Redovisning och Eget Kapital enligt IAS 32

Att redovisningsstandarder skapar en trovärdig representation av ekonomiska fenomen, vilket är en grundläggande kvalitetsdefinition, men att implementera det i praktiken är mycket komplext.

Att avgöra vilka ekonomiska fenomen som är relevanta för användarnas beslutsfattande är en svår uppgift. Det kräver förståelse för användarnas behov och prioriteringar i beslutsfattandet, vilket kan variera.

Vissa ekonomiska fenomen blir inte tydliga förrän i framtiden, vilket gör att redovisningen måste baseras på antaganden och uppskattningar. Det kan innebära osäkerhet i mätningarna, vilket påverkar kvaliteten på redovisningen.

Redovisningsstandarder måste ta hänsyn till faktorer som påverkar de som upprättar redovisningen, såsom huruvida standarderna upplevs som legitima och förstås, samt hantera ledningens incitament, efterlevnadskrav och de ekonomiska kostnaderna för att följa standarderna.

Redovisningen ska ge en trovärdig bild av företagets ekonomiska situation.

Att förstå användarnas informationsbehov är viktigt för att skapa relevanta redovisningsstandarder.

Redovisningen ska vara rättvis och objektiv, även om den ibland kan baseras på antaganden och uppskattningar.

Redovisningsstandarder behöver vara begripliga och lätta att följa för de som upprättar redovisningen.

En tillgång eller skuld kanske inte redovisas om det är osäkert om den existerar.

En tillgång eller skuld kanske inte redovisas om sannolikheten för ekonomiska fördelar (inflöden/utflöden) är låg.

Redovisningsposter ska vara både verkliga och tillförlitligt mätta.

Regleringsorgan tenderar att införa konservatism i finansiella rapporter för att motverka negativa effekter av osäkerhet.

Fullständig säkerhet är omöjlig i redovisning, men att endast rapportera kassaflöden i efterhand ger ingen användbar information.

Approximativa värderingar av icke-kontanta tillgångar är relevanta och användbara för investerare och långivare.

En viss nivå av osäkerhet är oundviklig i redovisning.

En tillgång är något som företaget kontrollerar till följd av tidigare händelser och som förväntas generera ekonomiska fördelar i framtiden.

En skuld är en nuvarande skyldighet att göra framtida betalningar till en annan part, som uppstått till följd av tidigare händelser.

Eget kapital är en återstående del av tillgångar efter avdrag för skulder.

Intäkter är ökningar i tillgångar eller minskningar i skulder som leder till en ökning av eget kapital, utöver insättningar av ägarna.

Kostnader är minskningar i tillgångar eller ökningar i skulder som leder till en minskning av eget kapital, utöver utdelningar till ägarna.

En viss post klassificeras som en skuld om det finns en avtalsmässig skyldighet att göra framtida betalningar. Om innehavaren av instrumentet är en residual claimant, klassificeras den som eget kapital.

Intäkter är ett bredare begrepp som inkluderar både intäkter från ordinarie verksamhet och vinster från till exempel försäljning av långfristiga tillgångar.

Transaktioner med ägare räknas inte som intäkter eller kostnader och ska därför inte redovisas i resultaträkningen.

Användningen av verkligt värde i finansiella rapporter har lett till en omfattande diskussion, både från ett teoretiskt och empiriskt perspektiv.

Forskning inom verkligt värde har identifierat att definitionen bygger på antagandet om marknadseffektivitet.

Att bedöma verkligt värde baserat på nivå 3-input kan vara problematiskt om marknadspriser är lätt tillgängliga.

Värderingsteknikerna för nivå 3-input kan innehålla grova uppskattningar, vilket gör det svårt att försäkra att de representerar ett faktiskt marknadspris.

Värderingstekniker, som används för att mäta verkligt värde, kan ge olika resultat. Dessa resultat behöver utvärderas och viktas för att bestämma den mest representativa punkten för verkligt värde.

Bedömningar av individer spelar en avgörande roll vid uppskattning av verkligt värde, särskilt för tillgångar med högt nyttjandevärde men lågt realiserbart värde.

Tillgångar som är icke-kontraktuella och har högt nyttjandevärde men lågt realiserbart värde är svåra att värdera utifrån verkligt värde.

IFRS 13 föreskriver att man ska utvärdera och vikta resultaten från flera värderingstekniker för att få en mer representativ bild av verkligt värde.

Verkligt värde är en aktuell och marknadsbaserad värdering av tillgångar och skulder. Den ger en bättre bild av tillgångens eller skuldens ekonomiska potential än historisk kostnad. Speciellt användbart för objekt som genererar kassaflöden genom försäljning, såsom finansiella instrument.

Verkligt värde ger en aktuell och marknadsbaserad värdering av tillgångar och skulder. Detta är särskilt användbart för poster vars värde förändras snabbt, som finansiella instrument och biologiska tillgångar. Det gör att investerare kan fatta välgrundade beslut baserade på aktuell information.

Genom att använda enhetliga principer för att värdera tillgångar och skulder förbättrar verkligt värde jämförbarheten mellan företag. Det är särskilt viktigt på internationella marknader där olika redovisningsstandarder kan skapa otydlighet.

Verkligt värde speglar aktuella marknadsvärden vilket kan leda till effektivare kapitalallokering genom att minska informationsasymmetrier och kapitalkostnader för företag.

I avsaknad av aktiva marknader för vissa tillgångar, såsom fastigheter eller icke-finansiella tillgångar, måste verkligt värde baseras på uppskattningar eller modeller vilket kan leda till mätosäkerhet och potentiella fel.

Verkligt värde introducerar marknadens volatilitet i finansiella rapporter, vilket kan göra resultat mindre stabilt och försvåra långsiktiga analyser.

När verkligt värde är beroende av ledningens bedömningar, som vid modellbaserade uppskattningar, ökar risken för manipulation av resultat.

Värderingsprincipen "verkligt värde" (fair value) i redovisning kan beskrivas som en samling olika värderingsmetoder som sträcker sig från marknadsbaserade mätningar till subjektiva mätningar där företagets egna förväntningar spelar en viktig roll.

Att använda en modell för att värdera en tillgång är inte samma sak som att samla in alla marknadens förväntningar. En modell baserar sig på en viss persons eller organisations information, vilket begränsar möjligheten att få en bredare syn på tillgångens framtida kassaflöden.

Marknadsbaserat "verkligt värde" är den mest tillförlitliga källan till information om en tillgångs värde när det finns fungerande marknader. Detta är en förutsättning för att en modellbaserad värdering ska ge en bra approximation av verkligt värde.

Modellbaserat "verkligt värde" kan bli mer tillförlitligt om företaget på ett öppet och trovärdigt sätt kommunicerar sin insikt om tillgången. Detta ger en möjlighet för andra att få en djupare förståelse av tillgångens värde.

Modellbaserat "verkligt värde" kan bli mer tillförlitligt om företaget på ett öppet och trovärdigt sätt kommunicerar sin insikt om tillgången. Detta ger en möjlighet för andra att få en djupare förståelse av tillgångens värde.

Modellbaserat "verkligt värde" inkorporerar ledningens privata information och antaganden, vilket kan påverka värderingens objektivitet.

Praktiska svårigheter kan hindra enhetlig tillämpning av "verkligt värde". Olika företag kan använda olika metoder och antaganden, vilket leder till olika värderingar av samma tillgång.

Modellbaserat "verkligt värde" kan innefatta element från "värde i användning" (value in use) - det vill säga hur mycket en tillgång är värd för det specifika företaget som äger den.