FÖRORDNING (EU) 2015/35 om försäkringsverksamhet (Solvens II) PDF

17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/1 II (Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (Text av betydelse för EES) INNEHÅLLSFÖRTECKNING AVDELNING I VÄRDERING OCH RISKBASERADE KAPITALKRAV (PELARE I), FÖRBÄTTRAD STYRNING (PELARE II), ÖKAD INSYN (PELARE III)............................................................................................................................ 20 KAPITEL I Allmänna bestämmelser...................................................................................................... 20 AVSNITT 1 Definitioner och allmänna principer..................................................................................... 20 AVSNITT 2 Externa kreditvärderingar................................................................................................... 24 KAPITEL II Värdering av tillgångar och skulder....................................................................................... 25 KAPITEL III Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar.................................................................. 29 AVSNITT 1 Allmänna bestämmelser..................................................................................................... 29 AVSNITT 2 Datakvalitet..................................................................................................................... 31 AVSNITT 3 Metoder för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.................................................... 32 UNDERAVSNITT 1 Antaganden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna..... 32 UNDERAVSNITT 2 Information som ligger till grund för beräkningen av bästa skattning.................................. 34 UNDERAVSNITT 3 Kassaflödesprognoser för beräkning av båsta skattning.................................................... 35 UNDERAVSNITT 4 Riskmarginal.......................................................................................................... 37 UNDERAVSNITT 5 Beräkning av försäkringstekniska avsättningar som helhet................................................. 39 UNDERAVSNITT 6 Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag......................... 39 AVSNITT 4 Riskfria räntesatser för relevanta durationer............................................................................ 40 UNDERAVSNITT 1 Allmänna bestämmelser............................................................................................ 40 UNDERAVSNITT 2 Riskfria basräntesatser för durationerna........................................................................ 41 UNDERAVSNITT 3 Volatilitetsjusteringar................................................................................................ 42 UNDERAVSNITT 4 Matchningsjustering................................................................................................. 43 AVSNITT 5 Klasser........................................................................................................................... 44 AVSNITT 6 Proportionalitet och förenklingar......................................................................................... 45 KAPITEL IV Kapitalbas...................................................................................................................... 47 AVSNITT 1 Fastställande av kapitalbasmedel.......................................................................................... 47 UNDERAVSNITT 1 Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet.................................................... 47 L 12/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 UNDERAVSNITT 2 Behandling av ägarintressen vid fastställandet av kapitalbasen............................................ 49 AVSNITT 2 Klassificering av kapitalbasmedel.......................................................................................... 50 AVSNITT 3 Krav för medräkning av kapitalbasmedel................................................................................ 58 UNDERAVSNITT 1 Separata fonder....................................................................................................... 58 UNDERAVSNITT 2 Kvantitativa begränsningar........................................................................................ 59 KAPITEL V Standardformel för solvenskapitalkravet................................................................................. 59 AVSNITT 1 Allmänna bestämmelser..................................................................................................... 59 UNDERAVSNITT 1 Scenariobaserade beräkningar..................................................................................... 59 UNDERAVSNITT 2 Genomlysningsmetod............................................................................................... 60 UNDERAVSNITT 3 Regionala och lokala självstyrelseorgan......................................................................... 60 UNDERAVSNITT 4 Materiella basrisker.................................................................................................. 60 UNDERAVSNITT 5 Beräkning av det primära solvenskapitalkravet............................................................... 61 UNDERAVSNITT 6 Proportionalitet och förenklingar................................................................................ 61 UNDERAVSNITT 7 Riskmodulernas tillämpningsområde........................................................................... 72 AVSNITT 2 Riskmodulen för skadeförsäkring......................................................................................... 72 AVSNITT 3 Riskmodulen för livförsäkring............................................................................................. 87 AVSNITT 4 Riskmodul för sjukförsäkring.............................................................................................. 91 AVSNITT 5 Marknadsriskmodul.......................................................................................................... 104 UNDERAVSNITT 1 Korrelationskoefficienter........................................................................................... 104 UNDERAVSNITT 2 Undergruppen för ränterisk....................................................................................... 105 UNDERAVSNITT 3 Undergruppen för aktiekursrisker................................................................................ 108 UNDERAVSNITT 4 Undergrupp för fastighetsrisk..................................................................................... 111 UNDERAVSNITT 5 Undergrupp för spreadrisk........................................................................................ 111 UNDERAVSNITT 6 Undergruppen för koncentrationsrisk inom marknadsrisk................................................. 120 UNDERAVSNITT 7 Undergruppen för valutarisk...................................................................................... 123 AVSNITT 6 Modul för motpartsrisk..................................................................................................... 124 UNDERAVSNITT 1 Allmänna bestämmelser............................................................................................ 124 UNDERAVSNITT 2 Typ 1-exponeringar................................................................................................. 131 UNDERAVSNITT 3 Typ 2-exponeringar................................................................................................. 133 AVSNITT 7 Riskmodulen för immateriell tillgång.................................................................................... 134 AVSNITT 8 Operativ risk................................................................................................................... 134 AVSNITT 9 Justering för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter.. 135 AVSNITT 10 Riskreduceringstekniker.................................................................................................... 136 AVSNITT 11 Separata fonder.............................................................................................................. 141 AVSNITT 12 Företagsspecifika parametrar............................................................................................. 142 AVSNITT 13 Förfarande för uppdatering av korrelationskoefficienter........................................................... 144 KAPITEL VI Solvenskapitalkrav – fullständiga och partiella interna modeller.................................................. 144 AVSNITT 1 Definitioner.................................................................................................................... 144 AVSNITT 2 Användningskrav............................................................................................................. 145 AVSNITT 3 Statistiska kvalitetsnormer.................................................................................................. 146 AVSNITT 4 Kalibrring....................................................................................................................... 151 AVSNITT 5 Integration av partiella interna modeller................................................................................ 151 AVSNITT 6 Resultatanalys.................................................................................................................. 152 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/3 AVSNITT 7 Validering....................................................................................................................... 152 AVSNITT 8 Dokumentation............................................................................................................... 153 AVSNITT 9 Externa modeller och uppgifter........................................................................................... 155 KAPITEL VII Minimikapitalkrav........................................................................................................... 155 KAPITEL VIII Investeringar i värdepapperiseringspositioner........................................................................ 159 KAPITEL IX Företagsstyrningssystem.................................................................................................... 