SAMMANFATTNING KAP 2.pdf

Sammanfattning av kap 2 Utbud och Efterfrågan: Skillnaden mellan två olika typer av marknader: Produktmarknader: Flesta marknader är produktmarknader Hushållen har en efterfrågan på varor och tjänster. Företagen har ett utbud av varor och tjänster....

Sammanfattning av kap 2 Utbud och Efterfrågan: Skillnaden mellan två olika typer av marknader: Produktmarknader: Flesta marknader är produktmarknader Hushållen har en efterfrågan på varor och tjänster. Företagen har ett utbud av varor och tjänster. Faktormarknader: (Arbetsmarknaden och kapitalmarknaden). Hushållen har ett utbud av arbetskraft och kapital. Företagen har en efterfrågan på arbetskraft och kapital. 1. Efterfrågan: Definition: Efterfrågan beskriver den mängd av en vara eller tjänst som konsumernterna är villiga att köpa vid olika prisnivåer under en given tidsperiod. Det är inte detsamma som den faktiska köpta kvantiteten utan vad konsumenten vill köpa om allt annat är lika. Efterfrågekurva: Efterfrågekurvan visar den efterfrågade kvantiteten vid olika priser, förutsatt att alla andra faktorer är konstanta (“Ceteris paribus”). Denna kurva lutar nedår eftersom ett högre pris leder till en minskad efterfrågad kvantitet (lagen om efterfrågan) Lagen om efterfrågan: Det finns ett negativt samband mellan pris och efterfrågad kvantitet. Högre pris leder till lägre efter frågan och vise versa. Detta gäller för de flesta varor men inte alla. Rörelse längs efterfrågekurvan: När priset på en vara ändras, och allt annat förblir konstant, uppstår en rörelse längs efterfrågekurvan. Exempel: Om priset på äpplen ökar från 30 till 40 kronor, minskar efterfrågad kvantitet från 4 till 3 enheter.  Faktorer som påverkar efterfrågan: Inkomst: När konsumenternas inkomst ökar, ökar efterfrågan på normala varor, medan efterfrågan på inferiöra varor kan minska. Exempel på normala varor ör elektronik, medan nudlar kan vara en inferiör vara. Preferenser: När konsumenters smak och preferenser påverkar vilka varor de väljer att köpa. Dessa kan påverkas av reklam, vanor eller sociala faktorer. Priser på andra varor: Förändringar i priset på substitutvaror eller komplementvaror påverkar efterfrågan. Exempel: Om priset på pepsi stiger, kan efterfrågan på Coca-cola öka (substitut). Om biobiljetter blir dyrare, kan efterfrågan på biogodis minska (komplement). Skift i efterfrågekurvan: Om en annan faktor än priset förändras, t.ex. Inkomst eller preferenser, så skiftar hela efterfrågekurvan. Exempel: En inkomstökning kan leda till att efterfrågekurvan för en vara skiftar utåt, så konsumenterna efterfrågar mer vid varje prisnivå. 2. Utbud: Definition: Utbud beskriver den mängd av en vara eller tjänst som företag är villiga att sälja vid olika priser under en given tidsperiod. Set är den önskade mängden som företagen vill sälja, inte nödvändigtvis den faktiska sålda mängden. Utbudskurva: Utbudskurvan illustrarar sambandet mellan pris och utbjuden kvantitet, allt annat konstant. Utbudskurvan lutar uppåt eftersom företag vill sälja mer vid högre priser. Lagen om utbud: Det finns ett positivt samband mellan pris och utbjuden kvantitet. Högre pris leder till högre utbud och vice versa. Orsaken är att högre priser gör produktionen mer lönsam, vilket uppmuntrar företag att öka sin produktion. Rörelse längs utbudskurvan: Om priset på en vara ändras, och allt annat förblir konstant, uppstår en rörelse längs utbudskurvan. Exempel: Om priset på en vara stiger från 30 till 40 kronor kan företaget öka sin produktion från 4 till 5 enheter.  Skift i utbudskurvan: Om andra faktorer än priset förändras, som produktionskostnader eller teknologi, skiftar utbudskurvan. Exempel: Om lönerna sjunker kan företagen producera mer till samma pris, och utbudskurvan skiftar utåt. Faktorer som påverkar utbudet: 1. Produktionsfaktorer: Priset på arbetskraft och kapital påverkar hur mycket företag kan producera. 2. Teknologi: Tekniska framsteg kan öka produktionen till lägre kostnader, vilket ökar utbudet. 3. Förväntningar om framtida priser: Om företag förväntar sig at priserna kommer att stiga i framtiden, kan de hålla tillbaka utbudet nu för att sälja mer senare. 4. Antal företag: Fler företag på marknaden ökar de totala utbudet. 5. Väder: Kan påverka specifika industrier, särskillt jordbruket, där dåligt väder kan minska utbudet. 3. Marknadsjämvikt: Definition: Marknadsjämnvikt uppstår när den utbjuda kvantiteten är lika med den efterfrågade kvantiteten vid ett visst pris. Det priset kallas jämviktspris (P*) och den kvantitet som köps och säljs vid det priset kallas jämviktskvantitet (Q*). Strävan mot jämvikt: Marknader tenderar att röra sig mot jämvikt på grund av två faktorer: 1. Efterfrågeöverskott: När efterfrågad kvantitet är större än utbjuden kvantitet, pressas priset nedåt tills jämvikt uppnås. 2. Förändrat utbud: Om utbudet skiftar utåt på grund av förbättrad teknologi, uppstår ett utbudsöverskott vid det tidigare jämviktspriset, vilket leder till att priset sjunker tills en ny jämvikt uppnås. 4. Elasticitet: Varför elasticiteter är viktiga: Elasticitet är ett mått på hur efterfrågan eller utbudet reagerar på förändringar i pris, inkomst eller andra faktorer. Elasticiteter uttrycks i procent, vilket gör dem enkla att tolka och jämföra. De används för att förstå hur marknader fungerar och för att fatta beslut om prissättning, beskattning, och annat.  Priselasticitet: Priselasticitet mäter hur mycket efterfrågan förändras vid en prisändring. Formeln för priselasticitet är: Priselasticitet = %ändring i efterfrågad kvantitet = Priselasticitet=ΔQ/Q​ ​%ändring i pris ΔP/P Elastisk efterfrågan: När efterfrågan är mycket känslig för prisfördelningar (elasticiteten är mindre än -1) Exempel: Om priset på lyxvaror ökar, kan efterfrågan minska kraftigt Inelastisk efterfrågan: När efterfrågan är mindre känslig för prisförändringar (elasticiteten är mellan 0 och -1). Exempel: Efterfrågan på basvaror som mjölk förändras inte mycket trots prisökningar. Specialfall: Helt inelastisk efterfrågan: Efterfrågan förändras inte alls oavsett pris (elasticiteten är 0). Exempel: Livsnödiga mediciner Helt elastisk efterfrågan: Vid en liten prisökning blir efterfrågan noll (elasticiteten är oändlig). Exempel: Perfekt konkurrens med många nära substitut. Enhetselastisk: När elasticiteten exakt är -1. En förändring i pris leder till en proportionell förändring i efterfrågad kvantitet. Inkomstelasticitet: Inkomstelasticiteten mäter hur efterfrågan förändras nör konsumenters inkomst förändras. Positiv inkomstelasticitet innebär att efterfrågan ökar när inkomsten ökar (normala varor), medan negativ inkomstelasticitet innebär att efterfrågan minskar när inkomsten ökar (inferiöra varor). Korspriselasticitet: Korspriselasticiteten mäter hur efterfrågan på en vara förändras när priset på en annan vara ändras. Positiv korspriselasticitet innebär att varorna är  substitut (exempel: Coca-Cola och Pepsi), medan negativ korspriselasticitet innebär att varorna är komplement (exempel: biobiljetter och biogodis). Marknadsjämvikt: Jämvikt: Punkten där efterfrågekurvan och utbudskurvan korsar varandra representerar marknadsjämvikt, där utbud och efterfrågan är lika. Vid detta pris är både köpare och säljare nöjda, och marknaden är i balans.  Sammanfattning av KAP 3: ANALYS AV MARKNADER: 1. Konsument- och Producentöverskott (KÖ och PÖ): Konsumentöverskott (KÖ) Konsumentöverskott är skillnaden mellan vad konsumenten är villig att betala för en vara och vad den faktiskt betalar. Det representerar den extra nytta eller fördel konsumenten får av att handla på marknaden till ett lägre pris än sin betalningsvilja. Formel: KÖ = Betalningsvilja - Marknadspris Graf: Efterfrågekurvan (D) visar konsumentens betalningsvilja vid olika kvantiteter. Konsumentöverskottet är ytan under efterfrågekurvan och över prislinjen. Producentöverskott (PÖ): Produentöverskott är skillnaden mellan vad producenten faktiskt får betalt och den minsta kostnaden de är villiga att sälja för. Det visar producentens vinst från att sälja till ett högre pris än produktionskostnaden. Formel: PÖ = Marknadspris - Produktionskostnad Graf: Utbudskurvan (S) visar produktionskostanden vid olika kvantiteter. Producentöverskottet är ytan över utbudskurvan och under prislinjen. Grafisk Illustration av KÖ och PÖ: Här är en graf som visar marknaden för två varor, äpplen och päron. Konsumentöverskottet är den gröna ytan, medan producentöverskottet är den orange ytan.  Blå linje representerar efterfrågan (Qd) Röd linje representerar utbudet (Qs) Grön yta representerar konsumentöverskottet Gul yta representerar producentöverskottet Jämviktspunkten markerar där efterfrågan och utbud möts, vilket bestämmer marknadens jämviktspris och -kvantitet 2. Skatter: Användning av skatter: Skatter används av staten för att generera intäkter och ibland för att omfördela resurse. Det finns olika typer av skatter: 1. Skatt på varor och tjänster (moms): Denna skatt påverkar priset på varor och tjänster. Om den är enhetlig, är den mindre än snedvridande, men den kan ändå minska båda KÖ och PÖ. Exempel: När du köper en bok för 100 kronor i en bokhandel och det finns en moms på 25%, betalar du totalt 125kr. De extra 25 kronorna är moms, en skatt som går till staten. 