Grundläggande Kreditbegrepp: Studieanteckningar

Självklart, här är dina studieanteckningar:

Föreläsningsanteckningar

• Exekutivt förfarande innebär att lånet inte kan betalas tillbaka, vilket leder till utmätning.
• Obligationsmarknaden är detsamma som lånemarknaden.
• Befarande realiserade krediter.
• Leverage (hävstång): Re = Rt + (Rt-Rs)*(S/E) är en viktig formel.
• Banker tjänar endast på räntan och ska inte investera i riskkapital med sina egna pengar.
• Diversifierad portfölj (olika branscher och typer av människor) minskar bolagsrisken.
• Optioner: Den som köper en köprätt tjänar pengar genom att sälja köprätten vidare.
• Säljoption: En betalning erhålls för att köparen eventuellt vill köpa något till ett visst pris i framtiden, vilket skapar ett golv för priset.

Tentaplugg: Grundläggande kreditbegrepp

• Kredit: En långivare lånar ut kapital till en låntagare med förväntan om återbetalning, oftast med ränta.
• Kreditrisk: Risken för att en låntagare inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser.
• PD (Probability of Default): Sannolikheten att en låntagare inte kan betala tillbaka sitt lån.
• LGD (Loss Given Default): Den procentuella förlusten som långivaren drabbas av vid betalningsförsummelse.
• EAD (Exposure at Default): Den utestående skulden vid betalningsförsummelse.
• EL (Expected Loss): Förväntad kreditförlust; EL=PD×LGD×EAD.
• UL (Unexpected Loss): Förlust som överstiger den förväntade nivån, kräver extra kapitalbuffertar.
• RAROC (Risk-Adjusted Return on Capital): Riskjusterad avkastning; RAROC = (Förväntad avkastning – Förväntad kreditförlust) / Ekonomiskt kapital.

Kreditvärdering och kreditpoängsättning

• EllF-modellen: Används för att analysera kreditvärdighet genom att beakta:
  • Externa risker (makroekonomi, politiska risker)
  • Industriella risker (marknadsspecifika risker)
  • Interna risker (företagets strategi, ledning)
  • Finansiella risker (likviditet, skuldsättning)
• Altman's Z-score: Modell för att förutsäga konkursrisk; Z=1.2A+1.4B+3.3C+0.6D+1.0E
  • A = Omsättningstillgångar / Totala tillgångar
  • B = Kvarhållna vinstmedel / Totala tillgångar
  • C = Rörelseresultat / Totala tillgångar
  • D = Marknadsvärde av eget kapital / Totala skulder
  • E = Försäljning / Totala tillgångar

Tolkning av Z-score

• Z > 3 indikerar låg konkursrisk.
• 1.8 < Z < 3 indikerar en osäker zon.
• Z < 1.8 indikerar hög konkursrisk.

Kreditportfölj och diversifiering

• Systematisk risk: Påverkar hela marknaden (ex. räntor, konjunkturer) och kan ej diversifieras bort.
• Osystematisk risk: Företagsspecifik risk som kan minskas genom diversifiering.
• Beta (β) för kreditportföljer: Mäter känsligheten hos en kreditportfölj mot systematisk risk.

Riskkoncentration

• Industrikoncentration: Kreditexponering mot en specifik bransch.
• Namnkoncentration: Hög exponering mot enskilda kunder.
• Geografisk koncentration: Hög exponering mot ett land eller region.

Kreditprissättning och Basel-regler

• Basel-reglerna: Bankregler som kräver att banker har tillräckligt med kapital för att täcka risker.
• Reglerat kapital:
  • Tier 1 kapital (primärkapital): Kärnkapital, ex. eget kapital och balanserade vinstmedel.
  • Tier 2 kapital (sekundärkapital): Subordinärt kapital och efterställda lån.
• Riskvägt kapital: Kapitaltäckningsgrad = Kapital / Riskvägda tillgångar.
• Basel III kräver en minsta kapitaltäckningsgrad på 8%.

Prissättning av kredit

• Kreditpris = Funding cost + Overheads + Credit risk premium + Profit margin.
• Probability of Default (PD) beräkning: PD = 1 – (1 + obligationsränta) / (1 + låneränta).

Kreditderivat och riskhantering

• Credit Default Swap (CDS): En försäkring mot kreditförlust, premie betalas för ersättning vid default.
• Total Return Swap (TRS): Två parter byter avkastning och risker.
• Credit Spread: Skillnaden mellan räntan på företagsobligationer och statsobligationer, större spread indikerar högre kreditrisk.