162 AVSNITT 1 Företagsstyrningssystemets beståndsdelar............................................................................... 162 AVSNITT 2 Funktioner...................................................................................................................... 168 AVSNITT 3 Lämplighetskrav............................................................................................................... 171 AVSNITT 4 Uppdragsavtal................................................................................................................. 171 AVSNITT 5 Styrdokument för ersättningar............................................................................................. 173 KAPITEL X Kapitaltillägg................................................................................................................... 174 AVSNITT 1 Omständigheter för att fastställa kapitaltillägg......................................................................... 174 AVSNITT 2 Metoder för att beräkna kapitaltillägg.................................................................................... 175 KAPITEL XI Förlängning av återhämtningsperioden................................................................................. 178 KAPITEL XII Offentliggöranden........................................................................................................... 179 AVSNITT 1 Rapporten om solvens och finansiell ställning: struktur och innehåll............................................ 179 AVSNITT 2 Rapporten om solvens och finansiell ställning: icke-offentliggörande av information........................ 185 AVSNITT 3 Rapporten om solvens och finansiell ställning: tidsramar, offentliggörande och uppdateringar........... 186 KAPITEL XIII Regelbunden tillsynsrapportering....................................................................................... 187 AVSNITT 1 Detaljer och innehåll......................................................................................................... 187 AVSNITT 2 Tidsramar och lämnande av information............................................................................... 193 KAPITEL XIV Tillsynsmyndigheternas öppenhet och ansvar....................................................................... 194 KAPITEL XV Specialföretag................................................................................................................. 195 AVSNITT 1 Auktorisation.................................................................................................................. 195 AVSNITT 2 Obligatoriska avtalsvillkor.................................................................................................. 195 AVSNITT 3 Företagsstyrningssystem..................................................................................................... 196 AVSNITT 4 Tillsynsrapportering.......................................................................................................... 197 AVSNITT 5 Solvenskrav..................................................................................................................... 197 AVDELNING II FÖRSÄKRINGSGRUPPER.................................................................................................. 199 KAPITEL I Solvensberäkning på gruppnivå............................................................................................ 199 AVSNITT 1 Solvens på gruppnivå: Val av beräkningsmetod och allmänna principer........................................ 199 AVSNITT 2 Solvens på gruppnivå: beräkningsmetoder.............................................................................. 201 KAPITEL II Interna modeller för beräkningen av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå................ 206 AVSNITT 1 Fullständiga och partiella interna modeller som enbart används för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå...................................................................................................................................... 206 AVSNITT 2 Användning av en gruppintern modell.................................................................................. 208 KAPITEL III Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering.............................. 210 KAPITEL IV Samordning av grupptillsynen............................................................................................ 211 AVSNITT 1 Tillsynskollegier............................................................................................................... 211 AVSNITT 2 Utbyte av upplysningar...................................................................................................... 213 AVSNITT 3 Tillsyn över nationella eller regionala undergrupper................................................................. 213 KAPITEL V Offentliggöranden............................................................................................................. 214 AVSNITT 1 Gruppens rapport om solvens och finansiell ställning............................................................... 214 L 12/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 AVSNITT 2 En enda rapport om solvens och finansiell ställning................................................................. 216 KAPITEL VI Gruppens tillsynsrapportering............................................................................................. 217 AVSNITT 1 Regelbunden rapportering.................................................................................................. 217 AVSNITT 2 Rapportering om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen........................................ 219 AVDELNING III TREDJELÄNDERS LIKVÄRDIGHET OCH SLUTBESTÄMMELSER..................................................... 220 KAPITEL I Företag som bedriver återförsäkringsverksamhet med huvudkontor i ett tredjeland........................... 220 KAPITEL II Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland..................................................... 223 KAPITEL III Försäkrings- och återförsäkringsföretag med moderföretag utanför unionen.................................. 224 KAPITEL IV Slutbestämmelser............................................................................................................. 226 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/5 EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av direktiv 2009/138/EG, särskilt artiklarna 31.4, 35.9, 37.6, 37.7, 50.1 a, 50.1 b, 50.2 a, 50.2 b, 50.3, 56, 75.2, 75.3, 86.1 a–i, 86.2 a, 86.2 b, 92.1, 92.1a, 97.1, 97.2, 99 a, 99 b, 109a.5, 111.1 a–f, 111.1 g–q, 114.1 a, 114.1 b, 126, 127, 130, 135.2 a, 135.2 b, 135.2 c, 135.3, 143.1, 172.1, 211.2, 216.7, 217.3, 227.3, 234, 241 a, 241 b, 241 c, 244.4, 244.5, 245.4, 245.5, 248.7, 248.8, 249.3, 256.4, 260.2 och 308b.13, och av följande skäl: (1) Vid tillämpning av kraven i denna förordning bör arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet beaktas. Bördan och komplexiteten som åläggs försäkringsföretag bör stå i proportion till deras riskprofil. Vid tillämpning av kraven i denna förordning bör information anses som materiell om uppgifterna skulle kunna påverka beslutsprocessen hos eller den bedömning som görs av de avsedda användarna av denna information. (2) För att motverka en övertro på extern kreditvärdering bör försäkrings- och återförsäkringsföretag sträva efter att göra egna kreditbedömningar av alla sina exponeringar. Mot bakgrund av proportionalitetsprincipen bör emellertid försäkrings- och återförsäkringsföretag endast vara skyldiga att göra egna kreditvärderingar av sina större eller mer komplicerade exponeringar. (3) Tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar lämpliga åtgärder för att utarbeta interna modeller som omfattar kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. För detta ändamål bör tillsynsmyndigheterna tillämpa en harmoniserad metod för att definiera vad som avses med exponeringar som är betydande i absoluta termer och ett stort antal betydande motparter. (4) För att undvika risken för missvisande uppskattningar av kreditrisken från de försäkrings- och återförsäkringsfö retags sida som inte använder en godkänd intern modell för att beräkna kreditrisken i sitt solvenskapitalkrav bör egna kreditvärderingar inte leda till lägre kapitalkrav än de som härrör från extern kreditvärdering. (5) För att undvika alltför stor förlitan på kreditvärdering då exponeringarna avser ett annat försäkrings- eller återför säkringsföretag skulle användningen av kreditvärderingar för att beräkna kapitalkrav enligt standardformeln kunna ersättas av en hänvisning till motpartens solvenssituation (solvenskvotmetoden). Ett sådant tillvägagångssätt skulle kräva en kalibrering som baseras på de solvenskapitalkrav och medräkningsbara belopp i kapitalbasen för att täcka dessa solvenskapitalkrav som ska tillämpas när Solvens II har införts. Solvenskvotmetoden bör begränsas till försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte är kreditvärderade. (6) För att säkerställa att de värderingsstandarder som används för tillsynsändamål är förenliga med den interna tionella utvecklingen på redovisningsområdet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag använda de marknadsba serade värderingsmetoder som anges i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, om inte företaget är skyldigt att använda en särskild beräkningsmetod för en viss tillgång eller skuld eller har rätt att använda metoder som grundar sig på den beräkningsmetod som det använder vid upprättandet av sin finansiella redovisning. (7) Försäkrings- och återförsäkringsföretagens värdering av tillgångar och skulder enligt de marknadsbaserade metoder som anges i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 bör följa en värderingshierarki med noterade marknadspriser på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som standardmetod för värdering, för att säkerställa att tillgångar och skulder värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i fråga om tillgångar eller överlåtas eller regleras i fråga om skulder mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs på affärsmässiga grunder. Detta tillvägagångssätt bör tillämpas av företag oavsett om internationella eller andra värderingsmetoder följer en annan värderingshierarki. L 