SL1 2025 - Samhällskunskap PDF

 kunna granska samhället och dess utveckling analytiskt ur olika perspektiv känna till välfärds- och rättsstatens grundpelare och kunna jämföra olika välfärdsmodeller i Norden, Europa och på andra håll i världen kunna kritiskt granska samhällsinformation och motiveringar till samh...

 kunna granska samhället och dess utveckling analytiskt ur olika perspektiv känna till välfärds- och rättsstatens grundpelare och kunna jämföra olika välfärdsmodeller i Norden, Europa och på andra håll i världen kunna kritiskt granska samhällsinformation och motiveringar till samhällsbeslut på lokal och nationell nivå samt bedöma hur de påverkar olika befolkningsgrupper och samhällsaktörer.  Centralt innehåll Det finländska samhällets struktur Finlands befolkningsstruktur – demografiskt och socialt sett faktorer som påverkar förändringar i befolkningsstrukturen  Rättsstaten och intern säkerhet grundläggande medborgerliga rättigheter och skyldigheter rättsväsendet, domsrätten och ordningsmakten  Välbefinnande och jämlikhet välfärdsstatens uppgifter och resurser finansieringen av den nordiska välfärdsstaten, dess fördelar och utmaningar jämlikhet och rättvisa i samhället  Makt, påverkan och beslutsfattande olika former av maktutövning i samhället demokrati och andra politiska system den kommunala och statliga beslutsprocessen i Finland påverkningsmedel i medborgarsamhället: val, partier, föreningsverksamhet och betydelsen av ett aktivt medborgarskap det förändrade mediefältet Ordningsregler i historia och samhällslära 2024 Förseningar: Elever som anländer försenade till lektioner förväntas komma in i klassrummet så tyst som på mer än 30 minuter räknas alltid sommöjligt. Efter lektionen ändrar läraren frånvaron till en försening på elevens begäran. Förseningar frånvaro. Ifall man avlägsnar sig och är borta en längre tid räknas detta som en frånvaro. Frånvaro: All frånvaro som inte förklaras räknas som olovlig frånvaro. Ett flertal lovliga frånvaron kan leda till extra kompleteringsuppgifter som bör utföras för att bli godkänd i kursen. Ifall lovlig frånvaro i form av resa planeras ska läraren underrättas och eleven får kompletterande uppgifter att utföra.  Vitsord: Slutvitsordet i kurserna baserar sig på en kombination av provresultat, eventuella projekt och uppgifter och allmänt deltagande under kursen. Deadline: Arbeten eller projekt som inte lämnas in i utgiven tid leder till sänkt vitsord i det arbetet. Arbeten som inte lämnas in före förnyat förhörsdatum leder till underkänd kurs. Tentamensrätt: De flesta av kurserna i historia och samhällslära går att tentera men det är inte önskvärt. Om en elev ämnar tentera en kurs bör eleven utföra ett prov+ en överenskommen uppgift(er). Läraren avgör ifall studerande kan tentera en kurs. Ansvaret för att göra alla uppgifter som ingår i tentpaketet är helt studerandes. Ifall kursen ordnas bör studerande delta i kursen. Tentamensrätten för obligatoriska kurser är begränsad. KURSAVTAL: Gemensamma målsättningar. 1)Vad är målsättningen med gymnasieutbildningen? 2)Vad skall vi få ut av ämnet samhällskunskap? 3)Vad är kvalitativ undervisning (hur lär jag mig)? 4)Vilket ansvar har ni gentemot er själva? 5)Vilket ansvar har ni gentemot varandra? 6)Hur ser en rättvis och bra bedömning ut? 7)Vem skall bedöma och hur? 8)Vad skall betygsättas? 9)Prov? MAKTFÖRDELNINGEN MAKT UTÖVANDETS KRONOLOGI DEMOKRATI INDEX 2019 UPPLYSNING OCH MAKTENS GUDOMLIGHET MONTESQIEU - MAKTFÖRDELNINGEN ROUSSEAU Finlands maktfördelning Enligt Finlands nya grundlag som trädde i kraft 1.3.2000 (denna ersatte alla ​tidigare grundlagar förutom lagen om Ålands självstyre från 1993) delas det centrala maktutövandet in i; Den LAGSTIFTANDE MAKTEN innehas av RIKSDAGEN tillsammans med ​PRESIDENTEN. Den VERKSTÄLLANDE MAKTEN anförtros PRESIDENTEN som vid sin sida har STATSRÅDET (REGERINGEN). Den DÖMANDE makten utövas av OBEROENDE DOMSTOLAR. I detta kan man spåra såväl PARLAMENTARISKA drag som drag från den så ​kallade MAKTFÖRDELNINGSLÄRAN. Demokrati POLITISKA VAL I FINLAND  I politiska val används i huvudsak proportionella val eller majoritetsval, eller kombinationer av dessa. De två förstnämnda valsystemen är vanligast. Vid majoritetsval i enmansvalkretsar får den person som får flest röster valkretsens enda mandat och vid majoritetsval i flermansvalkretsar får det parti som får flest röster valkretsens samtliga mandat. Vid proportionella val fördelas mandaten proportionellt mellan partierna enligt hur många röster de har fått PROPORTIONELLT VALSYSTEM I Finland tillämpas proportionellt valsystem i riksdagsval, kommunalval och EU-val. Valen förrättas genom öppna listval, vilket är en kombination av person- och partival. Väljarna röstar genom att skriva ett kandidatnummer på en valsedel och röstar då samtidigt på det parti eller den valmansförening vars lista kandidaten är uppställd på. Kandidaterna får ställas upp av partier, valmansföreningar eller valförbund. Ett valförbund innebär att två eller flera partier ställer upp sina kandidater på en gemensam lista. Minst 100 röstberättigade medborgare kan bilda en valmansförening och ställa upp kandidater på valmansföreningens lista. I Finland är kandidatlistorna öppna, vilket innebär att kandidaterna rangordnas enligt deras personliga röstetal.  Vem blir invald? I Finland används d’Hondts valmetod när rösterna räknas. Så här går rösträkningen till: Först räknas det totala antalet röster ihop för de enskilda partierna, valmansföreningarna och valförbunden inom valkretsen. Kandidaterna rangordnas på kandidatlistorna enligt deras personliga röstetal. Alla kandidater får ett jämförelsetal, som är partiets, valmansföreningens eller valförbundets totala röstetal dividerat med den position som kandidaten har inom partiet. Den kandidat som har fått flest personliga röster får partiets totala antal röster som sitt jämförelsetal, nummer två får hälften, nummer tre får en tredjedel osv. Alla kandidater från alla listor rangordnas på en gemensam lista enligt sina jämförelsetal. De kandidater som har fått högst jämförelsetal blir invalda. Antalet invalda beror på hur många mandat valkretsen har. Om två kandidater som tävlar om det sista mandatet får samma jämförelsetal får lotten avgöra vem som blir invald. Eftersom det är kandidatens jämförelsetal som avgör om hen blir invald kan en populär kandidat som fått många personliga röster ge draghjälp till andra kandidater på samma lista. Majoritetsval vs. proportionella val Majoritetsval: Enmansvalkretsar är vanligt i majoritetsval. Den person som får flest röster blir vald. Används vid parlamentsval i till exempel Storbritannien, USA och Kanada. I Finland är presidentvalet det enda allmänna valet där majoritetsval tillämpas. Vid majoritetsval i flermansvalkretsar får det parti som får flest röster valkretsens samtliga mandat. I USA väljs elektorerna till presidentvalet genom majoritetsval i flermansvalkretsar. Proportionellt valsystem: Principen är att partierna ska få lika många procent av mandaten i valkretsen som de har fått procent av rösterna. Kandidaternas inbördes ordning inom de politiska partierna rangordnas av partierna på förhand (Sverige) eller enligt hur många personliga röster de har fått (Finland). Politiska val i Finland Val och kandidatnomineringar Grundlagen innehåller bestämmelser om ordnandet av val och valdeltagande. Alla finska medborgare som har fyllt 18 år har rösträtt i de riksomfattande politiska valen och folkomröstningarna. I Finland följer man samma principer i alla val. Allmän och lika rösträtt: Alla 18 år fyllda finska medborgare har en röst per person. Direkta val: Väljarna röstar direkt på en person. Alla val är proportionella med undantag av presidentvalet. Valhemlighet: Det går inte att få fram uppgifter om vilken kandidat en enskild väljare har röstat på. Huruvida man har röstat eller låtit bli att rösta är däremot offentlig information. Man måste rösta själv: Ingen kan rösta på någon annans vägnar. Speciella assistenter hjälper dem som inte själva kan skriva numret på röstsedeln.  