2. Skatt på arbete: Progressiva skatter innevär att höginkomsttagare betalar en högre andel av sin inkomst i skatt. Detta genererar intäkter och omfördelar rikedom i samhället. Exempel: Om du tjänar 30 000 kronor per månad och inkomstskatten är 30%, betalar du 9 000 kronor i skatt till staten. Du behåller då 21 000 kronor efter skatt. 3. Skatt på kapital: Skatt på kapitalavkastning omfördelar resurser från rika kapitalägare till staten och andra samhällsmedlemmar. Exempel: Om du säljer aktier och gör en vinst på 10 000 kronor och kapitalskatten är 30%, betalar du 3 000 kronor i skatt på din vinst. 4. Miljöskatter: Miljöskatter är avsedda att minska negativa miljöeffekter genom att beskatta skadlig verksamhet. Exempel: När du köper en plastpåse i en butik betalar du 3 kronor för den, kan 2 kronor av det vara en miljöskatt. Denna skatt uppmuntrar människor att använda färre plastpåsar för att minska miljöpåverkan. Effekter av skatter på marknaden: När en skatt införs på en vara, skiftar utbudskurvan uppåt eftersom producenterna nu måste betala en skatt på varje enhet de säljer. Dessa leder till högre priser för konsumenterna och lägre intäkter för producenterna, vilket minskar både KÖ och PÖ. Graf: Här är en illustration av en skatt där utbudskurvan skiftar uppåt på grund av en skatt. Konsumentpriset ökar, medan producenternas intäkt per enhet minskar.  Den ursprungliga utbudskurvan (röd) representerar marknaden före skatten. Den nya utbudskurvan (orange, streckad) visar hur utbudet skiftar uppåt på grund av skatten. Konsumentpriset efter skatten är högre (den svarta punkten vid den nya jämviktspunkten). Producentpriset (dotted-linje) efter skatten är lägre, eftersom skatten per enhet dras av från konsumentpriset. Det grå området representerar skatten per enhet, som är skillnaden mellan konsumentpriset och producentpriset. Deadweight loss (dödviktsförlust): Skatter orsaker en förlust i en samhällsnytta som inte motsvaras av någon vinst för någon annan. Detta kallas för dödviktsförlust och inträffar eftersom vissa konsumenter och producenter nu avstår från att handla på grund av skatten. Formel för dödviktsförlust:  DWL = (Pföre​−Pefter​)⋅(Qföre​−Qefter​)​ 2 Nettoeffekten av en skatt: Nettoeffekten av en skatt är skillnaden mellan vad konsumenter och producenter upplever före och efter att skatten införts. Det syftar på de totala förändringarna på marknaden, inklusive minskningen av både konsumentöverskott och producentöverskott, samt det skatteintäkter som staten får. Nettoeffekten inkluderar också dödviktsförlusten, vilket är den effekt som innebär en minskad effektivitet i marknaden på grund av skatten. Exempel på nettoeffekt: Låt oss säga att en skatt på 5 kronor per enhet införs på en marknad för äpplen. Före skatt: Marknadspriset är 20 kronor per äpple, och både konsumenter och producenter är nöjda med det priset. Efter skatt: Priset stiger till 23 kronor för konsumenterna, men producenterna får bara 18 kronor sålt per äpple. Staten tar in 5 kronor per enhet i skatt. Nettoeffekt: Konsumenterna betalar mer och köper färre äpplen, vilket innebär att konsumentöverskottet minskar. Producenterna får mindre betalt per sålt enhet, så deras producentöverskott minskar. Staten tjänar pengar genom skatteintäkter, men den totala mängden handel minskar, vilket leder till en dödviktsförlust (marknadseffektiviteten sjunker). Nettoeffekten kan beskrivas som summan av dessa förändringar: minskade överskott för konsumenter och producenter, statens skatteintäkter och dödviktsförlusten som ett resultat av minskad handel. Skatteincidens: Skatteincidens beskriver hur bördan av en skatt fördelas mellan konsumenter och producenter. Det handlar om att förstå vem som faktiskt bär kostnaden av en skatt, oavsett vem som formellt betalar den till staten. Detta påverkas av priselasticiteten hos både utbud och efterfrågan. Två Huvudscenarier: 1. Om efterfrågan är oelastisk (dvs. Konsumenterna är inte särskillt känsliga för prisförändringar): Konsumenterna bär en större del av skattebördan. Även om priset stiger, minskar efterfrågan inte mycket. Exempel: Medicin. Eftersom konsumenterna behöver köpa medicinen oavsett priset, kommer de att bära en större del av skattebördan om en skatt införs. 2. Om utbudet är oelastiskt (dvs. Producenterna har svårt att justera den såla mängden trots förändringar i priset): Producenterna bär en större del av skattebördan. De kan inte minska produktionen tillräckligt snabbt, så de tvingar acceptera den lägre betalningen efter skatten. Exempel: Jordbruksproduktioner med en fast produktionssäsong. Bönder har redan producerat sina grödor, så de kan inte minska mängden de säljer på kort sikt. De måste acceptera lägre priser och ta större delen av skattebördan. Hur skatteincidens fungerar i praktiken: När en skatt införs på en marknad, förskjuts utbudskurvan uppåt (eller efterfrågekurvan nedåt, beroende på hur skatten införs). Hur mycket av denna skatt som övervältras på konsumenter och hur mycket som absorberas av producenter beror på deras elasticitet. Om konsumenterna har en låg elasticitet (de är inte känsliga för prisförändringar), kommer de att ta större delen av bördan. Om producenterna har en låg elasticitet (de har svårt att anpassa sin produktion), tar de större delen av bördan. Exempel: Anta att en skatt på 10 kronor införs på en vara. Efter skatten stiger priset som konsumenterna betalar med 7 kronor, medan producenterna ensast får 3 kronor mindre än innan. Detta innebär att konsumenterna bär 70% av skattebördan och producenterna 30%. Skatteincidens och grafiska illustrationer: 3. Reglering av priser: 1 Prisregleringar: Staten kan ibland sätta ett pristak under marknadsjämvikten, till exempel hyreslägenheter. Detta kan leda till efterfrågeöverskott, där fler vill köra till det låga priset än vad som erbjuds på marknaden. Exempel på pristak: Om ett pristak sätts på hyror i en stad under jämviktspriset, skapas en bostadsbrist eftersom efterfrågan på hyresrätter ökar samtidigt som utbudet minskar. Grafisk illustration av pristak: Pristaket skapar ett gap mellan efterfrågan och utbud, vilket resulterar i ett överskott av efterfrågan och brist på varan eller tjänsten. Formler/Funktioner: 1. Dödviktsförlust: DWL = (Pföre​−Pefter​)⋅(Qföre​−Qefter​)​ 2  Sammanfattning av Kap 4: KONSUMENTS BETEENDE: 1. Preferenser och Nytta: Preferenser: Preferenser beskriver vad en konsument föredrar. Vi kan inte observera preferenser direkt, men vi kan se vad konsumenten väljer, och detta reflekterar deras preferenser. Exempel: Om en person väljer choklad över vanilj, då säger vi att de föredrar choklad. Nytta: Nytta är ett mått på tillfredställelse eller lycka en individ får från att konsumera varor eller tjänster Exempel: Om du har 5 bröd och 2 bananer, kan din nytta vara en viss nivå. Ökar du till 6 bröd, kan din nytta öka. 2. Nyttofunktion: En nyttofunktion är en matematisk beskrivning av sambandet mellan konsumtion och nytta. Den hjälper oss att rangordna olika alternativ. Exempel: Nyttofunktion U(S,F) = SF innebär att nytta är en produkt av hur mycket du har av varorna S (skydd) och F (mat). Om du har 1 skydd och 2 enheter mat, är din nytta 2 (1⋅2). Om du ökar mat till 4, stiger din nytta till 4 (1⋅4). 3. Indifferenskurvor: Indifferenskurvor visar olika kombinationer av två varor som ger samma nytta. Det innebär att konsumenten är lika nöjd med alla punkter i kurvan. Exempel: Om en person är lika nöjd med att ha 2 kaffe och 1 bulle som med 1 kaffe och 2 bullar, dessa punker ligger på samma indifferenskurva. Grundläggande egenskaper: 1. De kan ritas (preferenser är fullständiga). 2. Kurvor längre från origo innebär högre nytta (icke-mättnad). 3. De kan inte korsa varandra (preferenser är transtiva) (Om A är bättre än B och B är bättre än C, så måste A vara bättre än C). 4. De är konvexa mot origo (konsumenter gillar variation). 4. Marginal Substitutionskvot (MRS): MRS visar hur mycket av en vara konsumenten är villig att byta för att få en annan vara utan att förändra sin nytta. Exempel: Om du är villig att byta 2 bullar mot 1 kaffe, är MRS mellan kaffe och bullar 2. 5. Perfekta Substitut och Komplement: Perfekta Substitut: Perfekta substitut är varor som kan ersätta varandra helt. Exempel: Om du är lika nöjd med antigen en röd penna eller blå penna, är är perfekta substitut. Perfekta Komplement: Perfekta komplement är varor som alltid används tillsammans. Exempel: Höger och vänster sko är perfekta komplement. 6. Budgetrestriktion: En budgetrestriktion begränsar vad en konsument kan köpa baserat på deras inkomst och priser på varor. Budgetlinjen visar alla kombinationer av (i detta fall) två varor som en konsument kan köpa för hela sin inkomst. Exempel: Om du har 100kr och en kaffe kostar 20kr och bullar 10kr, kan du köpa 5 kaffe eller 10 bullar, eller en kombination däremellan. Det ger dig din budgetlinje. 