Föreläsning 4

Dagens Föreläsning

• Dagens föreläsning täcker Blanchard kapitel 5, M&P kapitel 2 (s. 45-57) samt kapitel 3.
• Följande punkter kommer att diskuteras: IS-LM-modellen, korta och långa räntor, samt en sammanfattning.

Räntans Effekt på Varumarknaden

• Effekten av räntan på investeringar undersöktes och modellen för varumarknaden uppdaterades.
• Den uppdaterade modellen baseras på BNP-uttrycket: Y = C(Y − T) + I(Y, i) + G.
• BNP sjunker i jämvikt när räntan stiger, och vice versa.
• Multiplikatoreffekter uppstår genom både konsumtion och investeringar eftersom både C och I beror på Y.

Härledning av IS-kurvan

• Jämviktsproduktionen Y är avtagande i räntan i (i ↑ ⇒ Y ↓).
• En hög ränta leder till relativt låg BNP.
• En låg ränta leder till relativt hög BNP.
• Härledningen resulterar i en kurva som lutar nedåt i figuren, se figur 5-2 i boken.
• Eftersom ränteeffekten går via investeringar (I) och därmed sparande (S) kallas kurvan för IS-kurvan.
• IS-kurvan speglar jämvikten på varumarknaden.
• Centralbankens räntestyrning kan illustreras som en horisontell "räntekurva".
• Oavsett nivån på Y ligger räntan på den exogena nivån i = ī som centralbanken har valt.

Likviditetsfälla

• Riksbanken kan inte sänka räntan obegränsat.
• Ju lägre ränta, desto mer lönsamt blir det att investera istället för att spara (t.ex. i obligationer).
• När räntan blir negativ betalar man i praktiken för att spara, vilket gör sparande mindre lönsamt än att investera eller behålla pengarna.
• Ytterligare räntesänkningar leder inte till ökade investeringar.
• Gränsen går ungefär vid nollräntan, men vissa centralbanker har experimenterat med svagt negativa räntor.
• En traditionell syn på likviditetsfällan är att centralbanken styr räntan genom att förändra penningmängden.
• Högre penningmängd leder till lägre ränta (enligt Blanchard kap 4).
• En likviditetsfälla (zero lower bound) uppstår när ökad mängd likvida medel/pengar inte längre sänker räntan eftersom den redan är noll.
• Ett annat perspektiv är att lägre ränta leder till högre penningmängd, vilket kan ses som att money supply är horisontell (Blanchard figur 4-2).

LM-Kurvan

• Räntesättningskurvan kallas LM-kurvan, vilket står för "liquidity" och "money".
• Tillsammans fås en enkel variant av IS-LM-modellen för att analysera konjunktursvängningar på kort sikt.

Penningpolitik i IS-LM-Modellen

• Centralbanken kan välja vilken punkt som helst på IS-kurvan genom att välja lämplig ränta i = ī.
• Vid lågkonjunktur sänks räntan (i), och vid högkonjunktur/överhettning höjs räntan (i).
• Penningpolitik förflyttar LM-kurvan och skapar rörelse längs med IS-kurvan.

Finanspolitik i IS-LM-Modellen

• BNP ges av Y = C(Y − T) + I(Y, i) + G.
• Om regeringen bedriver expansiv finanspolitik, genom att öka G eller minska T, ökar Y i jämvikt oberoende av räntan i.
• Med andra ord ökar Y vid varje tänkbar nivå på i.
• Expansiv finanspolitik leder till att IS-kurvan flyttar åt höger.
• LM-kurvan påverkas inte om centralbanken inte vill det.

Policymix

• Om staten beslutar om åtstramningspolitik för att minska statsskuldens storlek via ökat offentligt sparande (T-G).
• Oavsett om det sker genom höjda skatter (T↑) eller minskade utgifter (G↓) kommer den autonoma efterfrågan att minska.
• En kontraktiv finanspolitik förflyttar IS-kurvan åt vänster.
• Centralbanken kan kompensera för regeringens åtstramning genom att sänka räntan, vilket flyttar räntan till en nivå, ī', och för ekonomin tillbaka till det initiala konjunkturläget Y.

Penning- och Finanspolitik

• Penning- och finanspolitik kan förstärka eller motverka varandras effekter på konjunkturen.
• Hittills har det gällt en sluten ekonomi. Slutsatserna förändras delvis när handel/kapitalflöden till och från utlandet tillåts.

