AFS 1999:7 6 § - Första hjälpen och krisstöd PDF

1. AFS 1999:7 6 §: Denna paragraf från Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) handlar om första hjälpen och krisstöd. Den föreskriver att arbetsgivare ska ha rutiner och utrustning för första hjälpen och att det ska finnas personer som är utbildade i att ge första hjälpen på arbetsplatsen. D...

1. AFS 1999:7 6 §: Denna paragraf från Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) handlar om första hjälpen och krisstöd. Den föreskriver att arbetsgivare ska ha rutiner och utrustning för första hjälpen och att det ska finnas personer som är utbildade i att ge första hjälpen på arbetsplatsen. Det är också viktigt att ha en plan för hur krisstöd ska ges till de anställda vid behov. 2. ICE-kontakter: ICE står för "In Case of Emergency" och är kontakter som lagras i mobiltelefonen så att räddningspersonal snabbt kan nå en anhörig eller någon annan kontaktperson vid en nödsituation. 3. Beteende vid första hjälpen: Vid en nödsituation som kräver första hjälpen bör du agera snabbt men lugnt. Steg att följa: ○ Kontrollera omgivningen för att säkerställa din egen och andras säkerhet. ○ Kontrollera om personen är vid medvetande och andas normalt. ○ Larma 112 om det behövs. ○ Ge första hjälpen baserat på personens tillstånd, till exempel hjärt-lungräddning (HLR) eller stoppa blödningar. 4. HLR: HLR står för Hjärt-lungräddning, vilket är en livräddande åtgärd vid hjärtstopp. 5. Hur man gör HLR: ○ Kontrollera om personen är vid medvetande och andas normalt. ○ Om inte, ring 112. ○ Starta bröstkompressioner: Placera händerna mitt på bröstet och tryck ner cirka 5–6 cm i en takt av 100–120 tryck per minut. ○ Ge 30 bröstkompressioner och sedan 2 inblåsningar genom att blåsa luft i personens mun. ○ Fortsätt tills räddningstjänst tar över eller personen börjar andas. 6. Varför högläge vid blödning: Att hålla den skadade kroppsdelen i högläge minskar blodflödet till området, vilket kan minska blödningen och minska risken för svullnad. 7. Frätskador: Vid frätskador ska du omedelbart skölja det skadade området med mycket vatten, minst 15–20 minuter. Se till att personen får vård och kontakta giftinformationscentralen om det behövs. 8. Förgiftning på laboratorium: Man kan bli förgiftad genom inandning av farliga kemikalier, direkt kontakt med hud eller ögon, eller genom att av misstag få kemikalier i munnen. Säker användning av skyddsutrustning är viktig för att undvika detta. 9. Brand på laboratorium: ○ Larma brandkåren.  ○ Försök att släcka branden om det är säkert att göra så med tillgängliga släckare. ○ Utrym lokalen om det behövs, stäng dörrar för att hindra spridning av branden. ○ Följ utrymningsrutiner och gå till en säker plats. 10. Förordning om avfallshantering: Avfallsförordningen (2020:614) styr hur avfall ska hanteras. Den trädde i kraft den 1 augusti 2020 och anger hur farligt och icke-farligt avfall ska sorteras, märkas och omhändertas. 11. Spola ut avfall i avloppet?: Nej, farligt avfall eller kemikalier får inte spolas ut i avloppet. Detta kan orsaka miljöskador och föroreningar. 12. Behållare vars innehåll tagit slut: Tomma behållare som innehållit farliga ämnen ska hanteras som farligt avfall och kasseras på rätt sätt enligt gällande regler. 13. Sortering av avfall: Avfallet ska sorteras efter typ, såsom farligt avfall, kemikalieavfall, biologiskt avfall och vanligt avfall, och sedan deponeras eller behandlas enligt särskilda riktlinjer. 14. Vad ska du göra vid spill?: Vid spill av kemikalier eller farliga ämnen bör du: Skydda dig själv med lämplig skyddsutrustning. Begränsa spridningen av spillet genom att använda absorberande material. Rengör området enligt föreskrifter och kassera materialet som farligt avfall. Rapportera incidenten till rätt person på arbetsplatsen. —--------------------------------------------------------------------------------------------- 1. CAS-nummer: Ett unikt identifieringsnummer för kemikalier. 