VEM BLIR INVALD OM 5 SKALL VÄLJAS? PARTI A PARTI B PARTI C PARTI D Aa-10 Ba-5 Ca-20 Da-4 Ab-15 Bb-240 Cb-20 Db-300 Ac-100 Bc-200 Cc-60 Dc-60 Ad-200 Bd-140 Cd-150 Dd-200 Ae-120 Be-70 --------------------------------------------------------------- --- 445 655 250 564 Jmftal RESULTAT PARTI A PARTI B PARTI C PARTI D Aa-10 89 Ba-5 131 Ca-20 62,5 Da-4 141 Ab-15 111,25 Bb-240 655 Cb-20 83,3(Lott) Db-300 564 Ac-100 148,3 Bc-200 327,5 Cc-60 125 Dc-60 188 Ad-200 445 Bd-140 218,3 Cd-150 250 Dd-200 282 Ae-120 222,5 Be-70 163,7 ---------------------------------------------------------- -------- 445 655 250 564  Utmärkande för parlamentarismen är att regeringen måste åtnjuta ​ riksdagens förtroende. Om regeringen eller någon minister inte gör det ​måste de avgå. Maktfördelningsläran - inget statligt organ bör ges absolut makt. Makten ​bör fördelas i olika sfärer; lagstiftande verkställande dömande RIKSDAGEN  Skilda och varandra oberoende statliga organ skall ha hand om de olika ​maktsfärerna. Finland skiljer sig från traditionella demokratier som bygger på ​ maktfördelningsläran i.o.m att presidenten i vårt land har en så stor makt i ​förhållande till riksdagen (USA, Frankrike). RIKSDAGEN enkammarparlament (jmf USA senat- kongress) RIKSDAGSVALEN 2023 Riksdagens uppgifter FRÄMSTA UPPGIFTER: -stifta lagar -godkänna statsbudgeten -övervaka regeringen -granska förvaltningen Riksdagen godkänner också internationella avtal och ​medverkar i den nationella beredningen av EU-ärenden.  Utskotten De beslut som riksdagen fattar förbereds i utskotten. Riksdagen har 16 permanenta fackutskott och ett särskilt utskott för samordning av EU-frågor, stora utskottet. Som regel svarar varje utskott mot ett ministerium och behandlar de frågor som ingår i respektive ministeriums förvaltningsområde. Utskotten tillsätts för en valperiod, det vill säga för fyra år i sänder. Utskottens sammansättning motsvarar riksdagspartiernas styrkeförhållanden.  Så här arbetar utskotten Riksdagen behandlar och fattar beslut om ärenden i plenum. Behandlingen bygger på ett betänkande från ett fackutskott. Fackutskottens viktigaste uppgifter är att bereda ärenden inom sitt ansvarsområde och att utarbeta betänkanden för plenum. Utskotten behandlar propositioner från regeringen, statsbudgeten, EU-frågor, lagmotioner från riksdagsledamöter, medborgarinitiativ från minst 50 000 medborgare och berättelser och redogörelser från statsrådet. Plenum beslutar till vilket utskott ett ärende ska remitteras. I EU- ärenden beslutar också stora utskottet om remittering till andra utskott.  Utskotten hör sakkunniga En viktig del av utskottens arbete är att höra sakkunniga inom olika områden. På så sätt får intressentgrupper möjligheter att direkt påverka beslutsprocessen och själva innehållet i de beslut som riksdagen fattar. Utifrån utfrågningen av de sakkunniga bildar sig utskottet en egen uppfattning om frågan och utarbetar ett betänkande eller ett utlåtande om sin ståndpunkt för riksdagens slutliga beslut. Utskottet kan föreslå att ärendet godkänns utan ändringar, lägga fram ändringar eller rentav föreslå att det avslås.  Hur utskotten tillsätts och deras sammansättning När riksdagen sammanträder efter ett riksdagsval är en av de första uppgifterna att välja utskott, eftersom ärenden inte kan behandlas i riksdagen utan utskott. Utskotten tillsätts för en valperiod, det vill säga för fyra år i sänder. Utskottens sammansättning motsvarar riksdagspartiernas styrkeförhållanden. Ett utskott är beslutfört när minst två tredjedelar av medlemmarna är närvarande. Varje riksdagsledamot hör vanligen till två utskott. De riksdagsledamöter som är talman och ministrar hör inte till något utskott. Vanligen ingår inte heller vice talmännen i något utskott.  Fackutskotten har till uppgift att bereda bl.a. propositioner, lagmotioner, ​berättelser och statsrådets redogörelser för behandlingen i plenum. Utskotten lämnar också begärda utlåtanden. Som regel behandlar varje utskott frågor som hör till motsvarande ​ministeriums förvaltningsområde. Det här betyder att till exempel ​social- och hälsovårdsutskottet har hand om frågor som hör till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde, medan kulturutskottet behandlar ärenden som hör till undervisningsministeriet.  UTSKOTTSARBETE Behandlingen av ärenden i utskotten remissdebatt riksdagen besluter till vilket utskott ärendet remitteras utskottets behandling beroende av hur brådskande ärendet är, ​ vanligtvis 1-2 mån. Kan skötas inom dagar och kan ta år obehandlade ärenden förfaller vid valperiodens slut, men detta gäller ​ej EU ärenden utskottens arbeten ej offentliga men resultaten är det  RIKSDAGSÄRENDEN RIKSDAGSÄRENDEN Det viktigaste sättet för hur ett ärende tas upp i riksdagen är en ​ REGERINGSPROPOSITION - vilket är ett beslutsförslag som kan gälla; -en lag eller en lagändring -statsbudgeten -fullmakt att uppta lån -avtal med andra stater -berättelser och meddelanden från regeringen för riksdagens behandling  LAGSTIFTNING Enskild riksdagsledamot kan ta initiativet i form av: -lagmotion (förslag till lagändring) -finansmotion (budgetförslag) -hemställningsmotion (förslag till reg. åtgärder) (leder sällan till önskat resultat undantag: a) kyrkomötet - initiativrätt till kyrkolagstiftningen b) landstinget - förslag som gäller enbart Åland men som faller inom ramen ​för riksdagslagsstiftningen. c) 50.000 namn från allmänheten kan initiera lagförändring t.ex. ​frågan om obligatorisk skolsvenska. (se adressit.com)  Riksdagsbeslut RIKSDAGSBEHANDLINGEN Det existerar 2 sätt för riksdagen att behandla ett ärende; antingen i en ​ enda behandling (t.ex. statsbudgeten) eller i två - alla lagstiftningsärenden  UPPGIFT; Redogör över hur en lag ​stiftas utgående från ​dokumentet här bredvid.  Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta lagar och det sker i plenum. Riksdagen stiftar nya lagar eller ändrar gamla utifrån en proposition från regeringen eller en lagmotion från en riksdagsledamot. Dessutom är riksdagen skyldig att behandla ett lagstiftningsinitiativ från allmänheten (medborgarinitiativ) om minst 50 000 medborgare har undertecknat initiativet. Merparten av lagarna kommer till via propositioner från regeringen. Årligen lämnar regeringen ungefär 250 propositioner till riksdagen. Vanligen pågår behandlingen 2–4 månader, men för stora lagstiftningsprojekt kan riksdagen behöva flera år på sig. De propositioner, lagmotioner och medborgarinitiativ som inte har behandlats förfaller när valperioden tar slut.  1) Först tas ärendet upp i REMISSDEBATT - riksdagsledamöterna kan uttala sig i ​ärendet, snarast för att ge vägkost åt utskottet. Inga beslut om lagförslagets innehåll ​görs i detta skede. Ifall lagförslaget anses vara av principiellt stor betydelse föredras ​ ärendet ofta av ansvarig minister. Efter remissdebatten tar riksdagen ställning till vilket specialutskott lagförslaget skall remitteras till. Man kan också besluta att andra ​ specialutskott skall avge utlåtanden om förslaget till detta specialutskott. 