Sjöns zoner och växter

Sjöns olika delar

• Strandzonen kallas även för litoralen.
• Fria vattenmassorna kallas pelagialen.
• Bottenzonen kallas profundalen.

Djur och växter vid stranden

• Växtligheten varierar beroende på djupet.
• Övervattenväxter, även kända som sumpmarksväxter, har rötter i botten och blad ovanför vattenytan, exempelvis säv och vass.
• Undervattensväxter kan vara rotade i botten eller flyta fritt.
• De har blad under vatten och blommar vid eller över vattenytan.
• Det finns två huvudgrupper av undervattensväxter: långskottsväxter och rosettväxter.
• Långskottsväxter har långa, slingrande stjälkar med blad under vatten, exempelvis vattenpest.
• Rosettväxter har bladrosetter vid botten och blommor ovanför ytan, exempelvis notblomster.
• Flytbladsväxter har blad som flyter på ytan, t.ex. näckrosor och andmat.
• Syrebrist kan förekomma vid botten.
• Luftkanaler förekommer.
• Snäckor finns i strandzonen.
• Sötvattengråsuggor finns i strandzonen.
• Buksimmare finns i strandzonen.

Fria vattenmassan och botten

• Pelagialen är de fria vattenmassorna.
• Plankton, inklusive både växter och djur, lever här.
• Planktons svävar fritt och är små.
• Växtplankton är samma sak som planktonalger.
• Växtplankton fungerar som syreproducenter.
• Kompensationsnivån är en gräns i vattnet.
• Under kompensationsnivån är det mörkt.
• Det sker ingen fotosyntes nedanför kompensationsnivån, vilket innebär ingen syreproduktion.
• Vattnets genomskinlighet påverkar kompensationsnivån.
• Partiklar och alger påverkar också kompensationsnivån.
• Nedbrytning av organiskt material sker vid botten genom bakterier.
• Närsalter frigörs vid nedbrytningen.

Fria vattenmassorna och botten - Cirkulation

• Cirkulation av vatten förekommer.
• Närsalter transporteras upp till algerna.
• Syre transporteras ner till bakterierna

Fria vattenmassan och botten

• Stor tillgång på närsalter.
• Stor produktion av växtplankton.
• Döda organismer faller ned till botten.
• Nedbrytning sker av bakterier.
• Stor syreförbrukning leder till syrebrist.
• Anaeroba svavelbakterier kan förekomma.
• Giftigt svavelväte kan bildas.
• Anpassningar till bottenliv kan ses hos vissa organismer.
• Fjädermyggslarver lever på botten.
• De tål brist på syre.
• Fjädermyggslarver innehåller hemoglobin.

Vattnets cirkulation under året

• Vattnets cirkulation varierar beroende på årstid.
• Cirkulationen påverkar distributionen av närsalter och syre.

Vattnets cirkulation under året - Sommarstagnation

• Ytvattnet värms upp under sommaren medan vindarna är svaga.
• Liten cirkulation och två tydliga skikt bildas, med ett språngskikt där temperaturen snabbt faller.
• Om språngskiktet ligger under kompensationsnivån blir det syrebrist för nedbrytarna.
• Närsalterna har svårt att nå algerna under sommarstagnationen.

Vattnets cirkulation under året - Vinterstagnation

• Isen hindrar luftens syre från att komma ner i vattnet.
• Det kallaste vattnet finns vid ytan (cirka 0 grader).
• Det varmaste vid botten (cirka 4 grader).
• Ingen cirkulation förekommer under vinterstagnation.

Vattnets cirkulation under året - Vår- och höstcirkulation

• Under vår och höst rör vindarna om vattnet.
• Jämnare temperatur uppstår.
• Alger blir vanligare.
• I grunda sjöar utan språngskikt är alger vanliga även på sommaren.

Mängden plankton under året

• På våren dominerar kiselalger följt av grönalger.
• Under sommaren tar närsalterna slut vilket gör att blågröna alger ,som kan fixera kväve från luften, tar över.

Olika typer av sjöar

• Typen av tillrinningsområde påverkar sjöns pH och mängden närsalter.
• Det delas in i näringsrika (eutrofa) och näringsfattiga (oligotrofa).

Näringsrika sjöar

• De kännetecknas av åkermark eller brunjord i omgivningen.
• Neutralt eller svagt basiskt pH-värde på grund av närsalter.
• Brett vassbälte.
• Flytbladsväxter.
• Mycket alger ger ett litet siktdjup.
• Ofta syrebrist på botten och svavelväte.
• Vanliga växter inkluderar bladvass, säv, flaskstarr, bredkaveldun, svärdslilja, gul näckros, andmat och gäddnate.
• Vanliga fåglar är knölsvan, sångsvan, sothöna och skrattmås och skäggdopping.
• Vanliga fiskar är abborre, gädda, mört och braxen.

Näringsfattiga sjöar

• De omges av näringsfattiga hällmarker, podsol eller myrar.
• Lågt pH-värde, på grund av omgivande barrskog.
• Två huvudtyper: brunvattensjöar och klarvattensjöar.
• Vattnets färg beror på mängden humusämnen.
• Humus består av ofullständigt nedbrutna organiska ämnen från marken.

Näringsfattiga sjöar - Brunvattensjö

• Rika på humus vilket gör vattnet brungult.
• Myrmarker finns i tillrinningsområdena.
• Långsam nedbrytning av humus resulterar i att humus läcker ut i sjön.
• Mer djurplankton som äter humus.
• Dy på botten består av ofullständigt nedbrutna organiska rester.
• Gungfly och vitmossa förekommer i strandkanten.

Näringsfattiga sjöar - Klarvattensjö

• De omges av block- eller hällmarker.
• Lite humus och lite närsalter finns i vattnet.
• Klart vatten.
• Lite vegetation.
• Mycket rosettväxter (t.ex. notblomster).
• God syretillgång ända till botten.
• Lägre pH gör dessa sjöar känsligare för försurning.