2. Kemikalie 107-92-6: Butansyra (smörsyra). 3. CAS-nummer för ammoniak: 7664-41-7. 4. Vikt av CAS-nummer: Identifierar specifika kemikalier och underlättar säker hantering. 5. Trivialnamn: Vanliga namn för kemikalier, som vatten för H₂O. 6. Renhetsgrader: Anges i procent eller med termer som "ultrapure". 7. Saltpris: Billigt i mataffären, dyrt i hög renhet från kemikalieleverantörer. 8. Vanliga renhetsgrader: Technical, Reagent, Analytical, Ultrapure. 9. Hygieniska gränsvärden: Maximal tillåten kemikalieexponering på arbetsplatser. 10. Gränsvärden för ammoniak: 20 ppm (NGV) och 50 ppm (KTV).  11. Försiktighetsprincipen: Förebyggande åtgärder trots osäkerhet. 12. Hygroskopiska vs delikvescenta: Hygroskopiska absorberar fukt, delikvescenta löser upp sig. 13. Förvaring av kemikalier: Säkert, märkt och separerat. 14. Egen märkning: Namn, CAS-nummer, farosymboler. 15. Spill: Begränsa, absorbera och rapportera. 16. Avfallssortering: Följ arbetsgivarens instruktioner. 17. Säkerhetsdatablad: Krävs för farliga produkter. 18. Mottagare av säkerhetsdatablad: Hanterare, arbetsgivare och räddningstjänst. 19. Förvaring av säkerhetsdatablad: Lättillgängligt för personal. 20. Innehåll i säkerhetsdatablad: Information om faror, hantering, och åtgärder vid olyckor. —-------------------------------------------------------------------------------- 1. Ämnen utan märkning: Kemikalier utan märkning ska betraktas som farliga tills de har identifierats korrekt. Utan märkning vet man inte om ämnet är brandfarligt, giftigt, frätande eller skadligt på annat sätt, och det kan innebära stora risker. 2. Gamla och nya märkningssystemet: Det är viktigt att förstå både äldre och nyare märkningssystem, eftersom kemikalier som fortfarande har gamla etiketter kan finnas på marknaden eller i lager, och arbetare behöver kunna tolka båda systemen för att undvika faror. 3. Farosymbol för frätande: Farosymbolen för frätande ämnen är en bild av två testtuber som häller vätska på en hand och en metallbit, och båda fräts. 4. Transportsymboler: Att känna igen transportsymboler är viktigt eftersom kemikalier kan transporteras i stora mängder, och att veta vad en viss symbol betyder kan förhindra farliga incidenter vid lastning, lossning eller förvaring. 5. Brandkvadrater i Sverige: Nej, i Sverige används faropiktogram och andra symboler, men brandklassificeringen kan också uttryckas i varningsetiketter eller säkerhetsdatablad. 6. Faroangivelse för irriterande kemikalier: Faroangivelsen för ämnen som irriterar huden är H315: "Irriterar huden". 7. Skyddsangivelse för att undvika inandning av damm: Skyddsangivelsen som ska användas är P261: "Undvik att inandas damm/rök/gaser/dimma/ångor/sprej". 8. Brandfarliga ämnen klass 2a: Detta syftar på en klassificering för brandfarliga vätskor med flampunkt mellan 21 och 55 °C. Dessa ämnen kan lätt antändas och ska hanteras med försiktighet. 9. Oxiderande ämnen: Oxiderande ämnen är farliga eftersom de kan öka hastigheten på en brand eller explosion genom att tillföra syre eller främja förbränning, även utan yttre syrekälla. 10. Ämnen att hantera i dragskåp: Flyktiga, giftiga, frätande eller reaktiva ämnen bör hanteras i dragskåp för att förhindra inandning av farliga ångor och undvika kontaminering av arbetsmiljön. 11. Flöde i ett dragskåp: Flödet i ett dragskåp bör vara tillräckligt högt för att effektivt fånga upp ångor, ofta mellan 0,5–0,7 m/s, men specifika krav kan variera beroende på ämnena som hanteras. 12. Frätande ämnen på huden: Skölj omedelbart det drabbade området med mycket vatten i minst 15–20 minuter och sök medicinsk hjälp vid behov. 13. SIV: Står för "Syra i Vatten" och är en säkerhetsregel som anger att man alltid ska hälla syra i vatten, och inte tvärtom, för att undvika kraftiga, farliga reaktioner. 