1800-talets fattigdom i Sverige

Livet för de fattiga i Sverige under 1800-talet var hårt präglat av sjukdom, arbetslöshet och brist på sociala skyddsnät. Socknarna hade plikt att hjälpa, men det skedde ofta motvilligt och med fokus på kostnader.

År 1868 var det ett av de svåraste åren i svensk historia, präglat av missväxt och svält. Långvarig torka och tropisk hetta förstörde skördar och resulterade i stora problem med livsmedelsbrist.

I 1800-talets Sverige fanns inga moderna sociala skyddssystem eller bidrag som hjälpte till att minska fattigdomen.

Socknarnas ansvar att ta hand om sina fattiga medborgare

En allvarlig sjukdom orsakad av undernäring under svältperioder.

Antalet stöldfall ökade under 1860-talet i takt med svält och dålig tillgång till försörjning i landsbygden.

De mer välbärgade hade en negativ syn på fattiga människor och ansåg att fattigdom berodde på brist på moral och vett hos den fattiga individen.

Många människor var understödstagare, ca 217 000 av en befolkning på 3 5 miljoner människor.

Fattigvården var otillräcklig på 1800-talet i Sverige, då många socknar saknade resurser att hjälpa sina fattiga medborgare.

En allvarlig hungersnöd drabbade Sverige 1868, orsakad av missväxt och torka. Det resulterade i stor svält och lidande.

En regel som begränsade socknarnas ansvar för att försörja fattiga personer som inte var infödda i socknen.

Sveriges första gemensamma fattigvårdslag, inspirerad av liberala idéer, som fastställde vissa lokala skyldigheter och förbud mot tiggeri.

Ett system där ett antal gårdar gemensamt försörjde ett fåtal fattiga.

Ett sätt för fattiga att få mat och husrum genom auktioner där de allra fattigaste fick utackorderas till lägstbjudande.

System som skyddar befolkningen mot fattigdom och nöd.

Kvinnor och barn var särskilt utsatta under 1800-talets fattigdom, med begränsade möjligheter till självförsörjning vid mans död.

Institutioner där fattiga, sjuka, handikappade och barn bodde tillsammans under dåliga socioekonomiska förhållanden.

Systemet för att hjälpa människor som inte kunde försörja sig själva, skött av socknarna.

En struktur som visade vem som hade ansvar för vem i samhället.

Ett negativt ord för personer utan arbete eller familj att ta hand om dem.

En skatt som socknar kunde ta ut för att hjälpa sina fattiga.

En expert på att hjälpa människor med problem såsom fattigdom.

Fattigdom påverkade kvinnor och män olika.

Barn som inte hade någon familj/underhåll i fattigt 1800-tal.

Societets sätt att hantera sociala problem fattigdom och utanförskap.

Att fattiga hade rätt att få arbete och hjälp hos fattiggården.

Byggnader som byggdes vid kyrkorna för fattiga att bo i.

Lika möjligheter för alla på 1800-talet

En person som får arbeta på olika gårdar för mat och boende.