2) Efter remissdebatten behandlar något av SPECIALUTSKOTTEN ​propositionen. Vanligen hör utskottet olika experter. Resultatet av utskottets arbete blir ett BETÄNKANDE. Betänkandet ​utgör specialutskottets ställningstagande till lagförslaget. Utskottet kan föreslå ​att förslaget skall godkännas oförändrat eller att förändringar skall vidtas eller ​också att hela lagförslaget skall förkastas. Ifall en minoritet av utskottets medlemmar har en annan åsikt kan de lämna in en protest. Efter detta skickas ​lagförslaget tillbaka till riksdagen där det behandlas i TVÅ behandlingar. Vanligen pågår behandlingen en eller två månader, men mycket brådskande ärenden kan behandlas på några dagar. Däremot brukar behandlingen av stora lagstiftningsprojekt pågå flera månader, ibland flera år.  3) FÖRSTA BEHANDLING i plenum. Ifall det inte är fråga om ett lagförslag slutbehandlas frågan under denna första behandling. Om det däremot är fråga om lagstiftning inleder riksdagen med en allmän debatt - möjlighet att uttala sig om förslaget och utskottets betänkande ​(också regeringen kan uttala sig). Därefter följer en detaljerad behandling där riksdagen tar ställning till lagförslagets innehåll och man går genom förslaget § för §. Ifall det finns behov röstar man om innehållet.  Lagförslag tas upp till två behandlingar i plenum. Behandlingarna bygger på förslagen i betänkandet från utskottet. I många fall gör utskottet omfattande ändringar i de lagförslag som ingår i propositionen från regeringen. Utskotten kan också föreslå att ett eller flera lagförslag förkastas helt eller delvis. I den första behandlingen beslutar riksdagen om innehållet i lagförslagen. Först för riksdagen en allmän debatt och därefter följer en detaljerad behandling. Under den detaljerade behandlingen kan ledamöterna komma med förslag som avviker från betänkandet.  4) Riksdagen kan också besluta att remittera förslaget till det STORA ​UTSKOTTET. Så sker alltid då riksdagen har ändrat på specialutskottets förslag. I praktiken är det bara några förslag som remitteras till stora ​ utskottet per år.  5) ANDRA BEHANDLING i plenum kan inledas tidigast tre dagar efter det att ​ den första behandlingen har slutförts. Nu kan riksdagen bara godkänna eller ​ förkasta ( tidigare kunde man rösta lagen vilande till nästa riksdag men nu är detta inte längre möjligt när det gäller vanliga lagar). Enkel majoritet räcker för ett godkännande av vanlig lag.  GRUNDLAGAR FÖR GRUNDLAGAR GÄLLER STRÄNGARE BESTÄMMELSER; EFTER ATT LAGEN GODKÄNNTS MED ENKEL MAJORITET SKALL ​DEN LÄMNAS LIGGANDE TILL NYVAL VAREFTER DEN NYA ​ RIKSDAGEN OCKSÅ SKALL GODKÄNNA DEN OFÖRÄNDRAD MED ​2/3 MAJORITET. MEN EFTERSOM DETTA ÄR SYNNERLIGEN ​ LÅNGSAMT GÅR MAN OFTAST DEN ANDRA VÄGEN DÅ LAGEN MED 5/6 DELARS MAJORITET FÖRKLARAS BRÅDSKANDE OCH DÄREFTER GODKÄNNS MED 2/3 MAJORITET.  När ett lagförslag har gått genom riksdagen skall det ännu stadfästas av ​ PRESIDENTEN SOM HAR SUSPENSIV VETORÄTT. Efter att presidenten undertecknat lagen skall den ännu kontrasigneras av ​ ansvarig minister varefter den publiceras i Finlands författningssamling. Riksdagsledamotens makt MAKT OCH KONTROLL -plenum -inom riksdagsgruppen -utskottsarbetet -motioner -samarbete med övriga riksdagsledamöter -aktivitet utanför riksdagen t.ex. organisationer, massmedia INTERPELLATI ON – parlamentarismens viktigaste verktyg, mäter regeringens eller ministers förtroende. Minst 20 ledamöter måste underteckna interpellationen, skall besvaras inom 15 dagar. Därefter debatt och omröstning. -meddelanden och redogörelser – efter att regeringen meddelat om sin verksamhet kan ärendet debatteras och kan resultera i interpellation. Regeringen kan också mäta sitt stöd genom att ställa en förtroendefråga till riksdagen. Ifall regeringen inte erhåller förtroende måste den avgå. DIREKT KONTROLL -muntliga frågor – under frågetimmen, oförberedda frågor till regeringen. Frågan max. 1 minut till minister (massmedia). -skriftliga spörsmål – riktas till minister skriftligen och skall besvaras inom 21 dagar.  INDIREKT KONTROLL -Statsrevisorerna granskar att budgeten följts -Riksdagens justitieombudsman avger årligen en berättelse till riksdagen Kontrollerar regeringens och ämbetsmännens verksamhet. Mikko Sarja riksdagens JO 2023- 27  REGERINGEN -STATSRÅDET NÄR tillsätter man en ny regering? -Efter riksdagsval (praxis är att valsegraren axlar ansvaret att bilda en ny regering). -Ifall regeringen inte åtnjuter riksdagens förtroende. -Ifall regeringen inte lyckas samarbeta och besluter sig för att begära avsked.  HUR tillsätter man en ny regering? 1) Riksdagen väljer statsministern. Först förhandlar riksdagsgrupperna om regeringsprogrammet och statsrådets sammansättning. Riksdagens talman meddelar presidenten om vilken kandidat riksdagen beslutat sig för. Om kandidaten vid öppen röstning i riksdagen erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, väljs han eller hon till statsminister. Får kandidaten inte den majoritet som krävs skall en ny kandidat ställas upp i samma ordning. Om inte heller den nya kandidaten får mer än hälften av rösterna skall valet av statsminister förrättas genom öppen omröstning i riksdagen. Den kandidat som här får mest röster blir statsminister. Därefter utnämns statsministern av presidenten. De övriga ministrarna utnämns av presidenten i enlighet med förslag av den som valts till statsminister. ( partierna nominerar sina ministerrepresentanter).  2) Presidenten tillsätter den nya regeringen (den föregående regeringen sitter kvar (tjänsteministär) tills den nya utnämns). VILKA olika typers REGERING existerar? -MAJORITETSREGERING - åtnjuter riksdagsmajoritetens förtroende (stabil och arbetsduglig) -MINORITETSREGERING - stöds enbart av en minoritet av riksdagen men åtnjuter förtroende (instabil) -TJÄNSTEMANNAREGERING - ifall man inte lyckas sammanställa en politisk regering. Ministrarna är tjänstemän och representerar inte politiska partier. -SAMLINGSREGERING - alla partier är representerade (vanligtvis endast under så alvarliga kriser då behovet att sammanhålla nationen är viktigast). VEM kan bli minister? -Det enda som krävs är att man är finländsk medborgare. Man behöver inte vara invald i riksdagen. I den nya grundlagen sägs att ’Ministrarna skall vara för redbarhet och skicklighet kända finska medborgare’. Nikita Foughatin eller Juha Valjakkala Petteri Orpos regering 2023-  Utrikesministeriet ansvarar för utrikes- och säkerhetspolitiken, Finlands handelspolitiska intressen och utvecklingspolitik samt Finlands diplomatiska och internationella förbindelser. Justitieministeriet har i uppgift att upprätthålla och utveckla rättsordningen och rättssäkerheten samt se till att demokratins strukturer och medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter garanteras. Inrikesministeriet ansvarar för den allmänna ordningen som till exempel polis- och räddningsväsendet, gränsbevakningen, nödcentralerna och migrationsfrågor. Försvarsministeriet ansvarar för försvarspolitiken och den militära säkerheten i landet samt för krishantering och försvarspolitiskt samarbete med andra länder och aktörer. Finansministeriet ansvarar för den ekonomiska politiken, finanspolitiken och statens budget samt fungerar som expert i skattefrågor. Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar för utbildning, vetenskap, kultur, idrott och ungdomsarbete. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för jordbruks- och trädgårds- odling, landsbygdens utveckling, skogsbruk, fiskenäring, renskötsel, djurens hälsa och välfärd samt säkerhet och kvalitet i fråga om livsmedel. Kommunikationsministeriet ansvarar för kommunikations- och trafikpolitik, bland annat transportsystem och -nätverk, gods- och persontransporter, trafiksäkerhet, dataskyddsfrågor och postens verksamhet. Arbets- och näringsministeriets ansvarsområden är företagsamhet, innovationer, en fungerande arbetsmarknad, motiverade arbetstagare och regional utveckling. Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för social- och hälsovårdstjänster, socialskydd och social trygghet. Miljöministeriet ansvarar för markplanering och -användning, boende, naturens mångfald, hållbar utveckling och miljöskydd. REGERINGSPROGRAMMET Ett starkt och engagerat Finland – Regeringens vision Regeringens mål är ett starkt och engagerat Finland som tar sig genom världens stormar. I ett starkt och engagerat Finland har människorna möjlighet att öka sin kompetens, att sysselsätta sig, att klara sig på sin lön eller pension och att leva i trygghet. I ett samhälle där de grundläggande frågorna är i ordning har människorna rätt och frihet att försöka skapa ett gott liv efter sitt eget tycke. Människorna känner sig delaktiga och har förtroende för varandra. Man tar hand om dem som har det sämst ställt. Statsmaktens uppgift är att skapa förutsättningarna för friheten och möjligheterna. Ett starkt och engagerat Finland kan trygga tjänster för människor i alla åldrar, från småbarnspedagogik till utbildning, social- och hälsovårdstjänster samt omsorg, oberoende av personens inkomstnivå och boningsort. Man säkerställer att också de kommande generationerna ska få tjänster och möjligheter. I familjer, i gemenskaper och i samhället bär människorna ansvar för sig själva och för varandra. Man stöder barnfamiljerna och föräldraskapet och tar hand om de äldre. (Se: https://valtioneuvosto.fi/sv/regeringar/regeringsprogra mmet#/ UPPGIFTER REGERINGENS UPPGIFTER: - Stifta lagar - Göra Finlands budget - Besluta i ärenden som inte är tilldelade presidenten eller lägre ​myndigheter (EMU, Kärnkraftverksbeslut). -Statsministern leder statsrådets verksamhet och ser till att ​beredningen och behandlingen av de ärenden som hör till statsrådet ​samordnas. Statsministern för ordet vid statsrådets allmänna ​ sammanträde. Vid omröstning avgör statsministerns röst vid lika röstetal. ​Statsministern är ordförande för alla lagstadgade ministerutskott. Statsministern är ställföreträdare för republikens president när presidenten är förhindrad att sköta sina ​uppgifter (utlandsresa är inte längre ett nödvändigt hinder). REGERINGENS ARBETSFORMER: Sammanträder vanligen 3 ggr/v 1) AFTONSKOLAN (ons.) - informell träff där man försöker lösa vissa problem ​före det egentliga regeringssammanträdet. 2) ALLMÄNT SAMMANTRÄDE (tors.) - Beslutfört när minst 5 ministrar är ​ närvarande (statsministern fungerar som ordförande). Det beslut som erhåller ​det största understödet blir gällande. Ärenden föredrags av ​ ministertjänstemän. 3) PRESIDENTFÖREDRAGNINGAR (fre.) - Beslutfört när presidenten + 5 ​ministrar närvarande.  STATSRÅDETS UTSKOTT Regeringen har 3 permanenta ministerutskott (statsmin. fungerar som ​ ordförande i de permanenta utskotten som alltså är förberedande ​organ): -finansutskottet (sammanträder före allmänt sammanträde) -ekon.-pol. utskottet (sammanträder 2ggr/v.) -utrikesutskottet (vid behov) -Dessutom kan extra utskott tillsättas vid behov.  MINISTERIERNA OCH DE CENTRALA ÄMBETSVERKEN: -statliga förvaltningsorgan som inom sina uppgiftsområden verkar på nationellt plan. Ministerierna ​leds av politiskt ansvariga ministrar, ämbetsverken av tillsatta tjänstemän. -Ministerierna : 12 + statsrådets kansli (=statsministerns ministerium). Varje ministerium leds av ​åtminståne en minister.  - Underställda ministerierna och grundade för något specialområde är de ​centrala ämbetsverken vilka är relativt självständiga. -Dessutom existerar s.k. kommitteér (permanenta och av regeringen tillsatta ​ för en specifik uppgift, tidsbundna) vilka är förberedande organ. Består av ​experter som planerar, avger utlåtanden, förbereder lagförslag eller fungerar ​som rådgivande organ. Vissa har autonom självbestämmanderätt t.ex. sudentexamenskommittén. MINISTERANSVARIGHET DEN JURIDISKA MINISTERANSVARIGHETSLAGEN - Om Statsrådet eller en minister fattar ett lagstridigt beslut, kan på ​initiativ av presidenten eller riksdagen vederbörande åtalas och ​straffas i riksrätten (riksrättens medlemmar utses av riksdagen) ( I ​Juhantalo fallet var det grundlagsutskottet som föreslog och riksdagen ​som beslöt). DEN POLITISKA MINISTERANSVARIGHETSLAGEN - Ministrarna ansvariga inför riksdagen (parlamentarismen) Ministerbeslutens klokhet och ändamålsenlighet bedöms av riksdagen.  ARVODEN Ministrarnas arvoden Ministrarnas arvoden fastställs i lagen om riksdagsmannaarvode. Det ​arvode som betalas till en minister motsvarar det arvode som betalas till ​riksdagens vice talman. Riksdagsledamöternas arvoden Från och med ingången av valperioden 2019–2022 får en riksdagsledamot 6 614 euro i arvode per månad. När en ledamot suttit minst 4 år i riksdagen stiger arvodet till 6 945 euro i månaden och efter 12 år i riksdagen till 7 408 euro i månaden. Månadsarvodet till talmannen är 13 390 euro och till vice talmännen 10 441 euro. Till en minister som är ledamot av riksdagen betalas dessutom ​ riksdagsmannaarvode och kostnadsersättning. Hos en PRESIDENTEN UPPGIFT: Hur väljs Finlands ​president? Är valsättet ​ 'demokratiskt' eller ​existerar det ​ manipulationsrisker? Finlands president har ​flera gånger valts genom ​undantagsförfaranden, ​redogör när och hur ​detta har ägt rum.  PRESIDENTVA L RIKETS ÖVERHUVUD - PRESIDENTEN VAL? 1) Registrerade partier samt medborgarorganisationer som grundats ​med tanke på valen anmäler sina presidentkandidater. Minst 20 000 ​röstberättigades namn krävs för att man skall kunna ställa upp en ​presidentkandidat. 2) Centralnämnden i Helsingfors lottar ut nummer till de olika ​ presidentkandidaterna fr.o.m nummer 2. Ifall det enbart existerar en ​ kandidat så blir denna president - statsrådet skulle enbart konstatera ​ faktum. VAL 1) Registrerade partier samt medborgarorganisationer som grundats med tanke på ​valen anmäler sina presidentkandidater. Minst 20 000 röstberättigades namn krävs ​för att man skall kunna ställa upp en presidentkandidat. 2) Centralnämnden i Helsingfors lottar ut nummer till de olika presidentkandidaterna ​fr.o.m nummer 2. Ifall det enbart existerar en kandidat så blir denna president - ​statsrådet skulle enbart konstatera faktum. 3) Alla röstberättigade finländska medborgare erhåller informationskort som verifierar ​rösträtten - två kort för de två omgångarna. Ifall man är invalidiserad eller sjuk skall ​man meddela sin kommuns centrala valnämnd, som ansvarar för transport till ​röstningslokal. 4) Förhandsröstning 5) Den första röstningsomgången (januari). Samma kväll efter klockan 20.00 framgår ​resultatet. ifall någon av kandidaterna erhållit mer än 50% av rösterna blir denne ​president i annat fall går de två som har erhållit mest röster vidare till följande, ​ avgörande omgång. Regeringen lottar ut mellan numrorna 2 och 3 6) Förhandsröstning 7) Första söndagen i Februari. Röstning. Den kandidat som erhåller mera röster blir ​president. 