7. Konsumentens Optimala Val: Konsumenten vill nå den högsta möjliga indefferenskurvan, vilket innebär att maximera sin nytta givet sin budgetrestriktion. Den optimala punkten är där indifferenskurvan tangerar budgetlinjen. Exempel: Om du kan köpa en kombination av kaffe och bullar som maximerar din tillfredsställe utan att överdriva din budget, är det ditt optimala val. Formler/Funktioner: 1. Nyttofunktion: En nyttofunktion visar sambandet mellan varor och nytta. Om vi har två varor S (Skydd) och F (Mat), kan nyttofunktionen skrivas som: U(S,F) = S ⋅ F Detta innebär att nyttan ökar när konsumtionen av båda varor ökar. 2. Marginalnytta: Marginalnytta visar ökningen av nytta där konsumtionen av en vara ökar med 0.8 en enhet. Om nyttofunktionen för två varor är U=T D0.2 (Där T är bio och D är DVD), då är den marginala nyttan av att öka bio given av: MUT​= 0.8 ⋅ T−0.2 ⋅ D0.2 3. Budgetrestriktion: Budgetlinjen representerar kombinationer av två varor X och Y som en konsument kan köpa med sin inkomst M. Budgetrestriktionen ges av formeln: M = PX​⋅X + PY​⋅Y Där PX är priset på vara X, och PY är priset på vara Y. För att rita budgetlinjen skriver vi om ekvationen så att den uttrycker Y som en funktion av X: Y = M – PX ⋅ X PY PY Här är lutningen på budgetlinjen: – PX PY 4. Marginal Substitutionskvot (MRS): MRS representerar hur mycket av vara Y en individ är villig att ge upp för att få en enhet till av vara X, Utan att förändra nyttan. Formeln för MRS är: MRS=​ΔX ΔY​​ MRS kan också uttryckas som förhållandet mellan marginalnyttorna för de två varorna: MRS = MUX MUY 5. Tangerings Villkoret för optimalt val: För att maximera nyttan givet budgetrestriktionen, måste lutningen på indifferenskurvan vara lika med lutningen på budgetlinjen vid den optimala punkten. Detta ger tangerings villkoret: MRS = PX PY  Där PX och PY är priserna på de två varorna. Dessa formler är viktiga verktyg för att analysera konsumerntens beteende, särkillt när de gäller att förstå optimala val och hur förändringar i inkomst och priser påverkar konsumtionen. Grafer: Här är graferna som illustrerar några viktiga koncept: 1. Perfekta substitut: Grafen visar raka indifferenskurvor, där varorna är helt utbytbara mot varandra i konstant takt. Exempelvis kan konsumenten byta 1 enhet av vara X mot 1 enhet av vara Y utan att förändra sin nytta. 2. Perfekta Komplement: Grafen visar L-formade indifferenskurvor, vilket indikerar att varorna måste konsumeras i fasta propitioner. Exempel: en höger- och en vänstersko. 3. Budgetlinje och Prisskift: Här ser du två budgetlinjer - en när priset på vara X är 10 kr och en när priset ökar till 15 kr. När priset på X ökar, blir budgetlinjen brantare, vilket begränsar konsumentens möjliga val. 4. Konsumentens Optimala Val: Grafen visar den punkt där en indifferenskurva tangerar budgetlinjen, vilket representerar konsumentens optimala val. Det är här konsumenten maximerar sin nytta givet sin budget. Frågor/Saker som är svårt Vad är skillnaden mellan alla olika typer av grafer? - Vilka grafer finns det och vad visar de?  Sammanfattning Kap 5: EFTERFRÅGAN: 1. Inledning: Vad dokumentet handlar om: Dokumentet bygger vidare på konsumentens valmodell för att förstå vad som påverkar efterkurvans utseende. Vi kommer att utforska: Hur efterfrågan förändras när konsumenten blir rikare: Hur efterfrågan påverkas av prisförändignar: Faktorer som förklarar konsumentens beteende vid prisförändringar. Förändringar i efterfrågan till följd av förändrade preferenser. 2. Prisförändringar och härledning av efterfrågekurvan: För att förså hur efterfrågekurvan formas, använder vi indifferenskurvor och budgetlinjer. Dessa verktyg hjälper oss att analysera hur konsumenten väljer mellan olika varor när priserna förändras. 1. Steg 1: Vi börjar med ett antagande att priset på en vara x är Px1. Den optimala kvantiteten X1 väljs där budgetlinjen tangerar indifferenskurvan (punkt A). Lutningen på budgetlinjen är relaterad till priset på varan och illustrerar hur mycket av andra varor konsumenten kan köpa om de väljer x1. Lutningen på budgetlinjen ges av: − Py Px1​ Exempel: Om priset på äpplen är högt, väljer du att köpa färre äpplen och mer av en annan vara (t.ex. päron). Denna optimering kan visas med en graf där den optimala punkten motsvarar den maximala nyttan vid ett specifikt pris. 2. Steg 2: Om priset på vara x sänks till Px2, skiftar budgetlinjen och den nya optimala kvantiteten blir x2 (punkt B). Konsumenten köper nu mer av varan eftersom den är billigare, vilket illustrerar sambandet mellan pris och efterfrågan. Lutningen på budgetlinjen ändras till -Px2 Py  Exempel: Om priset på äpplen sjunker, kommer du att köpa fler äpplen eftersom du kan köpa mer av för samma inkomst. 3. Steg 3: Vid yttligare prissänkning till Px3, ökar konsumtionen yttligare till x3, och den nya optimala punkten visas som C på grafen. Detta ger oss en efterfrågekurva som visar hur kvantiteten efterfrågas vid pöika prisnivåer. Lutningen är nu -Px3 Py Sammanfattning: När priset sjunker, ökar den efterfrågade kvantiteten, och detta illustreras genom att vi plotterar olika punkter (A, B, C) på efterfrågan. 3. Inkomstförändringar och inkomstelasticitet: Nu skiftar vi fokus till vad som händer när inkomsten ökar. Vi antar att inkomsten ökar från M1 till M2, vilket påverkar konsumentens val: Inkomstökningens effekt: Om inkomsten ökar, skiftar budgetlinjen uppåt. Konsumenten har nu råd att köpa mer av båda varorna, och den optimala kvantiteten för varan x1 ändras nu till x2. Detta motsvarar ett skifte från punkt A till punkt B. Exempel: Om du får en löneförhöjning, kanske du nu köper fler äpplen och även fler av andra varor eftersom din köpkraft har ökat. Inkomstelasticitet: Inkomstelasticiteten mäter hur känslig efterfrågan är för en förändring i inkomsten. Den defineras som: Inkomstelasticitet = %ΔI %ΔQ​ Detta visar hur mycket den efterfrågade kvantiteten förändras när inkomsten förändras med en viss procent. En hög inkomstelasticitet innebär att en liten förändring i inkomsten leder till en stor förändring i efterfrågan. 4. Varutyper och efterfrågan: Konsumenters efterfrågan påverkas också av vilken typ av vara det handlar om. Vi delar in varor i två typer:  Normala varor: När inkomsten ökar, ökar efterfrågan på normala varor. Nör inkomsten minskar, minskar efterfrågan. Detta är inutivt; ju rikare vi blir, desto mer av dessa varor köper vi. Exempel: Kläder och elektronik är ofta normala varor. När din inkomst ökar, köper du fler eller dyrare kläder och prylar. Inferiöra varor: Dessa är varor där efterfrågan minskar när inkomsten ökar, och ökar när inkomsten minskar. Inferiöra varor är ofta billigare alternativ som konsumenter undviken när de har råd med bättre alternativ. Exempel: Snabbnudlar eller billiga konserver är exempel på inferiöra varor. När du får en högre inkomst, kanske du börjar köpa färskare och dyrare mat istället. 5. Prisförändringar: Substutionseffekt och inkomsteffekt: När priset på en vara förändras, påverkar det konsumentens beteende genom två effekter: Substutionseffekt: När priset på en vara stiger, minskar konsumentens benägenhet att köpa den varan och de väljer istället substutionsvaror som är billigare. Exempel: Om priset på kaffe stiger, kanske du köper mer te eftersom te är ett billigare substitut. Inkomsteffekt: När priset på en vara stiger, minskar din reala inkomst (köpkraften minskar). För normala varor innebär det att konsumtionen minskar, medan för inferiöra varor kan konsumtionen öka eftersom konsumenten tvingas välja billigare alternativ. Exempel: Om priset på äpplen stiger, minskar din köpkraft och du kanske slutar köpa äpplen helt eller köper mindre mängd. 6. Sammanfattning av effekterna vid prisförändringar: Vid prisökningar sker en förändring i konsumtionen som kan delas upp i två delar: Substutionseffekt: Ändringen från den ursprungliga kvantiteten x0 till x’1, vilket sker på grund av det nya relativpriset mellan varorna. Inkomsteffekt: Ändringen från x’1 till x1, vilket sker på grund av den förändrade reala inkomsten. 7. Tre typer av varor vid prisförändringar: Vid en prisökning kan olika varor reagera på olika sätt, beroende på varans typ: 1. Normal vara: Efterfrågan sjunker när priset stiger, eftersom både substutionseffekten och inkomsten går i samma riktning. 2. Inferiör vara: Efterfrågan sjunker när priset stiger, men här är inkomsteffekten mindre än substutionseffekten. 3. Giffen-vara: Detta är ett speciellt fall där efterfrågan ökar när priset stiger. Detta händer när inkomsteffekten är större än substutionseffekten. 8. Giffen Varor: En Giffen-vara är en ovanlig typ av vara där efterfrågan stiger när priset stiger. Detta fenomen observerades historiskt i fattiga samhällen, där stigande priser på bröd tvingade konsumenter att köpa mer bröd och mindre av dyrare varor som kött. Nyrare experiment i Kina visade att efterfrågan på ris eller vete minskade när priset sjönk, vilket tyder på att konsumenterna använde sin lokala reala inkomst till att köpa andra, dyrare varor. 9. Marknadsefterfrågan: Marknadsefterfrågan är summan av alla individuella efterfrågekurvor. Om vi har två konsumenter (du och din kusin), kan vi summera deras efterfrågefunktioner för att få den totala marknadsefterfrågan: Exempelvis: Qmarket ​= Qyou​+ Qcousin ​= (5−0.05P) + (13−0.25P) Vilket ger: Qmarket = 18 - 0.3P Denna marknadsefterfrågan gäller för priser under $52, eftersom vid högre priser förändras formeln för marknadsefterfrågan. Grafer: 1. Graf för steg 1 (Px1 och Punkt A): Visar den ursprungliga budgetlinjen och indifferenskurvan när priset på vara x är Px1. Den optimala konsumtionen sker vid punkt A, där konsumtionen köper x1 av vara x.  2. Graf för steg 2 (Px2 och Punkt B): Visar hur budgetlinjen roterar när priset på vara x sänks till Px2. Den nya optimala konsumtionen sker vid punkt B, där konsumenten köper x2 av vara x. 3. Graf för steg 3 (Px3 och Punkt C): När priset sjunker yttligare till Px3, flyttas budgetlinjen och konsumenten köper ännu mer x3 vid punkt C. 4. Graf för Inkomstförändring 1 (M1 till Punkt A): Visar konsumentens optimala ursprungliga inkomsten M1, där den optimala punkten är A i indifferenskurvan. 