Jord och Berg: Geologi och Växter

Syre, kisel, aluminium, kalcium och järn är de vanligaste beståndsdelarna i stenar.

Bergarter kategoriseras i tre huvudtyper: sedimentära, magmatiska och metamorfa. Sedimentära bergarter bildas när sediment pressas samman och binds till varandra. Magmatiska bergarter bildas från svalnad lava. Metamorfa bergarter är omvandlade bergarter som skapats av högt tryck och temperatur.

Mineraljord kommer från berg och är oorganisk. Organisk jord kommer från nedbrutna växter och djur.

Vattnets kretslopp beskriver hur vatten rör sig mellan atmosfären, marken och levande organismer. Det börjar när solen värmer upp vatten, som avdunstar och bildar moln. Molnen släpper sedan ut regn eller snö, som rinner tillbaka till sjöar, floder och hav.

Kvävets kretslopp beskriver hur kväve rör sig mellan atmosfären, marken, vattnet och levande organismer.

Kol, syre, väte, kväve, fosfor och kalium är viktiga för växternas tillväxt och utveckling.

Kvävefixering är processen där kväve från atmosfären omvandlas till en form som växter kan använda. Det sker främst genom biologisk fixering av kvävefixerande bakterier och industriellt genom Haber-Bosch-processen.

Ammonium omvandlas till nitrat genom en tvåstegsprocess med nitrifikationsbakterier. Ammonium omvandlas först till nitrit och sedan till nitrat. Nitrat kan sedan tas upp av växter.

Nedbrytare är organismer som bryter ner dött organiskt material, som växter och djur, till näringsämnen. Detta gör att näringsämnena blir tillgängliga igen för växterna.

En ekosystemtjänst är något som naturen ger oss gratis som är viktigt för vår överlevnad och välbefinnande. Exempelvis pollinering, luftrening, vattenrening, och matproduktion.

Pollinering är när pollen, som är växtens spermier, transporteras från en blommas ståndare till pistillen, vilket befruktar blomman och gör det möjligt för den att bilda frukter och frön.

Pollinering är en viktig ekosystemtjänst eftersom den är avgörande för produktionen av många grödor vi äter. Utan pollinering skulle mängden frukt och frön minska drastiskt, vilket skulle hota vår matförsörjning.

Pollinering spelar en viktig roll för att behålla den biologiska mångfalden. Den gör det möjligt för olika växter att reproducera sig, vilket i sin tur gynnar de djur som livnär sig på dessa växter.

Växter tar upp ammonium och nitrat från marken och använder det för att bygga proteiner och andra organiska molekyler. Djur får i sig kväve genom att äta växter eller andra djur.

I syrefattiga miljöer omvandlar denitrifikationsbakterier nitrat (NO₃⁻) tillbaka till kvävgas (N₂), som släpps ut i atmosfären. På så sätt sluts kretsloppet.

Atmosfäriskt kväve (N₂) omvandlas till ammonium (NH₄⁺) av kvävefixerande bakterier.

Organiskt kväve i döda organismer omvandlas till ammonium (NH₄⁺) av nedbrytarbakterier.

Ammonium (NH₄⁺) omvandlas först till nitrit (NO₂⁻) och sedan till nitrat (NO₃⁻) av nitrifikationsbakterier.

Fosfor används i konstgödsel för att öka jordbrukets produktivitet.

Fosfor är en ändlig resurs eftersom de fosfatmineraler vi bryter ur marken inte återskapas i samma takt som vi använder dem.

Överskottet av näringsämnen leder till övergödning (eutrofiering), där alger växer snabbt och bildar ett "algblomningstäcke" på vattenytan.

Gräsbevuxna skyddszoner längs åkrar nära vatten fångar upp näringsämnen och minskar avrinningen av nitrater och fosfater till vatten.

Läran om samspelet i naturen.

Ett naturligt begränsat område, där växter, djur och icke-levande faktorer samspelar.

Vatten, ljus, syre, jordtyp, näring.

Producenter, till exempel växter.

Ett antal näringskedjor som vävts ihop och visar på hur energin går igenom systemet.

Toppkonsument, till exempel varg eller björn.