12/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (8) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör redovisa och värdera uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder i förhållande till alla poster som redovisas för solvensändamål eller i skattedeklarationen, för att säkerställa att alla belopp som skulle kunna ge upphov till framtida skattebetalningar täcks. (9) Värderingen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser bör omfatta förpliktelser som rör befintlig försäkrings- och återförsäkringsverksamhet. Förpliktelser avseende framtida verksamhet bör inte tas med i värderingen. Om försäkrings- och återförsäkringsavtal omfattar försäkringstagares optioner att införa, förnya, förlänga, öka eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskyddet eller möjligheter för företaget att säga upp avtalet eller ändra premier eller förmåner, bör en avtalsgräns fastställas för att ange huruvida den ytterligare förpliktelse som härrör från dessa alternativ betraktas som befintlig eller framtida verksamhet. (10) I syfte att fastställa överföringsvärdet för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser bör värderingen av skyldigheter beakta framtida kassaflöden som är hänförliga till avtalens förnyelseoption, oavsett deras lönsamhet, såvida inte förnyelseoptionen betyder att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ur ett ekonomiskt perspektiv skulle ha samma rätt att fastställa premier och förmåner för det förnyade avtalet som de som gäller för ett nytt avtal. (11) För att säkerställa att analysen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning inte snedvrids kan de försäkringstekniska avsättningarna för en portfölj av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vara negativa. Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör inte ha ett minimivärde på noll. (12) Överföringsvärdet för en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse får understiga de underliggande avtalens återköpsvärde. Värdet av försäkringstekniska avsättningar bör inte begränsas nedåt av återköpsvärdet. (13) I syfte att få fram försäkringstekniska avsättningar som motsvarar försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas överföringsvärde bör beräkningen av bästa skattning beakta den framtida utvecklingen, t.ex. de demografiska, juridiska, medicinska, tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska förändringar som kommer att påverka de in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera förpliktelserna. (14) För att få till stånd en bästa skattning som motsvarar det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflöden som avses i artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG bör alla osäkerhetsfaktorer i kassaflödena beaktas i den kassaflödesprognos som används vid beräkning av bästa skattning. (15) Valet av metod för att beräkna bästa skattning bör stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos de risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget täcker. Valet av metoder för att beräkna bästa skattning omfattar simuleringsteknik samt deterministiska och analytiska metoder. För vissa livför säkringsavtal, särskilt om de ger upphov till diskretionära förmåner knutna till avkastningen från investeringar eller om de omfattar finansiella garantier och avtalade optioner, kan simuleringsmetoder leda till en lämpligare beräkning av bästa skattning. (16) Om försäkrings- och återförsäkringsavtal omfattar finansiella garantier och optioner kan nuvärdet av kassaflöden som uppstår genom sådana avtal bero både på förväntade resultat av framtida händelser och utvecklingstendenser och på hur det faktiska utfallet i vissa scenarier skulle kunna avvika från det förväntade resultatet. De metoder som används för att beräkna bästa skattning bör beakta sådana beroenden. (17) Vid fastställandet av framtida diskretionära förmåner bör de förmåner från försäkrings- och återförsäkringsavtal som utbetalas utöver de garanterade förmånerna och som härrör från försäkringstagarens rätt till andel i överskott beaktas. Indexreglerade förmåner eller fondförsäkringsförmåner bör inte beaktas. (18) Beräkningen av riskmarginalen bör grunda sig på antagandet att hela portföljen av försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelser överförs till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag. I synnerhet bör diversifieringen av hela portföljen beaktas vid beräkningen. (19) Beräkningen av riskmarginalen bör grundas på en beräkning av solvenskapitalkravet med hänsyn till riskredu ceringen från återförsäkringsavtal och specialföretag. Separata beräkningar av riskmarginalen brutto och netto av återförsäkringsavtal och specialföretag bör inte föreskrivas. 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/7 (20) Justeringen av kreditrisk till de riskfria basräntesatserna bör härledas från marknadsräntor som återger den kreditrisk som återspeglas i den rörliga räntan för ränteswappar. För detta ändamål och i syfte att anpassa beräkningen av justeringen till praxis på marknaden och rådande marknadsvillkor liknande dem som rådde vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2014/51/EU, särskilt för euron, bör marknadsräntan motsvara interbank räntan vid försäljning för tre månaders löptid. (21) Under marknadsvillkor liknande dem vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2014/51/EU, och vid fastställande av den sista förfallodag då marknader för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta i enlighet med artikel 77a i direktiv 2009/138/EG, bör marknaderna för obligationer som uttryckts i euro inte anses vara djupa och likvida om den sammanlagda volymen av obligationer med löptider som är längre än eller lika med den senaste löptiden motsvarar mindre än 6 % av volymen av alla obligationer på den marknaden. (22) Då ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från standardstatistik, som vid fall av exponeringar mot statspapper, bör den grundläggande räntedifferensen för beräkning av matchningsjusteringen och volatilitetsjus teringen vara lika med den del av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i artikel 77c.2 b och c i direktiv 2009/138/EG. Vad gäller exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker bör tillgångsklassen fånga skillnaden mellan enskilda medlemsstater. (23) I syfte att säkerställa transparens i fastställandet av de relevanta riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med skäl 29 i direktiv 2014/51/EU bör metoder, antaganden och identifiering av de uppgifter som använts av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) för att beräkna justeringen av swappräntor för kreditrisk, volatilitetsjusteringar och den grundläggande räntedifferensen för matchningsjus teringen offentliggöras av Eiopa som en del av den tekniska information som ska offentliggöras enligt artikel 77e.1 i direktiv 2009/138/EG. (24) Fördelningen av försäkrings- och återförsäkringförpliktelser på olika klasser och homogena riskgrupper bör återspegla arten av de risker som ligger till grund för förpliktelsen. Typen av underliggande risk kan motivera en fördelning som skiljer sig från fördelningen av försäkringsverksamhet på livförsäkringsverksamhet och skadeför säkringsverksamhet, från de skadeförsäkringsklasser som anges i bilaga I till direktiv 2009/138/EG och från de livförsäkringsklasser som anges i bilaga II till direktiv 2009/138/EG. (25) Fastställandet av huruvida en metod för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna står i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna bör omfatta en bedömning av metodens modellfel. Men denna bedömning bör inte innebära att försäkrings- och återförsäkringsföretagen måste ange den exakta storleken på modellfelet. (26) När det gäller en ansökan om tillsynsmyndighetens godkännande att använda den matchningsjustering som avses i artikel 77b.1 i direktiv 2009/138/EG bör företag tillåtas att betrakta olika berättigande försäkringsprodukter som en enda portfölj, förutsatt att villkoren för godkännande uppfylls fortlöpande och det inte finns några rättsliga hinder för att verksamheten organiseras och förvaltas separat från resten av företagets verksamhet i en enda portfölj. (27) Godkännande av att inkludera tilläggskapital för att uppfylla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens kapitalkrav bör baseras på tillsynsmyndigheternas bedömning av de berörda kriterierna. De försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ansöker om godkännande av en post i tilläggskapitalet bör emellertid styrka inför tillsynsmyndigheterna att kriterierna är uppfyllda och lämna alla uppgifter som tillsynsmyndigheterna kan komma att kräva för att kunna göra en sådan bedömning. Tillsynsmyndigheternas bedömning av en ansökan om godkännande av tilläggskapital bör göras från fall till fall. (28) Vid behandling av en ansökan om godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90 i direktiv 2009/138/EG bör tillsynsmyndigheterna överväga den ekonomiska substansen i och rättsliga verkställbarheten för den tilläggskapitalpost för vilken godkännande söks. (29) Egna medel på nivå 1 bör utgöras av kapitalbasposter som är av hög kvalitet och som helt täcker förluster vilket gör det möjligt för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att fortsätta verksamheten. (30) När den ekonomiska innebörden av en transaktion eller grupp av anknutna transaktioner motsvarar ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags innehav av egna aktier bör det belopp med vilket tillgångar överskrider skulder minskas för att avspegla förekomsten av en belastning på den delen av kapitalbasen. L 12/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (31) Bedömningen av huruvida en enskild kapitalbaspost har en tillräcklig löptid bör grundas på den ursprungliga löptiden för denna post. Den genomsnittliga löptiden för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela kapitalbas med hänsyn till den återstående löptiden för alla kapitalbasposter bör inte vara betydligt lägre än den genomsnittliga löptiden för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder. Försäkrings- och återförsäkrings företag bör också bedöma om den totala kapitalbasen har en tillräcklig löptid som ett led i deras egen risk- och solvensbedömning, med beaktande av både den ursprungliga och återstående löptiden för