5. Graf för inkomstförändring 2 (Punkt B efter inkomstökning): Illustrerar hur budgetlinjen skiftar uppåt när inkomsten ökar från M1 till M2, och konsumenten flyttar till en ny optimal punkt B där konsumtionen ökar. 6. Graf för Substutionseffekt: Visar hur konsumenten ändrar sitt val av varor på grund av att relativpriset på vara x ändras. Den streckande budgetlinjen tangerar den gamla indifferenskurvan och visar effekten av substituering. 7. Graf för Inkomseffekt: Visar hur förändrad köpkraft påverkar konsumtionen. Jämför den nya budgetlinjen med den gamla för att visa hur konsumtionen av x förändras beroende på real inkomst. 8. Graf för Sammanfattning av effekterna (Substutionseffekt + Inkomsteffekt): Visar den totala förändringen i konsumtion vid en prisförändring, uppdelat i substutionseffekt och inkomsteffekt. 9. Graf för Giffen-vara: Visar den unika situationen där en Giffen-vara bryter mot vanliga efterfrågelagar, eftersom efterfrågan ökar när priset på varan stiger. 10. Graf för Marknadsefterfrågan: Illustrerar hur den totala marknadsefterfrågan beräknas genom att summera individuella efterfrågekurvor från två personer, och hur deras gemenskapa efterfråga påverkas av priset.  Sammanfattning Kap 6: Producentens Val: 1. Vad är produktion? Produktion defineras som processen där en produkt (företag, stat eller annan orinisation) använder insatsvaror (arbetskraft, kapital osv.) för att skapa en produkt eller tjänst som konsumenter är villiga att betala för. Exempel: Tillverkning av bilar, datorer, mjölk (varor) Utbildning, sjukvård (tjänster) 2. Produktionsfunktionen: Produktionsfunktionn beskriver sambandet mellan insatsvarorn och den producerade mängdden varor (Q). Generellt kan detta uttrycks som: Q = f (K , L) Där K är kapital (maskiner, byggnader osv.) och L är arbetskraft (anställda). En enkel produktionsfunktion kan vara: Q = 2KL Om vi sätter in 1 enhet kapital och 1 enhet arbetskaft får vi 2 enheter av produkten: Q=2⋅1⋅1=2 Om vi ökar kapital till 3 enheter arbetskraft och 4 enheter får vi 24 enheter av produkten: Q = 2 ⋅ 3 ⋅ 4 = 24 3. Produktion på kort och lång sikt: Kort sikt: Minst en insatsvara är fast, ofta kapital (K). Arbetskraft kan dock variera. Exempel: Om kapitalet är låst vid K = 2, så blir produktionsfunktionen Q = 4L.  Lång sikt: Alla insatsvaror är rörliga, vilket innebär att både kapital och arbetskraft kan justeras. Graf för produktion på kort sikt: (I detta exempel är K = 2, vilket ger Q = 4L. Grafen visar en linjär ökning av produktionen när arbetskraften ökar. 4. Mått på produktion: Totalprodukt (TP eller Q): Den totala produkten. Marginalprodukt (MP): Den extra produktionen som fås genom att öka insatsen av en insatsvara med en enhet. MP = ΔQ​ ΔL Om vi ökar arbetskraft från 2 till 3 och produktionen ökar från 14 till 27, så är marginalprodukten: MP = 27 − 14 ​= 13 3−2  Genomsnittsprodukt (AP): Den genomsnittliga produkten per insatsvara: AP = Q L Exempel: Om Q = 27 och L = 3, så är genomsnittsprodukten: AP = 27 = 9 3 5. Iskovanter och MRTS: En isokvant visar olika kombinationer av insatsvaror (K och L) som ger samma Produktionsnivå. Till exempel kan vi producera 16 enheter henom att kombinera olika mängder kapital och arbetskraft enligt formeln: Q = 2KL Om vi vill producera 16 enheter får vi följande samband: 16 = 2KL -> KL = 8 Tabell över möjliga kombinationer av K och L:  K L Q 1 8 16 2 4 16 4 2 16 Graf för isokvant: (Grafen visar olika punkter där K och L ger samma mängd produktion, till exempel K = 4, L = 2 och K = 1, L = 8). Marginal Rate of Technical Substitution (MRTS): MRTS visar hur insatsvarorna kan bytas ut mot varandra utan att ändra produktionsnivån: MTRS = MPL MPK 6. Skalavkastning: Skalavkastning beskriver hur produktionen förändras när alla insatsvaror ändras proportinellt: Tilltagande skalavkastning: Om produktionen ökar mer än proportinellt med insatsvarorna. Avtagande skalavkastning: Om produktionen ökar mindre än proportinellt. Konstant skalavkastning: Om produktionen ökar proportinellt med insatsvarorna. 7. Formler: Här är en sammanfattning av de viktigaste formlerna: Produktionsfunktion: Q= f(K , L) Marginalprodukt: MP = ΔQ ΔL Genomsnittsprodukt: AP = Q L MRTS: MPL MPK  Sammanfattning Kap 7: Producentens Kostnader: 1. Vad är kostnader: Kostnader handlar om hur en producent spenderar resurser för att producera varor eller tjänster. Kostnader kan delas in i två Huvudtyper: 1. Bokföringsmässiga kostnader: Detta är synliga kostnader som löner, hyra och försäkringar. 2. Ekonomisk kostnad: Detta inkluderar bokförsmässiga kostnader plus alternativkostnader, som är det värde vi ger upp genom att använda resurser på ett visst sätt. Ett foretag kan göra noll ekonomisk vinst men ändå ha bokföringsmässig vinst. Alternativ kostnader: Alternativkostnaden är värdet av det bästa alternativet som vi avstår från genom att använda våra resurser på visst sätt. Företag kan ha en “noll-vinst” när man tar hänsyn till alternativkostnaden, även om de bokföringsmässigt visar vinst. Exempel: Om du äger en fabrik och beslutar att investera i ny utrustning istället för att hyra ut utrymmet, är den förlorade hyresintäkten en alternativkostnad. Den är en del av dina totala ekonomiska kostnader. 2. Sunk Cost: Dessa kostnader är kostnader som redan är spenderade och som inte kan återvinas. Dessa bör inte påverka framtida beslut, även om människor ofta gör mistaget att låta dem göra det. Exempel: Biobiljett. Om du har köpt en biobiljett för 100 kr men på bio-dagen känner att du hellre vill stanna hemma, är de 100 kr redan spenderade, oavsett om du går eller inte. Du får inte tillbaka pengarna om du inte går. Den kostnaden är en sunk cost och bör inte påverka ditt beslut om att gå på bio eller inte. 3. Kostnader på kort sikt:  På kort sikt är visa resurser fasta (exempelvis fabriksbyggnader), medan andra kan varieras (som arbetskraft och material). Fasta kostnader (FC) är kostnader som inte förändras med produktionsnivån, medan variabla kostnader (VC) förändras med produktionen. Exempel: Om du producerar möbler och hyr en fabrik för 300 kr i månaden (FC) och betalar 100 kr i timmen för arbetskraft (VC), skulle dina totala kostnader (TC) för att producera en möbel vara summan av fasta och variabla kostnader. Formel: TC = FC + VC 4. 5 olika typer av kostnader på kort sikt: Totala kostnader: TC = FC + VC AFC (Genomsnittliga fasta kostnader): AFC = FC Q AVC (Genomsnittliga variabla kostnader): AVC = VC Q ATC (Genomsnittliga totala kostnader): ATC = TC = AFC + AVC Q MC (Marginalkostnaden): MC = dTC dQ Viktiga punkter i grafen: AFC sjunker med ökad kvantitet (Q), då fasta kostnader sprids ut över fler enheter. MC skär både AVC och ATC vid deras lägsta punkter, vilket betyder att marginalkostnaden påverkar genomsnittskostnaderna. 5. Kostnadsfunktionen:  Produktionskostnaden beskriver hur mycket produktion (Q) som kan uppnås med insatser av kapital (K) och arbetskraft (L). Q = f(K , L) Kostnadsfunktionen beskriver de totala kostnaderna beroende på produktionens mängd: TC = f(Q) Exempel på kort sikt: Om Q = 10L och arbetskraft kostar 15 kr, kan kostnadsfunktionen skrivas som: TC = 25 + 15L Genom att omvandla produktionsfunktionen till att uttrycka L som en funktion av Q får vi: TC(Q) = 25 +0,15Q 6. Kostnader på lång sikt: På lång sikt är alla kostnader rörliga, vilket betyder att företagen kan ändra både arbetskraft och kapital. Det finns färre kostnadsslag, som: Långsiktiga totala kostnader (LTC): De totala kostnaderna på lång sikt. Långsiktiga genomsnittliga kostnader (LAC): Kostnaden per enhet på lång sikt. Långsiktiga marginalkostnader (LMC): Den extra kostnaden för att producera en extra enhet på lång sikt. Stordriftsfördelar: Exonomies of Scale (Stördriftsfördelar): När kostnaden per enhet minskar med ökad produktion. Diseconomies of Scale (Stordriftsnackdelar): När kostnaden per enhet ökar med ökad produktion. 7. Optimal produktion: Optimal produktion sker när företaget hittar den bästa kombinationen av insatsvaror (arbetskraft och kapital) för att minimera kostnaderna. Detta visas med: Isokostlinjen: Visar alla kombinationer av arbetskraft och kapital som kostar lika mycket. Isokvanten: Visar alla kombinationer som ger samma produktionsnivå.  Produktion är optimal där isokostlinjen tangerar isokvanten, eftersom det visar den lägsta kostnaden för en viss produktionsnivå. Exempel: Om en produktionsfunktion är Q = 2KL, kan vi finna den optimala kominationen av K och L genom att sätta isokostlinjen lika med isokvanten. Om C = 12, R = 2, och W = 4, kan vi beräkna den optimala mixen av K och L. 8. Expansion path: Expansion path visar hur företaget expanderar sin produktion över tid genom att justera arbetskraft och kapital. Varje punkt på denna linje representerar den optimala kombinationen av K och L för en viss produktionsnivå. 