Del 1 Hur kan entreprenörskap förstås? PDF

## Del 1 Hur kan entreprenörskap förstås? Går igenom definitioner, mått, sammanhang, m.m. ## Kapitel 2 Vad är ett företag och hur är det organiserat? Entreprenörskap som begrepp är starkt förknippat med företagande, men förekommer även socialt, politiskt och institutionellt. Denna bok håller sig...

## Del 1 Hur kan entreprenörskap förstås? Går igenom definitioner, mått, sammanhang, m.m. ## Kapitel 2 Vad är ett företag och hur är det organiserat? Entreprenörskap som begrepp är starkt förknippat med företagande, men förekommer även socialt, politiskt och institutionellt. Denna bok håller sig till entreprenörskap som utövas inom ramen för vinstdrivande företag. ### Varför finns det företag? Nobelpristagaren Ronald Coase hävdade på 1930-talet att företag finns därför att transaktioner i många fall kan utföras billigare inom en organisation än på marknaden. Enligt Oliver Williamson är det i synnerhet tre förändringar som sker när transaktioner flyttas från marknaden och in i företaget: - En auktoritetsrelation uppstår (hierarki ersätter marknad). Kan lösa koordinationsproblem och förhindra intressekonflikter uppstår, men detta kräver en intern byråkrati vilket är kostnadskrävande. - De individuella incitamenten försvagas. - Nya kostnader tillkommer. Företag måste ständigt ta ställning till ifall de ska producera/skap själva eller köpa in, så kallade "the make-or-buy decision. Man tar beslutet utifrån, kostnader, stordriftsfördelar och konkurrenskraft m.m. Kopplat till detta har vi 2 idealtyper av företag som svar till problemet: - Det integrative företaget (sida 17): Man tillverkar och utför alla delar av produktionen, marknadsföring, FoU m.m. inom organisationen. Det enda man tar in är insatsvaror. - Nätverksföretaget (s 1ft): Man bedriver en kernverksamhet av varumärke företagsledning och samordning av FoU, resterande delar köps in av andra organisationer genom outsourcing. Blir ett litet företag sett till anställda, men betydlig större försäljning per anställd. De flesta företag befinner sig någonstans mellan dessa idealtyper. ## Under lång tid ansåg ekonomer och politiker att massproduktion och standardisering skulle vara den säkraste vägen till industrialiseringen och ekonomisk tillväxt. En huvudsaklig avvägning ifall detta va rätt ansågs stå mellan de mindre företagens inneboende ineffektivitet och risken för de stora företagens monopolmakt. De stor företagen ansågs inte bara va mer kostnadseffektiva och produktiva utan under en lång tid ansågs de vara en ledande motor för innovation och teknologisk utveckling. ## Under senare tid uppmärksammades tjänstesektorn mer och det visade sig att mindre företag va viktigare när det kom till att skapa fler jobb än vad man tidigare trott. Det visade sig även att mindre företag kunde konkurrera med de större och även bidra med innovationer (t.ex. inom stålbranschen). ## Företag och företagande på 2000-talet Utvecklingen av teknik och kommunikation har lett till nya möjligheter när det kommer till produktion, distribution och andra delar som ingår i företagande (möjligheterna för samarbeten har förändrats/ökat, genom IKT-revolutionen). Nu är även teknologin så pass avancerad att förändringar inom tekniken inte leder till lika stora skalfördelningar som tidigare. Men tekniken har ökat affärsmöjligheterna och gör marknaden mer välfungerande (sänker transaktionskostnaderna). ## IKT-revolutionen har gjort det möjligt för stora organisationer att förbli flexibla och effektiva. Det har även gjort det möjligt för företag att ändra sin organisation och ekonomistyrning. Har även gett upphov till många nya affärsmodeller och innovationer. IKT bidrar till både organisations- och produktionsinnovationer. Apple och Google är framträdande exempel på detta. ## Dagens teknik har även gjort det mer förmånligt att samverka på marknaden än inom företaget. Små företag kan