samtliga kapitalbas poster och samtliga försäkrings- eller återförsäkringsskulder. (32) Bedömningen av förlusttäckningsförmågan vid en likvidation i enlighet med artikel 93 i direktiv 2009/138/EG bör inte bygga på en jämförelse mellan de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder värderade enligt fortlevnadsprincipen och den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder värderade enligt antagandet att ett likvidationsförfarande har inletts mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. (33) Eftersom de framtida premier som ska betalas in för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal ingår i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna bör storleken på det belopp med vilket tillgångar överskrider skulder på nivå 1 inte justeras för att exkludera de förväntade vinsterna på dessa framtida premier. (34) Kapitalbasposter med egenskaper som ger incitament till inlösen, t.ex. avtalsmässiga ökningar av obetalda utdelningar eller ökningar av kupongräntan i kombination med en inlösenoption, bör begränsas för att möjliggöra restriktioner för återbetalning eller inlösen vid en eventuell överträdelse av solvenskapitalkravet och endast klassificeras som nivå 2 eller nivå 3. (35) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör dela upp de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder i belopp som motsvarar kapitalposter i den finansiella redovisningen och en avstämningsreserv. Avstämningsreserven kan vara positiv eller negativ. (36) En fullständig förteckning över kapitalbasposter bör fastställas för varje nivå, inklusive nivå 3, så att det står klart för vilka poster försäkrings- och återförsäkringsföretag bör inhämta tillsynsmyndighetens godkännande för klassi ficering. (37) Separata fonder är överenskommelser där en fastställd uppsättning tillgångar och skulder hanteras som om de vore ett separat företag. Sådana fonder bör inte omfatta konventionell verksamhet som är indexerad, av typen ”unit-linked” eller återförsäkringsverksamhet. De minskade möjligheterna att överföra tillgångarna från en separat fond bör återspeglas i beräkningen av de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. (38) Försäkrings- och återförsäkringsverksamhet inom såväl livförsäkring som skadeförsäkring kan ge upphov till separata fonder. Rätt till andel i överskott innebär inte nödvändigtvis att det rör sig om separata fonder och bör inte heller uppfattas som utmärkande för en separat fond. (39) Separata fonder bör begränsas till sådana arrangemang som minskar kapaciteten hos vissa kapitalbasposter att täcka förluster enligt fortlevnadsprincipen. Arrangemang som endast täcker förluster i händelse av likvidation bör inte betraktas som separata fonder. (40) För att undvika dubbelräkning av kapitalbasposter mellan försäkrings- och banksektorerna på företagsnivå bör försäkrings- och återförsäkringsföretag från primärkapitalet dra av alla de ägarintressen i finansinstitut och kreditinstitut som överskrider 10 % av de kapitalbasposter på nivå 1 som inte omfattas av några begränsningar. De ägarintressen i finansinstitut och kreditinstitut som sammanlagt överstiger samma tröskel bör delvis dras av på proportionell basis. Avdraget är inte nödvändigt om delägandet är strategiskt och metod 1 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG tillämpas på dessa företag för att beräkna solvensen på gruppnivå. (41) Största delen av det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapi talkravet bör bestå av kapitalbasmedel på nivå 1. För att säkerställa att tillämpningen av gränsvärdena inte skapar potentiella procykliska effekter bör gränserna för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3 tillämpas på ett sådant sätt att en förlust av kapitalbasposter på nivå 1 inte leder till en förlust av den totala godtagbara kapitalbasen som är högre än denna förlust. Därför bör gränsvärdena endast gälla i den mån som solvens- och minimikapitalkraven är täckta med kapitalbasmedel. Kapitalbasposter som överskrider gränserna bör inte räknas som medräkningsbara kapitalbasmedel. 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/9 (42) Vid utarbetande av förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan bör Eiopa respektera kravet att det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar och exponering mot den centrala regering inom vars jurisdiktion de är etablerade, på grund av den förstnämndas särskilda befogenheter för inkomsthöjning och på grund av att det finns särskilda institutionella arrangemang, som minskar risken för fallissemang. Följden av den genomförandeakt som har antagits enligt artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG angående dessa förteck ningar är att direkt exponering mot de regionala och lokala självstyrelseorgan som står med på förteckningen behandlas på samma sätt som exponering mot den centrala regering inom vars jurisdiktion de är etablerade, i syfte att beräkna marknadsriskmodulen och motpartsriskmodulen med standardformeln. (43) För att undvika felaktiga incitament att omstrukturera långtidskontrakt till kortfristiga kontrakt som kan förnyas bör det i standardformeln använda volymmåttet för premierisk vid skadeförsäkring och sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring) grundas på försäkrings- och återför säkringsavtalens ekonomiska substans snarare än deras rättsliga form. Volymmåttet bör därför beakta premiein täkter som ligger inom den avtalade gränsen för befintliga avtal och avtal som kommer att tecknas under de kommande tolv månaderna. (44) Eftersom de förväntade vinster som ingår i framtida premier för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal som avser skadeförsäkring ingår i försäkrings- och återförsäkringsföretagets medräkningsbara kapitalbas bör riskmodulen för skadeförsäkring beakta annullationsrisken i samband med försäkrings- och återförsäkringsavtal som avser skadeförsäkring. (45) När det gäller premierisk bör beräkning av kapitalkravet för premie- och reservrisk vid skade- och sjukförsäkring baseras på det som är störst av tidigare och förväntade framtida premieintäkter, för att beakta osäkerheten kring framtida intjänade premier. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag emellertid tillförlitligt kan säkerställa att framtida premieintäkter inte överstiger förväntade premier bör beräkningen grundas på enbart förväntade premier. (46) För att återspegla livförsäkringsförpliktelsernas genomsnittliga egenskaper bör utformningen av massannulla tionsrisk i standardformeln för solvenskapitalkravet grunda sig på antagandet att risken som sammanhänger med de optioner som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som överlåter ett återförsäkringsavtal kan utöva inte är betydande för det mottagande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. (47) För att återspegla skillnaden i fråga om riskprofil för sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring) och annan sjukförsäkringsverksamhet (NSLT sjukförsäkring) bör riskmodulen för sjukförsäkringar omfatta olika undergrupper för dessa båda typer av försäkringar. (48) För att återspegla livförsäkringsförpliktelsernas genomsnittliga egenskaper bör utformningen av modulerna för teckningsrisk vid liv- och SLT sjukförsäkringar grunda sig på antagandet att risken i samband med försäkrings- och återförsäkringsförmånernas inflationsberoende inte är materiell. (49) De scenariebaserade beräkningarna av katastrofrisker inom undergrupperna för skadeförsäkring och sjukför säkring i standardformeln bör grundas på bedömningen av katastrofförluster brutto utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör beakta den riskreducerande effekten av sina specifika återförsäkringsavtal och avtal med specialföretag när de fastställer förändringen i primärkapital enligt scenariot. (50) För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av ansvars risken i undergruppen katastrofrisker vid skadeförsäkring i standardformeln grundas på antagandet att risken för en ansamling av ett stort antal likartade fordringar som omfattas av ansvarsförsäkringsförpliktelser gentemot tredje part inte är materiell. (51) För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av massolycksrisk i standardformeln grundas på antagandet att försäkrings- och återförsäkringsföretagens exponering för massolycksrisk i tredjeland, utom vissa europeiska länder, inte är materiell för försäkrings- och återförsäkringsföretag och försäkringsgrupper som omfattas av direktiv 2009/138/EG. Utformningen bör även grundas på antagandet att massolycksrisken i samband med trygghetsförsäkring vid arbetsskada inte är materiell. (52) För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av undergruppen för koncentration av olycksrisk i standardformeln grundas på antagandet att koncentration av olycksrisk i samband med sjukvårdsförsäkring och inkomstskydd inte är av materiell betydelse förutom vid gruppavtal. L 12/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (53) För att återspegla empiriska bevis om naturkatastrofer i kalibreringen av standardformeln bör utformningen av naturkatastrofrisk baseras på geografiska områden som är tillräckligt homogena i förhållande till den risk som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Riskvikterna för dessa områden bör anges så att de fångar upp förhållandet mellan årlig förlust och försäkringsbeloppet för relevanta klasser med hjälp av ett mått för det riskutsatta värdet med en konfidensnivå på 99,5 %. Korrelationskoefficienterna mellan dessa geografiska områden bör väljas på ett sådant sätt att de återspeglar beroendet mellan relevanta risker i de geografiska områdena, med beaktande av eventuell icke-linjäritet i fråga om beroendet. (54) I syfte att fånga upp den faktiska riskexponeringen för företaget i beräkningen av kapitalkravet för naturkata strofrisk i standardformeln bör försäkringsbeloppet fastställas på ett sätt som tar hänsyn till avtalsenliga gränser för ersättning av katastrofhändelser. (55) Marknadsriskmodulen i standardformeln bör grundas på antagandet att känsligheten hos tillgångar och skulder för förändringar i volatilitet för marknadsparametrar inte är materiell. (56) Kalibreringen av ränterisken vid längre löptider bör återspegla att den slutliga terminskurs som utgör riktmärke för de riskfria räntesatserna för relevanta