Svårigheter med Stabiliseringspolitik

• En svårighet är att centralbanken inte har full kontroll över alla räntor på kort sikt.
• En annan svårighet är att IS-kurvans utseende inte är säkert, utan måste uppskattas statistiskt.
• Stabiliseringspolitik har normalt en tidsfördröjning på cirka 1-2 år (Blanchard figur 5-10).
• En stor utmaning ligger i att sätta räntan nu för att uppnå en effekt på minst ett år, vilket kräver prognoser om framtida konjunkturlägen.
• Vissa makroekonomer anser att stabiliseringspolitiken kan göra mer skada än nytta.
• Finanskrisen 2008 gav dock stabiliseringspolitiken en viss upprättelse.
• Under 2010-talet var räntorna nära noll, vilket innebar en risk att de sattes för lågt med avseende på konjunkturen.

Bankkriser och Makrotillsyn

• För låga räntor kan leda till problem som ojämlikhet och finansiell instabilitet.
• Den svenska bankkrisen i början av 1990-talet var relaterad till låga räntor.
• Under 1980-talet drev låga räntor på belåningen på fastighetsmarknaden. Kraftigt höjda räntor och sänkt ränteavdrag kring 1990 ledde till en "räntechock" och fallande fastighetspriser.
• De som lånat till fastighetsköp fick svårt att betala tillbaka, vilket minskade banktillgångar och ledde till att vissa banker blev insolventa och gick omkull.
• En bankkris kan leda till en bankrusning, där alla vill ta ut sina besparingar.
• Under 2010-talet diskuterades om räntorna skulle hållas något högre av konjunkturskäl, som en form av "makrotillsyn".
• Det är en öppen fråga om räntestyrningen ska ta hänsyn till finansiell stabilitet eller om detta ska skyddas med andra verktyg, som ökade kapitaltäckningskrav eller statliga insättningsgarantier.
• Detsamma gäller för ojämlikhetsaspekter.

Korta och Långa Räntor

• Aktörer möter många olika räntor beroende på löptid, sparande eller lån, typ av värdepapper och vem som lånar ut.
• Centralbanken styr endast den kortaste räntan (dagslåneräntan) direkt, genom lån över natten i centralbankens betalningssystem.
• Effekten på längre räntor går genom den penningpolitiska transmissionsmekanismen.
• Banker som har extra likviditet kan välja att låna ut pengar över en längre period genom att "rulla över" lån dag för dag i centralbankens betalningssystem eller köpa värdepapper, t.ex. obligationer med en viss löptid.
• Utgivaren av en obligation utlovar en på förhand given avkastning AB som är större än inköpspriset PB vid förfallodatum.
• Att ge ut statsobligationer är ett sätt för staten att låna pengar.
• Obligationens ränta (procentuell avkastning) är lika med i = (AB-PB)/PB.
• Högre avkastning AB innebär högre ränta.
• Högre inköpspris PB innebär lägre ränta.
• Om banken tror på en hög dagslåneränta minskar intresset för obligationer, efterfrågan på obligationer sjunker, PB sjunker och obligationens ränta stiger.
• Om banken tror på en låg dagslåneränta ökar intresset för obligationer, efterfrågan på obligationer stiger, PB stiger och obligationernas ränta sjunker.
• Längre räntor rör sig i samma riktning som förväntningarna på dagslåneräntan.
• Det är viktigt att vägleda förväntningar på centralbankens framtida styrränta.
• Centralbanker gör regelbundna ränteprognoser(räntebanor) för att styra förväntningarna (forward guidance).

Kvantitativa Lättnader

• Efter finanskrisen 2008 ägnade sig centralbanker åt kvantitativa lättnader(Quantitative Easing(QE)) – ett slags "stödköp" av räntebärande tillgångar med längre löptid, t.ex. statsobligationer
• QE ger ytterligare expansiv effekt på längre räntor: Köpen driver upp efterfrågan och därmed priset → Lägre(lång)ränta
• Motiverat utifrån att styrräntorna redan låg vid Zero Lower Bound
• I sverige genomförde riksbanken obligationsköp mellan 2015 och 2022
• Kvantitativa lättnader är exempel på okonventionell penningpolitik

Sammanfattning

• IS-LM-modellen är ett sätt att förstå konjunktursvängningar.
• IS-kurvan ges av: Y = C(Y − T) + I(Y, i) + G, vilket visar hur BNP beror på "räntan" i samt variablerna, T och G.
• Penningpolitik förflyttar LM-kurvan, vi rör oss längs IS-kurvan.
• Finanspolitik förflyttar IS-kurvan, vi rör oss då längs LM-kurvan.
• Penning- och finanspolitik kan samverka eller motverka varandra. Exempelvis: expansiv finanspolitik och kontraktiv penningpolitik.