8) Den 1.3 sker presidentbyte i riksdagen. FINLANDS PRESIDENTER PRESIDENTENS UPPGIFTER  UTRIKESPOLITIK Finlands utrikespolitik leds av republikens president i samverkan med statsrådet. Riksdagen godkänner dock internationella förpliktelser och uppsägningar av dem. Om krig och fred beslutar presidenten med riksdagens samtycke. Statsrådet svarar för den nationella beredningen av beslut som fattas i Europeiska unionen och beslutar om Finlands åtgärder som hänför sig till dem. Riksdagen deltar i den nationella beredningen av beslut som fattas i Europeiska unionen enligt vad som sägs i grundlagen. Presidenten träffar alla betydande utrikespolitiska avgöranden i samverkan med och efter beredning i statsrådet. Presidenten beslutar om Finlands utrikespolitiska linje och initiativ samt om förhållningsreglerna till dem som företräder Finland (erkännandet av stater, om inledandet eller avbrytandet av diplomatiska relationer, om diplomatiska beskickningar, om inträde i eller utträde ur internationella organisationer, om delegationerna vid internationella förhandlingar samt om undertecknande, ratificering och ikraftbringande av internationella förpliktelser). Presidenten förordnar cheferna för Finlands diplomatiska beskickningar (ambassadörer). Presidenten tar emot kreditivbreven för i Finland ackrediterade diplomatiska sändebud från andra stater eller från internationella organisationer. TJÄNSTEUTNÄMNINGAR Republikens presidents utnämningsbehörighet anges i grundlagen eller baserar sig på någon annan lag. Republikens president utnämner: kanslichefen och föredragandena vid presidentens kansli justitiekanslern och biträdande justitiekanslern riksåklagaren och biträdande riksåklagaren chefer för beskickningarna generaldirektören och direktörerna vid Folkpensionsanstalten chefdirektören vid Finlands Bank officerarna vid försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet Republikens president utnämner också presidenterna i och ledamöterna av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen, hovrättspresidenterna och hovrättsledamöterna samt övriga ordinarie domare enligt vad som särskilt bestäms i lag.  Utövning av presidentämbetet Republikens president står hela tiden till förfogande för fullgörande ​av sina uppgifter. Presidenten har ingen arbets- eller tjänstetid och ​inte heller egentlig semester. Förhinder och ställföreträdare Om presidenten är förhindrad att sköta sina uppgifter, sköter ​ statsministern dem eller – om också statsministern är förhindrad – ​den minister som är statsministerns ställföreträdare. Om presidenten avlider eller får bestående förhinder väljs en ny president ​så snart som möjligt. LÖN Om det årliga arvodet till republikens presidents föreskrivs i lag, och arvodet är detsamma tills riksdagen bestämmer något annat. Arvodet till republikens president har från den 1 mars 2024 fastställts till 160 000 euro. Utöver arvodet har presidenten rätt till en bostad vars underhåll, uppvärmning, belysning och inredning bekostas med statsmedel. Presidentens maka eller make erhåller inget arvode eller annan ersättning med anledning av sin ställning. Bestämmelser om pensionen till republikens president finns i lag. Presidentens årliga pension är 60 procent av det vid tidpunkten gällande arvodet till republikens president. Full pension betalas till en person som har varit president i sex år eller mer. Inom ramen för statsbudgeten kan staten för en tidigare president tillhandahålla en lämplig bostad mot skälig hyra, enligt behov separata arbetsrum samt transport- och säkerhetstjänster liksom även sekreterar- och byråtjänster. Presidentens maka eller make erhåller ingen pension med anledning av sin ställning, men har rätt till en familjepension på 50 procent av presidentens pension om hon eller han blir änka. Republikens presidents arvode och bostadsförmån samt pensionen och familjepensionen är skattefria. För övriga inkomster beskattas presidenten på normalt sätt. UTNÄMNINGSRÄTTE N -Statsministern och de övriga ministrarna -Justitiekanslern Riksåklagaren Chefen för Finlands Bank -Domarna i högsta domstolen samt högsta ​ förvaltningsdomstolen -Landshövdingarna, biskoparna, universitetsprofessorerna, ​ officerarna o.s.v TJÄNSTEBOSTÄDER  ÖVRIGA MAKTBEFOGENHETER -Försvarsmaktens överbefälhavare (i krigstid kan denna befogenhet ​överlåtas) -Rätt att benåda personer, gäller endast enskilda fall. Om allmän benådning ​(amnesti) kan bara riksdagen besluta. PRESIDENTBESLUT Huvudregeln är att presidenten fattar beslut i statsrådet (regeringens sammanträden) - ​ presidentföredragningen. Den minister till vars område ett ärende hör, framlägger ett beslutsförslag (ifall inte ​avvikande åsikter framförs utgår man ifrån att de övriga ministrarna är av samma åsikt) ​varpå presidenten själv fattar beslutet. Presidentbesluten kan indelas i tre grupper: 1) Ärenden som avgörs efter framställning av statsrådet - alltså något man godkänt ​under regeringens allmänna sammanträde. Till dessa ärenden hör bl.a. propositioner ​samt vissa utnämningsärenden. 2) Ärenden där regeringen enbart har beslutat att ärendet skall framläggas, men som ​inte är avgjorda. T.ex avgivandet av förordningar och utnämningen av justitiekanslern, ​biskopar och professorer. 3) Ärenden som föredrags av enskild minister utan att man behandlat frågan i ​regeringen. T.ex. benådningar samt medborgarskapsärenden. KOMMUNEN (det finns stads- och landskommuner) Idén med kommunal självstyrelse är, att en mera decentraliserad styrelse ​lättare kan tillfredsställa den enskilda medborgarens behov och att de lokala ​intressena bäst blir bevakade av traktens egna beslutsfattare. Till kommunens uppgifter hör i främsta rummet att tillgodose invånarnas ​behov av service. Större delen av åliggandena är lagstadgade (skolväsendet). Kommunernas förvaltning skall vara grundad på invånarnas självstyrelse; -förtroendevalda skall ha beslutanderätten -kommunen kan besluta i alla typer av ärenden som berör den egna ​kommunens invånare och inte strider mot lag. -de uppgifter kommunen måste sköta anges i lag -kommunen kan frivilligt åta sig uppgifter -kan endast genom lag förpliktigas att åta sig nya uppgifter -har beskattningsrätt KOMMUNMEDLEMMAR KOMMUNMEDLEMMAR - a) alla i en kommun bosatta och mantalsskrivna ​personer. De har rätt att rösta, delta i förvaltningen, åta sig ​ förtroendeuppdrag. b) medlemsskapet för övriga kommunmedlemmar - betala kommunalskatt. Till denna grupp hör innehavarna av fast egendom och utövare av yrke eller ​näring inom kommunen. Också samfund, anstalter och stiftelser med hemort i kommunen räknas som medlemmar. Ifall man väljs till ett kommunalt förtroendeuppdrag kan man i princip inte ​ tacka nej (utom ifall man är över 60, innehaft förtroendeuppdraget i minst ​4 år, 8 år innehaft förtroendeuppdrag, sjukdom). Kommunernas officiella språk fastslås vart 10 år av regeringen (6%)  UPPGIFTER Kommunerna fattar beslut om många av de mest grundläggande sakerna i vårt vardagliga liv. Tidigare ansvarade kommunerna för vår hälsa och välfärd samt för räddningsväsendet, men den här delen sköts numera av välfärdsområden, med undantag av staden Helsingfors och de åländska kommunerna som fortfarande ansvarar för social- och hälsovården. LAGSTADGADE OCH FRIVILLIGA UPPGIFTER Kommunerna har flera lagstadgade uppgifter som ingår i olika lagar och förordningar. Uppgifterna kan ordnas enligt vad de förpliktigar kommunerna att göra: En del lagstadgade kommunala tjänster är subjektiva rättigheter, vilket betyder att kommunen måste erbjuda tjänsterna åt alla som är berättigade till dem. Småbarnspedagogik och grundläggande utbildning är exempel på sådana tjänster. Kommunerna kan också frivilligt åta sig att sköta vissa uppgifter. En del av dessa uppgifter, till exempel anordnandet av utbildning på andra stadiet, förutsätter tillstånd av staten. Det är också möjligt att få statlig finansiering för verksamheten.  