Hållbar utveckling (1) - kap 4 - PDF

## Hur mår egentligen världen och vilka är de största utmaningarna? Om Moder Jord skulle gå in på en klinik och be att få en hälsoundersökning skulle nog läkaren konstatera att patienten inte på långa vägar är döende men har anledning att vara orolig för sin långsiktiga hälsa. På frågan: Hur mår du...

## Hur mår egentligen världen och vilka är de största utmaningarna? Om Moder Jord skulle gå in på en klinik och be att få en hälsoundersökning skulle nog läkaren konstatera att patienten inte på långa vägar är döende men har anledning att vara orolig för sin långsiktiga hälsa. På frågan: Hur mår du egentligen?, skulle hon nog svara som många av oss svarar i dag: Jotack, lite mycket nu, men jag hoppas det lugnar ner sig snart. Troligen skulle läkaren rekommendera en mycket snabb och drastisk förändring av livsstilen. I detta kapitel försöker vi sammanfatta jordens och det mänskliga samhällets tillstånd och diskutera de kritiska problemen och vilka utmaningar de ställer oss inför. ### 4.1 Trender att uppmärksamma Det finns ett antal mer eller mindre oroväckande trender i vår omvärld som kan ses som tecken på att dagens utveckling inte är hållbar eller åtminstone att förutsättningarna håller på att förändras. I detta avsnitt beskrivs några av de trender som vi måste förhålla oss till när vi nu planerar för framtidens hållbara samhälle. #### 4.1.1 Vi blir fler, äldre och stadsbor I takt med tekniska genombrott och ekonomisk utveckling har människans möjligheter till ett gott liv ökat. Framför allt har utveckling inom t.ex. medicin, bioteknik och jordbruksmetoder gjort att vi i dag i många delar av världen kan förse fler människor med det de behöver för att överleva och dessutom med både bättre hälsa och ett längre liv än tidigare. Detta har gett en befolkningsexplosion. Från en total befolkning på ca 100 miljoner människor för 12 000 år sedan, när jordbrukssamhället började utvecklas och spridas, levde vid tiden för Kristi födelse 250 miljoner människor på jorden. Innan industrialiseringen startade på allvar hade befolkningen dubblerats och det fanns drygt en halv miljard människor på jorden. I bild 4.1 ses befolkningsutvecklingen från 1750 till i dag. En beräkning har även gjorts för den fortsatta utvecklingen fram till 2050. Tillväxthastigheten hos världens befolkning minskar i dag i alla regioner i världen, vilket pekar mot en stabilisering. I bild 4.1 finns även avgörande genombrott inom viktiga områden indikerade. Den industriella revolutionen gav basen för en enorm utveckling inom teknik och ekonomi. För människors hälsa och livslängd har utveckling inom sanitet och medicin varit särskilt viktiga, och biotekniska genombrott har varit mycket viktiga för ett intensifierat jordbruk som kan försörja fler. Man tror att befolkningen på jorden kommer att stabilisera sig på runt 10-12 miljarder människor. Vi måste alltså förbereda oss på att försörja ännu fler människor framöver med produktionen från vårt natursystem, som redan i dag är satt under hård press, framför allt i vissa områden med dålig vattentillgång eller tunna och sårbara jordlager. | Befolkningsantal | 17 50 | 18 00 | 18 50 | 19 00 | 19 50 | 20 00 | 20 50 | |---|---|---|---|---|---|---|---| | (miljarder) | 0,7 | 1,0 | 1,2 | 1,6 | 2,5 | 6,1 | 9,7 | ##### Bild 4.1. Befolkningsökningen i världen mellan 1750 och 2050 ihop med några av de stora genombrotten i människans samhälle. (Källa till befolkningsstatistik och befolkningsprognos: US Census Bureau.) Om man försöker förstå detaljerna i befolkningsökningen ser utvecklingen än mer utmanande ut. Det är nämligen framför allt i u-världen som befolkningsökningen väntas äga rum, och där har man i dagsläget ofta sämre förutsättningar att klara av