Marx, Weber, Durkheim PDF

Emilé Durkheim Teoribildning: Funktionalism (alla måste fylla en funktion) -Studerade självmord utifrån ett strukturperspektiv Resultatet av studien: Det fanns en skillnad på hur olika grupper begår självmord i Europa. Protestanter begår oftare självmord än katoliker och judar. Han såg att rika tog...

Emilé Durkheim Teoribildning: Funktionalism (alla måste fylla en funktion) -Studerade självmord utifrån ett strukturperspektiv Resultatet av studien: Det fanns en skillnad på hur olika grupper begår självmord i Europa. Protestanter begår oftare självmord än katoliker och judar. Han såg att rika tog självmord oftare än fattiga. Han såg också att människor i fredstid begick fler självmord än under krigsförhållanden. Utbilddade personer i högre grad begick mer självmord än outbildade. Självmordstyper och social obalans Durkheim identifierar fyra typer av självmord: Egoistiskt självmord: Orsakas av brist på social sammanhållning. Altruistiskt självmord: Förekommer i samhällen med överdriven sammanhållning, där individens liv saknar egenvärde. Anomiskt självmord: Uppstår vid brist på reglering, ofta under perioder av ekonomiska eller sociala kriser. Fatalistiskt självmord: Diskuteras kortfattat av Durkheim och är kopplat till situationer där individer känner sig förtryckta av en övermäktig social kontroll. Exempel är slavar eller andra underordnade grupper som ser självmord som den enda utvägen ur en kvävande tillvaro. Hur kan detta komma sig? Durkheim menar på att i ett samhälle så måste människan ha en funktion. Man måste känna att man behövs/funktion=funktionalism). När man är fattig= du måste arbeta (funktion) för att överleva. När man är rik= varför ska man då gå upp? (det finns inget behov/funktion) I krig finns det en viktig funktion av att styra upp landet/bidra (även om det inte är som soldat så finns det alltid viktiga sysslor i hemmet/förberedelse). Kognitiva och symboliska strukturer Durkheim ser samhällets klassificeringssystem som grunden för mänskligt tänkande: Kategorier som tid, rum, orsak och verkan är inte bara individuella eller logiska konstruktioner utan har sina rötter i sociala praktiker och behov. Genom religion och gemensamma symboler utvecklar människor kognitiva strukturer för att förstå världen. Durkheim analyserar i Les formes élémentaires de la vie religieuse sambandet mellan religion och samhälle. Han hävdar att religionens roll är central eftersom den skapar solidaritet och gemenskap. Religionen bygger på en dualistisk klassificering av världen: Det heliga: Symboliserar det som är av högsta betydelse och skapar kollektiv samhörighet. Det profana: Representerar vardagens trivialiteter. Durkheim såg mestadels arbetet som en potentiell källa till solidaritet och sammanhållning! Före den industriella revolutionen så rådde mekanisk solidaritet= människor hade en sammanhållning/en funktion eftersom alla gjorde lika arbetsuppgifter (arbetade på gården som bönder osv). Där skapades en sammanhållning. Efter den industriella revolutionen så förändrardes detta. Nu gjorde inte alla längre samma sak. Vissa arbetade som doktor, bönder, smed osv men ändå så kunde människor känna en sammanhållning eftersom alla var en del av helheten, vilket Durkheim benämer som Organisk solidaritet. För att bygga ett hus behövdes både en snickare och en målare. Undantaget mot detta när man längre inte har en helhet kallade Durkheim Anomi, exempelvis när man är arbetslös, det skapas en obalans, sjukligt och normlöst samhälle. I anomi ökar anatlet självmord och alla andra negativa delar av samhället! Om samhället går bra eller dåligt kan alltså förklaras av om samhället är i solidaritet eller är det i anomi… Anomi sjukliga tillstånd i samhället social isolering brist på moraliska regleringar Durkheim kopplade självmord till hur väl sociala band och normer upprätthålls. Han såg risken för självmord öka både vid låg- och högkonjunktur, men orsakerna skiljer sig: Vid lågkonjunktur: Isolering och osäkerhet. Vid högkonjunktur: Förändring och anomi. -Vinst av mkt pengar är ett exempel som kan leda till anomi. Funktionella förklaringar till kriminalitet Inom kriminologi är tanken med anomi att personen väljer brottslig verksamhet för att individen anser att det inte finns