Kommunerna har själva rätt att bestämma hur de sköter sina lagstadgade och frivilliga uppgifter. De kan välja att producera tjänsterna själva eller i samarbete med andra kommuner. En kommun kan köpa en tjänst av en annan kommun, en samkommun eller en privat serviceproducent. Kommunen kan också bilda ett aktiebolag som producerar tjänster eller vara delägare i ett sådant. Flera kommuner kan också grunda en särskild samarbetsorganisation, en samkommun, där de sköter uppgifter gemensamt. KOMMUNSAMMANSLAGNIN GAR Många kommuner har försökt öka sin konkurrenskraft, effektivera servicen och förbättra den ekonomiska situationen genom kommunsammanslagningar. Åren 2007–2019 genomfördes nästan 80 kommunsammanslagningar i Finland, vilket har lett till att antalet kommuner har minskat med en fjärdedel. Vid en kommunsammanslagning förenas två eller flera kommuner geografiskt och administrativt till en kommun. Det har också skett så kallade tvångssammanslagningar av kommuner där regeringen har fattat beslut oberoende av kommuninvånarnas åsikter. Tvångssammanslagningar kan endast genomföras i så kallade kriskommuner med mycket svåra ekonomiska problem. BESLUTSFATTANDET INOM KOMMUNERNA Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Kommuninvånarna väljer ledamöter till kommunfullmäktige i allmänna och lika val som förrättas samtidigt i hela landet vart fjärde år. De förtroendevalda fullmäktigeledamöterna representerar kommuninvånarna och måste beakta deras åsikter i beslutsfattandet. Kommunfullmäktige måste godkänna alla viktiga beslut som fattas i kommunen. Kommunfullmäktige fattar beslut i ekonomiska frågor som berör den egna kommunen och godkänner kommunens budget. Det är också kommunfullmäktige som avgör vilka tjänster kommunen ska erbjuda sina invånare och vad dessa tjänster ska kosta. Kommunfullmäktige avgör vilka personer som ska sitta i kommunstyrelsen och de kommunala nämnderna. Kommunfullmäktige ska också främja att kommuninvånarna aktivt deltar i det kommunala beslutsfattandet. Kommunfullmäktige väljer själv en ordförande och en till två viceordförande för sin verksamhetsperiod. KOMMUNFULLMÄKTIGE KOMMUNFULLMÄKTIGE (kan jmf med riksdagen)- väljs för 4 år av ​ kommunmedlemmarna (även inom kommunen bosatt medborgare i annat ​ nordiskt land har rösträtt). Fullmäktige väljer inom sig en ordförande/1 år ​och 2 viceordföranden. Beslut fattas med enkel majoritet. Till fullmäktiges uppgifter hör att godkänna kommunens budget, anta ​ reglementen och ordningsstadgor samt utse kommunstyrelse och nämnder. Beslut fattas med enkel majoritet under offentliga möten. Storleken 17-85, beroende på kommunens storlek. I små kommuner min. 13. KOMMUNSTYRELSEN KOMMUNSTYRELSEN (kan jmf med regeringen)- bereder ärenden som skall behandlas i fge, kontrollerar att fges beslut tillkommer i laglig ordning och ​ verkställer dem. Sköter om kommunens förvaltning och ekonomi. Sluter avtal i kommunens namn. Representerar kommunen utåt. Övervakar ​nämnder och kommunala tjänstemän. Kommunfullmäktige väljer för 4 år eller för kortare tid om man så besluter. NÄMNDER OCH DIREKTIONER Kommunfullmäktige väljer också vilka nämnder som ska ansvara för olika frågor och vem som ska sitta i nämnderna. Nämnderna leder och övervakar produktionen av de kommunala tjänsterna. Nämnderna är underställda kommunstyrelsen, men kommunfullmäktige bestämmer vilka uppgifter de ska sköta. Det finns bara två obligatoriska nämnder: revisions och valnämnden. De flesta kommuner har också en bildnings- och en byggnadsnämnd. Medlemmarna i nämnderna är fullmäktigeledamöter, suppleanter eller andra personer som partierna i fullmäktige har utsett.  KOMMUNDIREKTÖR ELLER BORGMÄSTARE De flesta kommuner leds av en kommun- eller stadsdirektör. De är inte folkvalda, utan tjänstemän som kommunfullmäktige väljer och som kommunen anställer för en viss tid eller tillsvidare. Kommundirektören leder kommunens förvaltning och har ett övergripande ansvar för kommunens ekonomi. Några av Finlands kommuner leds av en borgmästare, till exempel Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Borgmästaren står inte i tjänsteförhållande till kommunen utan är förtroendevald för samma mandatperiod som fullmäktige. Borgmästaren är både ordförande i kommunstyrelsen och kommunens ledare. NÄMNDER NÄMNDER SAMT DIREKTIONER - förtroendevalda med personliga suppleanter (t.ex. skolnämnden, gymnasiets direktion). Tillsätts för 4 år. Nämndernas och direktionernas betydelse har vuxit. Det beror på att ​fullmäktige inte i detalj besluter hur anslag används utan nämnderna skall ​själva ansvara för att verksamheten sköts i enlighet med givna riktlinjer. EKONOMI: Ekonomiskt är kommunerna hänvisade till KOMMUNALSKATTEN (direkt ​och proportionell - skatteöre), FASTIGHETSSKATTEN (fastställs av kommunfullmäktige), SAMFUNDSSKATTEN, INKOMSTERNA FRÅN ​KOMMUNALA FÖRETAG (idén har varit att dessa inte får upprätthållas i ​förtjänstsyfte) , STATSBIDRAG (statsandelar indelade 1-10 bärkraftsklasser, störst i 1, minst i 10) och LÅN. Bärkraftsklassificeringen kommer i framtiden att förändras så att kommunernas ekonomiska situation i högre grad beaktas. Kommunerna har blivit beroende av statsbidragen men trenden har ​varit den att kommunerna fått överta allt fler uppgifter (samt ​kostnaderna för dessa) samtidigt som statsandelarna beskurits.  SPRÅK Numera kan en kommun hålla rådgivande folkomröstning men det krävs att minst 5% av medlemmarna stöder frågan. Om minoritetens andel uppgår till minst 8% eller 3000 personer är kommunen tvåspråkig. En tvåspråkig kommun förblir tvåspråkig så länge ​minoritetens andel är över 6%. Välfärdsområden År 2021 godkände riksdagen en ny lag som flyttade över ansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna till 21 välfärdsområden senast år 2023. Det innebär att hälsostationer, socialtjänster och familjetjänster från den 1 januari 2023 sköts av välfärdsområden i stället för av kommuner och samkommuner. Helsingfors stad och de åländska kommunerna berörs inte av reformen, utan kommer fortsättningsvis att ordna social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet inom sitt område. VÄLFÄRDSOMRÅDENA Välfärdsområdena styrs av välfärdsområdesfullmäktige, som har den högsta beslutanderätten. Finlands första välfärdsområdesval förrättades i januari 2022. Ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige beslutar om hur vården ska ordnas och finansieras inom välfärdsområdet, till exempel om ungdomar ska ha rätt till gratis preventivmedel, vilken service personer med funktionsvariationer ska ha rätt till, hur höga hälsovårdsavgifterna ska vara och vilken lön vårdpersonalen ska ha. Mandatperioden för fullmäktige är fyra år. Välfärdsområdesfullmäktige väljer i sin tur medlemmar till välfärdsområdesstyrelsen, som leder välfärdsområdets verksamhet, förvaltning och ekonomi. SÄKERHETSPOLITIK 1. Vad är säkerhetspolitik? 2. Vad är och hur praktiseras a) utrikespolitik och b) försvarspolitik? 3. Vilka finländare berörs av följande: a) försvarsplikt b) värnplikt c) reserven? 4. Förklara vad som menas med det breda säkerhetsbegreppet. 5. Ge exempel på förändringar som har skett i polisens verksamhet under de senaste åren.  FINLANDS SÄKERHETSPOLITIK Finlands säkerhetspolitik omfattas av inre och yttre säkerhet. Staten strävar efter att trygga vår yttre säkerhet genom den säkerhetspolitik som förs. Säkerhetspolitiken består av utrikespolitik, det vill säga den politik som staten för gentemot andra stater, och försvarspolitik, det vill säga de militära och civila delarna av landets försvar. INRIKES-, UTRIKES-OCH FÖRSVARSPOLITIK Utrikespolitik är i vid mening den politik som Finland för gentemot andra stater och inom internationella organisationer. I utrikespolitiken strävar staten efter att skydda och främja det egna landets intressen genom att upprätthålla goda relationer till andra stater. Målet för Finlands försvarspolitik är att säkerställa Finlands territoriella integritet. Försvarsmakten ansvarar för att hela landet kan försvaras och för att förebygga, förhindra och avvärja angrepp utifrån. Ansvaret för den inre säkerheten vilar huvudsakligen på polisen,tullverket och gränsbevakningsväsendet. Deras uppgift är att skydda säkerheten inom landets gränser, till exempel förhindra brott och olyckor. Polisen ansvarar för upprätthållandet av ordning och säkerhet.  