets lutning.

Båggångarna sitter på tre plan och kan skilja mellan roterande rörelser i alla riktningar genom att registrera vätskerörelser när huvudet roterar.

Hjärnan behöver information om kroppens läge och rörelser för att kunna styra skelettmusklerna och upprätthålla balans på kroppen.

Vid accelererade eller retarderade rörelser är vätskan i båggångarna sen i starten, vilket innebär att den roterar först långsammare än båggångarna.

Förgården mellan båggångarna och hörselsnäckan innehåller otolitorgan som registrerar huvudets lutning genom otoliter och sinnesceller.

Otoliterna är kristaller av kalciumkarbonat som påverkas av tyngdkraften och drar i gelémassan, vilket böjer sinneshåren och aktiverar sinnescellerna för att skicka nervimpulser till hjärnan.

Synnerven består av axoner från retinala ganglieceller och är kopplad till kranialnerv III.

Stavarna är känsliga för svagt ljus och ansvariga för perifer syn, medan tapparna är känsliga för färger och ansvariga för skarp syn i bra ljus.

Macula är en del av näthinnan där fovea centralis är koncentrerad. Den ansvarar för fokalt seende och färgseende.

Några vanliga synfel och ögonsjukdomar inkluderar myopi, hyperopi, presbyopi, glaukom, katarakt och papillödem.

Örat fångar upp ljudvibrationer, som omvandlas till elektriska signaler av mekanoreceptorer i snäckan.

Hörselgång, trumhinna, hammaren, städet, stigbygeln, ovala fönstret, cochlea och örontrumpeten.

Elektriska signaler från ögat skickas via synnerven till hjärnans syncentrum i nackloben och vidare till lillhjärnan för bearbetning.

Binokulärt seende ger människan djupseende och avståndsbedömning genom att skapa två bilder av omgivningen från vardera öga.

Senhinnan ligger mellan näthinnan och åderhinnan och förser näthinnan med näring och syre genom sina blodkärl.

Tappar har pigment som skiljer färger, flest cirka 20 grader från gula fläcken och ansvarar för perifert seende, mörkerseende, kontraster och rörelser.

Ögat fångar upp fotoner, som bryts av hornhinnan och linsen för att fokuseras på näthinnan.

Stavar är känsliga för svagt ljus och ansvariga för perifer syn.

Ögat består av flera olika delar med olika funktioner. Glaskroppen fyller ut ögats bakre del, ger struktur, stötdämpare och möjliggör ljusöverföring till näthinnan. Strålkroppen producerar kammarvätska, regnbågshinnan reglerar ljusinsläpp, linsen bryter ljuset och hornhinnan fungerar som ett genomskinligt fönster och brytningsmedium. Ögonmuskeln möjliggör ögonrörelser och näthinnan omvandlar ljusets signaler till nervimpulser för bilduppfattning och syn.

Den gula fläcken är platsen i ögat där ljuset träffar efter ha samlats ihop av linsen, vilket gör att vi kan se tydligt och uppfatta detaljer.

Den blinda fläcken är platsen i ögat där det inte finns några receptorer, vilket resulterar i brist på tappar och stavar. Detta gör att vi inte kan uppfatta ljus och skapa synintryck på denna punkt.

Näthinnan är placerad på ögats inre bakre yta och omvandlar ljusets signaler till nervimpulser som skickas till hjärnan. Den innehåller tappar och stavar som skickar impulser till synnerven för bilduppfattning och syn.

Ögat består av flera delar med olika funktioner. Glaskroppen fyller ut ögats bakre del, ger struktur och fungerar som en stötdämpare. Strålkroppen producerar kammarvätska till ögats främre och bakre kammare. Regnbågshinnan (iris) reglerar ljusinsläppet genom pupillen. Linsen bryter det inströmmande ljuset och fokuserar det på näthinnan för att skapa synintryck. Näthinnan omvandlar ljusets signaler till nervimpulser som skickas till hjärnan för bilduppfattning och syn.

Gula fläcken är platsen i ögat där ljuset träffar efter att ha samlats ihop av linsen. Detta gör att vi kan se tydligt och uppfatta detaljer.

Blinda fläcken är en punkt i ögat där det saknas tappar och stavar, vilket innebär att det inte finns några ljuskänsliga receptorer där. Detta resulterar i en punkt där vi inte kan uppfatta synintryck.

Näthinnan är placerad på ögats inre bakre sida och omvandlar ljusets signaler till nervimpulser som skickas till hjärnan. Detta möjliggör bilduppfattning och syn. Näthinnan innehåller tappar och stavar som skickar impulser till synnerven för vidare bearbetning i hjärnan.