Naturvetenskap är en systematisk metod för att förstå den fysiska världen genom empiri, observation, och logik.docx

**Naturvetenskap** är en systematisk metod för att förstå den fysiska världen genom **empiri**, **observation**, och **logik**. Den bygger ofta på **positivism**, där endast det som kan observeras och mätas anses vara vetenskapligt giltigt. För att nå kunskap används både **induktion** (generaliseri...

**Naturvetenskap** är en systematisk metod för att förstå den fysiska världen genom **empiri**, **observation**, och **logik**. Den bygger ofta på **positivism**, där endast det som kan observeras och mätas anses vara vetenskapligt giltigt. För att nå kunskap används både **induktion** (generalisering från observationer) och **deduktion** (logiska slutsatser från teorier). En central del av naturvetenskapen är **hypotesprövning**, där forskare formulerar en **hypotes** som sedan testas genom experiment och observationer. För att en teori ska anses vara vetenskaplig måste den vara **falsifierbar**, vilket innebär att den ska kunna motbevisas genom nya observationer -- en princip utvecklad av **Karl Popper**. Samtidigt används **verifiering** för att bekräfta hypoteser genom empiriska data. För att en vetenskaplig upptäckt ska anses tillförlitlig krävs **upprepbarhet**, vilket innebär att experimentet måste kunna genomföras flera gånger med samma resultat. Naturvetenskapen arbetar ofta inom etablerade **paradigm**, som styr hur forskare tolkar och undersöker världen. När ett paradigm inte längre kan förklara nya observationer, kan en vetenskaplig revolution ske, där det gamla paradigmet ersätts -- ett koncept utvecklat av **Thomas Kuhn**. Metodologiskt använder naturvetenskapen främst **kvantitativa metoder**, där data mäts och analyseras statistiskt. Dock kan ibland även **kvalitativa metoder** användas, exempelvis vid tolkning av komplexa biologiska eller geologiska fenomen. Naturvetenskapen strävar efter objektivitet men är inte helt fri från **diskurs**, där språk och begreppsramar påverkar hur vi förstår fenomen. I vissa fall kan **dekonstruktion** användas för att analysera hur vetenskapliga begrepp formats över tid. Slutligen kan naturvetenskapen ibland relatera till **determinism**, där vissa forskningsgrenar (t.ex. fysik) utgår från att alla händelser styrs av naturlagar och orsaksförhållanden, medan andra discipliner (t.ex. ekologi och evolution) kan inkludera mer slumpmässiga och komplexa faktorer. **Humaniora** är det vetenskapliga studiet av mänsklig kultur, språk, historia och filosofi. Till skillnad från naturvetenskapen, som ofta bygger på **positivism** och **kvantitativa metoder**, använder humaniora i stor utsträckning **kvalitativa metoder** och fokuserar på **förståelse** snarare än mätbarhet. En central metod inom humaniora är **hermeneutik**, som handlar om att tolka och förstå texter, konst, historia och andra kulturella uttryck. En viktig del av hermeneutiken är den **hermeneutiska cirkeln**, som beskriver hur förståelsen av en helhet och dess delar påverkar varandra i en kontinuerlig process. Människors förförståelse och bakgrund påverkar deras **förståelseshorisont**, vilket innebär att all tolkning sker inom en viss referensram. Humanistisk forskning arbetar ofta med **diskursanalys**, där man studerar hur språk och makt påverkar vår förståelse av världen. **Michel Foucault** var en central figur inom diskursteori och menade att vetenskapliga och kulturella begrepp formas av maktstrukturer snarare än objektiva sanningar. **Dekonstruktion**, som utvecklades av **Jacques Derrida**, är en metod för att analysera hur texter och begrepp bär på inbyggda motsägelser och dolda maktrelationer. Humaniora är också intresserad av hur kunskap och idéer förändras över tid. **Paradigm**, ett begrepp från **Thomas Kuhn**, kan tillämpas på humanistiska ämnen genom att visa hur olika epoker haft olika sätt att förstå historia, litteratur eller filosofi. Inom idéhistoria och filosofi finns även frågor om **determinism** -- i vilken utsträckning människans tankar och handlingar styrs av historiska och kulturella faktorer. Slutligen använder sig humaniora ofta av både **induktion** och **deduktion**. Induktion används när forskare drar slutsatser om breda kulturella mönster utifrån specifika texter eller konstverk, medan deduktion tillämpas när man analyserar idéer utifrån etablerade teorier. I humanistisk forskning är dock verifiering och falsifiering inte alltid lika tydliga som i naturvetenskapen, eftersom tolkningar ofta är öppna för diskussion och beroende av kontext. **Samhällsvetenskap** är studiet av mänskliga samhällen, sociala relationer och beteenden. Den befinner sig ofta i gränslandet mellan **naturvetenskap** och **humaniora**, eftersom den både använder **kvantitativa metoder** (som statistik och enkäter) och **kvalitativa metoder** (som intervjuer och textanalys). Inom samhällsvetenskapen spelar **positivism** en viktig roll, särskilt inom ekonomi, sociologi och statsvetenskap, där forskare ofta strävar efter att finna mönster och lagbundenheter i samhället genom empiriska data. **Upprepbarhet** är viktig i vissa delar av samhällsvetenskapen, särskilt inom experimentell psykologi och ekonomi, där forskare vill säkerställa att deras resultat inte beror på slumpen. Samtidigt finns det en stark tradition av **hermeneutik** inom samhällsvetenskapen, särskilt inom sociologi och antropologi, där förståelse av människors handlingar och motiv är centralt. Här blir begrepp som **förståelseshorisont** viktiga, eftersom forskare måste ta hänsyn till hur individers och gruppers bakgrund påverkar deras perspektiv. När samhällsvetenskapliga teorier utvecklas används ofta både **induktion** och **deduktion**. Induktion innebär att forskare drar generella slutsatser utifrån empiriska observationer, medan deduktion innebär att man utgår från teoretiska antaganden och testar dessa mot verkligheten. **Hypotesprövning** är också en viktig del av samhällsvetenskaplig metod, där man försöker **verifiera** eller **falsifiera** påståenden om sociala fenomen. En central fråga inom samhällsvetenskapen är hur kunskap och normer formas genom **diskurs**, där språk och maktstrukturer påverkar hur vi ser på världen. **Michel Foucault** har varit en viktig teoretiker inom detta område. Även **dekonstruktion**, utvecklad av **Jacques Derrida**, kan användas för att analysera hur politiska och sociala begrepp är konstruerade och vilka underliggande maktförhållanden de bär på. **Paradigm**, enligt **Thomas Kuhn**, spelar också en stor roll i samhällsvetenskapen. Exempelvis har ekonomiska teorier genomgått förändringar över tid, från klassisk liberalism till Keynesianism och nyliberalism, där varje skifte kan ses som en paradigmatisk förändring. Inom politisk teori och sociologi diskuteras ofta **rational choice**, där man antar att individer agerar rationellt för att maximera sin egen nytta. Detta perspektiv har kritiserats för att vara för förenklat, då människors val ofta påverkas av sociala och kulturella faktorer. Slutligen är frågan om **determinism** central inom samhällsvetenskapen. Vissa teorier, som marxismen, argumenterar för att ekonomiska strukturer i hög grad styr människors handlingar, medan andra perspektiv betonar individens fria vilja och möjligheter att förändra samhället.