Föreläsning 3

Här är dina studieanteckningar på svenska:

Förändrad autonom efterfrågan

• Förra gången visade det sig att BNP i jämvikt var Y = 1/(1-c₁) * (c₀ - c₁T + I + G).
• En ökning av "autonom efterfrågan" (termen inom parenteserna) hade en multiplikatoreffekt på BNP.
• Feedbackloopen i modellen är enligt följande: BNP-identiteten Y = C + I + G innehåller konsumtionen, som i sin tur beror på BNP.
• Feedbackmekanismen kan visas grafiskt med ekvationen Y = c₀ + c₁(Y - T) + I + G.
• Ekvationens högerled och vänsterled kan ritas som linjer, där deras skärningspunkt motsvarar det "lösta" värdet på Y.
• Skärningspunkten indikerar det unika värdet av Y vid vilken ekonomin är i jämvikt, dvs. vänsterledet exakt matchar högerledet.
• Om exempelvis G ökar, förskjuts den aggregerade efterfrågan uppåt, vilket leder till en ökning av BNP i jämvikt.
• Den jämvikts-BNP ökar mer än ökningen i G på grund av multiplikatoreffekten som kan ses som en process i flera steg.
• Först ökar G (högerled), vilket enligt ekvationen per definition ökar Y (vänsterled).
• Sedan, när Y ökar, ökar konsumtionen C(Y), vilket i sin tur leder till ytterligare ökning av Y (vänsterled), och så vidare.
• Ju närmare 1 som c₁ är (större benägenhet att konsumera en inkomstökning), desto större blir multiplikatorn.
• Om hushållen blir mer optimistiska, kan detta tolkas som en ökning av c₀.
• Detta leder till ökad autonom efterfrågan och en multiplikatoreffekt, vilket i sin tur leder till ökad jämviktsproduktion.
• Förändrade förväntningar kan bli självuppfyllande, såsom minskad framtidstro som leder till minskad konsumtion, sämre konjunktur och stärker pessimism.

Finanspolitik

• Autonom efterfrågan ökar i G men avtar i T.
• Expansiv finanspolitik: Offentlig sektor kan öka nivån på BNP genom att öka utgifterna (G) eller sänka skatterna (T).
• Kontraktiv finanspolitik sänker nivån på BNP genom att sänka utgifterna (G) eller höja skatterna (T).
• Multiplikatoreffekten är mindre för skattesänkningar än för ökade utgifter eftersom hushåll sparar en del av inkomstökningen från skattesänkningar.
• USA använde stimulanser på 1,9 biljoner dollar i mars 2021 som en respons till den djupa lågkonjunktur som kom från COVID-19.
• Upp till 1400 dollar per person skickades direkt till hushåll.
• Sveriges statsbudget för 2021 innehöll ett återstartspaket med extra satsningar om 100 miljarder kr efter COVID-19 pandemin.
• Höstbudgeten för 2024 inkluderade skattesänkningar på bland annat arbete om 18 miljarder kr.
• Upprätthållande av expansiv finanspolitik är mindre gångbart på lång sikt än på kort sikt då det kan leda till budgetunderskott och ökad statsskuld.
• Sverige har infört ett finanspolitiskt ramverk för att förhindra alltför expansiv finanspolitik.
• Offentlig budget ska ge ett litet överskott sett över en hel konjunkturcykel.
• Expansiv politik medför ökad risk för inflation.
• Offentlig sektor har en automatisk stabiliserande effekt på konjunkturen.
• När konjunkturen går ned, ökar transfereringar (exempelvis a-kassa) samtidigt som skatter som är proportionella mot inkomst minskar.
• Denna effekt leder till att T minskar, vilket har en dämpande expansiv effekt.
• Effekterna sker i kontraktiv riktning vid högkonjunktur.
• Denna effekt beror inte på aktiva beslut, därför sägs den offentliga sektorn skapa automatiska stabilisatorer.
• Hushållens nettosparande ges per definition som S = YD - C = Y - T - C, där disponibel inkomst minus konsumtion.
  • S > 0: sparande
  • S < 0: belåning
• Offentligt nettosparande ges av T - G, skatter minus transfereringar och övriga offentliga utgifter.
  • T - G > 0: offentligt budgetöverskott
  • T - G < 0: offentligt budgetunderskott
• Totalt sparande i ekonomin är summan av privat och offentligt sparande och kan uttryckas som Y - C - G.
• BNP-identiteten gör att sparande motsvarar investeringar, dvs. C + I + G - C - G = I.
• Sparande i ekonomin speglar (i den slutna ekonomin) definitionsmässigt investeringar.
• Hushållen och offentlig sektor finansierar (exakt) företagens investeringar med sitt sparande.

Introduktion till centralbanken

• Centralbanken har ansvar för penningpolitik, det finansiella systemets stabilitet och utgivning av sedlar och mynt.
• Sveriges centralbank heter Sveriges riksbank.
• Eurozonen har European Central Bank (ECB).
• I USA kallas centralbanken Federal Reserve Board eller "The Fed".