även bli specialister och ta del av den globala marknaden. ## Globaliseringen Möjliggör tillväxt och företagsutveckling, men kommer även med utmaningar. Företag bryts upp och man väljer att allokera delar på platser som gynnar företaget mest (offshoring). T.ex. så ser vi att stor del av världens produktion sker i Kina, vilket blev ett stort problem när Corona bröt ut. Man gör detta för att det gynnar företaget, men man tar på sig risk då man inte längre kan ha samma kontroll (i och med att produktionen sker i ett annat land och man påverkas av fler länder, eller genom offshoring). Ännu värre blir det om många placerar sig i samma land, som med Kina och Corona. Globaliseringen orsaker även allokering av arbetskraft, vilket påverkar reallönerna. Med globaliseringen ser vi att en del företag blir enormt stora (Amazon), vilket man kan tycka ger dem för mycket makt. Många mindre företag köps upp och risken finns för en monopolliknande situation (t.ex. Disney, Google och Amazon). Vi ser fortfarande att många mindre företag frodas och gynnas av att specialisera sig och sälja sina produkter/tjänster till större aktörer. ## Kapitelsammanfattning på sida 24. ## Kapitel 3 Vad är entreprenörskap? I den allmänna debatten syftar entreprenörskap ofta uteslutande på ny- eller egenföretagande. Finns massa olika definitioner på begreppet och vad en entreprenör är. Entreprenörer har definierats som riskbärare, kapitalägare, innovatör, beslutsfattare, industrialist, företagsledare/chef, organisatör och koordinator av ekonomiska resurser, företagsägare, användare av produktionsfaktorer, beställare av varor och tjänster, arbitragör och allokerare av resurser mellan alternativa användningar. Cantillon har i sin bok beskrivit en begynnande marknadsekonomi byggd på privat äganderätt och med tre slags aktörer: - Jordägare, som finansiellt oberoende - Entreprenörer som agerar på marknaden med syfte att göra vinst - Anställda Han gör entreprenören till den centrala aktören i den ekonomiska processen, där man tar de flesta beslut. Denna syn är från tidigt 1700-tal och man kan se att det skett funderingar inom området länge och att tankarna runt området förändras. ## De fyra klassiska entreprenörsfunktionerna Hör ihop med fyra ekonomer som varit med och lyft dessa. ### Joseph A. Schumpeter (innovatör): En av de viktigaste förgrundsgestalterna inom entreprenörskapsforskning. I sin bok *The Theory of Economics* så lyfter han fram entreprenören som den primära motorn i den ekonomiska tillväxt- och utvecklingsprocessen. Anger att entreprenören i första hand är en innovatör som bidrar till innovation och skapande förstörelse genom nya kombinationer av tillgängliga produktionsfaktorer. Innovation måste inte bestå av nya produkter/tjänster utan kan även utgöras av: - Nya produktionsmetoder - Nya marknader - Nya resurser - Nya organisationsformer ### Israel M.Kirzner (arbitragör, "jämviktsskapare"): Till skillnad från Schumpeter så lyfter han fram entreprenören som en arbitragör, vilken upptäcker och agerar på outnyttjade vinstmöjligheter i ekonomin. Detta behöver inte härröra från något genuint nytt eller innovativt så som Schumpeter menar. För att upptäcka/identifiera vinstmöjligheterna så krävs en viss uppmärksamhet (alertness), en förmåga att identifiera och urskilja outnyttjade/oupptäckta möjligheter, vilket entreprenören är bäst på enligt detta synsätt. Entreprenören kan sägas vara en slags "jämviktsskapare". Genom sitt agerande ska denna ekonomi gå mot en jämvikt där det inte finns några outnyttjade möjligheter och all befintlig produktionskapacitet nyttjas på optimalt sätt. Denna teori riktade sig främst mot nationalekonomer medan han hade ytterligare en teori där betoningen ligger på osäkerhet över tid och entreprenörskap som en skapande process. ### Frank Knight (bärare av genuin osäkerhet): Fokuserar på entreprenörens roll som beslutsfattare under så kallad genuin