Judarnas tidigaste historia

Judarnas Äldsta Historia

• Det tidigaste historiska omnämnandet av israeliterna finns på Merneptahstelen från cirka 1208 f.Kr. i Egypten.
• Merneptahstelen beskriver en militär seger där folket ”Israel” nämns tydligt med namn för första gången utanför Bibeln.
• Inskriptionen på stelen lyder bland annat: ”Israel är ödelagt, dess säd existerar inte längre.”
• Stenen bevisar att israeliterna existerade som ett särskilt folk i Kanaan och var betydande nog att noteras av Egypten i en krigsberättelse.
• Arkeologer har hittat spår efter tidiga bosättningar i bergsregionerna i Kanaan från cirka 1200–1000 f.Kr.
• Vissa menar att dessa tidiga bosättningar kan vara de tidigaste israelitiska bosättningarna, kopplade till berättelserna i Gamla Testamentet.
• Under perioden 1000–900 f.Kr. finns tydligare arkeologiska spår av det israelitiska kungariket, särskilt under kungarna David och Salomo.
• Vid denna tid växte bosättningar, städer och administrativa strukturer fram, med Jerusalem som en central plats.

Invasioner och Förstörelse

• På 700-talet f.Kr. invaderade assyrierna och förstörde Israels nordrike, och invånarna deporterades.
• År 586 f.Kr. intog babylonierna Juda, stormade Jerusalem och förstörde Salomos tempel.
• Tusentals människor fördes bort till Babylon, vilket markerade början på en lång diaspora.
• Andra judar flydde undan förföljelsen till Egypten och andra områden runt Medelhavet.
• Judarna erbjöds ett relativt fritt liv i Babylon, där de kunde behålla sin identitet, traditioner och religion.
• Under denna period började judarna samlas i synagogor, vilket kom att bli en viktig institution.
• År 538 f.Kr. intog Kyros den store, den persiske kungen, Babylon och gav judarna friheten att återvända till Juda.
• Återuppbyggnaden av templet slutfördes år 515 f.Kr., och Jerusalems stadsmur restaurerades under ledning av Nehemja.

Perioden Mellan 500 f.Kr. och 70 e.Kr.

• Det judiska folket upplevde flera stora förändringar och utmaningar under perioden mellan 500 f.Kr. och 70 e.Kr..
• Området styrdes först av perserna, sedan av Alexander den stores grekiska imperium och seleukiderna.
• Konflikterna kulminerade i mackabéerupproret på 160-talet f.Kr., då judarna lyckades återta Jerusalem och återupprätta sin självständighet.
• Mellan åren 115 och 117 e.Kr. utbröt Diasporarevolten eller Kitoskriget, ett omfattande judiskt uppror.
• Efter revolten förstördes många judiska samhällen, och judarnas rättigheter begränsades ytterligare.
• Toran och de religiösa skrifterna blev centrala för judisk identitet.
• Ökat inflytande från romarna som från 63 f.Kr. successivt stärkte sin kontroll över Judeen.

Judeen under Romerskt Styret

• Judeen befann sig under romerskt styre vid början av vår tideräkning, vilket skapade stor oro och missnöje bland judarna.
• År 70 e.Kr. stormade romerska styrkor under general Titus Jerusalem, ödelade staden och brände templet.
• År 66 e.Kr. eskalerade spänningarna dramatiskt och en omfattande revolt bröt ut.
• År 70 e.Kr. intensifierades kampen, och Titus belägrade Jerusalem.
• Efter Jerusalems fall fördes många judar bort som fångar till Rom.
• År 135 e.Kr. försökte judarna igen göra uppror under ledning av Simon Bar Kokhba, men misslyckades.
• Som straff förstördes Jerusalem helt, och romarna förbjöd judar att leva där.
• Rabbinerna påbörjade en omfattande nedteckning av muntliga tolkningar, diskussioner och berättelser, vilket resulterade i sammanställningen av Talmud.

Judarnas Historia Under Antiken

• År 332 f.Kr. intog Alexander den store Judeen.
• Genom Alexanders erövringar spreds hellenismen, och grekiska blev ett gemensamt språk.
• När Alexander dog år 323 f.Kr. splittrades hans imperium snabbt.
• De två viktigaste rikena för judarnas historia blev ptolemeerna och seleukiderna.
• Omkring år 200 f.Kr. tog seleukiderna makten över Judeen.
• År 167 f.Kr. utbröt ett stort judiskt uppror under ledning av Makabeerna.
• Åren 163–162 f.Kr. vann judarna full religionsfrihet tack vare ledaren Judas Mackabéus.
• När romarna slutligen erövrade området år 63 f.Kr. var många judar lättade.

Romerriket

• När den judiska drottningen Alexandra Salome dog utbröt en konflikt mellan hennes söner och romarna tog kontroll.
• År 63 f.Kr. blev Judeen ett romerskt lydrike.
• Romarna tillsatte en judisk prins från makabeersläkten som lydkung och överstepräst i Judeen.
• Herodes var en stark men misstänksam härskare som styrde Judeen med järnhand.
• Efter Herodes död år 4 f.Kr. delade romarna området mellan hans tre söner.
• År 6 e.Kr. tog romarna direkt kontroll över området.
• Judeen blev då officiellt en romersk provins kallad Iudaea under en romersk guvernör.
• Under den här tiden väntade många judar också på att Messias skulle komma och befria dem.