14. Lämpliga kläder på lab: Långa ärmar, långa byxor, stängda skor, labbrock och skyddsglasögon. Kläderna ska vara av icke-lättantändligt material. 15. AFS 2001:3: Denna föreskrift handlar om användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatser och är viktig för att säkerställa säkerhet på laboratoriet. 16. Handskmaterial för kemikaliehantering: Vanligt standardmaterial är nitril, men val av handskar beror på vilka kemikalier som hanteras, eftersom olika ämnen kan kräva olika typer av skydd. 17. Kontroll av nödduschar: Nödduschar bör kontrolleras regelbundet, helst en gång i månaden, för att säkerställa att de fungerar korrekt i nödsituationer. 18. Glas som material i laboratoriet: Glas är kemiskt inert, kan motstå höga temperaturer och reagerar inte med de flesta kemikalier, vilket gör det idealiskt för många laboratorieapplikationer. —--------------------------------------------------------------------------------- 1. Skillnaden mellan omättad, mättad och övermättad lösning: ○ Omättad lösning: En lösning där mer av det lösta ämnet kan lösas utan att nå en jämvikt.  ○ Mättad lösning: En lösning som innehåller maximalt löst ämne vid en given temperatur, och mer ämne kan inte lösas utan att fällas ut. ○ Övermättad lösning: En instabil lösning som innehåller mer löst ämne än vad som normalt kan lösas vid den temperaturen. Kristaller kan bildas om lösningen störs. 2. Blandbara vätskor: Vätskor som kan blandas i alla proportioner utan att separera i två faser, till exempel vatten och etanol. 3. Kristallin och amorf struktur: ○ Kristallin struktur: Atomer eller molekyler är ordnade i en regelbunden och repetitiv struktur, som i en kristall. ○ Amorf struktur: Atomer eller molekyler är oordnade, vilket ger materialet ingen tydlig form, som glas. 4. Kristallbildning: Kristaller bildas när ett ämne går från en lösning, gas eller smälta till fast form och atomerna/molekylerna ordnas i en strukturerad, symmetrisk mönster. 5. Polymorfi: Förekomsten av ett ämne i flera olika kristallformer, vilket innebär att samma kemiska förening kan ha olika kristallstrukturer med olika fysikaliska egenskaper. 6. Kristallvatten: Vattenmolekyler som är bundna i en kristallstruktur. Ett exempel är kopparsulfat-pentahydrat, CuSO4⋅5H2OCuSO_4 \cdot 5H_2OCuSO4​⋅5H2​O. 7. Smältpunktsmätning av kristallint salt: Smältpunkten mäts genom att gradvis värma ett fast ämne tills det övergår från fast till flytande form, ofta med hjälp av en smältpunktsapparat. 8. Sublimering: En fasövergång där ett fast ämne direkt övergår till gasform utan att först bli flytande, till exempel jod eller torr-is. 9. Indunstning: Processen där ett lösningsmedel avdunstar, vilket lämnar kvar det lösta ämnet som fasta kristaller eller en fast massa. 10. Avskilja fällning: Fällningen kan avskiljas genom filtrering, där fast ämne separeras från vätskan (lösningsmedlet) med hjälp av ett filter. 11. Sugfiltrering: Används när man snabbt vill separera ett fast ämne från en vätska, särskilt vid större mängder eller när man vill få bort lösningsmedlet snabbare. 12. Tvättning av kristaller: Nybildade kristaller tvättas för att avlägsna orenheter. Detta görs genom att skölja kristallerna med en liten mängd rent lösningsmedel som inte löser upp kristallerna. 13. Supernatant: Vätskan som ligger ovanpå en fällning efter att en blandning fått stå och de fasta partiklarna sjunkit till botten.  14. Gravimetri: En kvantitativ analysmetod där mängden av ett ämne bestäms genom att väga ett prov innan och efter att en kemisk reaktion har separerat ämnet som en fast fällning. 15. Utrustning för titrering: Burett, pipett, mätkolv, indikator och titreringslösning (titrant). 16. Indikator: En substans som ändrar färg vid en viss pH-nivå eller vid en viss reaktion, vilket hjälper till att identifiera slutpunkten i en titrering. 