osäkerhet. Skiljer sig från risk då det inte går att kalkylera. Risk och osäkerhet har en stor roll inom entreprenörskap och enligt Knight är det entreprenörens uppgift att bära denna genuina osäkerhet. Exempel på skillnaden mellan risk och genuin osäkerhet: Investerar man på börsen så kan man genomföra portföljsanalys och med historisk statistik kalkylera risk. Investerar man i innovation så kan man aldrig veta utfallet innan innovationen når marknaden, alltså finns det en genuin osäkerhet. ### Jean-Baptiste Say (koordinator): Tillskriver entreprenören rollen som koordinator. Enligt Say måste det finnas någon som övervakar och fattar beslut om hur kunskap, arbetskraft och kapital ska organiseras och användas. Utan denna koordinerande funktion så skulle ingen företagsaktivitet uppstå. Menar också på att det finns ett utbud och efterfrågan på entreprenörskap. ## Nyare forskning om entreprenörsfunktionen: Olika traditioner har växt fram över tiden kopplat till de fyra klassiska entreprenörsfunktionerna. ## Individ, organisation och anställningsform Under 1960-talet låg fokus på entreprenörens bakgrund (utbildning, man/kvinna, pengar m.m.) och personlighet (riskbenägenhet, självförtroende, stresstålighet o.s.v.). Man diskuterades även "entreprenörsgener". Samtidigt uppstod en annan forskningslinje där man la mer fokus på vad entreprenörer gör (skapar nya strukturer och organisationer) snarare än vem det är. Fördelen med att fokusera på en viss sorts företag eller företagare är att man får ett tydligt kvantitativt mått på entreprenörskapsaktiviteten i ekonomin. Man kan t.ex. mäta antalet nystartade företag inom ett visst område under en särskild period (problemet med detta mått kan att man inte fångar allt som ingår/orsakas i fenomenet entreprenörskap). ## Entreprenöriella möjligheter och exploatering Sedan 1990-talet har ett nytt forskningsområde växt fram där entreprenörskap handlar om att se, värdera och utnyttja möjligheter genom att skapa något nytt. Alla nya företag är nödvändigtvis inte nyskapande inte heller är det så att alla nya innovationer förekommer i nya företag (sker ofta i mer etablerade företag). De som innoverar något revolutionerande kan vara både nya och gamla verksamheter. Entreprenörskapsforskningen har alltså gått från att i hög grad vara inriktad mot att studera själva formerna för entreprenörskapet till att försöka förstå när, hur och varför en entreprenöriell möjlighet exploateras och det oavsett form. Olika forskare kopplar forskningen till de tidigare klassiska formerna. Men det finns kopplingar till varje form. ## Saras Sarasvathy Talar om effectuation (kopplat till Carssons och Knights former). Begreppet syftar till problemlösning som hon menar måste karakterisera entreprenöriella beslut. Beslut och problem måste lösas även under osäkerhet. Illustrerar med en kock som lagar ett recept, då man fixar ingredienserna, går igenom receptet och försöker laga något gott. Fel kan ske under processen som att en sås skär sig, men det är då problemlösningen kommer in. Det kan misslyckas och bli pannkaka, men man kan även komma på någon ny maträtt. Entreprenörskap följer en fortskridande process där man måste lösa problem. ## Den österrikiska idétraditionen Att vi oftast inte beter oss som kalkylerande strategiskapare. Utan vi agerar mer i det okända. Vissa tar avstånd från att entreprenörskap har en jämviktsskapande funktion. Inte heller att man ser en möjlighet och sedan agerar, utan snarare tvärtom. Man applicerar en idé i praktiken och först då ser man en möjlighet. ## Den neoklassiska idétraditionen Smalnar av begreppet entreprenörskap och går rätt mycket emot idén om koordination och osäkerhet. ## Upptäckta kontra skapade möjligheter: Ett klassiskt synsätt är antingen att de möjligheter som entreprenörer exploaterar är skapade eller upptäckta. Tanken på att de är upptäckta säger att entreprenören inte behöver generera