Projektfinansiering och kapitalstruktur

• Projektfinansiering: Finansiering av stora investeringar där återbetalning baseras på framtida kassaflöden.

Risktyper i projektfinansiering

• Externa risker (makroekonomi)
• Industriella risker (marknadsrisk)
• Interna risker (projektledning)
• Finansiella risker (likviditetsbrist)
• Debt Service Coverage Ratio (DSCR): DSCR = Nettooperativt kassaflöde / Skuldtjänst (ränta + amortering)
• Om DSCR < 1 kan projektet ej betala sina skulder, om DSCR > 1 kan projektet generera tillräckligt med kassaflöde.

Företagsfinansiering och skuldsättning

• Leverage-formeln: Re = Rt + (Rt – Rs) × (S / E), där:
  • Re = Avkastning på eget kapital
  • Rt = Avkastning på totalt kapital
  • Rs = Ränta på skulder
  • S = Skulder
  • E = Eget kapital
• Soliditet: Soliditet = Eget kapital / Totalt kapital (Mäter hur mycket av företagets kapital som är finansierat med eget kapital).
• Likviditet:
  • Current Ratio: Current Ratio = Omsättningstillgångar / Kortfristiga skulder
  • Quick Ratio (exkluderar lager): Quick Ratio = (Omsättningstillgångar - Lager) / Kortfristiga skulder

UC-modell för riskklass

• UC-modellen (Upplysningscentralen) används för att bedöma kreditvärdighet och risknivå baserat på finansiell data.
• Riskklasser:
  • Riskklass 5: Mycket låg risk (≤ 0,24 % sannolikhet för betalningsproblem).
  • Riskklass 4: Låg risk (0,25 - 0,74 %).
  • Riskklass 3: Normal risk (0,75 - 3,04 %).
  • Riskklass 2: Hög risk (3,05 - 8,04 %).
  • Riskklass 1: Mycket hög risk (≥ 8,05 %).

Modellen tar hänsyn till

• Bokslutsinformation
• Skattehistorik
• Styrelsedata
• Betalningsanmärkningar
• Branschdata
• Begränsningar: Förlitar sig på historiska data, kan inte helt förutse externa risker som makroekonomiska chocker.
• Diversifierbar risk är en risk som kan minskas genom att sprida investeringar.

Exempel

• Koncentrationsrisk: Om en bank har för stor exponering mot en enskild sektor, region eller kund.
• Löptidsrisk (Maturity Risk): Skillnad i löptid mellan tillgångar och skulder.
• Korrelationsrisk (Correlation Risk):
  • Sektorkorrelation: Om flera industrier påverkas samtidigt (t.ex. bil- och ståltillverkning).
  • Default-korrelation: Om många låntagare går i konkurs samtidigt.
• Valutarisk (Currency Risk): Påverkan av valutakursförändringar.

Riskvägt kapital & Basel-reglerna

• Kapitaltäckningsgrad (Capital Adequacy Ratio, CAR): CAR = Kapitalbas / Riskvägda tillgångar
• Enligt Basel-reglerna måste banker ha minst 8 % kapitaltäckningsgrad (+2,5 % buffert).

Kapitalbas

• Tier 1-kapital (primärkapital): Kärnkapital, t.ex. eget kapital och balanserade vinster.
• Tier 2-kapital (sekundärkapital): Subordinära skulder, hybridkapital.

Riskvägda tillgångar

• 0%: Statsobligationer (riskfria tillgångar).
• 20-100 %: Företagslån, fastighetskrediter.
• Bolån: Riskvikt 35 %, men varierar beroende på LTV (loan-to-value):
  • LTV 50-60% → Riskvikt 25%.
  • LTV 80-90% → Riskvikt 40%.
• Kapitalbas = Tier 1 + Tier 2 kapital.
• Totalt kapitalkrav = Minimikrav på kapital enligt Basel-reglerna.

Banker kan använda

• Schablonmetod (standardiserad metod) – Riskvikter sätts enligt Basel-regler.
• Interna metoder (IRB) – Banken använder sina egna modeller för att beräkna risken.
• Golv för interna modeller – Begränsningar för att undvika att banker sätter för låga riskvikter.