durationer är tidsmässigt stabil och endast ändras på grund av förändringar i de långsiktiga förväntningarna. (57) Vid beräkningen av standardformeln bör försäkrings- och återförsäkringsföretag ange vilket av deras anknutna företag som är av strategisk natur. Kalibreringen av undergruppen aktiekursrisk på investeringar i anknutna företag som är av strategisk natur bör återspegla den sannolikhet för minskad volatilitet för deras värde som härrör från deras strategiska natur och det inflytande som utövas av ett företag med ägarintresse över sådana anknutna företag. (58) Undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk bör grunda sig på antagandet att den typiska innehavstiden för aktieinvesteringar som avses i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG överensstämmer med den genomsnittliga varaktigheten för skulder enligt artikel 304 i direktiv 2009/138/EG. (59) För att undvika effekterna av procyklikalitet bör tidsintervallet för den symmetriska justeringsmekanismen för undergruppen för aktiekursrisk väga kravet att bevara undergruppens riskkänslighet mot målet för den symmetriska justeringen. (60) När matchningsjusteringen tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av försäkrings- och återförsäkringsför pliktelser bör beräkningen av solvenskapitalkravet i undergruppen spreadrisk fånga upp påverkan från förändringar i tillgångarnas spreadar på matchningsjusteringen och därmed på värdet av de försäkringstekniska avsättningarna. (61) Eftersom riskprofilen för egendom som är belägen i tredjeland inte avviker betydligt från den som gäller för egendom belägen i unionen bör undergruppen fastighetsrisk i standardformeln behandla dessa två typer av exponeringar på samma sätt. (62) Eftersom koncentrationsrisker främst beror på den bristande diversifieringen av emittenter mot vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade bör undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker i standard formeln baseras på antagandet att geografisk eller sektoriell koncentration av tillgångar som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte är materiell. (63) Motpartsriskmodulen i standardformeln bör grundas på antagandet, när det gäller exponeringar som kan diversi fieras och där motparten sannolikt har tilldelats ett kreditbetyg (typ 1-exponeringar), att förluster vid fallissemang för motparter som inte tillhör samma grupp är oberoende och att förluster vid fallissemang för motparter som tillhör samma grupp inte är oberoende. (64) För att säkerställa att kreditrisken för alla motparter för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade återspeglas i solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln, bör alla exponeringar som varken ingår i undergruppen för spreadrisk eller i motpartsriskmodulen som typ 1-exponeringar betraktas som typ 2-exponeringar i motpartsriskmodulen. 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/11 (65) Standardformelns motpartsriskmodul bör återspegla den ekonomiska effekten av säkerhetsarrangemang vid händelse av fallissemang för motparten. I synnerhet bör den återspegla om den fulla äganderätten till säkerheten överförs eller inte. Den bör också återspegla huruvida förhållandet att företaget erhåller säkerheten i händelse av obestånd hos motparten beaktas när försäkrings- eller återförsäkringsföretagets proportionella andel av motpartens tillgångar utöver säkerheten fastställs. (66) I linje med den metod som anges i artikel 104.1, 104.3 och 104.4 i direktiv 2009/138/EG bör det primära solvenskapitalkravet omfatta ytterligare en riskmodul för att beakta de specifika riskerna i samband med immateriella tillgångar som beaktas och värderas i solvenssyfte och som inte beaktas på annat håll i solvenskapi talkravet. (67) Modulen för operativ risk i standardformeln beaktar de risker vid en faktorbaserad beräkning som följer antingen av att interna förfaranden, personal eller system inte är ändamålsenliga eller inte fungerar eller av externa händelser. Följaktligen avses försäkringstekniska avsättningarna, premier som intjänats under de senaste tolv månaderna och de utgifter som uppkommit under de senaste tolv månaderna vara lämpliga volymmått för denna risk. Det sistnämnda volymmåttet är endast relevant för sådana livförsäkringsavtal där risken bärs av försäkrings tagarna. Med hänsyn till att anskaffningskostnader tillämpas olika i försäkringsföretagens olika affärsmodeller bör dessa utgifter inte beaktas i volymmåttet för utgifter som uppkommit under de senaste tolv månaderna. I syfte att se till att kapitalkravet för operativ risk fortsätter fortsätter att uppfylla den konfidensnivå som anges i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG bör modulen för operativ risk ses över som ett led i kommissionens översyn av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av solvenskapitalkraven enligt standardmetoden (se skäl 150). Denna översyn bör framför allt inriktas på sådana livförsäkringsavtal där risken bärs av försäkringstagarna. (68) Beräkningen av justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter bör säkerställa att det inte sker någon dubbelräkning av den risktäckande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner eller uppskjutna skatter. (69) Framtida diskretionära förmåner är vanligtvis ett inslag i samband med livförsäkringsavtal och SLT sjukförsäk ringsavtal. Därför bör justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar beakta den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i förhållande till teckningsrisk vid livförsäkring, teckningsrisk vid SLT sjukförsäkring samt katastrofrisk, marknadsrisk och motpartsrisk vid sjukförsäkring. För att begränsa komplexiteten hos standardformeln och beräkningsbördan för försäkrings- och återförsäkringsföretag bör anpassningen inte tillämpas på riskerna vid skadeförsäkring och NSLT sjukförsäkring. Eftersom förluster till följd av brister som rör interna rutiner, personal och system eller externa händelser eventuellt inte täcks effektivt av framtida diskretionära förmåner bör anpassningen inte gälla för operativa risker. (70) Beaktandet av de riskreducerande teknikerna i beräkningen av solvenskapitalkravet bör återspegla den ekonomiska substansen för den teknik som används och bör begränsas till riskreduceringstekniker som överför risken utanför försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. (71) Bedömningen av huruvida det har förekommit någon faktisk överföring av risk bör omfatta alla aspekter av den riskreducerande tekniken och arrangemangen mellan försäkrings- och återförsäkringsföretaget och dess motparter. När det gäller riskreducering genom återförsäkring bör det faktum att sannolikheten för en betydande variation i antingen beloppet eller tidpunkten för återförsäkringsgivarens betalningar är ytterst liten inte automatiskt innebära att återförsäkringsgivaren inte har påtagit sig risk. (72) De scenariebaserade beräkningarna av standardformeln för solvenskapitalkravet baseras på effekten av omedelbar stress, och försäkrings- och återförsäkringsföretag bör inte beakta riskreduceringstekniker som är beroende av att de vidtar framtida åtgärder, t.ex. dynamiska risksäkringsstrategier eller framtida förvaltningsåtgärder, vid den tidpunkt då stressen inträffar. Dynamiska risksäkringsstrategier och framtida förvaltningsåtgärder bör skiljas från rullande säkerhetsarrangemang där en riskreduceringsteknik som för närvarande tillämpas kommer att ersättas med ett liknande arrangemang när den upphör, oberoende av företagets solvenssituation. (73) För att undvika situationer som innebär att effekten av en riskreduceringsteknik minskas av förekomsten av basrisk, särskilt på grund av valutamissmatch, bör företag låta materiella basrisker återspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet. Om materiella basrisker inte återspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet, bör riskredu ceringstekniken inte godtas. L 12/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (74) Förekomsten av rätt till andel i överskott, som innebär att vinsterna tilldelas försäkringstagare eller förmånstagare, bör på lämpligt sätt avspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet. (75) När beräkningen av kapitalkravet för en riskmodul eller undergrupp i det primära solvenskapitalkravet baseras på effekten av dubbelriktade scenarier för primärkapitalet, såsom vid ränterisk, valutarisk eller annullationsrisk, bör försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa vilket scenario som mest negativt påverkar primärkapitalet hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som helhet. Därvid bör, där så är relevant, effekterna av rätt till andel i överskott och fördelningen av framtida diskretionära förmåner på den separata fonden beaktas. Det scenario som fastställs på detta sätt bör vara det relevanta scenariot för att beräkna det teoretiska solvenskapitalkravet för varje separat fond. (76) För att kunna förbereda framtida ändringar av korrelationskoefficienter på grundval av lämplig empirisk information, såsom förändringar i dödlighets- och annullationsparametrar för livförsäkringsförpliktelser och totalkostnadsprocent eller avvecklingskvoter vid skadeförsäkringsförpliktelser, måste Eiopa få korrekta uppgifter från tillsynsmyndigheterna. Tillsynsmyndigheterna bör få dessa uppgifter från försäkrings- och återförsäkrings företag som en del av den information som ska rapporteras till tillsynsmyndigheterna eftersom det kommer att bli nödvändigt för tillsynen och därför inte bör medföra ytterligare bördor för företagen. (77) När Eiopa lämnar ett yttrande om en uppdatering av korrelationskoefficienter bör Eiopa beakta huruvida försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillämpning av de uppdaterade korrelationskoefficienterna skulle leda till ett övergripande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG samt huruvida beroenden mellan risker är icke-linjärt eller om det råder brist på diversi fiering vid extrema scenarier, i vilka fall Eiopa bör överväga alternativa beroendemått när uppdateringar av korrelationskoefficienterna kalibreras. (78) Det är troligt att många delar av de interna modellerna kommer att förändras över tid eftersom kunskaperna om riskmodeller förbättras. Tillsynsmyndigheterna bör därför beakta aktuell information och praxis vid sin bedömning