någon ny kunskap genom möjligheten. Man behöver bara uppmärksamheten (kopplat till Kirzners alertness). Skapande möjlighet kopplas till idén om entreprenören som en innovator. ## 3.5 Kapitelsammanfattning Sida 50. ## Kapitel 4 Entreprenörskap - några ytterligare distinktioner: Gör ytterligare distinktioner av vad entreprenörskap är och inte är. ### 4.1 Entreprenörskap kontra icke-entreprenöriellt egenföretagande: Man kan vilja bli entreprenör av olika anledningar. Vi diskuterar bl.a. möjlighetsentreprenör (upptäckt/skapat affärsmöjlighet, pull) och nödvändighetsentreprenör (saknar andra försörjningsmöjligheter, push). En förutsättning för att en verksamhet ska kunna kallas för entreprenöriell bör vara att den är nydanade och ofta finns det en uttalad ambition att växa (därför bör inte nödvändighetsentreprenörer ses som entreprenörskap, mer rättvis benämning är nödvändighetsföretagande). Kan gå över till möjlighetsentreprenör om denna hittar en outnyttjad möjlighet eller kommer med innovation. Man talar även om ambitiöst entreprenörskap som syftar på en entreprenör som går in i processen med målet att skapa så mycket värde som möjligt (kräver långtgående ambitioner, kan ses som en delmängd av möjlighetsentreprenörskap). Många forskare hävdar att det främst är denna typ som driver utvecklingen framåt. I tabell 4.1 på sida 53 så sammanfattas de olika bevekelsegrunderna för valet att bli egenföretagare. Privilegiejakt innebär att individen jobbar för att skapa egna ekonomiska fördelar som leder till samhällsekonomiska förluster snarare än vinster (kan vara likt vinstmaximerande). Man ska komma ihåg att nyföretagande inte är synonymt med entreprenörskap. Båda kan ske under förutsättningar som inte är beroende av varandra (t.ex. intraprenörer inom företag eller nystartade företag som inte följer grunderna för entreprenörskap, som nödvändighetsentreprenörer). ## Tänka på relationen mellan entreprenörskap och nya mindre företag, växande företag, större företag och absorptionen av företag (ekonomins utveckling). ## 4.2 Intraprenörer kontra entreprenörer Intraprenör är en entreprenöriell individ som är anställd. En upptäckt inom ett företag kan leda till en spin-off, alltså ett nytt företag som utvecklas för att exploatera upptäckten (kan vara opassande inom verksamheten, kan va del av koncern). Avknoppning/spin-off kan skapa en effektivare incitament-struktur för intraprenören, men den egna risken ökar och anställningstryggheten försvinner/minskar. Man kan även sälja idéer till mer etablerade företag. Kan vara så att man själv saknar kapitalet. Man kan alltså gå från intraprenör vid upptäckten, gå över till entreprenör vid avknoppningen och sedan tillbaka till intraprenör om avknoppningen säljs vidare till en större verksamhet. ### Tysk kontra explicit kunskap Tysk kunskap är direkt knuten till en viss person och som vi kanske delvis inte är medvetna om. Det kan inte uttryckas i ord eller matematisk formel. Är därmed svår att överföra. När det kommer till entreprenörskap så förenklar det om individen i fråga kan sälja in idén som denne har (svårt genom tyst kunskap). ### Innovationernas ursprung Den viktigaste källan till innovation är således incitamentet att förbättra sin position på marknaden, att konkurrera mer effektivt. Hälften av alla innovationer görs av företag med fler än 50 anställda och en fjärdedel av enskilda individer eller i företag med max fyra anställda. Viktigt att urskilja innovationer och uppfinningar som begrepp och fenomen. ## 4.3 Produktivt kontra improduktivt och destruktivt entreprenörskap Produktivt entreprenörskap gynnar entreprenören och samhället i stort, men detta är inte alltid fallet. Man kan till exempel ägna sig åt privilegiejakt och försöka skaffa sig ekonomiska förmåner medan man undviker beskattning (denna sort är enklast att utöva och vanligast där det finns svaga ekonomiska skydd). Inte ovanligt att