detta än i i-världen. Det är alltså i delar av världen där man redan i dag har svårt att klara den grundläggande försörjningen som pressen kommer att öka ytterligare. Medellivslängden i ett land är ett resultat av bl.a. tillgång till mat och rent vatten, folkhälsan i landet inbegripet bl.a. malaria- och hiv-förekomst och tillgång till hälso- och sjukvård vilket inte minst påverkar barnadödligheten starkt, samt konflikter av olika slag. Medellivslängden i världens nationer varierade 2008 mellan 32 år i Swaziland och 82 år i Japan, med ett världsgenomsnitt på 66 år. Detta innebär en ökning med runt 25 år (!) från tidigt 1900-tal. Även i Sverige ökade livslängden med 25 år under 1900-talet. Viktiga faktorer bakom detta är bättre hygien, kost, bostäder och arbetsförhållanden. Kvinnor lever i regel något längre än män, men å andra sidan föds det något fler män än kvinnor. Beroende på medellivslängd, nativitet och in- och utflyttning har befolkningen i ett specifikt område en viss åldersprofil. Bild 4.2 visar befolkningspyramider för två områden i världen med helt olika sådana profiler, västra Afrika respektive Västeuropa. #### Bild 4.2. Befolkningspyramider för västra Afrika och Västeuropa år 2000. Västra Afrika representerar ett område med hög nativitet och kort medellivslängd medan Västeuropa representerar i-länder med minskande barnkullar och en åldrande befolkning. (Källa: FN, World Population Prospects: the 2002 Revision (2003).) Den ekonomiska och sociala sektorn i ett land måste anpassas efter befolkningens åldersprofil. Om t.ex. medellivslängden ökar på grund av att människor i landet blir äldre samtidigt som nativiteten minskar, som i stora delar av Västeuropa, kan detta bli en utmaning för samhället. Att fler och fler människor får möjlighet att leva ett långt liv är naturligtvis en fördel på många sätt. Vad som kan orsaka problem i samhället, både avseende människors välmående och samhällets ekonomi, är när en större och större andel i ett välutvecklat land blir så gamla att de under väldigt många år inte kan försörja sig själva och lever ganska många år i behov av mycket stöd och hjälp för att kunna ha ett drägligt liv. En större och större andel riskerar att få leva länge med olika ålderskrämpor och utveckla olika cancerformer. Samtidigt finns färre och färre yrkesaktiva som kan försörja den äldre befolkningen om man inte avsatt ekonomiska resurser för det i tid. Hälso- och sjukvård måste anpassas för den växande gruppen människor med olika åldersrelaterade krämpor, samtidigt som minskade skatteintäkter kan förväntas. Barnomsorgen och skolsystemet måste anpassas efter minskande barnkullar och så småningom även universiteten och arbetsmarknaden. En åldrande befolkning är i dag framför allt ett i-landsproblem. En annan extrem situation kan uppstå i u-länder som är svårt drabbade av svält, konflikter och olika sjukdomar, men som av olika skäl har en hög nativitet, som i delar av västra Afrika. I samband med industrialiseringen skapades både drivkrafter för och möjligheter till en inflyttning till städer. Den befolkningskoncentration som urbaniseringen ledde till gjorde det nödvändigt att skapa en fungerande infrastruktur för bland annat transporter av gods och människor, för avfallshantering och för vattenförsörjning. En god stadsplanering krävs för att en stad ska bli levande, fungera effektivt och fylla människors behov av bl.a. utbildning, trygghet och hälsa. I bild 4.3 visas hur andelen av befolkningen som är lokaliserad till städer ökat i den industrialiserade världen från 1950 till i dag från 55 till nästan 80 procent och hur den väntas öka ytterligare. En liknande förändring väntas nu i u-världen. ##### Bild 4.3. Befolknings- och urbaniseringstrender i världen från 1950 med