någon anledning att inte. Med andra ord, personen blir frustrerad när de inte kan leva upp till samhällets ideal. Personen är alienerad, känner sig värdelös och att deras ansträngningar att försöka uppnå något annat är fruktlösa Karl Marx Historiematerialism/ materialistisk synsätt: Samhället styrs av den ekonomiska strukturen i samhället Hur den ekonomiska strukturen ser ut och framförallt ägandet påverkar hur samhället ser ut. Detta ger upphov till ett klassamhälle. Marx hade en en dualistisk syn/ tvådelad syn på samhället: Arbetarklass och kapitalklass. Arbetarklassen ägde inte kapitalet däremot arbetade de i fabriken och fick lön för detta. Kapitalklassen är de människor som inte arbetade i fabriken men som äger fabriken. De får inte lön men de får vinst från fabriken. Det finns en konflikt mellan dessa två klasser, som han benämner som en klasskamp. Klasskampen mellan dessa grupper är de som driver och styr historiens utveckling (därav historiematerialism). Marx tittade på historien och började med antikens grekland (slavsamhälle), där det finns en tvådelning av människor (slavar och slavägare). Slutligen gjorde slavarna uppror och gick vidare till nästa stadie. Under medeltiden fanns feodalism, bönderna var livegna och lydde under detta. De fick inte flytta och var tvingade att arbeta på den mark de bodde på. De ägde marken själva men tvingades att ge en visst del av avkastningen till en hertig/ledare som bodde nära. Feodalismen var religiöst involverad (Gud vill att det ska vara på detta sättet)/kyrkan sa att det skulle vara på detta sättet. Nästa stadiet är det kapitalistiska stadiet (nutid). Här är det inte fråga om slaveri men det är fråga om privatägande av naturtillgångar och kapital. Det finns männsikor som arbetar i företag och fabriker och får lön och det finns människor som inte arbetar men som lever på att bara äga kapitalet eller naturtillgångarna. De lever på vinsten/Profiten. Varje stadie lever till nästa stadie genom en revolution och detta föresåg Marx också kommer hända med kapitalismen. Tillslut så kommer arbetarna att göra revolution mot kapitalägarna. Man kommer ta över makten och kapitalet genom våld och man kommer bilda proletariatets diktatur och det klasslösa samhället (det kommunistiska samhället). Klasser försvinner och alla ska äga och alla ska arbeta tillsammans. I Marx teori kring de olika stadierna finns det andra delar. Bland annat är de det som Marx kallar för bas och överbyggnad. Man kan dela in samhället i två delar. Samhällets bas är ägandestrukturen i samhället: hur ägandet ser ut, vem som äger och hur produktionsförhållandena ser ut exempelvis vem som äger fabriker eller naturkapital (reella saker). Sen har vi en överbyggnad av samhället, exempelvis regler, lagar, kulturer, idéer, normer, värderingar och strukturer. Marx menade att det är basen som styr hur överbyggnaden ser ut. Exempelvis har du ett slavsamhälle i basen, då gör det också att lagarna formuleras på det sättet (det var lagligt och helt okej att ha slavar- andra värderingar och normer). Basen styr vilka idéer vi får och inte tvärtom. Exempel från nutiden så äger exempelvis bönder skog och vi tycker inte att detta är något konstigt och det är fullt lagligt. Men överbyggnaden är viktig eftersom den legitimerar basen. En annan del av Marx teori är alienation. Marx menade att när exempelvis en smed tillverkade hästskor så får inte smeden skon när han är färdig utan de lämnades in till fabriken och då är det fabriksägaren som äger och förmodligen säljer skorna och tar vinst. Istället får smeden lön. Detta menade Marx inte är bra för människan eftersom människan tas ifrån den produktion som han skapar. Arbetet var nästan heligt för Marx, då han ansåg att det som skapats eller producerats med händerna är det en del av arbetet att man får en belöning i form av ett färdigt arbete eller produkt. Men i det kapitaliska samhället blir du fråntagen den slutgiltiga produkten och då alieneras från helheten. Alienation= man blir främmande för sin egen produkt/helheten och för sig själv. Exempelvis tillverkar en person en skruv till en bil men får aldrig ta del av hela bilen utan blir bara en “bricka i spelet”. Bytesvärde= värdet på en vara bestäms av den arbetstid som behövs för att producera