FINLANDS FÖRSVAR Finlands militära försvar bygger på allmän värnplikt. Finlands grundlag slår fast att”varje finsk medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lag”. Alla medborgare har således försvarsplikt. Under fredstid kan försvarplikten innebära att man t.ex. deltar i räddningsoperationer vid storolyckor eller naturkatastrofer. Den allmänna värnplikten gäller endast män som är 18 år och äldre. Den fortgår fram till slutet av det år som mannen fyller 60 år. Den som är värnpliktig måste fullgöra beväringstjänst eller civiltjänst. Kvinnor kan sedan år 1995 ansöka om att göra frivillig beväringstjänst som ger grundläggande färdigheter i militärt försvar. Finlands armé består till största delen av reservister. En reservist är en person som har slutfört beväringstjänsten och återgått till det civila livet, men som kan kallas in för att försvara Finland vid krig eller krissituationer. Ungefär 900 000 män och 7 000 kvinnor hör till reserven. Försvarsmaktens officiella krigstida styrka är 280 000 personer. FINLAND I NATO Finlands säkerhetspolitiska omgivning förändrades i grunden till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina i februari 2022. Efter angreppet gjorde Finland en omvärdering av sin säkerhetspolitiska situation och ansökte om medlemskap i Nato. Finland blev full medlem av Nato den 4 april 2023. Finlands medlemskap i Nato stärker stabiliteten och säkerheten i Finland, Östersjöområdet och Nordeuropa. Finlands starka försvarsförmåga och resiliens stärker också Nato och alliansens kollektiva försvar. I och med medlemskapet i försvarsalliansen Nato blir Finland en del av Natos kollektiva försvar och omfattas av säkerhetsgarantierna enligt artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Som medlem i Nato får Finland vara med och fatta beslut om säkerhetspolitiska frågor som är centrala för Finland.  Vad är Nato? Nordatlantiska fördragsorganisationen Nato är en multilateral försvarsallians och en central transatlantisk och europeisk aktör som främjar säkerhet och stabilitet. Nato grundades 1949. Nato har 31 medlemsländer, av vilka 22 också hör till Europeiska unionen. Natos principer anges i nordatlantiska fördraget, det vill säga Natofördraget, som undertecknades 1949. Fördraget innehåller 14 artiklar. §5 Artikel 5 Parterna är ense om att ett väpnat angrepp mot en eller flera av dem i Europa eller Nordamerika ska betraktas som ett angrepp mot dem alla, och följaktligen enas parterna om att om ett sådant väpnat angrepp inträffar, ska varje part utöva den rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar som erkänns i artikel 51 i Förenta Nationernas stadga och bistå den angripna parten eller de angripna parterna genom att individuellt och tillsammans med de övriga parterna omedelbart vidta de åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt, för att återställa och upprätthålla säkerheten i den nordatlantiska regionen. Alla sådana väpnade angrepp och alla de åtgärder som vidtas med anledning av dem ska omedelbart inberättas till säkerhetsrådet. Sådana åtgärder ska avslutas när säkerhetsrådet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att återställa och upprätthålla internationell fred och säkerhet.  Kollektivt försvar är Natos viktigaste uppgift Natos uppgift är att garantera medlemsländernas frihet och säkerhet med politiska och militära medel. Till dess grundläggande uppgifter hör kollektivt försvar och avskräckning, krishantering samt säkerhetsfrämjande samarbete med andra organisationer och stater. Enligt artikel 5 i nordatlantiska fördraget tolkas ett angrepp mot ett medlemsland som ett angrepp mot alla. Nato upprätthåller förmågan att svara för medlemsländernas skyldighet till ömsesidigt stöd och bistånd. Detta bildar en förebyggande tröskel för användningen av militära maktmedel och för hot om detta som riktas mot alliansen. Varje medlemsland har ålagts att hjälpa ett annat medlemsland som blivit föremål för ett angrepp på det sätt som landet anser nödvändigt, också med militära medel. Utöver det kollektiva försvaret verkställer Nato krishanteringsinsatser och upprätthåller ett omfattande partnerskapsnätverk. Natos kollektiva försvar bygger på en integrerad militär kommandostruktur, gemensam försvarsplanering, operativ planering och övningar. Dessa arrangemang säkerställer att Nato kan försvara sina medlemsländer vid behov. Natos militära struktur står under medlemsländernas politiska styrning.  DCA AVTALET Medlemskapet förpliktar inte Finland att ta emot permanenta Natobaser, trupper eller kärnvapen på sitt territorium. Natos medlemsländer har fullständig självbestämmanderätt över vilken militär verksamhet, vilka baser eller vilken utrustning de tillåter på sitt territorium. DCA-avtalet innebär bland annat att amerikanska trupper får tillgång till vissa finländska baser och övningsområden. USA:s militära närvaro i Finland väntas öka märkbart. DCA-avtalet ska sedan ges till riksdagen för vidare behandling och godkännande. Efter den processen, som sannolikt slutförs under år 2024, kan avtalet träda i kraft. DCA-avtalet kan ses som ett komplement till Finlands medlemskap i Nato. Avtalsförhandlingarna inleddes i augusti 2022, några månader efter att Finland hade ansökt om Natomedlemskap. DCA-avtalets syfte är att ge USA bättre möjlighet att bygga upp en starkare närvaro i Finland. Eftersom USA är den starkaste militärmakten inom Nato innebär avtalet samtidigt att Nato får bättre förutsättningar att försvara Finland och hela Östersjöregionen.  USA har redan motsvarande avtal i kraft med flera Natoländer, bland dem Norge och de baltiska länderna. Poängen med avtalet är att USA så smidigt som möjligt ska kunna flytta trupper och försvarsmateriel till olika delar av världen. En konkret följd av avtalet är att USA får tillgång till vissa baser och övningsområden i Finland. Lapplands flygflottilj i Rovaniemi är sannolikt med på USA:s prioritetslista. Här ska de första av Finlands nya F-35- jaktplan baseras från och med år 2026, och det närbelägna Rovajärvi övningsområde lämpar sig också för större övningar  POLISEN Polisens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att trygga rätts- och samhällsordningen. Polisen utreder anmälda brott och ser till att de blir föremål för åtalsprövning. Polisen övervakar också trafiksäkerheten. En av polisens viktigaste uppgifter är att förebygga och förhindra att brott sker för att öka tryggheten i samhället. Inrikesministeriet ansvarar för polisens verksamhet, som leds av polisstyrelsen. Centralkriminalpolisen har specialiserat sig på bekämpning av organiserad och professionell brottslighet. Polisyrkeshögskolan utbildar poliser och ansvarar för forskning och utvecklingen inom polisbranschen. Finland har också en skyddspolis som lyder direkt under inrikesministeriet. Skyddspolisens uppgift är att förebygga hot mot statens säkerhet, till exempel terrorism och olaglig underrättelseverksamhet (kontraspionage). DET FINLÄNDSKA SAMHÄLLETS HISTORISKA BAKGRUND; 700 år en del av det svenska samhället drygt 100 år ett autonomt ryskt storfurstendöme i början av självständigheten; primitivt, isolerat, perifert, fattigt och agrart efter det andra världskriget en kraftig strukturomvandling SAMHÄLLSFÖRÄNDRINGEN Varför förändras ett samhälle? globaliseringen de ekonomiska konjunkturerna den teknologiska utvecklingen migrationen beslut av politiker samt arbetsmarknads organisationer maktskiften samhälleliga konflikter olyckor och naturkatastrofer (pandemier) krigshot samt krig Klimatet SAMHÄLLSSTRUKTUREN UNDER 2000-TALET Finland urbaniserat, andelen av de som bor på landsbygden har kontinuerligt ​ minskat Servicesektorn har en längre tid varit den