prognoser fram till 2050. Andel av befolkningen som bor i städer respektive på landsbygd visas för mer respektive mindre utvecklade länder. Både befolkningsökningen och inflyttningen till städer är tydlig och allra mest markerad i u-världen. (Källa: FN, World Urbanization Prospects 2007.) I u-länderna sker i dag en omfattande urbanisering som i kombination med en allmän befolkningsökning väntas skapa stora problem. En snabb ökning av invånarantalet i en stad kan i kombination med dålig stadsplanering (vilket ofta är fallet i snabbt växande städer i delar av u-världen) leda till problem relaterade till vatten- och avloppsförsörjning, avfallshantering, trafiksituationen, vård, skola och omsorg, segregerade bostadsområden liksom slum och kåkstäder och problem med upprätthållande av lag och ordning. Begreppet megastäder (eng. megacities) avser sammanhängande urbana områden med mer än 10 miljoner invånare. År 1950 var New York City den enda megastaden i världen. År 2000 fanns det mellan 20 och 30 stycken, beroende på hur man räknar, med Tokyo som den största med runt 35 miljoner invånare (men det beror också på hur man räknar). Antalet megastäder i världen väntas öka rejält under början av 2000-talet. Det är naturligtvis inte bara de allra största städerna som får problem, utan även mindre städer under snabb tillväxt kan få liknande problem. #### 4.1.2 Vi blir rikare men klyftorna ökar Tekniska genombrott lade grunden för en stark och snabb ekonomisk tillväxt i världen. Utvecklingen har varit absolut starkast i de länder som i dag är industrialiserade. I bild 4.4 visas den ekonomiska utvecklingen i några olika länder i världen. Notera särskilt USA:s stabila ekonomiska tillväxt, Japans starka tillväxt efter andra världskriget, Kinas begynnande tillväxt och Centralafrikanska republikens nästan stillastående ekonomiska nivå. I stora delar av Afrika och Asien finns många av de länder som man brukar kalla utvecklingsländer (u-länder). När man pratar om utveckling och utvecklingsländer syftar man i de flesta fall på den ekonomiska utvecklingen, vilken i sin tur ger möjligheter till en ökad välfärd i ett land, men hur det påverkar välfärden beror naturligtvis på hur pengarna används och hur de sociala strukturerna i samhället ser ut. Man pratar om ekonomisk tillväxt och mäter normalt denna som ökningen av bruttonationalprodukten (BNP), ibland per capita (per person). BNP är ett mått på den totala ekonomiska aktiviteten i ett land och uttrycks oftast som värdet av den totala konsumtionen av varor och tjänster, bruttoinvesteringar samt export minus import. Ekonomisk tillväxt skapar möjligheter att förbättra livsvillkoren i ett land men är självklart ingen garanti för en välmående befolkning. ##### Bild 4.4. Ekonomisk utveckling för några olika länder i världen, angiven som inflationsjusterad BNP i US-dollar. (Källa: World Bank/www.gapminder.org.) Den stora ekonomiska tillväxten i världen började ungefär 1820. Då var alla länder fattiga med dagens mått mätt och den ekonomiska utvecklingen hade börjat komma i gång i alla delar av världen. Den stora skillnaden har legat i den ekonomiska utvecklingstakten. Det land som kanske lyckats bäst i världen ekonomiskt är USA som stadigt har ökat sin ekonomi med ca 1,7 procent per år sedan 1820. Utvecklingen har inte varit särskilt snabb, men den har stadigt vandrat uppåt, vilket ledde till mer än en 25-dubbling av ekonomin från 1820 till ca 2000. I Kina ser man nu en mycket snabb ekonomisk utveckling på runt 8 procent per år, vilket är snabbare än utvecklingen har varit i i-världen generellt. Afrikas länders ekonomi har bara vuxit med ca 0,7 procent per år från 1820, vilket har gett dem ett mycket sämre ekonomiskt läge i dag än USA och de flesta andra områden