Orsaker till finanskrisen 2008

• Subprime-lån: Banker lånade ut pengar till låntagare med låg kreditvärdighet.
• CDO (Collateralized Debt Obligations): Paket av bostadslån såldes som säkra investeringar.
• Hävstångseffekt: Banker och investerare tog stora risker med lånade pengar.
• Övervärderade fastigheter: Fastighetspriser steg snabbt innan bubblan sprack.
• Räntehöjningar: Federal Reserve höjde räntan → ökade lånekostnader → betalningsproblem.
• Bankernas fall: Lehman Brothers gick i konkurs, vilket skapade global panik.
• Överdrivet risktagande: Låg ränta och optimistiska investerare.
• Bubblor: Tillgångspriser stiger onaturligt snabbt (ex. fastigheter, aktier).
• Brister i reglering: Banker utnyttjar kryphål i regelverken.
• Överbelåning: Företag och hushåll lånar mer än de har råd att betala tillbaka.
• Likviditetskris: Banker slutar låna ut pengar → ekonomin stannar.

Ratio Analysis (Nyckeltalsanalys)

• Ratio analysis används för att bedöma ett företags finansiella hälsa.
• Lönsamhet och avkastning:
  • ROE (Return on Equity) = Nettoresultat / Eget kapital (Visar hur effektivt företaget skapar vinst för aktieägarna).
  • EBIT-marginal (Rörelsemarginal) = EBIT / Omsättning (Anger hur stor del av intäkterna som blir kvar efter driftskostnader).
  • ROA (Return on Assets) = EBIT / Totala tillgångar (Hur effektivt företaget använder sina tillgångar).

Tillväxt och försäljning

• Omsättningstillväxt = (Omsättning år X - Omsättning år X-1) / Omsättning år X-1.
• Vinsttillväxt = (Nettoresultat år X - Nettoresultat år X-1) / Nettoresultat år X-1.

Likviditet och soliditet

• Kassalikviditet = (Omsättningstillgångar - lager) / Kortfristiga skulder.
• Soliditet = Eget kapital / Totala tillgångar.
• Andel av företagets tillgångar finansierade med eget kapital.
• Skuldsättning och risk: Räntetäckningsgrad = EBIT / Räntekostnader (Visar företagets förmåga att betala sina räntekostnader).
• Värdering (om börsnoterat): P/E-tal (Price/Earnings Ratio) = Aktiekurs / Vinst per aktie (Högt P/E-tal kan tyda på övervärdering, lågt kan tyda på undervärdering).

Interna Risker

Exempel på interna risker:

• Finansiella risker (kassaflödesproblem).
• Produktionsrisker (driftstopp, ineffektiv produktion).
• Företagsrisker (strategiska fel).
• HR-risker (nyckelpersoner slutar).
• Produktrelaterade risker (defekta produkter).
• Kund-/leverantörsrisk (beroende av få aktörer).
• Geografisk begränsning.
• Nyckelpersonrisk (beroende av enstaka individer).
• Juridiska risker (stämningar, regelbrott).
• Intern konkurrens.
• Rykterisk.

DuPont Analysis (DuPont-modellen)

• DuPont-analysen är en metod för att analysera avkastning på eget kapital (ROE) genom att bryta ner den i olika komponenter för att identifiera vad som driver lönsamheten.
• Formel för DuPont-analysen: ROE = Nettoresultat / Eget kapital
• Denna kan delas upp enligt: ROE = (Nettoresultat/Omsättning) X (Omsättning/Totala tillgångar) X (Totala tillgångar/Eget kapital)
• Eller i enklare termer: ROE = Vinstmarginal × Tillgångsomsättning × Finansiell hävstång
• Komponenterna i DuPont-analysen:
• Vinstmarginal (Net Profit Margin): Vinstmarginal=Nettoresultat/Omsättning (Visar hur stor andel av intäkterna som blir vinst. Högre vinstmarginal betyder bättre kostnadskontroll och lönsamhet).
• Tillgångsomsättning (Asset Turnover): Tillgångsomsättning - Omsättning/Totala tillgångar (Visar hur effektivt företaget använder sina tillgångar för att generera intäkter. Hög omsättning betyder att företaget kan generera mycket intäkter med sina tillgångar).
• Finansiell hävstång (Equity Multiplier): Equity Multiplier=Totala tillgångar/Eget kapital (Visar hur mycket av företagets tillgångar som är finansierade med eget kapital. Hög hävstång innebär att företaget använder mycket skulder för att finansiera sina tillgångar, vilket kan öka ROE men också öka risken).
• Tillämpning av DuPont-analysen:
  • ROE kan öka på tre sätt:
    • Genom att förbättra vinstmarginalen (högre lönsamhet per såld enhet).
    • Genom att förbättra tillgångsomsättningen (mer intäkter per tillgång).
    • Genom att använda mer finansiell hävstång (mer skulder för att öka avkastningen).