av den interna modellen för att hålla jämna steg med den senaste utvecklingen. (79) En intern modell kan bara spela en viktig roll i systemet för styrning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag om det är anpassat till företagets verksamhet och förstås av de personer som baserar sina beslut på utdata från den interna modellen. Användningstestet för interna modeller bör därför omfatta en kontroll av att godkända interna modeller är lämpliga för företagets verksamhet och förstås av de personer som faktiskt leder företaget. (80) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet med hjälp av en intern modell bör använda den interna modellen i sina riskhanteringssystem och i sitt beslutsfattande på ett sätt som skapar incitament för att förbättra kvaliteten på den interna modellen. (81) Kravet att försäkrings- och återförsäkringsföretagens interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artikel 120 i direktiv 2009/138/EG bör inte leda till att de ensidigt förlitar sig på resultatet av den interna modellen. Företagen bör inte fatta beslut baserade på resultaten av den interna modellen utan att ifrågasätta modellens lämplighet. De bör vara medvetna om den interna modellens begränsningar och ta hänsyn till dem i sina beslut. (82) Eftersom ingen särskild metod för beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen för interna modeller föreskrivs enligt artikel 121.4 i direktiv 2009/138/EG och eftersom interna modeller bör anpassas till försäkrings- och återförsäkringsföretagets specifika verksamhet kan interna modeller variera avsevärt i fråga om metodbeskrivning, uppgifter, antaganden och data som används för den interna modellen och i de interna modellernas valideringsprocesser. Kraven avseende statistisk kvalitet och validering bör därför förbli principba serade och endast omfatta särskilda minimikrav. Av samma anledning bör kraven avseende dokumentation inte innehålla en komplett dokumentförteckning utan endast en minimiförteckning över handlingar som ska finnas för varje intern modell. Företagens dokumentation bör innehålla sådana kompletterande upplysningar som är nödvändiga för att efterleva dokumentationskraven för interna modeller. (83) För att säkerställa att den interna modellen är aktuell och återspeglar försäkrings- och återförsäkringsföretagens riskprofil på bästa möjliga sätt bör företagen vara medvetna om den relevanta aktuariella utvecklingen och allmänt accepterad praxis på marknaden för riskmodellering. Detta innebär emellertid inte att försäkrings- och återförsäkringsföretag alltid bör anpassa sin interna modell efter allmänt accepterad praxis på marknaden. Det kan i många fall vara nödvändigt att avvika från allmänt accepterad praxis på marknaden för att komma fram till en lämplig intern modell. 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/13 (84) Interna modeller kommer sannolikt att grundas på en stor mängd data från olika källor och med olika egenskaper och kvalitet. För att säkra lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen bör försäkrings- och återförsäkringsföretag samla in, bearbeta och använda data på ett öppet och strukturerat vis. (85) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha friheten att bestämma strukturen på den interna modell som bäst avspeglar deras risker. Detta bör ingå i prövningen för godkännande av tillsynsmyndigheterna. I fråga om partiella interna modeller kan det vara lämpligare att beräkna olika komponenter separat och integrera dem direkt i standardformeln utan ytterligare aggregering i den interna modellen. I så fall bör en prognostiserad sannolikhetsfördelning beräknas för varje komponent. (86) Alla metoder för att integrera en partiell intern modell i standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet är en del av den interna modellen och bör, tillsammans med de andra komponenterna av den partiella interna modellen, uppfylla de relevanta kraven i direktiv 2009/138/EG. (87) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör beräkna det linjära minimikapitalkravet med hjälp av en standardbe räkning oavsett om företagen använder standardformeln eller en intern modell för att beräkna sitt solvenskapi talkrav. (88) För beräkning av den högsta och lägsta nivån på minimikapitalkravet som avses i artikel 129.3 i direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- och återförsäkringsföretag inte vara skyldiga att beräkna solvenskapitalkravet kvartalsvis. När beräkningen av minimikapitalkravet inte sammanfaller med en årlig beräkning av solvenskapi talkravet bör företag använda det senast beräknade solvenskapitalkravet i enlighet med artikel 102 i direktiv 2009/138/EG. (89) I enlighet med aktsamhetsprincipen i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG och för att säkerställa enhetlighet mellan sektorerna bör företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer, sponsorer eller ursprungliga långivare) och försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument anpassas till varandra. För att uppnå denna anpassning och säkerställa enhetlighet bör försäkrings- och återförsäkringsföretagen ha rätt att investera i sådana värdepapper eller instrument endast om originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren upprätthåller ett ekonomiskt nettointresse i de underliggande tillgångarna. Den skyldighet som originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren har att upprätthålla ett ekonomiskt nettointresse i de underliggande tillgångarna bör också gälla om det rör sig om flera originatorer, sponsorer eller ursprungliga långivare. För att förhindra att dessa skyldigheter kringgås, undvika missförstånd och anpassa språket till det språk som används i unionslagstiftning som reglerar kreditinstitutens verksamhet bör formuleringen ”investering i värdepapperiseringspositioner” ersätta formuleringen ”investering i överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån”. (90) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering bör ha en heltäckande och grundlig insikt i sådana investeringar och deras underliggande exponeringar. För att uppnå denna insikt bör företagen fatta sina investeringsbeslut först efter att ha gjort en due diligence-kontroll, varigenom de bör ha fått tillräcklig information och kunskap om värdepapperiseringen. (91) För att se till att de risker som värdepapperiseringspositioner medför speglas på ett korrekt sätt i kapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretag måste regler omfattas för en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana investeringar, beroende på den underliggande exponeringens art och teckningsprocess samt strukturdrag och transparens. Värdepapperiseringar som uppfyller dessa krav bör omfattas av en särskild behandling i undergruppen spreadrisk som tar hänsyn till deras lägre riskprofil. Eftersom endast de bäst rangordnade trancherna kan bli föremål för denna behandling och med hänsyn till att de flesta bäst rangordnade trancherna har en inbyggd kreditstärkning i förhållande till hela poolen av underliggande exponeringar bör spreadriskfaktorerna för dessa positioner begränsas till den nivå på spreadriskfaktor som gäller för de underliggande exponeringarna, nämligen en riskfaktor på 3 % per år för durationen som är tillämplig på ej kreditvärderade lån. Detta tillvägagångssätt bör ses över i samband med kommissionens översyn av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av solvenskapitalkraven enligt standard metoden ( se skäl 150). (92) I syfte att undvika regelarbitrage ska reglerna om värdepapperisering tillämpas i enlighet med principen om innebörd framför form. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalningsskyldighet för en transaktion eller ett program som används för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepapperisering även om transaktionen eller programmet har betalningsskyl digheter av varierande senioritet. L 12/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (93) God företagsstyrning är grundvalen för en effektiv och sund ledning av försäkrings- och återförsäkringsföretag samt ett betydande inslag i regelverket. Systemet för styrning av ett försäkrings- och återförsäkringsföretag bör baseras på en lämplig och överblickbar fördelning av ansvaret för övervakning och ledning så att man uppnår ett effektivt beslutsfattande, förhindrar intressekonflikter och får en effektiv ledning av företaget. (94) En grundprincip för god företagsstyrning är att en individ inte bör ha befogenhet att fatta beslut utan någon form av kontroll. Innan ett viktigt beslut avseende företaget genomförs bör därför åtminstone ytterligare en person se över det beslutet. (95) För att riskhanteringssystemet ska fungera korrekt bör de åtgärder som vidtas av försäkrings- och återförsäkrings företaget omfatta praxis och procedurer för inrättande, genomförande, upprätthållande och övervakning som är lämpliga med hänsyn till företagets riskhanteringsstrategi och som avser företagets huvudsakliga verksamhets områden. (96) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör ha lämpliga interna kontroller som säkerställer att samtliga personer med operativt ansvar och övervakningsansvar agerar i enlighet med företagets mål och tillämpliga lagar, förordningar och administrativa bestämmelser. (97) För att en ekonomisk värdering ska bli tillförlitlig, riktig och överensstämmande med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG är det viktigt att försäkrings- och återförsäkringsföretag inrättar och genomför ett lämpligt intern kontrollsystem för värdering av tillgångar och skulder, vilket inbegriper en oberoende översyn och kontroll av den information och de uppgifter och antaganden som används. (98) För att värderingen av försäkringstekniska avsättningar ska ske i enlighet med artiklarna 76–85 i direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrningssystem inbegripa en process för validering av beräkningen av försäkringstekniska avsättningar. (99) När det gäller företagsstyrningssystemet och för att säkerställa dess oberoende bör en person eller organisatorisk enhet som utför en funktion kunna utföra sina arbetsuppgifter objektivt och fritt från inflytande och rapportera relevanta iakttagelser direkt till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet. För att tillsynsmyndigheterna vid behov ska