i världen. Världsekonomin är inget nollsummespel, utan man har haft en ekonomisk tillväxt i hela världen, men större i vissa delar än andra, vilket har skapat en ojämna fördelning av makt och möjligheter i världen. I dag är det i runda slängar en femtedel av världens befolkning som har makten över fyra femtedelar av världens resurser. Eftersom utvecklingen fortfarande är snabbare i vissa delar av världen än andra ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Definitionen på fattigdom är att man har en köpkraft på max 2 US-dollar per person och dag. Nästan hälften av världens befolkning lever under den nivån. Extremt fattig kallas den som har mindre än 1,25 US-dollar per dag (definition från Världsbanken, 2008). Ca en sjättedel av världens befolkning lever under den gränsen. Ett av de viktigaste målen i världen i dag är att höja välfärdsnivån för de människor som lever i extrem fattigdom. Detta är en viktig del av millenniemålen som många av världens länder enats om och som ska nås innan 2015. I millenniemålen finns också en strävan att se till att fler människor i världen får tillgång till mat, rent vatten, sjukvård och utbildning. För fattiga människor blir konsekvensen att man inte har ekonomiska möjligheter att få tillgång till det som behövs för att fylla en del grundläggande mänskliga behov. I dagens samhälle är pengar en nödvändig ingrediens för att man ska kunna leva ett någorlunda bekymmersfritt liv avseende tillgång till mat och vatten, utbildning och sjukvård. Ytterligare ekonomisk tillväxt är nödvändig för att alla världens människor ska kunna höja sin välfärdsnivå till den nivå som i-länderna redan åtnjuter. Problemet med den ekonomiska tillväxten är att den hittills har varit mycket nära kopplad till uttag av naturresurser och med skador på miljö, både från själva resursuttaget och från olika typer av avfall och utsläpp och annan påverkan som uppstår under livscykeln. Att hitta ett sätt att ha ekonomisk tillväxt i världen utan en stor press på natursystemet är en utmaning vi måste ta oss an. Ibland pratar man om att en frånkoppling (eng. decoupling) av den önskade ekonomiska tillväxten från den oönskade miljöpåverkan (inklusive resursutarmningen) är nödvändig. Att införliva fler av de värden vi har i samhället och naturen i det ekonomiska systemet borde göra det möjligt att ha en obegränsad ekonomisk tillväxt på jorden. Det verkar ju faktiskt inte finnas några gränser för vad människan med sin genialitet kan åstadkomma. Vi behöver hitta ett rättvist och stabilt ekonomiskt system som inte uppmuntrar till att vi förstör möjligheten till vår långsiktiga överlevnad. Att man blir rikare innebär ingen garanti för ett bättre liv med en högre välfärd även om förutsättningarna förbättras. Om man med välfärd menar hur väl människors grundläggande behov tillgodoses och med det avser vilken livskvalitet eller lyckonivå man har, hamnar man i en filosofisk diskussion om vad som utgör livskvalitet, vad som gör människor lyckliga och vad lycka egentligen är. I dagens samhälle finns en konsumtionshets som delvis drivs av en statusjakt, där materiell välfärd ses som ett framgångskriterium. Man jämför sin levnadsstandard med den hos människor omkring sig, och man vill gärna ha ett lite finare hus än grannens, en lite finare bil och lite märkvärdigare kläder eller inredningsdetaljer. Man byter ut sina saker innan de egentligen förbrukats när smak eller mode förändras. I det västerländska samhället konsumerar vi långt mer än vi behöver, och detta skapar onödigt stora energi- och materialflöden i vårt samhälle. Men mer än materiell välfärd krävs för att man ska ha en hög livskvalitet. Över en viss ekonomisk nivå som verkar vara gränsen för vad människor behöver för att kunna tillfredsställa