Risker att tänka på

• Ökad hävstång (mer skulder) kan göra företaget mer sårbart för räntehöjningar och ekonomiska nedgångar.
• För låg tillgångsomsättning kan tyda på ineffektiv kapitalanvändning.

Sammanfattning av DuPont-analysen

• ROE delas upp i tre delar: vinstmarginal, tillgångsomsättning och finansiell hävstång.
• Används för att analysera vad som driver lönsamheten – effektivitet, lönsamhet eller skuldsättning.
• Hög hävstång kan öka ROE men innebär även högre risk.
• Ger djupare insikt än bara ROE – man ser exakt vad som påverkar lönsamheten.
• Används av investerare för att jämföra företag inom samma bransch.
• Hjälper företag att identifiera förbättringsområden – ska vi fokusera på lönsamhet, effektivitet eller kapitalstruktur?

Möjligheter med kreditderivat

• Risköverföring: Kreditderivat kan fungera som en försäkring genom att överföra kreditrisk från en part till en annan.
• Kapitalfrigörelse: Banker kan minska sina riskvägda tillgångar och därmed förbättra sin kapitaltäckning.
• Portföljdiversifiering: Kreditderivat kan användas för att balansera en kreditportfölj och sprida riskerna.
• Flexibilitet: Genom derivat kan en investerare hantera risker utan att behöva sälja den underliggande tillgången.
• Olika typer av kreditderivat jämförs tydligt:
  • Credit Default Swaps (CDS): Skydd mot att en låntagare inte kan betala sin skuld.
  • Total Return Swaps (TRS): Överför både kreditrisk och avkastning mellan parter.
  • Interest Rate Swaps (IRS): Möjlighet att byta fast ränta mot rörlig ränta.
• Risker med kreditderivat:
  • Kostnad: För att få skydd måste en premie betalas, vilket kan minska avkastningen.
  • Motpartsrisk: Om den som erbjuder skyddet (protection seller) går i konkurs, kan skyddet bli värdelöst.
  • Systemrisk: Om många aktörer använder kreditderivat för att ta på sig höga risker kan det bidra till instabilitet i det finansiella systemet.
  • Brist på transparens: Kreditderivat kan vara komplexa och svåra att värdera, vilket kan leda till oväntade förluster.
  • Moral Hazard: Banker och investerare kan ta större risker än vad de annars skulle ha gjort, eftersom de räknar med att kunna skydda sig genom derivat.

Systematisk risk

• Systematisk risk innebär de risker som inte kan elimineras genom diversifiering.
• Det är yttre faktorer kopplade till makroekonomin som i princip alla påverkas av, t.ex. inflation.
• Den systematiska risken går alltså inte att få bort, däremot kan man bygga beredskap för att hantera dessa.

Osystematisk risk (diversifierbar risk)

• Osystematiska risker kallas även för diversifierbara risker och är sådana risker som kan elimineras genom diversifiering.
• De diversifierbara risker som finns är:
  • Koncentrationsrisker (att portföljen är koncentrerad på en viss typ av kredit).
  • Löptidsrisker (fixa löptider).
  • Korrelationsrisker (att krediter påverkas av samma underliggande faktor).
  • Finansieringsrisker (t.ex. om man endast har kortfristiga lån).
• Koncentrationsrisker kan minskas genom att sprida ut riskerna på t.ex. olika branscher, kunder, områden, säkerheter och valutor. Plus - inte lägga alla ägg i samma korg!

Loss Given Default (LGD)

• Loss given default (LGD) innebär den förlust vi förväntas göra om den betalningsskyldiga inte skulle betala.
• Formeln för LGD ser ut på detta vis: LGD = 1 - recovery rate (där recovery rate är den andel som vi kan "rädda" genom säkerheter exempelvis).
• Även: EL = PD × LGD × EAD

Compliance

• Compliance innebär att efterleva villkor och regler.
• Det vill säga att man gör det man är skyldig att göra, t.ex. att följa policys.
• Ett exempel på compliance är när en bank följer Basel III-reglerna genom att hålla en kapitaltäckningsgrad på minst 8 %.