kunna vidta korrigerande åtgärder i tid bör försäkrings- och återförsäkringsföretag i god tid meddela dem information om samtliga personer som faktiskt leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner samt annan information som krävs för bedömningen av huruvida dessa personer uppfyller lämplighetskraven. Med hänsyn till att försäkrings- och återförsäkringsföretag och tillsynsmyndigheter inte bör åläggas onödiga bördor bör anmälningsskyldigheten för försäkrings- och återförsäkringsföretag inte förutsätta att tillsynsmyn digheter måste lämna ett förhandsgodkännande. Om en tillsynsmyndighet drar slutsatsen att en person inte uppfyller lämplighetskraven i enlighet med direktiv 2009/138/EG bör den ha befogenhet att kräva att företaget byter ut den personen. (100) Vid bedömningen av anseendet hos de personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner bör dessa personers tidigare uppträdande undersökas för att pröva om de i praktiken inte kan utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med tillämpliga lagar, föreskrifter och vägledningar. Information om tidigare beteende kan inbegripa upplysningar från straffrättsliga eller ekonomiska register. En persons tidigare yrkesu tövande kan ge indikationer om dennes integritet. (101) För att säkerställa att uppdragsavtal beträffande funktioner eller verksamheter ingås effektivt och inte undergräver försäkrings- och återförsäkringsföretagets skyldigheter i enlighet med direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ange bestämmelser om val av tjänsteleverantör, om det skriftliga avtal som ska ingås och om den löpande kontroll av tjänsteleverantören som försäkrings- och återförsäkringsföretaget måste utöva. (102) Styrdokument och praxis för ersättningar som ger incitament till risktagande som går utöver försäkrings- och återförsäkringsföretags godkända risktoleransgränser kan äventyra en effektiv riskhantering i dessa företag. Det bör därför finnas bestämmelser om ersättningar som möjliggör en sund och ansvarsfull företagsledning och motverkar ersättningssystem som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande. 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/15 (103) Specificeringen av de omständigheter under vilka kapitaltillägg kan fastställas samt metoderna för beräkning av kapitaltillägg bör säkerställa att användningen av kapitaltillägg blir ett effektivt och praktiskt tillsynsverktyg för skydd av försäkrings- och förmånstagare i samband med beräkningen av ett solvenskapitalkrav som korrekt återspeglar försäkrings- och återförsäkringsföretagets övergripande riskprofil. Kapitaltilläggets belopp har ett positivt numeriskt värde. Vid specificeringen bör även behovet av att utveckla konsekventa och gemensamma angreppssätt för liknande omständigheter beaktas. I detta syfte kan referensprocentsatser och referensgränsvärden användas som antaganden för att beräkna kapitaltillägget men bör inte avvika från huvudmålet att fastställa kapitaltillägg som är anpassade till försäkrings- och återförsäkringsföretaget i fråga. (104) Vid tillämpning av artikel 138.4 i direktiv 2009/138/EG och vid beslut om att förklara att förekomsten av en exceptionellt svår situation som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretagen representerar en betydande andel av den marknaden eller berörda klasser, bör Eiopa beakta alla relevanta faktorer på nivån för den berörda marknaden eller klassen, inklusive de som anges i denna förordning. (105) Vid tillämpning av artikel 138.4 bör tillsynsmyndigheten beakta alla relevanta faktorer som är specifika för företaget, inklusive de som anges i denna förordning, när den ska fatta beslut om att förlänga återhämtningspe rioden och fastställa perioden för en sådan förlängning för ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med förbehåll för de maximalt sju år som anges i artikel 138.4. (106) Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska enligt direktiv 2009/138/EG offentliggöra information om sin solvens och finansiella ställning. Detaljerade och harmoniserade bestämmelser om vilka uppgifter som måste offent liggöras och formerna för detta bör vara lämpliga för att säkerställa likvärdiga marknadsförhållanden och väl fungerandeförsäkrings- och återförsäkringsmarknader i hela unionen samt för att underlätta en effektiv integration av försäkrings- och återförsäkringsmarknaderna i hela unionen. (107) Tillämpningen av proportionalitetsprincipen på området för offentliggörande bör inte leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag måste avslöja någon information som inte skulle vara relevant eller materiell för deras verksamhet. (108) Där hänvisningar görs till likvärdig information som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administ rativa krav bör dessa hänvisningar leda direkt till själva informationen och inte vara en hänvisning till ett allmänt dokument. (109) Om tillsynsmyndigheterna medger att försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 53.1 och 53.2 i direktiv 2009/138/EG inte lämnar ut vissa uppgifter, bör ett sådant tillstånd gälla endast så länge som orsaken till detta fortsätter att gälla. När en sådan orsak upphör att gälla och först från detta datum ska försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra relevant information. (110) Enligt direktiv 2009/138/EG ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. En viktig del av detta bör vara sådan information som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna regelbundet. (111) Detaljerade och harmoniserade krav som reglerar den information som måste lämnas regelbundet och det sätt på vilket detta ska uppnås bör antas för att säkerställa en effektiv samordning i tillsynens granskningsprocess som gjorts av tillsynsmyndigheterna. (112) Den information som försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet måste rapportera till tillsynsmyndig heterna omfattar rapporten om solvens och finansiell ställning. Dessutom bör de lämna rapporten redogörelse för verksamheten som innehåller information utöver den information som ingår i rapporten om solvens och finansiell ställning och som är nödvändig för tillsynen. För att förenkla för såväl försäkrings- och återförsäkrings företag som tillsynsmyndigheter bör dessa två rapporter följa samma struktur. (113) På grundval av en riskbedömning av försäkrings- och återförsäkringsföretaget i enlighet med artikel 36 i direktiv 2009/138/EG får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget årligen överlämnar rapporten redogörelse för verksamheten. När detta inte är fallet och försäkrings- och återförsäkringsföretagen lämnar in sin regelbundna tillsynsrapport bara vart tredje år bör de emellertid årligen underrätta tillsynsmyndigheterna om varje betydande förändring som har skett sedan den senaste rapporteringsperioden. L 12/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 (114) Kvantitativa och kvalitativa uppgifter bör offentliggöras eller lämnas till tillsynsmyndigheten regelbundet i form av en beskrivande rapport och kvantitativa blanketter. De kvantitativa blanketterna bör mer detaljerat beskriva och vid behov komplettera informationen i den beskrivande rapporten. Rapporten och blanketterna bör ge tillsynsmyndigheterna med tillräcklig information utöver de uppgifter som presenterades i rapporten om solvens och finansiell ställning, så att de kan fullgöra sina skyldigheter enligt direktiv 2009/138/EG men bör inte leda till en onödig börda för försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Tillämpningsområdet för kvantitativa blanketter som måste lämnas kvartalsvis bör vara mer begränsat än tillämpningsområdet för kvantitativa blanketter som ska lämnas in varje år. (115) Tillämpningen av proportionalitetsprincipen på området för tillsynsrapportering bör inte leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag eller filialer etablerade inom unionen är skyldiga att lämna uppgifter som inte skulle vara relevanta eller materiella för deras verksamhet. (116) Kriterier och metoder för tillsynens granskningsprocess bör offentliggöras. Dessa bör omfatta allmänna medel och åtgärder som tillsynsmyndigheterna använder för att granska och bedöma överensstämmelse med de krav som anges i artikel 36.2 i direktiv 2009/138/EG och särskilt för att undersöka huruvida försäkrings- och återför säkringsföretagens riskhantering är adekvat samt deras förmåga att hantera ogynnsamma händelser eller förändringar. (117) Offentliggörandet av aggregerade statistiska uppgifter enligt artikel 31.2 c i direktiv 2009/138/EG är avsett att ge allmän information om nationella försäkringssektorer samt viktiga verksamheter för tillsynsmyndigheterna själva. Relevant information bör omfatta uppgifter om både de kvantitativa och de kvalitativa kraven samt de samlade nationella uppgifter som rapporteras i jämförbara termer över tid. (118) För att säkerställa jämförbarheten mellan tillsynsresultaten bör det finnas en förteckning över de centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket för vilka aggregerade statistiska uppgifter ska offentliggöras av tillsynsmyn digheterna som ett minimum. (119) Specialföretagets exponering bör alltid begränsas för att säkerställa att specialföretaget har tillgångar som motsvarar eller överstiger dess högsta samlade riskexponering. (120) Om ett specialföretag övertar risker från flera olika försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör det alltid vara skyddat från likvidationsförfarandet för något av de andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som överför risk till specialföretaget. (121) Bedömning av lämpligheten för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget och för personer som leder specialföretaget bör, där så är relevant, omfatta krav liknande dem som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag. (122) Överföring av risker från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till specialföretaget och från specialföretaget till leverantörerna av lån eller finansiering bör vara fristående från de anslutna transaktioner som skulle kunna undergräva en effektiv överföring av risker, exempelvis avtalsmässiga kvittningsrättigheter eller sidoavtal som är avsedda att minska potentiella och faktiska förluster till följd av överföringen av risk till de företag som levererar lån eller finansiering