entreprenörer dras till områden som gynnar dem själva mest. Om en entreprenöriell handling berikar entreprenören men samtidigt gör samhället fattigare kan den sägas vara destruktiv (ex svart verksamhet, kriminell m.m.). Historiskt kan man även se hur entreprenörskap har påverkat samhällsutvecklingen, det har använts i krigsföring, politiskt m.m. ## När man pratar om entreprenörskap så kan man inte bara prata om mängden. Typ och inom vilken verksamhet är viktiga parametrar. ## 4.4 Institutionellt entreprenörskap Aktiviteter som syftar till att direkt eller indirekt försöka påverka spelreglerna i ekonomin brukar benämnas institutionellt entreprenörskap och har först på 2000-talet uppmärksammats inom entreprenörskapsforskningen (kan även ske inom politiska klimatet). En entreprenör som försöker ändra regelverket kan både vara produktivt och destruktivt (förändringen kan gynna alla/samhället eller enbart entreprenören). ## Delandets ekonomi (Ex. Airbnb, Uber m.m) Regelmässigt så kan Airbnb hamna i en gråzon då hotellverksamhet brukar vara hårt reglerad. I visa fall kan verksamheten till och med ses som olaglig. Uber har lyckats undvika den hårda regleringen på taxiverksamhet då de har lyckats definieras som en annan verksamhet. ## 4.5 Snabbväxande företag och entreprenörskap med särskilt stort genomslag Endast en liten del av entreprenörskap ger ett betydande avtryck på ekonomin. Gaseller är ett begrepp för de mest snabbväxande företagen och har visad sig stå för en stor andel av nya jobb. Man har börjat prata om high-impact entrepreneurship (HIE). Kännetecknas av att man kommersialiserar innovationer med en mycket hög inneboende potential eller åstadkommer banbrytande genombrott på en marknad. Detta baseras på det verkliga utfallet av den entreprenöriella aktiviteten. ## 4.6 Vår definition av entreprenörskap Komma ihåg att det är väldigt svårt att sätta en fast definiering. Produktivt entreprenörskap - förmågan och villigheten hos individer, både på egen hand och inom organisationer att: - Varsebli och skapa nya ekonomiska möjligheter - Introducera sina idéer på marknaden under osäkerhet genom att ta beslut om lokalisering, produktutformning, resursanvändning, institutioner och belöningssystem. - Skapa värde, vilket ofta, men inte alltid, innebär att entreprenören agerar för att expandera verksamheten till sin fulla potential. Det präglas av att kunna ta beslut i osäkerhet. Utan någon form av entreprenörskap i företag så kan de få det svårt att överleva. Man kan inte heller nöja sig med en entreprenöriell handling. Detta måste ofta fortsätta för att man ska kunna behålla sin position (ex. Ford och det löpande bandet). Entreprenörskap bör inte ses som något statiskt. Det kan gå i perioder och entreprenören kan gå in och ut ur rollen. Mer realistiskt att betrakta det som ett kontinuum. ## 4.7 Kapitelsammanfattning Se sida 73. ## Kapitel 5: Entreprenörskap - den empiriska bilden Jämför bokens definition med den vanliga bilden av entreprenörskap. När man mäter entreprenörskap inom länder så är det väldigt viktigt vad man använder för mått. Vid jämförelse så ger olika mått helt olika resultat. ### 5.1 Andelen egenföretagare och närliggande mått Man kan mäta entreprenörskap på antalet nystartade företag, men det ger ingen bra bild. Mer komplicerat än så. Men om det använts som mått så måste man även tänka på faktorer som inträdesbarriärer och överlevnadsgrad (viktiga att tänka på om man jämför mellan länder). Tea-Index: Annat mått som står för Total Entrepreneurial Activity. Indexet definieras som andelen yrkesverksamma (1ft-64) som försöker starta företag eller som är verksamma i ett nytt företag som de själva startat under de senaste 3,5 åren. Även detta mått visar stor skillnad mellan länder. ### 5.2 Bredare mått på entreprenörskap Entrepreneurship Indicators Programme (EIP) ska va bättre på att fånga den kvalitativa aspekten. Mycket bredare