Securitization

• Securitization är processen att omvandla tillgångar till en investerbar tillgång.
• Det gör man genom att man "poolar" ihop tusentals krediter och paketerar om dem till en investerbar tillgång (t.ex. ABS, CDO, MBS).
• På så sätt kan man öka likviditeten i bolaget och investerare kan tjäna avkastning på tillgången.

5 C:na

• The 5 C's of credit är en modell för att bedöma en låntagares kreditvärdighet:
  • Character (Karaktär) – Låntagarens betalningshistorik och rykte, bedöms genom kreditbetyg och tidigare skulder.
  • Capacity (Kapacitet) – Låntagarens betalningsförmåga, analyseras genom kassaflöden och skuldsättningsgrad.
  • Capital (Kapital) – Eget kapital och tillgångar som kan fungera som en buffert vid ekonomiska svårigheter.
  • Collateral (Säkerhet) – Tillgångar som pantsätts som garanti för lånet, t.ex. fastigheter eller maskiner.
  • Conditions (Förhållanden) – Externa faktorer som ränteläge, konjunktur och branschens utveckling.
• Tillsammans ger dessa faktorer en helhetsbild av låntagarens kreditvärdighet. Banker använder modellen för att minska kreditrisk och avgöra lånevillkor, såsom ränta och säkerhetskrav.
• Vid kreditriskhantering är det viktigt att beakta flera typer av risker:
  • Operativ risk – Fel i den dagliga verksamheten, t.ex. felaktiga transaktioner i en bank eller stölder i en butik.
  • Marknadsrisk – Påverkan från konkurrenter, förändrade kundbeteenden eller externa faktorer som påverkar affärsmiljön.
  • Juridisk risk – Risk kopplad till avtalsbrott, rättsliga tvister eller förändrade lagkrav.
  • Systemrisk - IT- och teknologiska problem som systemkrascher eller cyberattacker, vilket kan störa verksamheten.
  • Reputationsrisk – Skador på företagets rykte genom skandaler, negativ publicitet eller bristande kundförtroende.
  • Likviditetsrisk – Brist på likvida medel eller en obalanserad balansräkning, vilket kan leda till svårigheter att betala skulder.
• Genom att identifiera och hantera dessa risker kan kreditgivare minska sannolikheten för förluster och göra mer genomtänkta beslut vid kreditbedömning.
• Årsredovisningar är ett viktigt verktyg i kreditbedömning och används för att analysera ett företags ekonomiska hälsa, lönsamhet och kreditvärdighet.
• Genom att granska de olika delarna av årsredovisningen kan långivare identifiera potentiella risker och fatta välgrundade beslut om kreditgivning.

Olika delar av kreditbedömning

• Balansräkning: Visar företagets tillgångar, skulder och eget kapital vid en viss tidpunkt. Kreditgivare bedömer kapitalstruktur och likviditet, exempelvis soliditet och skuldsättningsgrad.
• Resultaträkning: Analyserar intäkter, kostnader och vinst. Viktiga nyckeltal som rörelsemarginal och räntetäckningsgrad används för att bedöma företagets betalningsförmåga.
• Kassaflödesanalys: Utvärderar företagets likviditet och dess förmåga att generera kontanter för att täcka sina finansiella åtaganden. Ett positivt kassaflöde tyder på en stabil betalningsförmåga.
• Nyckeltalsanalys: Kreditgivare använder nyckeltal som skuldsättningsgrad, avkastning på eget kapital (ROE) och räntetäckningsgrad för att jämföra företagets finansiella styrka över tid och mot konkurrenter.
• Redovisningsanalys: Bedömning av företagets redovisningsprinciper för att säkerställa att finansiella rapporter speglar verkligheten. Manipulation av redovisning kan dölja risker och påverka kreditbeslut.
• Genom att kombinera dessa analyser kan kreditgivare identifiera varningstecken, såsom fallande lönsamhet eller hög skuldsättning, och anpassa lånevillkor därefter.
• Probability of Default (PD) är sannolikheten att en låntagare inte kan uppfylla sina betalningsförpliktelser inom en given tidsperiod, vanligtvis ett år. PD används inom kreditriskbedömning för att kvantifiera risken att en motpart går i konkurs eller misslyckas med att betala sina skulder. PD kan baseras på historisk data, kreditbetyg och finansiella analyser.