till specialföretaget. (123) För att garantera att beaktandet av framtida betalningar inte undergräver en effektiv överföring av risk från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till specialföretaget är det viktigt att de uteblivna betalningarna inte negativt påverkar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets primärkapital. För att fastställa att det inte finns något scenario där detta kan inträffa bör företaget beakta alla scenarier som tas upp i avtalen och alla övriga scenarier, såvida inte sannolikheten för att dessa andra scenarier kommer att inträffa är ytterst liten. (124) Enligt artikel 220 i direktiv 2009/138/EG ska beräkning av solvens på gruppnivå utföras i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden som baseras på sammanställd redovisning) om det inte skulle vara olämpligt att enbart tillämpa den metoden. När grupptillsynsmyndigheten bedömer om metod 2 (sammanläggnings- och avräknings metoden) bör användas i stället för eller i kombination med metod 1, bör den beakta ett antal harmoniserade relevanta delar. Ett sådant element är huruvida användning av metod 1 skulle vara alltför betungande och arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna i gruppen är sådana att användning av metod 2 inte skulle 17.1.2015 SV Europeiska unionens officiella tidning L 12/17 påverka resultaten för gruppens solvensberäkning materiellt. För att i detta syfte bedöma huruvida användningen av metod 2 materiellt skulle påverka resultaten av gruppens solvensberäkning bör metod 2 jämföras med metod 1 genom att använda gruppens medräkningsbara aggregerade kapitalbas och gruppens aggregerade solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med direktiv 2009/138/EG och inte med solvenskraven i ett likvärdigt tredjeland. (125) För att bidra till att garantera lika förutsättningar i tredjeländer bör grupptillsynsmyndigheten, om en grupp omfattar anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och om kommissionen har antagit delegerade akter i enlighet med artikel 227.4 eller 227.5 i direktiv 2009/138/EG som fastställer att solvensord ningarna i dessa tredjeländer är likvärdiga eller tillfälligt likvärdiga, prioritera en sådan bedömning vid beslut om huruvida metod 2 (sammanläggning och avräkning) bör användas i stället för eller i kombination med metod 1 (konsolidering). (126) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs att om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapitalbasen som får ingå i solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka gruppens solvenskapitalkrav får dessa kapitalbasposter ingå i beräkningen endast i den mån de är medräkningsbara för att täcka solvenskapitalkravet i det anknutna företaget. Vid bedömningen av huruvida vissa kapitalbasposter i ett anknutet företag i praktiken inte kan göras tillgängliga för gruppen bör därför tillsynsmyndigheterna grunda sina beslut på om det föreligger eventuella begränsningar som påverkar antingen förlusttäckningsförmågan för motsvarande kapitalbasposter (dvs. om de är avsedda att täcka endast vissa förluster) eller deras överförbarhet (dvs. om det finns betydande hinder för att flytta kapitalbas från ett företag till ett annat). I denna bedömning bör tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma alla minoritetsintressen i den medräkningsbara kapitalbasen som täcker solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotterföretag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är dotterföretag. (127) För att garantera att försäkringstagare och förmånstagare hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp är tillräckligt skyddade vid likvidation av något av de företag som omfattas av grupptillsynen bör kapitalbasposter som emitterats av försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag inom gruppen inte betraktas som fria från belastningar om fordringarna för dessa poster i kapitalbasen inte prioriteras efter anspråk från samtliga försäkringstagare och förmånstagare hos de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen. (128) Lämpliga bestämmelser bör införas på gruppnivå för behandling av specialföretag. I detta sammanhang bör specialföretag enligt definitionen i direktiv 2009/138/EG som antingen uppfyller kraven i det direktivet eller regleras av ett tredjelands tillsynsmyndighet och uppfyller motsvarande krav inte vara fullständigt konsoliderade. (129) Beräkningen av bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar på gruppnivå i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden) bör grundas på antagandet att summan av bästa skattningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse och en proportionell andel av bästa skattningen för deras anknutna företag, var och en justerad för gruppinterna transaktioner, ungefär motsvarar det belopp som skulle bli resultatet av att beräkna bästa skattning för de konsoliderade försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna på gruppnivå i enlighet med artiklarna 75–86 i direktiv 2009/138/EG. När bästa uppskattningen av försäkrings- eller återförsäk ringsföretag i tredjeland används i den beräkningen bör dessa bästa uppskattningar bedömas i enlighet med de artiklarna. (130) Beräkningen av riskmarginalen för försäkringstekniska avsättningar på gruppnivå i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden) bör grunda sig på antagandet att överlåtelsen av gruppens försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelser genomförs separat för varje enskilt försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och att riskmarginalen inte tillåter diversifiering mellan riskerna för dessa företag. I fråga om företag som avses i artikel 73.2 och 73.5 i direktiv 2009/138/EG, bör beräkningen grundas på antagandet att överlåtelsen av portföljens försäkringsförpliktelser för livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet utförs separat. (131) Grupperna kan ansöka om att få använda två sorters interna modeller för att beräkna det sammanställda solvens kapitalkravet på gruppnivå. Om en intern modell enbart används för beräkning av det konsoliderade solvenskapi talkravet för gruppen, och inte för att beräkna solvenskapitalkravet i ett anknutet försäkrings- eller återförsäk ringsföretag i en grupp, bör artikel 230 i direktiv 2009/138/EG gälla. I detta avseende måste det säkerställas att L 12/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.1.2015 godkännandet av en intern modell som enbart används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå beviljas av grupptillsynsmyndigheten på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i det direktivet om godkännandeförfarandet för interna modeller som används på individuell nivå, inbegripet den genomfö randeakt som avses i artikel 114.2 i det direktivet. För att främja samarbete inom tillsynskollegiet måste det specifikt anges hur grupptillsynsmyndigheten ska involvera andra tillsynsmyndigheter innan beslut om ansökan fattas. (132) Om en grupp ansöker om att få använda samma interna modell för att beräkna det sammanställda solvenskapi talkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp ska artikel 231 i direktiv 2009/138/EG gälla. I detta avseende, och för att se till att grupptillsynsmyn digheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter effektivt samarbetar och fattar ett gemensamt, välgrundat beslut om huruvida de ska tillåta användningen av denna interna modell, är det nödvändigt att fastställa bestämmelser om den dokumentation som behövs och om förfarandet för gemensamt beslut om ansökan. (133) Godkännande av en intern modell enbart för beräkning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå som beviljats på grundval av artikel 230 i direktiv 2009/138/EG bör inte påverka eventuella framtida tillstånd enligt artikel 231 i detta direktiv. I synnerhet bör en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvens kapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- och återförsäkringsföretag i gruppen med en intern modell som redan godkänts enligt artikel 230 i direktiv 2009/138/EG följa förfarandet i artikel 231 i samma direktiv. (134) Grupperna bör ansöka om att få använda en partiell intern modell för att beräkna det sammanställda solvenskapi talkravet på gruppnivå om endast några av de anknutna företagen omfattas av den gruppinterna modellen eller i samband med det begränsade tillämpningsområde som avses i artikel 112.2 i direktiv 2009/138/EG eller vid en kombination av dem. (135) För att en intern modell som används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska kunna användas allmänt och spela en viktig roll i gruppens system för företagsstyrning bör resultat av den interna modellen användas av försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas verksamhet helt eller delvis omfattas av tillämpningsområdet för den interna modellen. I detta sammanhang bör dessa företag inte behöva uppfylla kraven i användningstestet som om de använde den interna modellen för beräkningen av sitt solvenskapitalkrav. Kravet att uppfylla användningstestets krav för dessa företag bör begränsas till resultatet av den interna modellen och till syftet att konsekvent genomföra systemen för riskhantering och intern kontroll i hela gruppen. (136) Vid bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda bör grupptillsyn smyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter beakta ett antal harmoniserade relevanta kriterier för att säkerställa harmoniserad tillsyn över solvensen på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering. (137) För att säkerställa ett nära samarbete vid tillsynen av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av centraliserad riskhantering enligt artiklarna 237–243 i direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att harmonisera de förfaranden som tillsynsmyndigheterna ska följa vid kontroll av sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag. (138) För att tydligt avgöra när en nödsituation har uppstått i den mening som avses i artikel 239.2 i direktiv 2009/138/EG bör den tillsynsmyndighet som auktoriserat försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som är dotterföretag och vars finansiella

FÖRORDNING (EU) 2015/35 om försäkringsverksamhet (Solvens II) PDF

Document Details

Tags

Related

Summary

Full Transcript

Upgrade to continue