index som omfattar många fler mått. GEDI baseras på mått inom attityder till entreprenörskap, entreprenöriell förmåga och entreprenöriell ambition. Företagstillväxt: Ett annat mått för att belysa entreprenörsaktiviteten är att kolla på nya företagens tillväxtutveckling. ## Förekomsten av snabbväxande företag En nödvändig förutsättning för snabb tillväxt är att företagaren vill försöka och förväntar sig att kunna växa snabbt. Snabbväxande företags betydelse: - Avgörande för sysselsättningstillväxten och står för en stor del av nya jobb. - Finns i olika storleksklasser. Små är överrepresenterade - Är i genomsnitt yngre än andra företag - Växer ofta organiskt och kan därför bidra mer till ny sysselsättning än äldre och större företag. - Snabbväxande företag finns i alla branscher och högteknologiska branscher är inte överrepresenterade. Gaseller brukar inte kunna behålla sin tillväxttakt. Därför krävs det oftast att nya gaseller tillkommer för att fortsätta generera sysselsättning. ## 5.4 Superentreprenörskap Exempel: Jeff Bezos, Ingvar Kamprad och Steve Jobs (har skapat en förmögenhet på över en miljard dollar genom att skapa företag). Är exceptionellt framgångsrika entreprenörer. Dessa personer kan skapa helt nya branscher eller rasera gamla (skapande förstörelse) genom sitt entreprenörskap. Dessa utgör en ytterst liten minoritet av alla entreprenörer (996st från 1996 till 2010), men skapar ofantligt stort värde. Här ligger länder som USA i framkant, medan Europa halkar efter (se tabell sft9). Man kan även jämföra andelen venturekapital- investeringar som del av BNP mellan länder (har en hög korrelation med antalet entreprenörmiljardärer). Tydlig jämförelse mellan länder enligt olika mått finns på sida 91. Affärsänglar: Privatpersoner som går in i nystartade bolag med finansiellt och socialt kapital. Venturekapital: Kapital till unga företag som behöver kapital till att utvecklas. ## 5.5 Entreprenörskap och företagsdynamik i Sverige Ett annat sätt att illustrera det entreprenöriella klimatet är att analysera företagsdynamiken ur olika aspekter. Den svenska företagsstrukturen: Förändras med tiden för att optimeras. Vet inte men delen kändes rätt irrelevant. De svenska storföretagen: Troligtvis finns en större andel äldre storföretag i ett land ju tidigare landet har industrialiserats. Två ("nya") tendenser som pekar i olika riktning, är dels en ökad tendens att starta företag baserat på en idé som bedöms som global och ha som mål att sälja företaget till en global aktör, dels att redan från början ta sikte på den globala marknaden, så kallade born global-företag. Storföretagen är viktiga, men deras betydelse har minskat kraftigt under 2000-talet (sysselsättning). Man kan se att personalstyrkan har minskat bland de svenska storföretagen under 2000-talet. Kan vara innovativa genom att skapa chanser för andra, internt utövar de oftast inkrementella innovationer. Många av de nya mest framgångsrika företagen är avknoppningar från storföretagen (grundarna har ackumulerat kunskap och erfarenhet genom storföretagen). De är även viktiga som investerare. ## 5.6 Kapitelsammanfattning Se sida 101. ## Kapitel 6 Entreprenörskapets roll i kompetensstrukturen Detta kapitel diskuterar olika kompletterande aktörer och riskkapitalets roll för att entreprenöriell aktivitet ska nå sin fulla potential. Dessa aktörer bildar tillsammans en kompetensstruktur. ### 6.1 Kompetensstrukturens olika aktörer Entreprenörer är beroende av en rad olika aktörer för att kunna förverkliga sin idé (deras kompetenser är kompletterande). Saknad av en viss aktör/kompetens kan vara avgörande för vidareutvecklingen. Åtminstone 6 olika aktörer utöver entreprenören kan identifieras i kompetensstrukturen: 1. Uppfinnare (kan vara entreprenören): Bidrar med spetskompetens inom teknik med mera. Kan ha skapat en patenterad uppfinning som är avgörande för företaget eller så löser de enskilda problem. 