Hur används PD?

• PD används främst i riskhantering och kreditvärdering av banker och finansiella institutioner.
• Den är en central komponent i Basel-regelverket för att beräkna kapitalkrav och används i formler som Expected Loss (EL = PD × LGD × EAD). Banker och investerare använder PD för att sätta räntor, bedöma kreditrisk och avgöra kapitalkrav. En hög PD innebär att låntagaren har hög risk, vilket kan leda till högre lånekostnader eller krav på säkerheter.
• Initieringsfas – Strategiska och marknadsrelaterade risker:
  • Osäkerheter kring projektets genomförbarhet och affärsmöjligheter.
  • Marknadsrisker, såsom förändrade kundbehov eller makroekonomiska faktorer.
  • Finansieringsrisker om projektet kräver extern kapitalanskaffning.
• Planeringsfas – Finansiella och juridiska risker:
  • Felaktiga kalkyler kan leda till budgetöverskridanden.
  • Juridiska risker kopplade till tillstånd, avtal och regelverk.
  • Val av teknik och leverantörer kan påverka projektets genomförbarhet.
  • Genomförandefas – Operativa och likviditetsrelaterade risker:
  • Förseningar i produktion eller leveranser kan påverka hela projektet.
  • Likviditetsrisker om kassaflöden inte matchar kostnaderna.
  • Personalbrist eller tekniska problem kan skapa oväntade kostnader.
  • Avslutningsfas – Reputations- och efterlevnadsrisker:
  • Projektet kan ha brister som påverkar kundnöjdhet eller varumärket.
  • Efterlevnad av lagar och standarder måste säkerställas för att undvika sanktioner.
• Projectens kreditrisker handlar om risken att projektet inte kan generera tillräckliga kassaflöden för att täcka sina finansiella åtaganden, vilket kan leda till betalningsinställelse.
• Dessa risker kan uppstå i olika faser av projektets livscykel och påverkas av både interna och externa faktorer.

Typer av projektrisk

• Finansieringsrisk – Risken att projektet inte kan få tillgång till tillräckligt kapital eller att finansieringskostnaderna ökar, t.ex. vid räntehöjningar.
• Likviditetsrisk – Om projektet har oregelbundna kassaflöden eller förseningar i betalningar från kunder kan det leda till svårigheter att betala skulder i tid.
• Marknadsrisk – Förändringar i efterfrågan, råvarupriser eller makroekonomiska faktorer kan påverka projektets intäkter och därmed dess återbetalningsförmåga.

Kreditportföljriskprinciper

• Diversifiering – En kreditportfölj bör spridas över olika branscher, regioner och låntagartyper för att minska osystematisk risk.
• Korrelation - Om flera lån i portföljen är beroende av samma ekonomiska faktorer, kan en kris påverka dem samtidigt.
• Riskmätning – Banker använder mått som Value at Risk (VaR), Expected Loss (EL = PD × LGD × EAD) och stressanalyser för att bedöma portföljens känslighet för olika ekonomiska scenarier.
• Systematisk och osystematisk risk – Systematisk risk, såsom räntehöjningar eller lågkonjunktur, kan påverka hela portföljen och kan inte elimineras genom diversifiering.
• Kapitalallokering – Banker måste hålla tillräckligt med kapital för att täcka potentiella kreditförluster, i enlighet med Basel-regelverket.
• Aktiv kreditportföljhantering – Möjligheten att sälja och omstrukturera kreditexponeringar under projektets gång, exempelvis genom syndikerade lån och värdepapperisering.
• Minskning av total kreditrisk – Enskilda kreditrisker kan kombineras och hanteras på portföljnivå, där en diversifierad portfölj kan minska den genomsnittliga risken.
• Optimering av likviditet – En välbalanserad kreditportfölj kan förbättra en banks likviditet genom att säkerställa en stabil ström av kassaflöden.
• Stöd för försäljning och marknadsföring – Portföljanalys hjälper organisationer att identifiera de mest lönsamma segmenten och justera sin kreditgivning för att balansera risk och tillväxtmöjligheter.
• Bättre förståelse för sektorspecifika risker – Genom att analysera kreditexponering i olika branscher kan en bank identifiera och hantera risker i svagare sektorer.
• Lösning av kapitaldilemmat – Genom att optimera kreditportföljen kan banker säkerställa att kapital allokeras på ett effektivt sätt, i enlighet med regler som Basel III. Utveckling av riskhanteringsstrategier – Kreditportföljstudier gör det möjligt att utveckla strategier för att hantera koncentrationsrisker och överexponering mot vissa sektorer.
• LGD representerar den procentuella förlusten av en kreditexponering om låntagaren går i default (betalningsinställelse): LGD = 1 - Recovery Rate.
• EL används för att uppskatta de genomsnittliga förlusterna i en kreditportfölj och beräknas enligt: EL = PD × LGD × EAD PD (Probability of Default) = sannolikheten att en låntagare går i default. LGD (Loss Given Default) = andel av förlusten efter en default. EAD (Exposure at Default) = det belopp som är exponerat vid en default.