Penningpolitik: mål och medel

• Huvudmedlet för penningpolitiken är räntestyrning.
• Räntan påverkar jämvikten på varumarknaden som offentliga utgifter/skattesänkningar.
• Om t.ex. ett företag ska investera i ny produktionsutrustning eller spara i räntebärande obligationer så är investeringen mer attraktiv ju lägre räntan är.
• Företag kan även ta lån för att investera, vilket gör att räntan avgör investeringarnas alternativkostnad.
• Expansiv penningpolitik: Lägre ränta → högre BNP i (kortsiktig) jämvikt.
• Kontraktiv penningpolitik: Högre ränta → lägre BNP i (kortsiktig) jämvikt.
• Riksbanken har haft ett penningpolitiskt mål om 2% inflation på årsbasis sedan 1995.
• Liknande inflationsmål finns i många andra länder och används bland annat av både ECB och Fed.

Hur går räntestyrningen till?

• Genom att sätta en styrränta (tidigare: "reporänta") kontrollerar centralbanken den kortaste marknadsräntan, nämligen bankernas dagslåneränta.
• Riksbanken ansvarar i Sverige för RIX, som är storbankernas betalningssystem.
• Kund i bank A som köper något av kund i bank B gör detta genom att bank A för över pengar till bank B genom RIX.
• Varje bank har tillgångar och skulder som summerar till en balans.
• Kund i bank A köper något av kund i bank B innebär att bank A:s balans minskar, balansen för bank B ökar med samma belopp.
• RIX stänger klockan 17.00 varje dag.
• En bank med negativ (positiv) balans vid dagens slut måste låna (spara) balansen ( "centralbanksreserverna") hos Riksbanken.

Bank med negativ balans kan

1. Låna pengar direkt från Riksbanken till Riksbankens utlåningsränta.
2. Utjämna sin balans genom att låna pengar över natten från andra banker i RIX med positiv balans till ränte på dagslånemarknaden.

• Räntan på dagslånemarknaden måste vara lägre än Riksbankens utlåningsränta, för annars skulle bankerna hellre låna från Riksbanken.
• Bank med positiv balans nära dagens slut kan:
  1. "Spara" pengar över natten hos Riksbanken vars vinst är Riksbankens inlåningsränta.
  2. Låna ut pengar över natten till andra banker i RIX vars vinst är räntan på dagslånemarknaden.
• Räntan på dagslånemarknaden måste vara högre än Riksbankens inlåningsränta - annars skulle bankerna hellre spara hos Riksbanken!
• Riksbanken kan upprätta en "räntekorridor" för dagslåneräntan genom dessa två villkor.
• I Sverige utgörs räntekorridoren sedan 2020 av styrräntan ± 0.1 %.
• Dagslåneräntan håller sig vanligen (men inte alltid!) nära styrräntan, beroende på riskhänsyn och hur mån Riksbanken är att summan av bankernas balanser ska vara noll.
• Riksbankens direktion (riksbankschef samt fyra vice riksbankschefer) fattar beslut om styrräntan.
• Direktionen väljs av riksbanksfullmäktige, som i sin tur väljs av riksdagen.
• Direktionen beslutar bland annat om ränteförändringar åtta gånger per år, i så kallade penningpolitiska möten.
• Nuvarande riksbankschef är sedan 1 januari 2023 Erik Thedéen.

Räntans effekt på varumarknaden

• Investeringarna (I) beror på räntan.
• En faktor är räntan som företagen möter vid lån och finansiellt sparande.
• Högre ränta leder till högre alternativkostnad för att investera → mindre investeringar.
• En annan faktor är produktionsnivån (Y).
• Högre produktionsnivå leder till större efterfrågan på företagens produkter och större investeringsbehov.
• Investeringsfunktionen kan skrivas som I = I(Y, i), dvs investering är en funktion av Y och i.
• i är räntenivån i ekonomin som sätts direkt av centralbanken.
• Investeringsfunktionen antas vara sådan att I är ökande i Y och avtagande i i.
• Konsumtionen kan i princip också bero på räntan, dvs. C = C(Y - T, i).
• Högre ränta kan göra det dyrare att låna till konsumtion och öka incitamentet att spara.
• I mindre avancerade makromodeller antas inte detta.
• Den generella (ospecificerade) konsumtionsfunktion C(Y - T) används.
• BNP-identiteten för den slutna ekonomin kan skrivas som Y = C(Y - T) + I(Y, i) + G och G förblir exogen.
• Högerledet är ökande i Y och linjen inte nödvändigtvis rät.
• Linjens lutning beror på marginella konsumtions- och investeringsbenägenheten.
• Jämviktsvärdet på Y återges av skärningen där vänsterled och högerled sammanfaller.
• En förändring av den autonoma efterfrågan fungerar likadant som tidigare.
• Om räntan sänks ökar värdet på högerledet vid varje värde av Y.
• Hela högerledskurvan flyttas uppåt.
• Om räntan i stället höjs blir utfallet precis tvärtom: jämviktsproduktionen faller.

Sammanfattning

• Expansiv finanspolitik (G ökar eller T minskar) ökar den autonoma efterfrågan och kan därför öka BNP på kort sikt.
• Centralbanken kan bedriva expansiv eller kontraktiv penningpolitik genom att styra dagslåneräntan.
• Även expansiv penningpolitik (i minskar) ökar den autonoma efterfrågan och kortsiktig BNP.
• Nästa steg är att bygga en komplett modell för att analysera finans- och/eller penningpolitik, den s.k. IS-LM-modellen.

Hoppas det hjälper!