2. Industrialister: De behövs för att kommersialisera idén. De tar den förbi det entreprenöriella stadiet och kan organisera expansionen till storskalig verksamhet. 3. Yrkeskunnig arbetskraft: Krävs arbetskraft som är kunnig inom området för att driva verksamheten och göra den framgångsrik. 4. Venturekapitalister: De finansierar idén. Tillför även socialt kapital genom nätverk, branscherfarenhet och ledningskompetens. 5. Aktörer på andrahandsmarknaden: Liknande som venturekapitalister, men kommer in i ett senare skede. Gör det möjligt för andra aktörer att minska sitt engagemang som entreprenörer, innovatörer och venturekapitalister. 6. Kompetenta kunder: Behövs för att ta in information om marknaden. Kan besvara frågar som finns det en marknad? Vad vill kunderna ha? Alltså besvarar frågor kring efterfrågan. Finns en förenkling på kompetensstrukturen på sida 105. ### 6.2 De små och nya företagens särskilda roll Det finns flera skäl till varför nya -och små företag skulle vara speciellt lämpade för att ta fram innovationer: - Handlar ofta om exploaterande av en upplevd möjlighet. Stora etablerade företag är i regel inte lika villiga att gå åt den riktningen utan det måste oftast ske i nya företag. - Ägarna av nya och små företag motiveras i regel av mer än bara pengar. De kan därför vara villiga att göra samma arbete för mindre betalt än stora etablerade företag (därför det många gånger lämnas till de mindre företagen). - Ägarna till nya och små företag kan, å andra sidan, också tjäna mer pengar än om de gjort samma sak som intraprenörer inom ett stort företag. - Stora företag har ofta byråkratiska strukturer som gör det svårt att belöna innovationer. Bättre för rutinmässiga löner. - Strukturer i stora företag brukar gynna rutiner och kan göra det svårt att ta in innovativa beteenden (hämmar innovativ aktivitet bland de anställda). - Kan leda till en prestigeförlust för stora företag vid misslyckande radikala innovationer. Kan göra det svårt att avsluta projekt som borde läggas ner. - Nya produkter bland stora företag kan konkurrera med gamla, de kan alltså konkurrera mot sig själva. De brukar därför prioritera den befintliga marknaden och lönsamheten som genereras där. En ny innovation kan även kräva ny organisation -och kompetensstruktur, vilket kan vara en svår omställning för ett stort företag. Nya företag kommer med konkurrenstryck och sporrar befintliga företag till att bli mer effektiva. De står även oftast för strukturomvandlingar och revolutionerande innovationer. Innovationsgraden är oftast lägre på marknader där etablerade företag står för framtagandet av innovationer. Bättre för storföretagen att låta mindre företag att ta fram nya radikala innovation och istället vara med och avsluta dem. På så sätt kan de undvika problemen inom företags väggar om innovationen misslyckas (särskilt lämpade inom bioteknik- och läkemedelsindustrin. I vissa branscher drivs inte innovation av varken stora eller små företag, utan av användarna (vanligt inom branscher mot teknisk utrustning). Kompetenta kunder fungerar som "användar-entreprenörer". Etablerade företag går in först när idén har validerats på marknaden som användbara och efterfrågade. ## 6.3 De små och stora företagens olika roller En entreprenör kan välja inte själv kommersialisera sin idé, utan istället låta andra aktörer med kompletterande kompetenser vidareutveckla den. Generellt kan man tänka sig tre olika strategier för framtagande och påföljande kommersialiserande av en innovation: 1. Etablerade företag tar fram innovationer och kommersialiserar dem 2. Entreprenörsföretag tar fram innovationer och kommersialiserar dem, eventuellt stöttade av venturekapital-bolag. 