9. Stordriftsfördelningar och industrins struktur: I dokumentets senare delar beskrivs hur långsiktiga kostnader påverkar industrins struktur. Företag med stordriftsfördelar har en fördel eftersom de kan producera till lägre kostnader när produktionen ökar. Detta kan leda till monopolliknande situationer om de är tillräckligt effektiva. 10. Formler: Här är en sammanfattning av viktiga formler: 1. Totala kostnader: TC = FC + VC 2. AFC (Genomsnittliga fasta kostnader): AFC = FC Q 3. AVC (Genomsnittliga variabla kostnader): AVC = VC Q 4. ATC (Genomsnittliga totala kostnader): ATC = TC = AFC + AVC Q 5. MC (Marginalkostnaden): MC = dTC dQ 6. Långsiktiga genomsnittliga kostnader (LAC): LAC = LTC Q 7. Långsiktiga marginalkostnader (LMC): LMC = ΔLTC ΔQ  SAMMANFATTNING KAP 8: FULLKOMLIG KONKURRENS: 1. Grundantaganden om marknader och marknadsformer: Här beskrivs de olika marknadsformerna och vilka grundläggande antaganden som gäller. Fullkomlig konkurrens utmärks av följande: Antal producenter - Ofta finns det många producenter Homogena produkter - Konsumenter märker inte skillnad /bryr sig Inga hinder för inträde eller utträde på marknaden - Insatsvaror är perfekt rörliga Perfekt information, - Både konsumenter och producenter har full koll på priser, kostnader och alternativ Exempel: En jordbruksmarknad där många bönder säljer samma typ av spanmål (vete) utan att kunna differentiera sina produkter eller påverka priset. 2. Vinstmaximering vid fullkomlig konkurrens: I alla marknadsformer strävar företag för att maximera vinsten, vilket innebär att alla företag vill minimera skillnaden mellan sina totala intäkter (TR) och totala kostnader (TC). Vinst (π): π = TR - TC Totala intäkter (TR) beräknas som priset multiplicerat med kvantiteten: TR = P ⋅ Q Kostnaderna är uppdelade i fasta kostnader (FC) och variabla kostnader (VC): TC = FC + VC Vi vet att π =TR – TC Om TR > TC: vinst Om TR < TC: förlust  Om TR = TC: nollresultat Vinstmaximering måste inte innebära vinst Vinsten maximeras där marginalkostnaden (MC) är lika med priset (P), eftersom marginalintäkten (MR) i fullkomlig konkurrens är lika med priset. Exempel: En bonde säljer vete för 10 kr per kilo. Han fortsätter att producera tills marginalkostnaden för att producera ett extra kilo blir lika med 10 kr. 3. Producentens utbudskurva: Producentens utbudskurva sammanfaller med marginalkostnadskurvan (MC), så länge priset P är lika med marginalkostnaden. Graf: I en typisk graf är marginalkostnadkurvan (MC) stigande när produkten ökar, medan priset (P) representeras som en horisontell linje. Det är där P = MC som företaget maximerar sin produktion. 4. Vinst och producentöverskott: Vinsten utgörs av de totala intäkterna minus alla kostnader. Producentöverskottet (PS) är den skillnad som uppstår mellan intäkter och de variabla kostnaderna (VC). Producentöverskott: PS = TR - VC Vinst (π): π = PS - FC Exempel: Om bonden säljer 80 kg vete till 20 kr per kilo och hans fasta kostnader är 400 kr medan de variabla kostnaderna är 600 kr, så veräknas vinsten som: π =(TR - VC) - FC = (1600 - 600) - 400 = 600 kr 5. Långsiktig vinstmaximering: På lång sikt är alla resurser rörliga, och i en marknad med fullkomlig konkurrens kommer företag antingen in eller lämnar marknaden tills den ekonomiska vinsten är noll. När vinsten är noll gör företaget fortfarande en  bokföringsmässig vinst men ingen ekonomisk vinst (dvs de har tagit hänsyn till alternativkostnader). Om företag går med förlust kommer de att lämna marknaden, vilket minskar utbudet och ökar priset tills marknaden når en långsiktig jämvikt där den ekonomiska vinsten är noll. Graf: När företag gör vinst, lockas fler företag till marknaden vilket skiftar utbudskurvan till höger och sänker priset. På låg sikt når marknaden en jämvikt vid P = ATC (genomsnittliga totala kostnader), där inga företag har incitament att gå in eller ut från marknaden. 6. Marginalintäkt (MR) och marginalkostnad (MC): Företaget maximerar vinsten genom att sätta marginalintäkten (MR) lika med marginalkostnaden (MC). I fullkomlig konkurrens är MR lika med priset P, eftersom företaget inte kan påverka priset. Marginalkostnad (MC) är förändringen i totala kostnader vid en enhets förändring i kvantiteten: MC = ΔTC​ ΔQ Marginalintäkt (MR) är förändringen i totala intäkter vid en enhets förändring i kvantiteten: MR = ΔTR​ ΔQ 7. Marknadens utbudskurva: Marknadens utbudskurva är summan av alla enskilda företafs utbud vid varje prisnivå. Om alla företag har samma kostnadsstruktur, multipliceras en producents utbud med antalet företag på marknaden. Exempel: Om varje företag har utbudskurvan P = 10 + 2Q och det finns 50 företag, blir marknadens utbud: Q=50⋅(−5 + 0.5P) = − 250 + 25P Graf:  Marknadens utbudskurva är en horisontell summering av de enskilda företagens MC-kurvor. När fler producenter går in på marknaden skiftar utbudskurvan till höger. 8. Producentens vinstmaximering - kort sikt: I kort sikt kommer företag att producera så länge de täcker sina genomsnittliga rörliga kostnader (AVC). Om priset sjunker under AVC kommer företaget att sluta producera eftersom de inte ens kan täcka sina rörliga kostnader. Exempel: Om ett företag har AVC = 12 kr och marknadspriset är 10 kr, kommer företaget att sluta producera eftersom det inte kan täcka sina kostnader. Graf: Marginalkostnadskurvan (MC) stiger och skär den horisontella intäktskurvan (P = MR) vid den punkt där företaget maximerar sin vinst. 9. Långsiktig jämvikt: På lång sikt finns inga hinder för att företag ska komma in eller lämna marknaden. Om företag gör ekonomisk vinst, lockas fler företag till marknaden vilket ökar utbudet och sänker priset. Om företag gör förlust, lämnar de marknaden vilket minskar utbudet och ökar priset. Denna process fortsätter tills marknaden når en långsiktig jämvikt där den ekonomiska vinsten är noll. Graf: Långsiktig jämvikt uppstår när priset är lika med de genomsnittliga totala kostnaderna (P = ATC), och inga företag har incitament att gå in eller ut från marknaden. 10. Exempel på långsiktig anpassning från kortsiktig vinst: Om ett företag går med kortsiktig vinst på grund av att marknadspriset är högre än de genomsnittliga totala kostnaderna (ATC), kommer fler företag att komma in på marknaden. Detta ökar utbudet och pressar ner priset tills den kortsiktiga vinsten försvinner och marknaden återgår till en långsiktig jämvikt där vinsten är noll. Exempel: Om priset på vete är 20 kr och de genomsnittliga kostnaderna är 12 kr, kommer bönder att gå med vinst. Fler bönder kommer att börja odla vete, vilket ökar utbudet och sänker priset tills vinsten försvinner.  Graf: När fler företag går in på marknaden skiftar utbudskurvan till höger, och marknadspriset sjunker tills vinsterna elimineras.  Sammanfattning Kap 9: Marknadsmakt och monopol: 1. Vad innebär marknadsmakt? Maknadsmakt innebär att en producent kan påverka priset. Det finns olika marknadsformer med varierande grad av marknadskraft: Fullkomlig konkurrens: Ingen markadsmakt. Monopolistisk konkurrens, oligopol, och monopol innebär olika grader av marknadsmakt, där monopolisten har maximal marknadsmakt. 2. Monopol: Ett monopol uppstår när en producent står för hela marknadens utbud av en vara utan närliggande substitut. Det kännetecknas av höga eller fullständiga etableringhinder, vilket hindrar andra företag från att komma in på marknaden trots eventuella vinster. 3. Orsaker till marknadsmakt: Det finns flera faktorer som ger upphov till marknadsmakt: 1. Stordriftsfördelar (t.ex. Infrastruktur som elnät och järnvägar) 2. Höga byttkostnader (t.ex. Bonussystem, teknisk inlåsning, och nätverkseffekter) 3. Produktdifferentiering (t.ex. olika bilar från Kia, Volvo och Porsche) 4. Kontroll över nödvändig insatsvara (t.ex. Exklusiva råvaror eller filmer med specifika skådispelare) 5. Regleringar (t.ex. patent och licenser som ger ensamrätt till vissa företag. 4. Vinstmaximering vid monopol: Monopolisten möter hela marknadens efterfrågan och kan påverka priset. Vinstmaximeringen skiljer sig från fullkomlig konkurrens. Monopolisten väljer optimal kvantitet där MR (marginalintäkt) = MC (marginalkostnad). Monopolet vinstmaximerar genom att producera en kvantitet som maximerar vinsten, inte totalintäkterna.  Pris sätts vid den punkt där konsumenterna är villiga att betala för den vinstmaximerande kvantiteten. 5. Effektivitetsförluster vid monopol: Jämfört med en fullkomlig konkurrens producerar monopolet en lägre kvantitet (QM) till ett högre pris (PM), vilket leder till omfördelning från konsumentöverskott (KÖ) till producentöverskott (PÖ). Denna prissättning och kvantitetsval leder till välfärdsförluster (dead-weight-loss) eftersom både konsumenter och producenter förlorar värden som annars hade skapats vid högre kvantiteter och lägre priser i en marknad med fullkomlig konkurrens. 6. Hantering av monopol: Det finns flera polititska åtgärder för att hantera monopol och begränsa deras negativa effekter: Prisreglering: Myndigheter kan sätta priset till marginalkostnaden (P = MC) Konkurrenslagstiftning: Lagar kan förhindra sammanslagningar eller uppköp som leder till för stor marknadskoncentration samt förbjuda aggressiva prisställningsstrategier. Offentlig upphandling: Staten kan upphandla tjänster från privata företag som får monopol under en viss tid, vilket kräver tydliga specifikationer för kvalitet och omfattning. Liassez-faire: Ibland väljer staten att inte ingripa och låter naturliga monopol verka fritt. 