vissa grundläggande behov, som mat för dagen, rent vatten och vetskapen om att man har detta inte bara för dagen utan även en tid framöver, så pekar både gammal visdom och studier som gjorts i världen under 2000-talet på att det är helt andra värden som ger människor ett bra liv. Upplevelsen att vara lycklig är kopplad till inställningen till livet, goda relationer, trygghet och tillit till samhället och andra människor. Många anser i dag att BNP per capita är ett otillräckligt mått på välfärd hos människor i ett land, och många anser också att det vi egentligen borde mäta är hur bra människor har det - vilken livskvalitet de har eller hur lyckliga de är. Det finns inga generellt accepterade sätt att mäta detta, men några metoder diskuteras senare i detta kapitel, liksom vad grundläggande mänskliga behov och lycka egentligen handlar om. #### 4.1.3 Vi konsumerar och producerar alltmer Tekniska genombrott har gjort det möjligt för en industri att växa fram som har kunnat förse oss med produkter och tjänster av alltmer avancerat slag. Välfärden har ökat dramatiskt. I takt med den ekonomiska utvecklingen och den växande befolkningen ökar efterfrågan på industrins varor och tjänster. Konsumtionen av varor och tjänster i samhället driver enorma energi- och materialflöden. Vid utvinning av råvaror, vid industrins produktion, vid användning av produkter i samhället, vid hantering av uttjänta produkter etc. krävs bl.a. energi, bränslen, mineraler, jordbruksprodukter och kemikalier. Tillgången till stora mängder energi i koncentrerad form, som kan både flyttas och lagras, från de fossila bränslena ses som en viktig drivkraft bakom den industriella revolutionen och i dag är många system helt beroende av de fossila bränslena. Detta kan ses som en teknisk inlåsning som kommer att bli både kostsam och ta tid att ta sig ur. I bild 4.7 ses den totala energitillförseln i världen, uppdelad på energislag, från 1800 fram till i dag. Bilden visar endast den energi som syns på energimarknaden och inte t.ex. sådant som plockas i skogen och eldas i hemmet för matlagning och uppvärmning. Energin från fossila bränslen (kol, olja och naturgas) har dominerat totalt under 1900-talet och framåt. Energibehovet i världen ger upphov till stora uttag av resurser och producerar stora mängder utsläpp och avfall av olika slag. I dag är storleken på oljereserverna och koldioxidutsläppens påverkan på klimatet bland de allra mest diskuterade problemen kring dagens globala energimarknad. I vissa länder är önskemålet att vara oberoende av andra länder avseende tillgång på energiresurser ett annat viktigt argument för ett förändrat energisystem. ##### Bild 4.7. Världens totala energitillförsel från 1800, uppdelad på energislag. (Källa: <www.hydropole.ch>, Martin-Amouroux, Jean-Marie, IEPE, Grenoble, France, private communication (2003); BP Statistical Review of World Energy 2004.) I Sverige står vatten- respektive kärnkraft för vardera nästan hälften av elproduktionen, och inom uppvärmning är andelen biomassa relativt stor. Detta gör att Sveriges bruttotillförsel av energi innehåller en relativt liten andel fossila bränslen, se bild 4.8. ##### Bild 4.8. Sveriges bruttotillförsel av energi från 1970. (Källor: SCB och Energimyndigheten.) Produktionen av kemikalier tog också fart på allvar i samband med industrialiseringen när man lärde sig syntetisera kemikalier. Runt 1930 började man göra detta i större skala, och sedan dess har kemikalieproduktionen i världen fullkomligen exploderat, både avseende antalet kemikalier och mängden (bild 4.9). Vi har i dagsläget syntetiserat runt 10 miljoner olika kemikalier och gör ca 300 000 nya kemikalier varje år. Många av dessa är helt naturfrämmande eller mycket ovanliga i naturen, och