som växer starkast Befolkningen bor i allt högre grad i de stora städerna i södra Finland Befolkningen högt utbildad Fram till 1990-talet minskade de ekonomiska klyftorna mellan samhällsklasserna för att åter växa efter depressionen FINLAND STATISTIK I slutet av år 2023 uppgick Finlands befolkning till 5 603 851 personer, vilket är 39 881 personer fler än året innan. Folkökningen berodde på invandring. Den naturliga folkökningen var fortsatt negativ. År 2023 föddes totalt 43 383 levande barn, medan 61 339 personer dog samma år. Andelen ensamboende var 47 procent av bostadshushållen i slutet av år 2023. År 2023 fanns det totalt 1 442 871 mottagare av ålderspension. Invalidpension eller sjukpension betalades för sin del ut till 179 731 personer. Den demografiska försörjningskvoten, dvs. antalet personer yngre än 15 år samt 65- åringar och äldre per hundra personer i arbetsför ålder (15–64 år), var 61,9 år 2023. Enligt preliminära uppgifter var bruttonationalprodukten per invånare 49 777 euro i fjol. 70 Uppgifter 1. Hur har strukturomvandlingen förändrat det finländska samhället under de senaste femtio åren? Hur skiljer sig samhället idag från det samhälle som dina far- eller morföräldrar växte upp i?​ 2. Är vi finländare individualister eller kollektivister? På vilka sätt syns individualismen i vårt samhälle? Hur syns kollektivismen? ​. Har samhället ett alltför stort inflytande i 3 den enskilda individens liv? Borde individen ha större frihet än vad den har idag i Finland? Motivera och ge exempel! ​. Vilka av de funktioner som samhället 4 finansierar och upprätthåller borde absolut skötas, och vilka kunde man pruta på? Diskutera och gör upp en lista på uppgifter som du anser att samhället måste sköta om, borde sköta om eller kunde låta andra sköta om. 5. Hur förändrades det finländska samhället under pandemin. Försök hitta både förändring som var dålig och förändring som var bra.  MEDBORGARE Medlem i en stat men tillhörande förpliktelser och rättigheter. Medborgarskap genom födsel, ansökan eller släktskap. Individens frihet: rätt till liv, frihet, integritet, rörelsefrihet, skydd för liv och egendom Politiska fri-och rättigheter: rätten att delta i maktutövningen t.ex. genom yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet, rösträtt, offentlighetsprincipen. Jämlikhet och jämställdhet: religions- och samvetsfrihet, rätt till språk och kultur MEDBORGARSKAP Härstamningsprincipen Ett barn till finska medborgare får vid födelsen finskt medborgarskap av sina föräldrar. Föräldrarnas finska medborgarskap överförs automatiskt till ett barn som är fött den 1 juni 2003 eller senare, om barnets mor är finsk medborgare barnets far är finsk medborgare och gift med barnets mor barnet föds i Finland och barnets far är finsk medborgare och faderskapet har fastställts den 1 juni 2003 eller senare, eller barnet föds i Finland och barnets icke- födande mor är finsk medborgare och moderskapet har fastställts den 1 april 2019 eller senare. Du kan ansöka om finskt medborgarskap om du för närvarande bor i Finland och har bott i Finland de senaste 8 åren och du vistas och har alltid vistats lagligen i Finland. I följande fall räcker det att du har bott i Finland en kortare tid än 8 år: Du har tillräckliga språkkunskaper Din make eller maka är finsk medborgare Du är medborgare i ett nordiskt land Du är make eller maka till en finsk diplomat Du är statslös Du har andra särskilda skäl I Finland upplever många en nationell stolthet för att landet är en välfärds- och en rättsstat. Diskutera hur långt du anser att detta är berättigat.  FINLAND? RÄTTSTATEN VÄLFÄRDSSTATEN ALLA LIKA INFÖR GRUNDTRYGGHET LAGEN MÖJLIGHETER ATT YTTRANDE OCH SKAPA PRESSFRIHET EN EGEN FRAMTID MAKTFÖRDELNINGSPR INGEN FATTIGDOM INCIPEN, PENSIONSSYSTEM REPRESENTATIV ​ DEMOKRATI JÄMSTÄLLDHET ALLMÄN RÖSTRÄTT SOCIALPOLITISKT OFFENTLIGHETSPRINC SKYDDSNÄT IPEN GRUNDUTBILDNING FÖLJA LAGEN PLIKT ATT BETALA VITTNESPLIKT SKATT  VÄLFÄRD – för vem och betalad av vem? Behovsprövat socialskydd, Välfärdsstatens funkti som inte tidigare har utmaningar står den vill inte expandera ingått i den nordiska välfärdsstaten inför eftersom det är tungt välfärdsmodellen, ​har nder 2000-talet? att ​upprätthålla de ökat efter 1990-tals funktioner som existe depression När den offentliga ekonomin har varit i n av 2000-talet, när trångmål så har man Globaliseringen har in ens inkomster var velat integrera ​ ett tryck för att sän än idag så satsade marknadsekonmiska skatterna som minska lite på att ​utveckla spelregler, privatisering statens ​skatteinkoms välfärdsstaten och outsourcing även inom socialpolitiken Uppfattningen av ve Migationsrörelsen inom som borde bära ansva kningens åldrande Finland resulterar i en välfärden har grumla apar utmaningar ojämnlik utveckling av Allt fler förlitar ​sig p olika områden i ​landet offentliga stöd Livslång välfärd? VÄLFÄRDSSTATEN; Den nordiska rådgivningen, välfärdsmodellen, konstaterandet av från vaggan till ​ graviditeten graven. födselförberedand e födsel barnarådgivningen mamma-, pappa-, föräldraledigheter ·BEKOSTAS genom höga skatter som möjliggör en omfattande offentlig ​sektor. RÄTTSSTATEN Neljä ruotsinkielistä nuorta joutui putkaan kielikahakan jälkeen Julkaistu: 11.11.2008 22:20 helsingin sanomat Noin 50 nuoren kotihipat johtivat viime perjantaina Espoossa välikohtaukseen, jossa poliisi pidätti ja vei putkaan neljä ruotsinkielistä nuorta. Yksi pidätetyistä oli Kasper Wendell , jonka mielestä poliisi ei suostunut neuvottelemaan tilanteesta. Hänen mielestään poliisin olisi pitänyt ensin antaa varoitus ja pyytää nuoria pitämään pienempää ääntä. Poliisi vaati nuoria lähtemään kotiin. Paikalle tulleet poliisimiehet keskustelivat vain suomeksi, vaikka yksi pidätetyistä oli Ahvenanmaalta eikä juuri puhu ​suomea. Hän vaati Wendellin mukaan saada puhua ruotsia poliisin kanssa. Poliisi ei suostunut siihen vaan provosoitui ​Wendellin mukaan lisää. Nuoret olivat puolenyön aikoihin juhlimassa ystävänsä 18- vuotispäiviä, kun naapurit ilmoittivat häiriöstä poliisille. ​Tilanteen selvittely kesti Wendellin mukaan puolisen tuntia. Sen jälkeen nuoret vietiin putkaan kello yhden aikoihin. Heidät päästettiin vapaaksi lauantaiaamuna. Pidätetyt saivat 60 euron sakon niskoittelusta. Tapauksesta kertoi Hufvudstadsbladet. Ylikomisario Rune Svahn Espoon poliisista lähetti tiistaina tiedotteen, jossa hän kiistää, että pidätys olisi johtunut ruotsin kielestä. Svahnin mukaan syynä oli häiritsevä käyttäytyminen ja niskoittelu. Paikalla olleet nuoret osasivat Svahnin mukaan suomea. Hän kirjoittaa, että Suomen kansalaisilla on oikeus käyttää viranomaisten kanssa jompaa kumpaa virallista kieltä. Myös ruotsalaislehdistö noteerasi välikohtauksen. Siitä kirjoittivat verkkosivuillaan ainakin Aftonbladet ja Dagens Nyheter. De fyra fanns bland ett 40-tal gäster hos en flicka som firade sin 18-årsdag i Esbostadsdelen Mattby. Polis tillkallades av en granne ​som stördes av festandet. Polisen uppmanade alla att gå hem och alla gick ut, sammanfattar polisen. Fyra av ungdomarna som krävt att polisen skulle tala svenska med dem fördes till häktet i Kilo och fick böter för att inte ha följt ​polisens uppmaningar. Nu anklagar ungdomarna polisen för språkdiskriminering. Ungdomar som var på plats säger att polisen lät sig provoceras av att ungdomarna talade svenska sinsemellan och till poliserna som ​bara talade finska. En av pojkarna är född på Åland och har aldrig läst finska. Polischefen i Esbo Olli Vuorio säger till Hufvudstadsbladet att fallet ska utredas. Enligt Vuorio ska det i enlighet med Finlands ​språklagar som jämställer finska och svenska i varje polispatrull finnas någon som talar svenska. Från TT-FNB