Nationalismens framväxt 1800-talet

Nationalismen är en ideologi som påstår att människor med ett gemensamt språk, kultur, historia eller etnicitet också borde ha en egen stat.

Nationalismen tog fart under 1800-talet och påverkade Europas karta med krig och politiska omvälvningar.

Statsnationalism ser nationen som en samling medborgare i en stat, oavsett deras språk, kultur eller härkomst. ALLA är medborgare i samma nation.

Kulturnationalism definierar nationen utifrån språk, kultur, historia, ofta även etnicitet. Gemensamma drag bestämmer vilken nation man tillhör.

I Västeuropa med starka nationalstater, som Frankrike, är statsnationalismen vanlig. Alla medborgare är lika inför lagen, oavsett skillnader.

I Central- och Östeuropa var kulturnationalismen stark. Nationella minoriteter ville ha egna stater, som t.ex. Italienare och Tyskar.

Nationalism kan användas som ett vapen mot förtryckande härskare, som t.ex. enväldet. Den kan leda till revolution och förändringar.

Nationalismen kan bli en farlig ideologi om den används för att rättfärdiga våld, förtryck och krig mot andra folk

En känsla av gemenskap och tillhörighet till en nation. Den kan baseras på historia, kultur, religion eller ursprung.

En politisk rörelse som strävar efter att uppnå nationell självbestämmande och enhet. Kan leda till fredliga eller våldsamma konflikter.

En period i Europas historia efter Napoleonkrigen som präglades av konservatism, liberalism och ökande krav på medborgarrätt och rösträtt.

En stor diplomatisk konferens som hölls i Wien 1814-1815 för att skapa en ny ordning i Europa efter Napoleonkrigen. Stormakterna Österrike, Ryssland, Storbritannien och Preussen spelade en avgörande roll.

Att skapa balans mellan de europeiska stormakterna för att förhindra krig och uppror, vilket var målet med Wienkongressen.

Att återställa den gamla ordningen i Europa, med fokus på att återinsätta furstar och förhindra revolutioner eller uppror.

Efter Wienkongressen var Europa mer fredligt under 1800-talet. Det fanns krig, men de var mer begränsade i omfattning och varaktighet.

Krimkriget (1853-1856) och det fransk-tyska kriget (1870-1871) var två krig under perioden 1815-1914.

Metternichs system var en konservativ ideologi som syftade till att bevara den gamla ordningen i Europa. Den gynnade monarker och adeln och motsatte sig demokratiska reformer och revolutioner.

Den Heliga Alliansen var en allians mellan Ryssland, Österrike och Preussen som bildades vid Wienkongressen. Den ville stärka monarkernas ställning och hindra spridningen av demokratiska idéer.

En maktbalans innebär att ingen nation i Europa får bli för stark. Om en nation blir för mäktig kan det leda till krig orsakats av aggressionskänslor, en obalans i makten.

Metternich var en konservativ statsman som motsatte sig demokratiska reformer. Han ansåg att den medelklass som ville förändra samhället var ansvarig för de problem som fanns.

1830- och 1840-talen var en turbulent tid i Europa. Större och mindre uppror blossade upp i flera länder - europeiska stater försökte förhindra demokrati och revolutioner.

Den medelklass som växte fram under 1800-talet ville ha reformer och demokratiska förändringar. Den var inte nöjd med den gamla ordningen.

Arbetarklassen var inte ett hot mot den gamla ordningen under 1820-talet. Den var ännu inte stark nog för att bli en kraftfull politisk rörelse.

En modell för nationalitet som fokuserar på att alla medborgare i en stat är lika, oavsett språk, kultur eller ursprung.

Ett sätt att skapa gemenskap genom gemensamma symboler och riter, som nationella flaggor, nationalsånger, berättelser och dikter.

Människor med gemensamt språk, kultur, historia eller etnicitet som kan bo i flera länder, vilket skapar problem för den nationalistiska idén om en nation.

Utvecklingen av enhetliga mått-, tid- och myntenheter inom en nation, vilket underlättar handel och kommunikation.

Franska nationaldagen firas med flaggor, militär-musiker och en symbol för den franska republiken, Marianne, vilket visar kopplingen mellan nationalismen och den franska statens identitet.

De amerikanska kolonierna skapade en ny nation genom att definiera medborgarskap utifrån politiska principer, snarare än etniska, språkliga eller religiösa.

Nationalism kan vara en kraft för samhörighet och frihet, men kan också användas för att rättfärdiga våld och förtryck mot andra folk.

Storbritannien behövde reformera sitt valsystem på 1800-talet eftersom städer hade för lite inflytande i parlamentet. Gamla städer med få invånare hade mer makt än de moderna industristäderna.

Små städer, kända som "rotten boroughs", hade fler parlamentsledamöter än större och mer betydelsefulla städer. Detta berodde på att valsystemet var gammalt och inte speglade den nya verkligheten.

Rika godsägare kunde kontrollera små städer och säkra röster till sin fördel. De hade dessa städer "i fickan".

Ett förslag om valreform nästan ledde till inbördeskrig i Storbritannien. De konservativa ville inte ändra systemet, men de nya industristäderna krävde förändringar.

Valreformen 1832 utvidgade rösträtten till medelklassen och fördelade parlamentets platser rättvisare. Liberalerna fick mer inflytande efter reformen.

Brittiska lagar förbjöd slavhandel och barnarbete under 1800-talet. Dessa reformer var viktiga steg mot ett mer rättvist samhälle.

Brittiska män inom arbetarklassen och medelklassen fick rösträtt i flera steg under 1800-talet.

Det brittiska systemet för att välja ledamöter till parlamentet var skevt, men det förhindrade revolutioner som skakade Europa under 1800-talet.

De brittiska ledarna lyckades behålla makten genom att införa reformer som gynnade både medelklassen och arbetarna, vilket minskade den revolutionära spänningen i landet. Detta motsätter sig Machiavellis teori om att härskare måste vara orädda för att utöva makt för att behålla sin position.

Efter industrialiseringen i Rhenlandet ökade antalet liberaler i västra Tyskland, medan östliga delar förblev mer konservativa dominerade av jordägare och militären. Dessa skillnader skapade spänningar och olika intressen inom tyska stater.

Våren 1848 spred sig revolutionsvågen från Paris och Wien till Preussen, vilket ledde till våldsamma protester och dödsfall i sammanstötningar med militären. Denna händelse liknade den franska revolutionen.

Tyska liberaler var oroliga för att arbetarklassen, stärkt under revolutionen, skulle ta över makten. Därför gick de inte lika långt i sina revolutionära krav, även om det var en viss demokratisering.

Den preussiska regeringen såg den växande socialistiska arbetarrörelsen som en fara och svarade med förbud och begränsningar. Samtidigt gav de vissa reformer till socialisterna för att försöka kontrollera deras makt.

Som ett resultat av revolterna utvidgades rösträttsreformen i Preussen, men endast de med inkomst och förmögenhet fick rösta. Det betydde att arbetarna fortfarande saknade inflytande.

Liberala representanter krävde nya grundlagar och reformer i Preussen, men kungen förhindrade dessa förändringar, vilket ökade spänningarna i landet.

Den preussiske kungen förhindrade reformer och liberala krav på grundlag ändringar vilket skapade en konflikt med liberala representanter.