bara runt 2 procent testas fullständigt avseende toxicitet. I vardagen möter vi troligtvis uppåt 15 000 olika kemikalier i olika produkter vi har omkring oss. ##### Bild 4.9. Världens kemikalieproduktion från 1930. (Källa: Baillie-Hamilton, Paula. The Body Restoration Plan: Eliminate Chemical Calories and Repair Your Body's Natural Slimming System (2003).) Vissa grupper av kemikalier har först tagits i allmänt bruk för att sedan fasas ut på grund av tidigare oanade effekter på hälsa och eller miljö. En sådan grupp av kemikalier är CFC-föreningarna (kallas även klorfluorkarboner eller freoner) som upptäcktes bryta ned stratosfärens ozonskikt. Andra exempel är PCB och DDT som båda anrikas i näringskedjan och har gett olika effekter på toppkonsumenter i näringskedjan. I dag har vi en ständigt ökande mängd och alltmer komplicerad blandning av kemikalier omkring oss, och vi vet inte effekterna av långtidsexponering för låga halter av en mängd olika ämnen som ofta troligtvis verkar synergistiskt, dvs. ämnenas effekter förstärker varandra. Samhällets konsumtion driver även andra stora flöden genom samhället än dem som kan relateras till energi och kemikalier. Stora mängder resurser går åt, både resurser som inte nybildas och sådana som nybildas. Bl.a. används mycket stora mängder metaller och mineraler för konstruktion av byggnader och vägar och för olika produkter, t.ex. bilar. Dessa flöden skapar dessutom mycket stora avfallsflöden, både vid utvinning och i andra led. Avfallsflödena är ofta betydligt större än de flöden som verkligen nyttiggörs. Industrin utför mycket av omvandlingarna av energi och material, men det som ligger bakom är naturligtvis samhällets efterfrågan på olika produkter, baserad på verkliga eller upplevda behov. När ekonomiska och tekniska förutsättningar finns, och så länge inte samhället eller resurstillgången begränsar oss, är det den livsstil som vi vill ha eller är vana vid som bestämmer vad industrin ska producera och i stor utsträckning även hur stora material och energiflödena genom samhället är. Vi har ett mycket kraftigare flöde av olika produkter genom våra hushåll nu än för 100 år sedan och vi har också ett mycket större antal produkter som vi använder till olika funktioner i våra hushåll. Och trenden pekar starkt uppåt, framför allt i u-världen. Om man tittar på hur många personbilar som man har per hundra invånare i olika länder, är det inte förvånande att USA har nästan 80 medan man i EU har strax under 50. Kina, däremot, har färre än 3 och Indien färre än en. Det är inte troligt att kineser och indier kommer att välja en helt annan väg än den som i-världen stakat ut. Därmed kan vi förvänta oss en kraftig ökning av antalet bilar i världen, p.g.a. förändrade ekonomiska förutsättningar, välfärdskrav och befolkningsökning. En bil innehåller i runda tal ett ton järn, hundra kg aluminium och hundra kg totalt av ett dussin andra metaller. Konsumtionsnivån stiger alltså i dag generellt. De energi- och materialflöden som orsakas av konsumtion och produktion i samhället orsakas ytterst av verkliga eller upplevda mänskliga behov, men resulterar inte bara i att önskade produkter skapas, utan även utsläpp och avfall. Samtidigt leder uttaget av resurser till utarmning av fossila resurser och ibland ett för högt tryck på förnybara resurser. Och utsläpp, avfall och resursförbrukning uppstår inte bara i konsumtionsledet, utan även i andra led i kedjan från resursutvinning till avfallshantering, vilket kräver att vi försöker ta oss an frågan med ett livscykelperspektiv. #### 4.1.4 Vi påverkar naturen mer och mer och utarmar våra resurser Samhällets konsumtion och produktion ger upphov till olika typer av miljöoch hälsoproblem samt till resursutarmning. Normalt följer