3. Entreprenörsföretag tar fram innovationer, eventuellt stöttade av venturekapital- bolag, och säljer sedan sina kunskapstillgångar till etablerade företag som kommersialiserar dem. Detta tycks vara mest gynnsamt för att ta fram kommersialiserbara innovationer. Tre anledningar till detta: Entreprenörsföretag konkurrerar inte med sig själva när de tar fram nya innovationer, och de kan ta bra betalt av etablerade företag som vill skydda sin marknadsposition från konkurrensen när de säljer vidare innovationen. För de andra kan de tjäna på att sälja vidare innovationen då de slipper inträdesbarriärer. För det tredje kan etablerade företag förmodas vara mer effektiva när det kommer till kommersialiseringen (kunskap och resurser). Hursomhelst talar detta för att både små nystartade och stora etablerade företag behövs i en framgångsrik innovationsprocess. Finns ingen konsensus om att det är de små och nya företagen som står för majoriteten av de radikala innovationerna. Man ska inte heller glömma betydelsen av inkrementella innovationer (som med datorer och mobiltelefoner). ## Försäljning eller egen vidareutveckling? Viktigt att komma ihåg att det inte är många entreprenöriella idéer som enkelt kan säljas vidare (ännu svårare om den är mycket beroende av tyst kunskap från grundarna). Arrows informationsparadox: När köparen vill få detaljerad information kring teknologin/produkten/affärsidén för att avgöra dess potential och värde. Men ger man för mycket av kunskapen så har köparen inte längre incitament till att köpa av entreprenören (kan lösa det själv). Fel kompetenser och fast struktur kan även göra det svårt för etablerade företag att kommersialisera idén. Då kan den va fördelaktigt med det flexibla i ett nytt företag. ## 6.4 Riskkapitalets betydelse Forskning visar att venturekapital framförallt är viktigt för att teknologibaserade företag ska lyckas. Kan bidra med kunskap och det visar sig att företag som stöds av venturekapital kommersialiserar nya produkter snabbare. Alt 3 är även mer sannolikt att lyckas med kommersialiseringen om entreprenören erhållit venturekapital (koll på marknaden som kan förenkla kunskapshandeln till det etablerade bolaget). Venturekapital-bolag kan ta på sig tre olika roller mot företaget de investerar i. Som investerare, coacher eller som partner. Affärsänglar brukar bidra med så kallat såddkapital (riskkapital och kunskap) i ett tidigt skede, ett skede då det kan vara svårt att hitta finansiering genom mer traditionella finansieringskällor (typ banker). Se figur 6.3 på sida 114 för centrala faser i ett företags utveckling Risken på oprövade idéer (särskilt teknologiska) är stora. De är även svåra att beräkna (om det ens går) och förutsäga hur de fördelas mellan grundare och externa parter (täckta av genuin osäkerhet). Avkastningen är oftast av hög varians, den kan bli väldigt hög men det är hög sannolikhet att hela insatsen går förlorad. För att ge incitament till att satsa på bolaget så kan man ingå i avtal med investerarna där man ger visst skydd vid förluster. ## Egenfinansiering, lån eller riskkapital? Pga transaktionskostnadeer och icke-kalkylerbara risker så måste man ofta genomföra finansiering med eget kapital. Pga brist på säkerheter (tillgångar, kassaflöde) så brukar det vara svårt att få lån från banker. Grundarna har sällan tillräckligt med kapital till att ta företag till en plats med positivt kassaflöde (affärsänglar viktigt!). ## Exit När ett bolag är mer stabilt (med t.ex. stabilt positivt kassaflöde) så brukar venturekapital- bolag lämna sitt ägande. Ett av sätten man gör detta på är genom en börsnotering av företaget (IPO). Detta brukar kräva en huvudägare som kan se efter bolaget på medellång sikt. Genom att då ge optioner till grundarna så får de även incitament till att stanna i bolaget (som t.ex. en del av styrelsen). Det vanligaste sättet att göra en exit är numera att sälja verksamheten till ett annat företag (oftast inom samma bransch, trade sale). I detta fall går kontrollen helt över till köparen. En tredje möjlighet kräver att det går väldigt bra för verksamheten. Då skulle grund