Livsmedelsproduktion och matsäkerhet

50%

Producenter -> förstahandskonsumenter -> andrahandskonsumenter

10 vegetarianer vs 1 köttätare

Extensivt jordbruk använder stora arealer mark med låg användning av arbetskraft och insatsvaror, medan intensivt jordbruk använder mindre ytor med högre insats av arbetskraft och kapital.

Självhushållsjordbruk fokuserar på att försörja den egna familjen medan kommersiellt jordbruk producerar för försäljning.

Jordbruk med höga externa insatser

Food security (mattrygghet) innebär att säkra så människan har tillräckligt med mat för att tillgodose grundbehovet.

Food sovereignty (matsuveränitet) innebär människans rätt att bestämma över sin egen matproduktion, vad de producerar, hur de producerar och till vem de säljer det.

Undernäring innebär brist på tillräckligt med kalorier och energi, medan svält är en extrem form av undernäring när kroppen inte får tillräckligt med näring.

Dold hunger är brist på vitaminer och/eller mineraler som drabbar fler än de som är undernärda, vilket inte nödvändigtvis syns som svält eller viktminskning.

De två dimensionerna för jordbruk är växtodling och boskapsskötsel.

De vanligaste grödorna globalt sett är majs, ris och vete.

Matgapet är klyftan mellan nuvarande matproduktion och den nivå som behövs för att möta den förväntade efterfrågan på mat. Det är viktigt att adressera för att säkerställa att tillräcklig mat kan produceras för att möta behoven i framtiden.

Landgapet refererar till det ökade landareal som krävs för att uppnå den ökade matproduktionen. Det är en utmaning eftersom ökad landanvändning kan leda till avskogning och förlust av naturliga ekosystem.

Det är önskvärt att minska ökningen av landanvändning eftersom en ökning kan leda till avskogning och förlust av naturliga ekosystem. Det kan också öka utsläppen av växthusgaser.

Gapet för minskning av växthusgaser refererar till den minskning av växthusgaser som måste uppnås inom livsmedelsproduktionen för att bidra till att begränsa den globala uppvärmningen.

Matsuveränitet handlar om rätten för lokala befolkningar att kontrollera sin egen matproduktion och matförsörjning. Det är viktigt för att säkerställa att samhällen har tillgång till näringsrik mat och kan bestämma över sin egen matförsörjning.

Genom att minska växthusgasutsläppen inom livsmedelsproduktionen kan vi bidra till att begränsa den globala uppvärmningen och därmed hantera klimatförändringar på ett mer hållbart sätt.