utsläppstrender våra konsumtionstrender, och koncentrationshöjningar i omgivningen följer i sin tur ofta utsläppstrender. Koncentrationshöjningarna leder till förändringar i natursystemet. Som ett exempel kan nämnas hur t.ex. vårt energibehov i dag leder till stora utsläpp av koldioxid från fossila källor, vilket ökar halten av koldioxid i atmosfären och som sedan ger upphov till en global temperaturökning och olika effekter på vårt klimat. Ett annat exempel är hur vår användning av stabila och fettlösliga kemikalier nu börjat visa sig i ökande halter hos toppkonsumenter och hotar vårt långsiktiga välmående. Kapitel 3 beskrev orsakerna bakom och läget för några av våra mest diskuterade miljöeffekter. Vi utarmar också våra resurser, framför allt dem som kallas lagerresurser. Dessa nybildas inte i någon större utsträckning, speciellt inte i relation till människans stora användning av många av dem. Till dessa hör bl.a. metaller, olika mineraler och alla de fossila bränslena. Allt uttag av dessa från jordskorpan kommer att leda till att reserverna minskar. För t.ex. metaller minskar naturligtvis inte förekomsten totalt sett på jorden eftersom de inte kan förbrukas, men det som är lättast åtkomligt och av god kvalitet tar slut. Efter användning i samhället tenderar dessa ämnen att spridas i natursystemen, vilket kan leda till olika förgiftningseffekter. Hos fossila bränslen utnyttjas kolatomer som energibärare. Energin frigörs vid förbränning och kolet återfinns sedan huvudsakligen som koldioxid som normalt släpps ut i atmosfären och bidrar till förhöjda halter. Kolatomerna finns kvar men i ny form, och har för oss förlorat sitt positiva värde. För att bilda sig en uppfattning om hur snabbt lagerresurser används i samhället i relation till storleken på kända resurser kan man räkna ut hur många år kända resurser skulle räcka om utvinningen fortsatte i samma takt som i dag. Detta har gjorts i tabell 4.1. ##### Tabell 4.1. Livslängd hos kända reserver av några lagerresurser förutsatt ett fortsatt uttag med dagens takt. (Källor: Breaking New Ground, IIED och WBCSD, Earthscan, 2002, BP:s Statistical Review of World Energy 2006 och Uranium 2005: Resources, production and demand, AEN/NEA (2005).) | Lagerresurs | Livslängd med dagens utvinningstakt (år) | |---|---| | Aluminium | 202 | | Koppar | 28 | | Järn | 132 | | Bly | 21 | | Nickel | 41 | | Zink | 25 | | Kol | 155 | | Olja | 41 | | Naturgas | 55 | | Uran | 80 | Det är inte omöjligt att det finns en del okända reserver som kan komma att ändra situationen något, och teknikutvecklingen gör det hela tiden möjligt att hitta nya vägar och utnyttja resurser av något lägre kvalitet eller att återvinna bättre. Det är i mångt och mycket också en ekonomisk fråga vad som kan räknas som tillgängliga reserver. När resurserna blir knappa går priset upp och det blir ekonomiskt intressant att ge sig på det som tidigare inte varit lönsamt. Siffrorna i tabell 4.1 ska därför inte ses som några absoluta sanningar. Troligen kommer också utvinningstakten att öka för många av de angivna resurserna, vilket innebär att reserverna inte kommer att räcka så länge som tabellen anger. En årlig tillväxt i utvinningstakten på 2 procent, vilket är fullt rimligt, skulle innebära att aluminium bara skulle räcka i 81 år, koppar i 22 år och järn i 65 år. Om vi vill undvika att skapa ett samhälle som i längden inte kan finna de nödvändiga resurserna bör vi arbeta för att minska uttaget av lagerresurser, och verka för totala tekniska kretslopp av dem som vi absolut vill fortsätta använda. På det sättet kan vi undvika både utarmning och förgiftning. Men vi ska vara medvetna om att entropilagen alltid kommer göra det svårt för oss att ha slutna kretslopp. Därför ska vi helt undvika