17. Indikator vid neutralisation: Vanligtvis används fenolftalein eller metylrött vid neutralisationsreaktioner för att indikera när lösningen når neutral pH. 18. Spektrofotometer: En apparat som mäter hur mycket ljus ett prov absorberar vid olika våglängder, vilket används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i lösning. 19. Att göra något kvantitativt: Att bestämma mängden eller koncentrationen av ett ämne med exakta mätningar. 20. Konstantvägning: När ett prov vägs upprepade gånger tills skillnaden i vikt mellan mätningarna är försumbar, vilket innebär att all fukt eller lösningsmedel har avdunstat. 21. Standardlösning: En lösning med en känd och exakt koncentration, som används som referens i titreringar och andra analyser. —----------------------------------------------------------------------------------------- 1. Varför gör man en kromatografi? Kromatografi används för att separera och analysera olika ämnen i en blandning, baserat på deras olika fysiska eller kemiska egenskaper. 2. Vad är ett elueringsmedel? Elueringsmedel är den vätska eller gas som används för att föra med sig ämnena genom kolonnen under kromatografi och hjälpa till att separera dem. 3. Beskriv principen för kromatografi. Kromatografi bygger på att ämnen i en blandning fördelar sig mellan en stationär fas och en mobil fas. Beroende på hur mycket de olika ämnena binder till den stationära fasen, separeras de i olika hastigheter. 4. Varför används TLC idag och inte papper? Tunnskiktskromatografi (TLC) används istället för papperskromatografi eftersom TLC ger bättre separation, snabbare analys och är mer mångsidig. 5. Hur fungerar pelarkromatografi? Pelarkromatografi använder en stationär fas packad i en kolonn genom  vilken en mobil fas (elueringsmedel) passerar. Ämnen i en blandning separeras när de rör sig genom kolonnen med olika hastigheter. 6. Hur kan man skynda på en pelarkromatografi? Genom att öka trycket eller använda ett snabbare elueringsmedel kan man påskynda processen. 7. Hur skapar man avjonat vatten? Avjonat vatten framställs genom att ta bort alla joner via jonbytare, som byter ut positiva och negativa joner mot väte- och hydroxidjoner, vilket bildar rent vatten. 8. Kan det finnas föroreningar i avjonat vatten? Ja, organiska föroreningar och mikroorganismer kan finnas kvar, även om jonerna har avlägsnats. 9. Hur fungerar gelfiltrering? Gelfiltrering, även kallad storleksuteslutningskromatografi, separerar molekyler baserat på storlek. Större molekyler passerar snabbare genom gelmatrisen, medan mindre molekyler fångas i porerna och rör sig långsammare. 10. Vad är HPLC? HPLC står för högpresterande vätskekromatografi, en metod som används för att separera, identifiera och kvantifiera komponenter i en vätska. 11. Hur fungerar en HPLC? En HPLC fungerar genom att en vätskeblandning pressas genom en kolonn fylld med en stationär fas. Ämnena i blandningen separeras beroende på deras olika interaktioner med den stationära fasen. 12. Vad är GC? GC står för gaskromatografi, en teknik som separerar och analyserar flyktiga ämnen i en gasfas. 13. Vilka gaser används i en GC? Vanligtvis används helium, kväve eller väte som bärgas i gaskromatografi. 14. Hur funkar en GC? I en GC värms provet upp tills det förångas, och en bärgas transporterar det genom en kolonn. Komponenterna i provet separeras baserat på deras flyktighet och interaktion med kolonnen. 15. Vad är en extraktion? Extraktion är en metod för att separera en eller flera komponenter från en blandning genom att lösa dem i en annan vätska som är immiscibel med den ursprungliga vätskan. 16. Vad använder man en separertratt till? En separertratt används för att skilja två vätskor som inte blandas med varandra, vanligtvis under en extraktion. 17. Vad använder man en Soxhlettapparat till? En Soxhlettapparat används för att extrahera lösliga ämnen ur fasta material med hjälp av ett lösningsmedel i en kontinuerlig cykel.