Introduktion till det periodiska systemet

De element som har samma antal valenselektroner och därmed liknande kemiska egenskaper. De står i en vertikal kolumn i det periodiska systemet.

Den yttre elektronbanan som är inblandad i kemiska bindningar. Det här avgör gruppens kemiska egenskaper.

Metallerna står till vänster och i mitten av det periodiska systemet. De avger sina valenselektroner lätt.

Ickemetallerna står mest till höger i det periodiska systemet. De tar upp valenselektroner lätt.

Halvmetallerna ligger mellan metaller och ickemetaller i det periodiska systemet. De har egenskaper som är på gränsen mellan de två.

Element i samma rad i det periodiska systemet. De har samma antal elektronskal.

Gruppen som innehåller element med en valenselektron. Reagerar kraftigt med vatten och syre.

Gruppen som innehåller element med två valenselektroner. Reagerar med vatten och syre, men mindre kraftigt än alkalimetallerna.

Gruppnumret i det periodiska systemet avslöjar antalet valenselektroner för atomer i den gruppen.

De flesta grundämnen i grupp 1 (alkalimetaller) och grupp 2 (alkal jordartsmetaller) har 1 eller 2 valenselektroner.

Perioden i det periodiska systemet visar antalet elektronskal i atomen.

Huvudgrupperna (1-2, 13-18) i det periodiska systemet innehåller ämnen med lika många valenselektroner och liknande kemiska egenskaper.

Övergångsmetallerna (3-12) har oftast 1-2 valenselektroner, men kan bilda flera olika joner med olika laddningar.

Ämnen i samma grupp i det periodiska systemet har liknande kemiska egenskaper

Det periodiska systemet klassificerar alla grundämnen baserat på deras atomernas egenskaper.

Varje ruta i det periodiska systemet tillhör ett specifikt grundämne och atomslag. Exempel: "Li" i det periodiska systemet står för "grundämnet litium" (som är uppbyggt av enbart litiumatomer) och "en litiumatom".

Varje grundämne och atomslag har ett namn, en kemisk beteckning och ett atomnummer. Den kemiska beteckningen består av en eller två bokstäver. Den första bokstaven är alltid stor och den andra (om den finns) är liten. Exempel: "Li" är den kemiska beteckningen för litium.

Det periodiska systemet är ordnat kolumnvis och radvis. Kolumnerna kallas grupper och raderna kallas perioder.

Grundämnen/atomslag i samma grupp har vanligtvis lika många valenselektroner (undantag finns). De reagerar ofta på liknande sätt i kemiska reaktioner.

Grundämnen/atomslag i samma period har lika många elektronskal. Antal elektronskal påverkar inte atomers egenskaper lika mycket som antal valenselektroner.

Det moderna periodiska systemet har tillkommit genom att systematiskt ordna grundämnen, vilket ledde till att mönster och samband upptäcktes. När även andra ämnen passade in i dessa mönster fick systemet stor acceptans bland forskare.

Den periodiska tabellen är en visuell representation av det periodiska systemet. Den visar vilka grundämnen som existerar och hur de är strukturerade.

Det periodiska systemet används för att förutse hur atomer kommer att bete sig i kemiska reaktioner. Det hjälper oss att förstå och förklara kemiska reaktioner.

Icke-metaller är relativt bra på att leda värme och elektricitet, medan metaller är bra ledare.

En atoms radie minskar när vi går åt höger i en period av det periodiska systemet.

En atoms radie ökar när vi går nedåt i en grupp av det periodiska systemet.

En atoms energi ökar när vi går nedåt i en grupp av det periodiska systemet. Det beror på att valenselektronerna är längre bort från atomkärnan och attraheras mindre av den. Därför har de mer energi.

Energimängden hos en atoms valenselektroner minskar när vi går åt höger i en period av det periodiska systemet. Det beror på att atomkärnan har fler protoner och drar valenselektronerna närmare.

Olika former av samma grundämne, där atomerna är bundna på olika sätt.

Vanligt syrgas (O2) och ozon (O3) är exempel på allotropa former av syre.

Diamant, grafit, fullerener och grafen är exempel på allotropa former av kolatomer.

En nuklidkarta visar vilka isotoper som finns av olika grundämnen.

Isotoper av ett bestämt grundämne har samma antal protoner, men olika antal neutroner.

Förmågan hos ett ämne att reagera med andra ämnen. Ju lättare ett ämne reagerar, desto högre är dess reaktivitet.

Attraktionskraften mellan en atomkärna och dess valenselektroner. Högre elektronegativitet betyder starkare attraktion.

Reaktiviteten hos ämnen i grupp 1 och 2 (alkalimetaller och jordalkalimetaller) ökar när vi går nedåt i periodiska systemet. Detta beror på att valenselektronerna sitter lösare och har mer energi ju längre bort från atomkärnan de sitter.

Reaktiviteten hos ämnen i grupp 16 och 17 (kalkogener och halogener) ökar när vi går uppåt i periodiska systemet. Detta beror på att valenselektronerna känner av kärnans attraktionskraft starkare när atomen är mindre.

Fler protoner i atomkärnan leder till en starkare attraktion på valenselektronerna. Detta gör det svårare för elektronerna att lossna, och ämnet blir mindre reaktivt. Elektronegativiteten ökar då vi går åt höger i en period.