7. Långsiktig effekt av monopol: Monopol kan kvarstå på lång sikt tack vare etableringshinder. Konkurrenter kan dock komma in på marknaden om dessa hinder försvinner (t.ex. När patent går ut eller substitut till viktiga resurser utvecklas). 8. Monopol och efterfrågan: Monopolisten kan inte sätta vilket pris som helst då efterfrågan fortfarande är priskänslig. Priselasticiteten avgör hur stor skillnad mellan pris och marginalkostnad kan vara. Lerner Index mäter denna grad av “överprissättning”, även om det inte behöver berkänas i sammanhanget. 9. Politiska åtgärder för att motverka monopol:  Exempel på åtgärder är direkt prisreglering eller konkurrenslagstiftning som begränsar monopolistens makt på marknaden. Ett alternativ är offentlig upphandling, där ett företag får monopol under en begränsad tid men under statlig kontroll. 10. Formler: 1. Efterfrågefunktion (P): P = a - bQ Här är a interceptet på prisaxeln och b är lutningen på efterfrågekurvan. Q är kvantiteten, och P är priset. 2. Totalintäkt (TR): TR = P ⋅Q Totalintäkten (TR) beräknas genom att multiplicera priset P med kvantiteten Q. Det betyder att TR är priset per enhet multiplicerat med antalet sålda enheter. Exempel: Om efterfrågefunktionen är P = 11 - Q, då blir TR = (11 - Q) ⋅ Q = 11Q - Q2 3. Marginalintäkt (MR): MR = d(TR) dQ Marginalintäkten (MR) är derivatan av totalintäkten TR med avseende på kvantitet Q. Det innebär att MR beskriver hur totalintäkterna ändras när kvantiteten ökar med en enhet. Exempel: Om TR = 11Q - Q2, då är MR = 11 - 2Q 4. Totalkostnad (TC): TC = f (Q) Totalkostnaden (TC) är en funktion av kvantiteten Q, ofta given som en kvadratisk eller linjär funktion. 5. Marginalkostnaden (MC): MC = d(TC) dQ  Marginalkostnaden (MC) är derivatan av totalkostnaden TC med avseende på kvantiteten Q. Det visar hur kostnaderna förändras när kvantiteten ökar med en enhet. 6. Vinst (π): π = TR - TC Vinst π berkänas som skillnaden mellan totalintäkter och totalkostnader. 7. Vinstmaximering (MR = MC): Monopolisten maximerar sin vinst genom att sätta marginalintäkt (MR) lika med marginalkostnad (MC), alltså MR = MC. Lös ut Q för att hitta den vinstmaximerade kvantiteten, och sätt den sedan i Q i efterfrågefunktionen för att hitta det optimala priset.  Sammanfattning Kap 10: Imperfekt konkurrens & Spelteori: 1. Imperfekt konkurrens: Vad är perfekt konkurrens? Fullkomlig konkurrens innebär många konkurrenter, inga etableringsregler och homogen produkt med perfekt information. Monopol innebär ett företag utan närliggande substitut och höga etableringsregelr. De flesta marknader befinner sig mellan dessa två ytterligheter. 2. Monopolistisk konkurrens: Monopolistisk konkurrens: Innebär många producenter med differentierade produkter och inga etableringsreger. Varje produkt har viss marknadsmakt, men vinster pressas ner till noll på grund av nya etableringsregler. Produktdifferentiering och marknadsmakt: Produktdifferentieringen gör att varje producent kan sätta sitt eget pris, men konkurrensen gör att vinsten på lång sikt försvinner. Övergång från monopol till monopolistisk konkurrens: Om regleringar som skyddar en monopolist försvinner, kan marknaden övergå till monopolistisk konkurrens med många producenter. Nya förutsättningar för marknaden: När en ny konkurrent etableras på marknaden, förändras efterfrågekurvan, vilket påverkar både marknadsstruktur och priskänslighet. Långsiktig jämvikt i monopolistisk konkurrens: I långsiktig jämvikt är marginalintäkter (MR) lika med marginalkostnader (MC), och priset är lika med genomsnittlig total kostnad (ATC), vilket leder till noll vinst. 3. Oligopol: Origopol: Få producenter som kan övervaka varandras ageranden och påverkas av varandras beslut. Det är svårt att bygga en generell modell för origopol, eftersom varje producents beslut påverkar andra på marknaden. Kartelbildning och samarbete: Origopolproducenter kan ibland välja att samarbeta genom att bilda karteller och sätta priser eller produktionsnivåer gemensamt. Detta strider mot konkurrenslagen. Exempel på förbjudna samarbeten: Prisöverkommelser, överenskommelser om produktionsstorlekar, och missbruk av dominerande marknadsställning. 4.Spelteori: Spelteori: Spelteori anvönds för att analysera strategiska beslut mellan företag, där varje parts beteende påverkas av vad den andra gör. Tre typer av spel: 1. Simultana spel: Alla spelare agerar samtidigt utan att känna till varandras val. 2. Upprepande spel: Samma aktörer spelar flera spel över tid, vilket förändrar strategier och beteende. 3. Sekventiella spel: Aktörerna agerar i turordning och kan observera varandras drag innan de själva agerar. Spelets delar: Spelare: Aktörerna som fattar beslut Strategi: Besluten som fattas, antingen i ett steg eller över flera Utfall: Resultatet beroende på aktörernas beslut, kan vara positivt, negativt eller noll. Nash-jämvikt: En ny definition av jämvikt introduceras, där ingen aktör har incitament att ändra sitt beteende, givet den adres agerande. Nash-jämvikt är en central del i spelteori och handlar om sittuationer där båda aktörerna fattar optimala beslut utan att ha incitament att avvika från dem. Exempel på origopol och spelteori:  En marknad med höga etableringshinder och två företag med identiska kostnadsstrukturer analyseras. Företagen kan välja att samarbeta eller konkurrera. Utfallsmatris: Exempel på en “payoff”-matris som visar vilka vinster (π) som uppnås beroende på val av strategi (konkurrens eller kartell). Exempel på vinstkombinationer visas, som: Kartell ger π = 20 för båda aktörerna Konkurrens kan ge varierande utfall, som π = 45 för en aktör och π = 10 för den andra. Dominant strategi: Dominant strategi är den strategi som alltid är bäst, oavsett vad den andra aktören väljer. I detta exempel är konkurrens den dominanta strategin för båda företagen, vilket leder till att båda konkurrerar istället för att sammarbeta. Fångarnas dilemma: Ett klassiskt exempel på spelteori är där båda aktörer kan tjäna mer på att sammarbeta, men eftersom båda har incitament att svika varandra, hamnar de i ett sämre utfall. Nash-jämvikt och upprepande spel: Upprepande spel analyseras, där det på längre sikt finns större incitament för samarbete jämfört med enstaka spelomgångar. När spelen inte vet vilken omgång som är den sista, ökar incitamenten för att samarbeta. 5. Sekventiella spel: Sekventiella spel: Dessa spel innebär att aktörerna inte agerar samtidigt, vilket gör att tidsdimensionen måste beaktas. Beslutsträd används istället för en matris för att visa hur olika beslut leder till olika utfall. Exempel på sekventiella spel: Två företag ska bygga fabriker och kan välja mellan stor eller liten fabrik. Deras beslut påverkar varandra, och valet beror på vad motståndaren gör.  Beslutsprocesser: Företaget kan göra det mer attraktivt för konkurrenten att välja en liten fabrik genom att bygga en stor fabrik. Besluten illustreras med ett beslutsträd, där företaget och konkurrenten turas om att agera beroende på de tidigare valen. 6.Olika sorters konkurrens vid oligopol: Bertrand-origopol: Fokus på prisnivå Cournot-origopol: Fokus på produktionsnivå. Båda formlerna förutsätter att producenterna tillverkar en identisk produkt och konkurrerar på samma marknad. 7. Formler: 1. Vinst i monopolistisk konkurrens: Vinst = (P - ATC) ⋅ Q Där: P är priset ATC är genomsnittlig total kostnad Q är kvantiteten 2. Vinstmaximering i monopol: Maximera vinsten när: MR = MC Där: MR är marginalintäkten MC är marginalkostnaden 3. Utfallsmatris: En utfallsmatris används för att visualiera utfall i spelteoretiska situationer: Exempel på en utfallsmatris: Låt oss tänka två företag, Företag 1 och Företag 2, som båda producerar en identisk produkt och står inför två alternativ: Konkurrenterna: De försöker maximera sin egen vinst utan att ta hänsyn till den andra aktören. Kartellbilda: De sammarbetar och bildar en kartell för att sätta priser och maximera den gemensamma vinsten.  En möjlig utfallsmatris kan se ut såhär: Producent 2 Producent 2 Kartell Konkurrens Producent 1 Kartell π20, π20 π10, π45 Producent 1 Konkurrens π45, π10 π0, π0 Hur läser man matrisen? Varje cell i matrisen representerar ett utfall beroende på vilka val företagen gör. Det första värdet i varje cell (till vänster) representerar vinsten för Företag 1, och det andra värdet (till höger) representerar vinsten för Företag 2. Exempelvis i den första raden och första kolumen där båda företag väljer att kartellbilda, får båda företagen en vinst på 20 (dvs. π20, π20) Exempel på beslutsscenario: 1. Om Företag 1 tror att Företag 2 kommer att kartellbilda: Företag 1 har då två val: Kartellbilda, vilket skulle ge π20 i vinst för båda företagen (ett samarbetsvänligt utfall). Konkurrera, vilket skulle ge Företag 1 π45 i vinst och Företag 2 π10 (ett utfall där Företag 1 får högre vinst genom att bryta samarbetet). I det här fallet är det bättre för Företag 1 att konkurrera, eftersom π45 > π20. 