att använda sådant som vi absolut inte vill få ut i naturen. Ett annat skrämmande faktum är att människan redan i dag utnyttjar haven maximalt när det gäller fiske. Fisk är ju en fondresurs som hela tiden förnyas om förutsättningarna för det finns. Även sådana resurser kan dock förstöras genom överuttag eller genom att biotoper förändras. Sedan 1989 har den globala havsfiskefångsten minskat med 5 procent och stannat på ca 80 miljoner ton per år. Fiskeriforskare tror att haven inte kan ge mer än 100 miljoner ton per år. Eftersom vi blir allt fler människor, minskar hela tiden mängden fisk per person. Fisk, som förut betraktats som fattigmat och varit en viktig näringskälla för fattiga människor, är i dag en lyxvara som betingar nästan samma pris som nötkött. Tabell 4.2 visar fångstutvecklingen i några viktiga fiskeområden. Tabellen visar tydligt att haven blev utfiskade redan under början av 1970-talet och fram till slutet av 1980-talet. Sedan dess har fångsterna stått still eller minskat. När det gäller stora rovfiskar som tonfisk och vissa hajarter, blev 90 procent av havens bestånd utfiskade redan i början av 1970-talet. Återstående 10 procent är det som vi försöker förvalta, men det stora rovfisket har redan skett. Trots torskefiskeförbud i nordvästra Atlanten på mer än 20 år har fisken inte kommit tillbaka. Fortfarande år 2010 finns ingen torsk att fiska. ##### Tabell 4.2. Fångstutveckling i några viktiga fiskeområden. Trenden är år 2010 i stort sett oförändrad. (Källa: Worldwatch Institute (1999).) | Område | Bästa år | Bästa fångst (miljoner ton) | Procentuell förändring till 1992 | |---|---|---|---| | Nordvästra Atlanten | 1973 | 4,4 | -42 | | Nordöstra Atlanten | 1976 | 13,2 | -16 | | Medelhavet och Svarta havet | 1988 | 2,1 | -25 | | Nordöstra Stilla havet | 1988 | 26,4 | -10 | | Sydöstra Stilla havet | 1989 | 15,3 | -9 | | Indiska oceanen | ökar ännu | 7,2 | +6 | Även våra förnybara resurser är alltså under svår press och måste hanteras på ett uthålligt sätt för att utgöra tillräckliga resurser för vår växande befolkning även framöver. #### 4.1.5 Hur fort går det? Världen är i snabb förändring. Under 1900-talet började människan på allvar kunna påverka natursystemen i större skala. I tabell 4.3 visas några exempel på hur utvecklingen såg ut mellan 1900 och 2000. Tom Atlee som arbetar för den visa demokratin inom organisationen "CoIntelligence Institute" har uttryckt det hela så här: "Things are getting better and better and worse and worse, faster and faster", och det ramar in situationen ganska bra. Många av oss för ett mycket bättre liv än tidigare generationer, men utvecklingen har i viss utsträckning skett på bekostnad av miljöns välmående och framtida tillgång på resurser. Och utvecklingen har för många områden gått allt snabbare. ##### Tabell 4.3. Förändringar under 1900-talet för några viktiga delar av samhälls- och natursystemen på global nivå. (Källa: McNeill, John R., Something new under the sun: an environmental history of the world in the twentieth-century world (2000).) | Område | Blev så här många gånger större under 1900-talet | |---|---| | Världens befolkning | 4 | | Världsekonomin | 14 | | Industrins produktion | 40 | | Energibehov | 16 | | Koldioxidutsläpp | 17 | | Svaveldioxidutsläpp | 13 | | Fiskfångster från havet | 35 | | Antal grisar | 9 | | Skogsyta | 0,8 | | Jordbruksmark | 2 | | Antal blåvalar | 0,0025 | ## 4.2 Men hur mår världen egentligen? Ja, hur ska man bedöma det? Alltför länge har vi använt enbart ekonomisk utveckling som ett mått på hur ett land och hur världen utvecklas, men när vi nu funderar över om utvecklingen är hållbar, krävs det att vi börjar använda andra mått, som speglar hur världen mår ur fler perspektiv än det ekonomiska. I dag