den. Det innebär att om det tar längre tid att producera en vara, så har den ett högre bytesvärde, eftersom mer arbete har lagts ner på att skapa den. Värdet mäts alltså genom den mängd arbete som i genomsnitt krävs i samhället för att tillverka varan, vilket gör att varans värde inte är beroende av dess specifika egenskaper utan på hur mycket arbete som krävs för att skapa den. Bruksvärde= En varas bruksvärde är det värde som den har i egenskap av att vara användbar. Varufetischism= Varufetischism, enligt Marx, handlar om hur vi ser på varor i ett kapitalistiskt samhälle. Istället för att tänka på hur varor tillverkas, vem som har gjort dem, och under vilka förhållanden, ser vi bara på varornas pris eller status. Det är som om varorna har ett eget värde och liv, frikopplat från arbetarna som producerat dem. Exempelvis kan vi köpa en tröja utan att tänka på att någon kanske har jobbat under svåra förhållanden för att tillverka den. Det enda vi ser är att den är snygg eller märkesdesignad. Den här "förblindningen" gör att de sociala relationerna bakom produktionen blir osynliga, vilket upprätthåller ojämlikheter i samhället. En vara kan ha ett bruskvärde utan att ha ett bytesvärde. En naturupplevelse kan dock också utgöra en vara, särskilt eftersom kapitalismens expanderande logik gör att det skapas varuhandel av så gott som allting, inklusive upplevelser och turism, som är avgörande i många länders ekonomi. Arbete= Arbete är ett samspel mellan människa och natur. Produktionsprocessen= delas upp i två grundläggande komponenter: själva arbetet och produktionsmedlen. Produktionsmedlen består av arbetsföremål och arbetsmedel. Om vi tillverkar en bokhylla utgör den vårt arbetsföremål, som vi bearbetar och arbetar på med hjälp av arbetsmedel som såg, skruvdragare och pensel. Virket i form av trä är en del av naturen. Även verktygen är materiella föremål som tidigare framställts med hjälp av råvaror från naturen, men som nu fått status som arbetsmedel. Genom produktionsprocessen förändras naturen, det sker en förändring av arbetsföremålet, och den färdiga bokhyllan är en materialisering av vårt arbete. I produktionsprocessen påverkas även människan. Innan vi påbörjar konstruktionen av en bokhylla har vi planerat arbetet genom att göra ritningar och beräkna mängden virke som krävs. Det är ett medvetet och planlagt arbete som skiljer människan från djuren, vars arbetsformer är instiktiva. Men det är också ett arbete som ger människan utlopp för hennes vilja och som därigenom stimulerar henne till kropp och själ. Arbete hos Marx är allstå något grunläggande gott och positivt. Problemet är att i den kapitalistiska produktionsprocessen blir villkoren för arbetet annorlunda än när vi arbetar i syfte att skapa bruksvärde- som när vi bygger en bokhylla åt oss själva. Det är inte nödvändigtvis så att produktionsprocessen i sig förändras, men produktionsmedlen ägs av kapitalisten medan de som producerar endast tillför sin arbetskraft, vilket får vissa konsekvenser. Det innebär bland annat att arbetet sker under sträng kontroll, till exempel att maskiner och verktyg används korrekt och att det inte slösas med råvaror (produktionsmedel). Det innebär också att resultatet av arbetet (varan) kommer att bli kapitalistens egenom. “Arbetsprocessen är en process mellan ting, som kapitalisten har köpt, mellan ting som tillhör honom” Ting= syftar inte bara på de prodktionsmedel som kapitalisten köpt ex verktyg, utan även själva arbetskraften blir ett ting som kapitalisten köpt och som tillhör honom. I den kapitaisltiska produktionen köper kapitalisten den anställdes arbete och äger rätten över detta. DEn lön som arbeteraen får för de arbete han/hon utför åt kapitalisten ska i bästa fall motsvara kostnaden för dennes livsuppehälle. Enligt marx ägnar arbetaren en viss del av dagen åt att producera för sina egna behov- för att kunna betala för exmpelvis mat och bostad. Men arbetaren producerar mer än det han/hon får betalt för, och därför kommer arbeteren skapa en slags överproduktion- vad Marx kallar för Mervärde. Differensen mellan arbetskraftens bruksvärde och dess bytesvärde är mervärdet. Det är den vinst som kapitalisten tillägnar sig. Kapitalisten kan öka sin vinst genom att öka mervärdet. Det absoluta mervärdet skapas genom att att förlänga den tid arbetskraften är sysselsatt i produktionsprocessen. En sådan jakt på mervärde, menar Marx, negligerar fysiologiska och moraliska gränser och kommer enbart begränsas av fackliga organisationer och lagstiftad arbetstid. Om det absoluta mervädet ökas genom att förlänga arbetsdagen. så handlar en ökning av det relativa mervärdet om att misnka det nödvändiga arbetet, det vill säga den del av arbetsdagen som arbetskraften arbetar för att han/ hon ska överleva. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt är att sänka lönen så att det hamnar under värdet på arbetskraften, till exempel genom att betala mindre än minimilön. Men om lönen sänks för mycket försämrar det samtidigt förutsättningarna för arbetarens reproduktion. Arbetaren måste ju kunna leva på sin lön. Max Weber Weber skiljer sig från Durkheim och Marx, han menar på att det finns en skillnad mellan sociologi och vanlig vetenskap. Både Durkheim och Marx försökte skapa naturvetenskapliga formler, de förste matematiskt beskriva hur samhället fungerade. Marx skrev många formler om hur arbetet fungerade med löner och vinst osv drev på klasskampen. Weber menar att sociologi inte är så positivistiskt att det kan mätas på alla sätt. Sociologi är subjektivt och det finns variation på individnivå. Vi kan inte använda oss av en strukturnivå för att förutsäga enskilda individer. Han skrev ett klassiskt verk: Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Utgångspunkten i boken är att försöka förklara varför den industriella revolutionen skedde i norra Europa och varför har norra Europa världens rikaste länder (Frankrike, Tyskland, Skandinavien)? Weber menade att det är kulturen, idéerna och individens värderingar som styr detta. Han jämför norra Europa med södra Europa och såg att norra är mycket rikare. Han såg att det fanns olika typer av kulturer och värderingar i dessa länder. I södra Europa är man ofta katoliker eller ortodox kristna. Medan i norra Europa är man protestanter eller veteraner. En tydlig värdering inom protestantismen är att man ska göra sin plikt, spara och vara varsam osv och detta i jämförelse med den katolska delen där man spenderar pengar snabbt. I norra Europa sparade man pengar eller investerar pengar medan södra Europa gjorde man något roligt och mer spontant med pengarna. I norra Europa har man ackumulerat medan i södra Europa har man inte gjort det på samma sätt. Detta är ett resultat av att industrialiseringen skedde i just Norra Europa. Weber hade ett individualistiskt perspektiv och lade fram en teori kring idealtyper och försökte förklara varför individer handlar på olika sätt- Istället för att lägga fram hur ALLA människor fungerar som Durkheim gjorde med funktionalismen eller som Marx gjorde med klasskampen. Weber menade att det kan finnas olika orsaker till att människor agerar som de gör. Han la fram fyra stycken förklaringar på olika idealtyper: Målrationellt handlande: när själva ändamålet styr handlandet, rationellt och uttänkt. Värderationellt handlande: ens värderingar styr varför man gör en viss sak. Affektuellt handlande: man styrs av sina känslor. Traditionellt handlande: traditionen styr varför man gör på ett visst sätt, det finns inga känslor eller tydligt rationellt mål exempelvis “Sverige har alltid gjort så”, eller "Vi har alltid gjort så”. Ytterligare ett begrepp som Weber använder i sina teorier är rationalitetens järnbur, han såg att samhället rationaliseras allt mer, samhället börjar sekulariseras, alltså tror allt mindre på religionen. Anledningen till detta är för att vi börjar allt mer kunna förklara hur världen fungerar tack vare vetenskap, därmed tenderar religionen att minska i betydelse. Men det gör också att byråkratiseringen av samhället ökar. Ju mer vi kan förklara/mäta desto mer gör vi också det. Vi har delar av samhället som egentligen inte producerar någonting utan de bara mäter hur andra producerar. Fast att detta är något bra enligt Weber, så kallar han detta också för rationalitetens järnbur där människan blir inlåst i denna järnburen där allting är förklarat och magin försvinner i livet. Man tappar det här med hjärtat och njutningen i samhället. Det bör alltså finnas något i samhället som är oförklarat och mysterieliknande.