2. Om Företag 1 tror att Företag 2 kommer att konkurrera: Företag 1 har nu två val: Kartellbilda, vilket skulle ge Företag 1 en vinst på π10 medan Företag 2 får π45 (ett dåligt utfall för Företag 1). Konkurrera, vilket skulle ge båda företagen nollvinst π0. I det här fallet är det också bättre för Företag 1 att konkurrera, eftersom π0 är bättre än att få π10 medan Företag 2 får en stor fördel med π45. Slutsats från utfallsmatrisen: Oavsett vad Företag 2 gör, kommer Företag 1 att alltid välja att konkurrera eftersom det ger högre vinster i alla möjliga scenarier.  På samma sätt resonerar Företag 2, vilket leder till att båda företagen kommer att välja konkurrens. Detta resultat kallas en dominant strategi, där konkurrens är den bästa strategin oavsett vad den andra aktören gör. Även om båda företagen skulle få bättre utfall genom att samarbeta (kartellbildning), väljer de ändå att konkurrera eftersom de inte kan lita på att den andra aktören håller sig till kartellen. Detta leder till ett “Fångarnas dilemma”, där båda företag förlorar jämfört med om de samarbetade.  SAMANFATTNING KAP 11: Prissättning vid Marknadsmakt: 1. Prissättning vid marknadsmakt: Marknadsmakt innebär att en producent har möjlighet att påverka priset på sin produkt. Detta skiljer sig från perfekt konkurrens där producenter är pristagare och måste acceptera maknadspriset. I situationer där marknadsmakt förekommer, exempelvis i ett monopol, kan producenten välja både pris och kvantitet genom att ta hänsyn till konsumenternas betalningsvilja. Ingen utbud kurva: Det finns ingen traditionell utbudskurva för en producent med marknadsmakt, eftersom priset inte bara bestäms av producentens kostnader utan också av konsumenternas efterfrågan. Med andra ord, producenten måste bestämma både pris och kvantitet genom att optimera sin produktion utifrån efterfrågekurvan. Monopolistens prissättning: Monopolisten har marknadsmakt, vilket innebär att pris och kvantitet som efterfrågas inte är oberoende av varandra. I ett monopol beror priset på den kvantitet som producenten erbjuder, och konsumenternas betalningsvilja påverkar hur mycket de är villiga att betala. Exempelvis kan efterfrågan uttryckas som: P = 11 - Q Här är P priset och Q kvantiteten. Monopolisten väljer både P och Q för att maximera sina intäkter. För att förstå hur monopolisten maximerar sin vinst kan vi titta på hur totala intäkterna (TR) och marinalintäkterna (MR) beräknas: TR = P ⋅ Q = 11Q - Q2 Marginalintäkten är förändringen i totala intäkterna när kvantiteten ökar med en enhet: MR = dTR = 11 - 2Q dQ  Monopolistens kostnader: Låt oss ta hänsyn till kostnadssidan för monopolisten. Om den totala kostnaden (TC) beror på kvantiteten (Q), kan vi skriva: TC = Q2 + 3Q + 5 Marginalkostnaden (MC) är förändringen i totalkostnaden när produktionen ökar med en enhet: MC = dTC = 2Q + 3 dQ För att maximera vinsten måste monopolisten sätta sin marginalintäkt (MR) lika med marginalkostnaden (MC): MR = MC Detta ger oss: 11 - 2Q = 2Q + 3 Vilket förändras till:  4Q = 8 -> Q=2 När Q = 2, sätts priset till P = 9 genom att sätta Q = 2 i efterfrågekurvan P = 11 - Q. Monopolisten väljer alltså att producera 2 enheter och säljer dem för 9 per enhet. 2. Prisdiskriminering: Prisdiskriminering uppstår är en producent tar ut olika priset för samma vara från olika konsumenter, berorende på deras betalningsvilja. Detta gör det möjligt för producenten att omvandla en större del av konsumentöverskottet (KÖ) till producentöverskottet (PÖ). Det finns flera former av prisdiskriminering, beroende på vilken information producenten har om konsumenterna och deras betalningsvilja. Grader av prisdiskriminering: Första graden: I perfekt prisdiskriminering betalar varje konsument ett pris som exakt motsvarar deras betalningsvilja. Detta innebär att producenten lyckas fånga upp hela konsumentöverskottet. För varje enhet som säljs sätter producenten ett individuellt pris. Ingen konsumentöverskott kvarstår: Eftersom varje konsument betalar sitt maxpris för varan, finns inget konsumentöverskott (dvs. Det finns inget “extra värde” för konsumenten): Effektivitet: En intressant aspekt av perfekt prisdiskriminering är att den kan leda till samma produktionsnivå som vid full konkurrens. Producenten maximerar sin vinst genom att prissätta varje enhet optimalt.  Andra graden: Indirekt prisdiskriminering Vid indirekt prisdiskriminering kan inte producenten direkt avgöra varje konsuments betalningsvilja före köpet. Istället erbjuder producenten olika prisalternativ eller paket, och konsumenterna väljer själva vilket alternativ som passar dem bäst. Mängdrabatter: En typisk tillämpning är mängdrabatter där konsumenterna erbjuds ett lägre pris per enhet när de köper en större mängd. Produktvariation: Ett annat exempel är produktvariation, där olika versioner av samma produkt prissätts olika beroende på kvalitet eller tilläggsfunktioner. Exempel: Förstaklassbiljetter kostar mer än vanliga biljetter för samma flygresa. Tredje graden: Marknadsuppdelning: Marknadsuppdelning är en vanligare folm av prisdiskriminering där producenten delar in konsumenterna i olika grupper baserat på deras betalningsvilja. Varje grupp får sedan ett specifikt pris. Vangliga exempel på  denna typ av prisdiskriminering inkluderar studentrabatter eller pensionärsrabatter. Förutsättningar: För att detta ska fungera måste producenten kunna urskilja konsumentgrupper med olika betalningsvilja och förhindra vidareförsäljning mellan grupperna. Exempel: Ett vanligt exempel är rabatter för studenter eller pensionärer, eller att lärobäcker säljs billigare i vissa länder än andra (international editions). 3. Exempel: Pianotillverkning och incitament: Ett konkret exempel på prisdiskriminering är från ett problem där en pianotillverkare säljer två modeller, en lyxmodell och en budgetmodell. Dessa modeller riktar sig till olika målgrupper med olika betalningsvilja. Problem: Incentive compatability: En viktig princip inom prisdiskriminering är att prissättningen måste vara incitamentskompatabel, vilket innebär att konsumenterna väljer rätt produkt utifrån sin betalningsvilja. I exemplet med pianon är lyxmodellen prissatt till 10,500 och budgetmodellen till 5,000. Om lyxkonsumenten upplever ett större konsumentöverskott från budgetmodellen kan hen välja den billigare modellen, vilket inte är önskvärt för producenten. Lösning: Producenten kan justera priset så att lyxkonsumenten får ett högre konsumentöverskott från lyxmodellen än från budgetmodellen, vilket gör valet incitamentskompatibelt. 4. Tvådelstaxa och block pricing: En annan form av prissättning vid marknadsmakt är tvådelstaxa och block pricing: Tvådelstaxa: Producenten tar ut en fast avgift plus en rörlig avgift per enhet. Ett vanligt exempel är medlemskap i en sportklubb där du betalar en fast medlemsavgift  och sedan en avgift per besök. Den fasta avgiften kan fånga upp en stor del av konsumentens överskott. Block pricing: Vid block pricing betalar konsumenten ett olika pris beroende på mängden de köper, vilket innebär att priset per enhet varierar beroende på kvantiteten. Detta är vanligt för produkter som säljs i flerpack, där priset per enhet är lägre än för en enskilld enhet. 5. Formler: 1. Efterfrågekurva för monopolisten: P = 11 - Q Detta är monopolistens efterfrågekurva, där P är priset och Q är den producerade kvantiteten. Den visar hur priset varierar beroende på kvantiteten som säljs. 2. Total intäkt: (TR): TR = P ⋅ Q = 11Q - Q2 Total intäkt (TR) är resultatet av priset multiplicerat med kvantiteten. Denna formel visar hur intäkterna förändras med ökad produktion. 3. Marginalintäkt (MR): MR = dTR = 11 - 2Q dQ Marginalintäkt (MR) är förändringen i totalintäkt när kvantiteten ökas med en enhet. MR-kurvan har en brantare lutning än efterfrågekurvan. 4. Total kostnad (TC): TC = Q2 + 3Q + 5 Total kostnad (TC) beskriver hur kostnaderna förändras med produktionen. Här inkluderas både fasta och rörliga kostnader. 5. Marginalkostnad (MC): MC = dTC = 2Q + 3 dQ Marginalkostnad (MC) är förändringen i total kostnad när kvantiteten ökas med en enhet. MC används för att bestämma den optimala produktionsnivån. 6. Vinstmaximering (MR = MC): MR = MC Lösning: 11 - 2Q = 2Q + 3 4Q = 8 - > Q = 2 Denna formel används för att hitta den optimala produktionsnivån där vinst maximeras. När marginalintäkten (MR) är lika med marginalkostnaden (MC) producerar monopolisten den kvantitet som maximerar vinsten. 7. Pris vid vinstmaximering: P = 11 - Q Lösning: P = 11 - 2 = 9 Genom att sätta in den optimala kvantiteten Q = 2 i efterfrågekurvan får vi priset P = 9.  Sammanfattning Kap 12: Marknaden för Arbetskraft: 1. Marknaden för arbetskraft: Arbetskraft är en av de viktigaste intasvarorna i produktion, tillsammans med kapital. Utbud och efterfrågan styr priset (lönen) på arbetsmarknaden, precis som för andra varor och tjänster. På arbetsmarknaden är företagen köpare och individerna (arbetskraften) säljare. 2. Arbetskraftefterfrågan: Producenten efterfrågar arbetskraft tills marginalintäkten från den sista enheten motsvarar marginalkostnaden (lönen). Marginalprodukt (MPL): Ökningen i produktionen från en yttligare enhet arbetskraft. Marginalintäkt (MR): Den extra intäkten från att sälja en yttligare producerad enhet. Marginalproduktens värde för arbetskraft (MRPL): MPL multiplicerat med MR, som ger värdet på den extra produkt som en arbetare bidrar med. Exempel på arbetskraftsefterfrågan: Produktion ges av: Q = 10L1/2 MPL = 10 2L Om lönen är 12 så sätts MRPL lika med lönen för att bestämma hur mycket arbetskraft som ska anställas. 