Uppror och Förstörelse

• År 70 e.Kr. intog romarna Jerusalem efter ett stort judiskt uppror.
• Ett sista stort judiskt uprepor ägde rum år 135 e.Kr.
• Romarna slog ner upproret brutalt, förbjöd judar att bo i Jerusalem och förvisade många.
• Under denna tid levde även Jesus från Nasaret (ca 4 f.Kr.–30 e.Kr.).
• En av de mest kända romerska guvernörerna i Judéen var Pontius Pilatus, ansvarig för Jesu korsfästelse.
• Jesu lära om Guds kärlek var delvis populär, men inte accepterad av alla judar.

Judendomen i Romarriket

• När romarna ockuperade Judeen och Galileen år 63 f.Kr. var judendomen redan en gammal religion.
• I början av vår tideräkning beräknas cirka fem miljoner människor ha bekänt sig till judendomen.
• Judendomen lockade många eftersom den erbjöd en strikt monoteism (tron på en enda Gud).
• Omskärelse och andra judiska seder skapade också en känsla av främlingskap.
• När kristendomen växte fram under det första århundradet, ökade snabbt konflikterna mellan judar och kristna.
• Efter två stora misslyckade judiska uppror (år 70 och år 135 e.Kr.) förstörde romarna Jerusalem.
• Den romerske kejsaren Hadrianus ändrade namnet på provinsen från Iudaea till Palestina.
• Dessa händelser ledde till att judarna spreds ytterligare över världen (diasporan).

Jesus och Judendomen

• Jesus från Nasaret (ca 4 f.Kr.–30 e.Kr.) var en judisk predikant som verkade i Judeen och Galileen under romersk ockupation.
• Judarna väntar fortfarande på Messias, och Jesu roll som Messias erkänns inte inom judendomen.
• Jesu anhängare började betrakta honom som Messias och Guds son, vilket innebar att kristendomen gradvis skiljde sig från judendomen.

Judiska Uppror

• Under romarnas styre betalade judarna höga skatter.
• En judisk grupp seloterna förespråkade länge ett öppet uppror mot Rom.
• Rom svarade hårt och skickade generalen Vespasianus, och senare hans son Titus, för att slå ned upproret.
• Jerusalem belägrades och intogs efter hårda strider år 70 e.Kr. Templet totalförstördes.
• Efter många år av relativt lugn startade judarna ett nytt stort uppror år 132 e.Kr.
• År 135 e.Kr. slog romarna ned även detta uppror, och judarna förbjöds att bo i Jerusalem.

Senare Perioder

• När kristendomen blev statsreligion i Romarriket år 380 e.Kr. försämrades judarnas situation.
• De anklagades för Jesu korsfästelse och utsattes för diskriminering.
• När Romarriket delades år 395 hamnade Judeen under det bysantinska riket och judarna mötte restriktioner.
• År 636 erövrades området av araberna, och islam blev den dominerande religionen.

Barabbas och Valet Mellan Honom och Jesus

• Barabbas var, enligt Nya testamentet, en fånge som satt fängslad för uppror och mord.
• Folkmassan ropade att Barabbas skulle släppas fri och att Jesus istället skulle korsfästas.
• Pilatus lät sig övertalas och dömde därför Jesus till döden.
• Den här händelsen har historiskt använts för att lägga skulden för Jesu död på det judiska folket.

Judarnas Historia i Europa

• Judarnas historia i Europa präglades av förföljelser långt innan medeltiden, men under medeltiden blev dessa förföljelser mer systematiska och utbredda.
• Kristendomens dominans ledde till att judarna sågs som syndabockar och hot.
• När kristendomen blev Europas ledande religion på 600-talet, blev judarna beskyllda för att vara ansvariga för Jesu korsfästelse och död.
• År 600 fastställde påven Gregorius den store riktlinjer för hur judarna skulle behandlas.
• Judar skulle få behålla sin religion och sina synagogor, men fick inte missionera eller ha offentliga tjänster.
• När korstågen startade år 1095, började omfattande massmord på judar runtom i Europa.
• Judarna ställdes inför valet: döpas eller dö. Många tusentals judar dödades.

Medeltida Förföljelser

• I det första korståget mördades omkring 12 000 judar.
• Judiska församlingen i Jerusalem utplånades helt. Under 1100–1200-talet ökade förföljelserna ytterligare.
• År 1215 bestämde påven Innocentius IIIatt judar skulle bära ett speciellt märke på sina kläder (judemärket).
• År 1555 beslutade påven Paulus IVatt judarna skulle isoleras i särskilda stadsdelar, så kallade getton.
• Ordet "getto" kommer ursprungligen från Venedig, där judarna bodde isolerade på en med ett gammalt gjuteri (italienska: geto).

Bättre Villkor under Islams Storhetstid

• Under islams storhetstid (ca 700–1250 e.Kr.) hade judarna bättre villkor i Spanien och Mellanöstern.
• Judisk kultur, vetenskap och handel blomstrade under denna period, särskilt i det muslimska Spanien på 900-talet.
• Araberna och judarna förde antik grekisk kunskap till Europa, vilket banade väg för renässansen.

Försämrad Situation Från 1200-talet och Framåt

• Judarna fördrevs från England (1290), Frankrike, delar av Tyskland och Ungern under 1300-talet.
• I Spanien inleddes förföljelser på 1400-talet, vilket ledde till att många judar tvingades fly.
• De som vägrade konvertera fördrevs slutligen 1492.