Användning i kreditportföljsanalys

• Riskhantering: Banker använder LGD och EL för att uppskatta framtida kreditförluster och justera sin kreditgivning därefter.
• Kapitalreserver: Enligt Basel-regelverket används EL för att bestämma hur mycket kapital en bank måste hålla för att täcka förväntade förluster.
• Kreditprissättning: Banker justerar räntor och kreditvillkor baserat på EL för att säkerställa att kreditgivningen är lönsam och täcker risken.
• Portföljoptimering: Genom att analysera LGD och EL kan banker balansera risk och avkastning genom att diversifiera kreditportföljen och minska hög-risk-exponeringar.
• Baselregelverket är en internationell standard för bankers kapitaltäckning och riskhantering, utvecklad av Baselkommittén för banktillsyn (BCBS).
• Basel I (1988): Införde minimikrav på 8% kapitaltäckning.
• Basel II (2004): Inkluderar minimikapitalkrav, tillsynsprocess och marknadsdisciplin.
• Basel III (2010): Skärpte reglerna efter finanskrisen 2008 med högre kapitalkrav och likviditetskrav
• Basel IV justerar riskvikter och stramar åt interna modeller.

Diversifiering av kreditrisker

• Diversifiering av kreditrisker innebär att sprida kreditexponeringen för att minska den totala risken i en kreditportfölj. Detta kan göras genom att fördela krediter över olika branscher, regioner, kundtyper och säkerhetsstrukturer.
• En annan metod är att begränsa exponeringen mot enskilda låntagare genom att sätta gränser för hur mycket kredit som får ges till en enskild motpart. På samma sätt kan kreditexponering diversifieras genom att inkludera olika typer av säkerheter, vilket gör att kreditgivaren har bättre skydd om en låntagare inte kan återbetala sin skuld.

Kreditderivat

• Dessutom kan finansiella institutioner använda sig av kreditderivat, såsom Credit Default Swaps (CDS), för att sprida och hantera sin kreditrisk.
• Genom dessa finansiella instrument kan en bank eller investerare skydda sig mot kreditförluster genom att överföra en del av risken till en annan part.
• Syndikerade lån är lån som beviljas av en grupp långivare, ofta banker, till en enda låntagare, vanligtvis ett större företag eller en statlig enhet.
• Securitization, eller värdepapperisering, är processen där illikvida tillgångar omvandlas till värdepapper.

Distressed debt

• Distressed debt syftar på skulder som har en hög risk för betalningsinställelse eller redan är i default.
• Factoring innebär att ett företag säljer sina kundfordringar till ett rabatterat pris för att snabbt få in likviditet.
• CDS är ett finansiellt derivatinstrument som används som en form av försäkring så att köparen av CDS får ersättning om den underliggande tillgången går i default.
• Banker och investerare kan använda CDS för att skydda sig mot risken att en låntagare eller obligationsemitterande företag inte kan betala sin skuld.

Altmann Z-score

• Altman Z-score är en modell utvecklad för att bedöma ett företags risk för konkurs genom att beräkna en poäng som indikerar sannolikheten för konkurs inom de närmaste två åren.
• Formel: 1,2X1 + 1,4X2 + 3,3X3 + 0,6X4 + 1,0X5 där: X1 = Rörelsekapital / Totala tillgångar X2 = Balanserade vinstmedel / Totala tillgångar X3 = EBIT / Totala tillgångar X4 = Marknadsvärde av eget kapital / Totala skulder X5 = Omsättning / Totala tillgångar

Tol