3. Arbetskraftutbud: Individens utbud påverkas av hur mycket inkomst som behövs, och värderingen av fritid kontra arbete. Budgetrestriktion och indifferenskurvor visar hur en individ väljer menllan inkomst och fritid. Effekter på arbetsutbud:  Substutionseffekt: Vid låga löner väljer individen att jobba mer än lönen stiger. Inkomsteffekt: Vid höga löner väljer individen att jobba mindre eftersom de har råd med mer fritid. 4. Marknadsutbud och efterfrågan: Marknadens arbetskraftsefterfrågan ges av summan av företagens individuella efterfrågekurvor (MRPL). Marknadsutbudet skapas av summan av individuella utbudskurvor. Vid låga löner dominerar substitutionseffekten, vid höga löner dominerar inkomsteffekten. Jämvikt på arbetsmarknaden: *Jämviktslön (W)**: Lönen där utbud och efterfrågan på arbetskraft möts. *Jämviktssysselsättning (L)**: Den mängd arbetskraft som anställs vid jämviktlön. 5. Monopson på Arbetsmarknad: Ett monopson uppstår när det bara finns en köpare på arbetsmarknaden, vilket innebär att arbetsgivaren möter hela marknadens utbud. Arbetsgivaren måste erbjuda högre lön för att anställa fler. Exempel vid Monopson: Vid monopson är lönen lägre än antalet anställda färre än vid en konkurrensmarknad. 6. Fackföreningar och monopol: Fackföreningar organiserar arbetskraften för att balansera monopsonets makt, vilket kan leda till ett bilaterat monopol, där både arbetsgivaren och fackförreningen har marknadsmakt. 7. Formler: Produkionsfunktion: Q = F(K, L) Isokostlinje: C=R⋅K+W⋅L Marginalprodukt (MPL):  MPL = ΔQ​ ΔL Marginalintäkt (MR): MR = ΔTR ΔQ Marginalproduktens värde (MRPL): MRPL = MPL ⋅ MR Efterfrågan på arbetskraft (MRPL = W): W = 20 - L 10 Marginalutgift (ME) i monopson: ME = ΔP ΔQ ⋅Q  Sammanfattning Kap 13: Externa Effekter och Kollektiva Varor: 1. Externa Effekter: Definition av Externa Effekter: Externa effekter innebär att en aktörs produktion eller konsumtion påverkar andra utan överenskommelse. Detta kan vara negativt (t.ex. miljöförstöring) eller positivt (t.ex bin som pollinerar grannars grödor). Problemet med Externa Effekter: Markandsmisslyckande uppstår då externa effekter inte beaktas i marknadstransaktioner, eftersom det saknas en marknad för dessa effekter. Samhälleliga Kostnader och Fördelar: Ett företag maximerar vinsten baserat på privata kostnader och intäkter, medan samhället ser på sociala kostnader (privata + externa) och sociala fördelar (privata + externa). Formler: Samhällig Kostnad (SC) = Privat Kostnad + Extern Kostnad Samhällig Fördel (SB) = Privat Fördel + Extern Fördel Optimal nivå där SMB = SMC (Social Marginal Benefit = Social Marginal Cost) Exempel: Kolkraftverk: Extern kostnad: Hälsoproblem och miljöskador från utsläpp (t.ex. svaveloxid). Kraftverket bär inte kostnaderna för dessa externa effekter. 2. Miljöpolitisk Styrning: Lösningar för Externa Effekter: Staten kan använda: 1. Prisåtgärder (t.ex. skatt eller subventioner) 2. Kvantitetsåtgärder (t.ex. regleringar eller förbud) Sätt att Uppnå Optimal Nivå: Skatt Pigou-skatt används för att korrigera marknadsmysslyckanden. Skatten sätts lika med den externa marginalkostnaden (EMC).  Välfärdseffekter av saktt: Statens påverkan på välfärd analyseras genom: 1. Konsumentöverskott (KÖ) 2. Producentöverskott (PÖ) 3. Skatteintäker 4. Miljöeffekter I grafer visualiseras fördelar och förluster av saktt, samt den samlade effekten på välfärden (inklusive miljövinster). 3. Optimal Föroreningsnivå: Den optimala nivån på förorening uppstår när Marginal Föroreningskostnad (MCP) = Marginal Fördel av Förorening (MBP). MCP ökar med mer förorening MBP minskar med ökad förorening Pris vs Reglering: Både skatt och reglering kan uppstå samma mål, men under osäkerhet finns fördelar och nackdelar: Vid osäkerhet om den marginella reningskostnaden (MAC) eller föroreningskostnaden (MCP), kan anpassningar behövas. Exempel: Skatt: Om MAC är högre än förväntat, minskar företag sin rening automatiskt. Reglering: Företagen måste ändå uppnå föreskrivna utsläppsgränser, oavsett deras kostnad. 4. Olika Reningskostnader: Effektivitet: Skatt vs Reglering Skatt anses effektivare än reglering när företag har olika reningskostnader (MAC), eftersom skatt låter företag med lägre reningskostnader rena mer. Överlåtelsebara Utsläppsrätter: Ett system dör utsläppsrätter kan köpas och säljas ger incitament till effektiv rening: Företag med låga kostnader kan köpas och säljas ger incitament till effektiv rening. I jämvikt är mAC (Marginal Reningskostnad) lika mellan företag och motsvarar priset på utsläppsrätterna. 5. Coase-teorement:  Defenition: Enligt Coase-teoremet, om äganderätter är tydliga och transaktionskostnader är låga, kommer marknaden lösa problemet med externa effekter genom förhandlingar. Exempel: Om äganderätten inte är tydlig, uppstår överutnyttjande av resurser, vilket leder till “Allmänningens Tradegi”. Allmänningens Tradegi: Om ingen äger en resurs (t.ex. en fiskebank), har alla incitament att använda den maximalt, vilket leder till resursuttömning. 6. Kollektiva Varor: Defenition av Kollektiva Varor: Kollektiva varor är icke-exkluderande och icke-rivaliserade: Icke-exkluderbarhet: Ingen kan hindras från att konsumera varan. Icke-rivalitet: En persons konsumtion påverkar inte andras möjlighet att konsumera. Exempel: Nationalförsvar, fyrar Problem med Enskilt Tillhandahållande: Free-riding: Individer har incitament att inte betala för kollektiva varor, eftersom de ändå kan nytta av dem. Lösningar på Problemet: Staten kan tillhandahålla kollektiva varor via skatter. Alternativt kan individer organisera sig för att gemensamt finansiera varan. 7. Allmänningar: Defenition av Allmänningar: Gemensamma resurser (t.ex. betesmarker) är rivaliserande men icke-exkluderbara. Användning av en person minskar andras möjlighet att använda samma resurs, vilket skapar negativa externa effekter. Lösningar: Kan lösas med skatt eller reglering, men även genom självstyrning enligt Elinor Ostroms principer, där lokalsamhällen själva hanterar resurserna: Möjlighet att utesluta individer från resursen. Frivilligt satta regler och bestraffningar. 8. Formler och Grafer: Formler: MR = MC (För att maximera vinst måste företag producera där marginalintäkten är lika med marginalkostnaden). Samhällsekonomisk vinst = SB(Q) - SC(Q). Grafer: Grafer över jämvikter, konsument- och producentöverskott före och efter införande av skatter. Grafer som visar optimal mängd förorening och fördelarna med överlåtelsebara utsläppsrätter. Analys av välfärdsförluster och miljövinster med skatt (välfärdsanalys där välfärden beräknas med och utan skatter, inklusive miljöeffekter).  SAMMANFATTNING KAP 14: Asymmetrisk Information: 1. Introduktion till Assymetrisk Information: Komplett information vs. assymetrisk information: Tidigare antaganden om komplett information är ofta inte realistiska. Asymmetrisk information uppstår när en part har mer information än den andra. Nyckelproblem: Oförmånligt urval (Adverse Selection) Dolt Beteende (Moral Hazard) Principal-Agent-förhållanden Informationssignaler för att lösa dessa problem 2. Oförmånligt urval (Adverse Selection): Citroner och persikor: Assymetrisk information kan uppstå på marknader där köpare inte kan observera kvalitet, exempelvis på marknaden för begangnade bilar (Akerlofs teori om “citroner”). Två typer av bilar: bra (persika) och dåliga (citroner), där säljare har mer information än köpare. Marknadsmisslyckande: När köpare inte kan observera kvalitet, resulterar det förväntade värdet i att endast dåliga bilar säljs eller att inga transaktioner sker. 3. Exempel från olika marknader: Försäkringsmarknaden: Köpare med hög risk är med benägna att köpa försäkring än lågriskköpare, vilket leder till att försäkringsbolagen förlorar pengar. Lösningar för att reducera adverse selection: Gör information om produktkvalitet observerbar (t.ex. genom tredjepartsinspektioner). Inför garantier och ångerrätt. Differentierande försäkringar baserat på observerbar information. 4. Moral Hazard (Dolt Beteende): Defenition: Uppstår när en part inte kan observera den partens beteende, vilket kan påverka incitamenten. Exempel på moral hazard: Inom försäkringar: Försäkrade personer blir mindre försiktiga med sina tillgångar eftersom risken täcks av försäkringen. Lösningar: Självrisk och högre premier för att skapa incitament till försiktigt beteende. 5. Principal-Agent-problem: Beskrivning: När en agent agerar för en principal, men principalen inte kan observera agentens arbete eller har olika preferenser. Exempel: Selma anstället Johan, men kan inte observera om han arbetar hårt eller inte. Detta leder till ett behov av incitamentsstrukturer för att säkerställa önskat beteende. 6. Signalering: Vad är signalering: Ett sätt att överkomma assymetrisk information genom att en part signalerar sin kvalitet. Exempel på varumarknaden: Garantier fungerar som signaler för högkvalitativa produkter. Exempel på arbetsmarknaden: Utbildning fungerar som en signal för produktivitet, där högproduktiva personer har incitament att skaffa sig en examen eftersom kostnaden är lägre för dem än för lågproduktiva. 7. Formler Förväntat värde på